Jordens ålder
Herbert Edlund
Enligt den rådande naturvetenskapliga uppfattningen är jorden ca
4,5 miljarder år gammal. Beräkningen vilar bl
a på vissa tunga grundämnens halveringstider. Med halveringstid menas
den tid det tar för att hälften av ett ämne genom radioaktiv strålning
spontant skall sönderfalla till ett lättare ämne (uran till bly, kalium
till argon osv). Genom att i en bergart
mäta förhållandet mellan t ex uran och bly beräknar man utifrån uranets
halveringstid bergartens ålder.
Detta sätt att räkna sker dock på basis av antaganden. Man vet
ju inte hur mycket uran respektive bly som fanns med redan från början när
bergarten bildades, och man vet inte heller om radioaktiviteten pågått
oavbrutet sedan dess och hela tiden med jämn hastighet. Dessutom antas det
jordiska året alltid ha haft sin nuvarande längd.
De teosofiska uppgifterna om jordens ålder grundar sig inte som
naturvetenskapens på mätningar i den fysiska naturen. Jorden betraktas
i stället som en levande varelse vars födelse, livstid och död styrs av
kosmiskt fastlagda tidscykler. Teosofins
uppfattning om jordens livstid stämmer i stort sett överens med hinduismens,
och den senares siffror är offentliggjorda. Enligt dessa uppgår jordens
livstid till 4.320.000.000 jordiska år och
kan indelas i:
14 manvantaraer på vardera
306.720.000 år, som inramas av 15 sandhier
(gryningar eller skymningar) på vardera 1.728.000 år.
Varje manvantara på
306.720.000 år består av 71 maha-yugaer
på vardera 4.320.000 år.
Varje maha-yuga på 4.320.000 år består
av en krita-yuga på 1.728.000 år, en
treta-yuga på 1.296.000 år, en dvapara-yuga
på 864.000 år och en kali-yuga på 432.000
år.
Jorden befinner sig i den 7:e manvantarans
28:e maha-yugas kali-yuga
. Denna kali-yuga inleddes 3102 år före vår
tideräknings början, och jorden har alltså nu levt följande antal år
av sitt liv:
6 manvantaraer á 306.720.000
= 1.840.320.000 år
7 sandhier á 1.728.000
=
12.096.000 år
27 maha-yugaer á 4.320.000
= 116.640.000
år
1 krita-yuga
=
1.728.000 år
1 treta-yuga
=
1.296.000 år
1 dvapara-yuga
= 864.000 år
samt av den pågående kali-yugan
, drygt =
5.000 år
1.972.949.000 år
I enlighet med detta sätt att räkna har jorden snart levt hälften
av sitt liv. När hela livstiden är ute dör jorden och får vila sig lika
länge som den levt, för att därefter återförkroppsliga sig till ett nytt
liv på sin plats i solsystemet. Det skall dock sägas att det grundläggande
talet för den hinduiska beräkningen, 4320, är approximativt, även om det
ligger mycket nära teosofins. De exakta siffrorna kommer enligt H P Blavatsky
aldrig att offentliggöras, ty de hänför sig till initiationernas
mysterier och hemligheterna med talvärdenas ockulta inflytanden.
Teosofin indelar jordens liv i två hälfter, varvid den första hälften kan kallas ”nedstigandet i materian” och den andra ”uppstigandet ur materian”. Under nedstigandeprocessen blev jordens materia allt mindre eterisk och alltmer fysisk, dvs sådan vi nu känner den. Genom sammanslagning av lättare grundämnen till tyngre kondenserades jorden till allt större fasthet. Detta är motsatsen till materians sönderfall genom radioaktiv strålning. Radioaktiviteten kom med i bilden när nedstigandet i materian fullbordats för ca 4 miljoner år sedan och uppstigandet påbörjades. Resten av jordens liv är en uppstigandeprocess under vilken materian genom bl a radioaktivitet gradvis blir alltmer eterisk och återgår till sitt ursprungstillstånd. De tyngsta grundämnenas sönderfall till lättare pågår ju redan, och med tiden kommer även de lättare att sönderfalla