Reinkarnationsläran
Irma Henriksson
De flesta människorna på vår jord lär tro på reinkarnationsläran. Jag tillhör de troende, bl a därför att jag känner många personer som haft utanförkroppenupplevelser och några som haft näradödenupplevelser. Utanförkroppenupplevelserna visar helt klart att vår s k själ kan vistas utanför kroppen vid full vigör, och näradödenupplevelserna tycks visa att en värld av icke-fysisk materia väntar oss när vi dör. Dessutom är reinkarnationsläran logisk och förnuftig. Den säger att varje själ är ett odödligt väsen som i nuvarande kosmiska tidsskede genomgår en nödvändig "skolning" på jorden. Jorden kan betraktas som en skola där vi kan växa i själsligt avseende och varje jordeliv är en arbetsdag i den skolan. Vi har redan avverkat tusentals sådana arbetsdagar, reinkarnationer, och har ytterligare tusentals framför oss. Vid varje reinkarnation föds vi som utvecklingsresultatet av alla de föregående, och detta förklarar varför vi har så olika begåvningsprofiler, moraltendenser, attityder, värderingar, intresseinriktningar osv. Att vi föds till så olika öden förklaras av karmaläran, som säger att vi föds till det öde som vi med våra gärningar i tidigare liv själva har skapat.
Jag minns inte att jag tidigare levt på jorden, och det gör de flesta människor inte heller. Men det finns de som i en nattlig dröm eller i vakentillståndet haft spontana tidigarelivupplevelser , och sådana upplevelser ger ytterligare stöd åt reinkarnationsläran.
En djupare inblick i reinkarnationsprocessen kräver ett förberedande studium av människans själsliga konstitution, hennes samband med övermänskliga varelser, de själsliga världarnas struktur och evolutionsläran . Följande beskrivning ger dock en idémässig inblick i vad begreppet reinkarnation handlar om:
Själen befinner sig mellan jordeliven i en själslig värld. Från denna beger sig vid tidpunkten för ett nytt jordeliv ett utflöde från själen ned mot jorden, medförande de i tidigare liv utvecklade anlagen till en ny kropp. Det som sedan sker, sker så att säga automatiskt i enlighet med naturens egna mönster. Anlagen attraheras till det föräldrapar som utövar den starkaste karmiska dragningskraften på dem. En del av anlagen överförs till den blivande modern och en del till den blivande fadern. När konceptionen sedan äger rum blir människoägget ett potentiellt centrum, vilket kan sägas innehålla dels planen till fosterutvecklingen och det födda barnets tillväxt och vidareutveckling, dels förmågan att genom celldelning förverkliga denna plan.
Under utvecklingen av fostret befinner sig människans medvetande inte inuti detta. Först efter födseln tar medvetandet sakta sin nya kropp i besittning. I den nya kroppen, vars utseende enligt dem som haft tidigarelivupplevelser är mycket likt det förra livets, börjar medvetandet bygga upp sin nya identitet genom att lägga sina observationer av omgivningen och det som pågår där på minnet. Det övar upp sin förmåga att styra kroppens rörelseapparat, härmar de vuxnas beteenden, lyssnar och försöker förstå. Efter hand vecklar det ut sina medfödda själsegenskaper, och när det lärt sig läsa skaffar det sig genom litteraturen vidgade referensramar för sitt eget tänkande. På så sätt får den nya identiteten ett allt större omfång och en distinktare profil.
Från födelsen till döden möter människan de ödesinslag , den karma, som hon i detta eller något tidigare liv själv alstrat eller i kollektiva sammanhang varit med om att alstra. Detta innebär vanligen att faser av välgång, välbefinnande, motgång och lidande växlar med varandra. De plågsamma eller svårbemästrade ödesinslagen är våra bästa lärare under vår själsliga skolning på jorden. De plågsamma utvecklar vår medkänsla och osjälviskhet, och dessa egenskaper tillhör de viktigaste av dem som måste utvecklas på jorden. De svårbemästrade utvecklar förmågan att tänka analytiskt, logiskt och överskådligt.
Reinkarnationsprocessen är inte genomförd i och med att den nya kroppen fötts. Processen fortsätter tills döden kommer. Livet igenom tränger väsenskomponenter från själens djup upp i medvetandet för att delta i det utvecklingsförlopp som gäller människans hela varelse. Det är många ämnen som står på schemat för den innevarande skoldagen och människan bör inte negligera något av dem, ty de ingår i en långsiktig plan för hennes utveckling som sträcker sig över hela serien av jordeliv.