Bortom materialismen


David Pratt




Under 1800-talet trodde de flesta vetenskapsmän att den materiella världens grundläggande byggstenar var livlösa odelbara atomer, diminutiva små bollar. Dessa atomers slumpmässiga rörelser troddes ha gett upphov till universums märkliga ordning och komplexitet, och slutligen till levande medvetna varelser. Allt detta antogs ha kommit till utan någon form av intelligent ledning. Man betraktade människans sinne och intellekt som biprodukter av de molekylära rörelserna i hjärnan.

     Senare framsteg inom kvantfysiken har hjälpt till att urholka denna världsbild. Den moderna fysikens grundläggare blev praktiskt taget alla mystiker – Einstein, Schrödinger, Heisenberg , de Broglie, Planck och Pauli. De upptäckte att om man går bortom de skuggor vi tar för att vara den verkliga världen, går man bortom fysiken och in i metafysiken. Många drog slutsatsen att medvetan­det inte är en produkt av materian utan primärt.

     Sedan början av 1900-talet har fysiker trängt djupt in i atomens struktur. Vi vet nu att atomen inte är odelbar. Den utgörs till största delen av tomrum och består av en pytteliten kärna av protoner och neutroner, kring vilken ett moln av diminutiva elektroner virvlar. De subatomära partiklarna är inte heller solida. De anses vara koncentrerade enheter av energi som ibland uppför sig som partiklar och ibland som vågor.

     Uppfattningen att materia är kristalliserat ljus upprepar som ett eko det H P Blavatsky redan skrev i Den Hemliga Läran, där hon talar om ”det oändliga ljushav, vars ena pol är ren ande, uppgående i Icke-Varats absoluthet, och den andra är materie, vari anden förtätas, ´utkristalliserande sig´ i en allt grövre och grövre typ, i den mån den nedstiger i manifestationen” (del I, s 504). Materiella partiklar, säger hon, är oändligt delbara energicentra , och materia kan därför existera i ett oändligt antal olika täthetsgrader. Våra fysiska sinnen har utvecklats till att bara varsebli ett speciellt materiaplan, vilket är genomträngt av otaliga andra världar eller plan som är osynliga för oss, eftersom de utgörs av energi-substans som är av finare eller grövre slag än vår egen.

     Allting är relativt. Fysisk materia är kondenserad energi, men det som för oss är energi kan vara materia för varelser på ett högre plan än vårt, något som antyds av det faktum att energi inte existerar som ett kontinuerligt flöde utan utgörs av enheter eller kvanta. På samma sätt är energin på nästa plan materia på ett ännu högre plan. Den subtilaste energin i en hierarki av världar är vad vi kallar ande eller medvetande. Som H P Blavatsky uttrycker det: ”Ande är materian på det sjunde planet, materia är anden på den lägsta punkten av dess cyk­liska verksamhet, och båda är – MAYA” (del I, s 666). Att säga att ande och materia är ”maya ” eller illusion betyder inte att de inte existerar. Det betyder att vi inte förstår deras verkliga natur. Varje särskilt plan av energi-substans kan bara förstås genom att betrakta högre kausala plan. Allting – från atomen till människan, från solen till galaxen – är uttryck för någonting högre.

     Tiderna igenom har de vise sagt att det, dolda inom den fenomenella värld vi lever i, finns inre världar – astrala, mentala och andliga – och att den fysiska världen bara är en blek skugga av den andliga världen. De inre världarna kan inte undersökas med fysiska instrument utan genom att forska i djupet av vårt eget sinne och medvetande, och detta kräver att vi under många jordeliv har re­nat vår organism och lärt oss behärska den. Vetenskapens representanter med sina materiella metoder har inget verkligt stöd för att förneka förekomsten av de hög­re tillvaroplanen.

     De flesta forskare tror numera att ca 90 % av universums materia existerar i ett för dem okänt tillstånd. Den materian kallas ”mörk materia” eftersom den är fysiskt omöjlig att observera och dess existens bara är känd på grund av dess gravitationella effekter. Sådan materia vittnar om de högre plan som teosofin påstår finns, och vilka utgörs av materia med långsammare vibrationstal som gör dem omöjliga för oss att varsebli.

     Den alltomfattande naturen utgörs av världar inom världar, fyllda av levande medvetna varelser på olika nivåer av evolutionär utveckling. Vårt begränsade sinne kan inte omfamna oändligheten. G de Purucker menar att vi inte kan göra mer än att försöka bilda oss en uppfattning om den gränslösa helheten: evigt liv och medvetande i oavbruten rörelse överallt.

Till index