Existerar teosofins mästare?
År 1883 publicerades ett föredrag som Alfred P Sinnett
hållit för en privat krets av sökare. Några av de uppgifter och synsätt
han då framförde återges nedan:
Det erkänns i vida kretsar att de teosofiska lärorna är intressanta och
följdriktiga, men varje ny sökare måste ändå bilda sig en uppfattning
om lärornas trovärdighet. ”Hur vet man att det verkligen finns sådana personer
som mästarna?” För en del sökare tycks förekomsten av dem vara sannolik,
medan andra kräver att deras existens först måste fastställas med klara och
entydiga bevis innan det är meningsfullt att ägna uppmärksamhet åt de läror
de framför. Jag vill därför peka på två slag av i mitt tycke tungt vägande
indikationer på mästarnas existens: (1) den i Indien allmänt utbredda uppfattningen
att personer som dessa mästare, eller
adepter som de också kallas, existerar, och (2) de förbindelser
som Teosofiska Samfundets ledare sägs ha med några av dem.
Vad det första slagets indikationer beträffar
är det ingen överdrift att säga att all helig litteratur i Indien vilar
på tron att adepterna finns, och en i såväl tid som rum så utbredd tro kan
knappast ha uppkommit utan skälig grund. Därtill kommer de många vittnesbörd
som föreligger om märkliga ockulta fenomen, vilka utförts av indiska yogier
och fakirer. Dessa yogier och fakirer visar med sina färdigheter att levande
människor kan förvärva krafter och förmågor som anses vara övermänskliga.
Vad beträffar
det andra slagets indikationer pekar jag på att det inte bara är
madame Blavatsky och överste Olcott
som har sett adepter i deras fysiska eller astrala kroppar och talat
med dem. Många andra personer har också gjort det. En av dem är
Damodar. Han har vid Teosofiska Samfundets huvudkvarter sett
några av adepterna och fått åtskilliga besök av dem i deras astrala
kroppar. En annan är Bhavani Rao, som en
gång besökte mig i Allahabad och då visade att han kunde agera som kommunikationslänk
mellan Koot Homi
och den yttre världen. Ty under besöket var han i stånd att sända ett brev
från mig till mästaren, få tillbaka dennes svar, sända ännu ett brev från
mig och få svar även på detta.
Adepterna har visat att de själsligen kan lämna sina fysiska kroppar
och framträda på avlägsna platser. Därmed har de bl
a visat att den mänskliga själen är oberoende av hjärnans materia och
nervcentra, och det är då inte förvånande att de kan göra observationer
av naturprocesserna som når långt bortom de fysiska iakttagelsernas räckvidd.
De säger att de under utanförkroppentillståndet
inte bara kan varsebli tilldragelser på vår egen utan också på några
andra av solsystemets planeter.
Adepterna är mycket återhållsamma ifråga om att meddela kunskaper som
skulle kunna föra det man kallar magiska krafter inom räckhåll för personer,
vilka inte är moraliskt kvalificerade att bruka dem. Men samma återhållsamhet
finner vi inte när det gäller kunskaperna om människans andliga utveckling
och de större evolutionsprocesserna. Adepterna har offentliggjort sin
säkra teoretiska vetskap.
Den har utgetts i spridda fragment för att insikt i densamma bara skall
kunna nås genom att sökaren med egen möda ställer samman fragmenten.
Vill vi förstå de teosofiska lärorna måste vi avstå från vårt vanliga
krav på bevis för varje utsaga i dem. Vi måste tro att adepter verkligen
existerar och att de har stora insikter i naturskeenden som inte är iakttagbara
för de fysiska sinnena.