Djuren väntar på att bli upplysta


Marilyn O´Day




Under den pågående evolutionsprocessen har djuren spelat olika roller i sina re­­lationer med människorna: de har varit rovdjur, köttdjur, lastdjur och sällskaps­djur. Men vart är de på väg? De har ju i latent form mänskliga egenskaper, bl a ett reflekterande sinne och ett samvete, vilka skall komma till uttryck någon gång i fram­tiden.


Vilket är djurens ursprung?

     Var och en av våra mänskliga celler är vårt eget ”barn”, och har otaliga potentiella möjligheter förborgade inom sig. Varje cell är en kanal, genom vilken ska­pande energier flödar fram i manifestation. Numera behärskar vi våra cel­lers utveckling, och deras manifestation sker bara enligt det mänskliga mönst­ret. Men under tidigare evolutionära skeden för miljoner år sedan var vå­ra förfäders celler friare att gå sina egna vägar. När människorna på den tiden släppte ifrån sig levande celler, differentierades en del av dem till olika djurarter ge­nom att följa sin drift att utveckla sina egna unika möj­ligheter. Djurriket uppkom alltså ur människoriket.


Har djuret en själ?

     Liksom alla monader - medvetandecentra - har djuren en själ. Inom varje mo­­­nad, vare sig den är en sten, ett djur eller en människa, finns det en kosmisk gu­­­dagnista. Allteftersom en varelse evolverar, framträder denna gudagnistas po­­tentiella möjligheter. Varje varelse befinner sig på en utvecklingsnivå som mot­svarar den kvantitet av dessa möjligheter som vecklats ut. Djuret är därför, även om det ännu inte uppnått självmedvetande, ett uttryck för en själ.


Varför lider djuren?

     Djurens liv synes vara grymt - de jagar varandra, får svälta och blir sjuka - och vi undrar ofta varför oskyldiga djur måste lida så mycket. Visserligen lider de inte på det självmedvetna malande sätt som människorna gör - men de lider verk­ligen. Och det finns flera skäl till detta.

     För det första lider djuren av de karmiska konsekvenserna från tidigare liv på jorden. I motsats till människorna är de inte självmedvetna och hålls därför inte moraliskt ansvariga för sina handlingar, även om dessa handlingar ger kar­miska konsekvenser. Men under evolutionens gång har alla varelser varit involverade i många slags upplevelser för att kunna uppnå sina nuvarande utvecklingsnivåer, och då deltog de varelser som nu manifesterar sig som djur i ak­tiviteter och medvetandetillstånd som lett till deras nuvarande levnads­om­stän­digheter.

     För det andra lider djuren därför att deras karma är sammankopplad med öv­riga jordiska naturrikens, särskilt människorikets. Alla varelser på jorden är nä­­ra förbundna med varandra, och eftersom djuren har sitt ursprung i människo­riket är deras öde nära förbundet med vårt öde. Vi har utvecklat våldsamma ond­skefulla böjelser, vilka djuren ger uttryck för på grund av sina inre förbindel­ser med oss. För den karma som därigenom alstras får vi ta ansvar.

     Djur lider också direkt genom människors handlingar. Även om man kan försvara vetenskapliga experiment med djur för att de är mänskligheten till nyt­­ta, är de grymma handlingar. Inga resultat rättfärdigar de lidanden som fram­kallas. Djur är inte några själlösa varelser som skapats för att utnyttjas och exploateras av oss. De är evolverande varelser som snarare förtjänar vår kärlek och med­känsla.


Reinkarnerar djuren?

    Liksom människan återvänder djuret till en ny kropp på jorden. Vi återförkroppsligar oss alltid som människor, och de återförkroppsligar sig i allmänhet på samma djurnivå där de senast levde. Med andra ord så tenderar en hund att återfödas som hund. Eftersom djuret saknar ett upplyst sinne och ett utvecklat ego behöver det knappast någon efterdödenvila , utan återvänder snabbt till jorden. Tiden mellan död och återfödelse sägs variera från några dagar till ett år.


Vad har djuret att vänta av framtiden?

    Eftersom djuret har en gudagnista i sig, har det potential att utvecklas till en intellektuellt och andligt medveten varelse. Alla djur skall någon gång i framtiden nå det mänskliga utvecklingsstadiet. Vi människor har genomgått en liknande evolutionsprocess och blivit självmedvetna tack vare att högt utvecklade varelser väckte och upplyste vårt sinne. Den tid kommer under den fortsatta evo­lutionsprocessen när även djurens mentala och andliga varelseaspekter väcks till aktivitet, så att de blir tänkande varelser med samvete och vilja. När de är redo att bli mänskliga, kommer det att bli vår uppgift att tända förnuftets ljus i deras sinnen.


 Till index