Är Gud ett mäktigt hjärnspöke?

Andrew Brent

I århundraden har skickliga konstnärer målat bilder och gjort skulpturer av jungfru Maria, Jesus, änglar, Gud Fader själv och andra av kristendomens religiösa gestalter. Vi har därför en mängd exempel på hur man föreställt sig att hinsides väsen ser ut.

Oavsett om konstnärerna haft egna visioner av de väsen de avbildade, har deras bilder spelat en väsentlig roll vid utformandet av de uppenbarelser av religiösa gestalter som många fromma människor haft. Dessa har sett Jesus med spikhål i handflatorna, änglar i vita dräkter med svanvingar på ryggen, djävlar med horn i pannan osv. De religiösa gestalterna har alltså uppenbarat sig sådana de framställts av konstnärerna, och de fromma säger sig ha sett dem med sina fysiska ögon. Vanligen är det enskilda personer som sett en viss uppenbarelse, men det har också förekommit att en grupp personer i sällskap sett den samtidigt.

Vetenskapen betraktar dessa uppenbarelser som privata respektive kollektiva hallucinationer, dvs hjärnspöken utan objektiv existens. Men är den förklaringen trovärdig? Nej, säger teosofin och menar att uppenbarelserna är skapelser i mental materia som har objektiv existens och därför kan ses – om med fysiska eller astrala ögon saknar betydelse i sammanhanget. Av betydelse är däremot att en och samma uppenbarelse kan ses samtidigt av en samlad grupp personer, och att den ses tredimensionellt även om dess ursprung är en tvådimensionell oljemålning. Därtill kommer bl a att uppenbarelsen enligt många vittnesbörd t o m kan tala till dem som den visar sig för, och även utföra mirakler. Sammantagna tyder dessa omständigheter på att uppenbarelsen har en från betraktarna fristående existens. Enligt teosofin är den en i jordens astralljus levande s k elemental, skapad av den formbildande kraften hos mänskligt tänkande. I The Dialogues of G de Purucker, (del II, s 11-12) kan man läsa följande:

Vet du att dina tankar är så reella ting att en tanke som ofta upprepas under din livstid blir en verklig varelse i astralvärlden – en genom ackumulation uppbyggd varelse? … De genom ackumulation uppbyggda astralvarelserna har form, styrka och livskraft. … Om människorna bara visste vad de omges av – sina egna avkomlingar, sina egna tankeskapelser – skulle de av fasa och avsky avhålla sig från att handla och tänka på de så vanliga sätten.

Man kan höra folk säga ”jag tycker inte om den personens atmosfär”. Sådana ord och tankar är ovänliga, och hos dig själv bör du lägga band på dem. Men de pekar på det faktum att människan är omgiven av en atmosfär – en akashisk eller astral atmosfär – som är skapad av hennes egna tankar, känslor, vilja, ideal osv. Man kan förnimma karaktären hos en persons auriska ägg och de varelser som detta ägg härbärgerar.

Purucker talar här om de astralvarelser som den enskilda människan skapar i sin egen aura, men den enskilda människans livsyttringar lämnar också avtryck efter sig i jordens astralljus, den atmosfär av eterisk materia som genomtränger och omger jorden och bl a utgör ett bildgalleri över allt som tilldragit sig på denna. Av citatet ovan kan man därför dra slutsatsen att om många fromma människor ofta tänker på en viss bild av en religiös gestalt, så skapar de med den formbildande kraften i sitt tänkande och sina energigivande känsloflöden gemensamt en genom ackumulation allt distinktare och kraftfullare elemental i astralljuset. Troende kristna har i snart två tusen år gjort detta och det finns därför ett antal astralgudar, -jesusar , -marior, -helgon och -djävlar av mer eller mindre kraftfull natur som utövar psykiskt inflytande på de troende och deras livsföring.

Teosofiskt sett finns det alltså fog för den vetenskapliga uppfattningen att kristendomens Gud och övriga religiösa gestalter är hjärnspöken, fast inte i betydelsen hallucinationer utan som skapelser av mänskligt tänkande. Att Gud dessutom är ett mäktigt hjärnspöke med stort inflytande på många människor och därmed på hela samhället är uppenbart. Men han är inte, som de troende föreställer sig, det unika allsmäktiga och allvetande personliga andeväsen som ensamt har skapat hela den synliga och osynliga verkligheten.

Till index