Sökaren och stoicismen


Herbert Edlund




Stoikerna betraktade världen som en scen och skeendet på denna scen som ett planlagt, målinriktat och av gudomliga makter styrt utvecklingsdrama. I detta drama har varje människa fått sig tilldelad en roll. Hon har inte själv valt sin roll, men ändå gäller det för henne att gestalta den så bra som möj­ligt. Stoikern strävade efter att göra det med ett inre själslugn, och lät sig därvid inte bringas ur balans av yttervärldens ständiga växlingar. Han gick in för att möta livets al­la prövningar, framgångar, lidanden, glädjeämnen etc med orubbligt lugn, samtidigt som han försökte möta alla medmänniskor med godhet och rättvisa. Också den ofrånkomliga döden accepterade han med jämn­mod.  

Att stoicismen var en vad vi numera kallar esoterisk rörelse är uppenbart, och vår tids sökare efter esoterisk visdom gör klokt i att låta sig inspireras av stoikernas sätt att möta jordelivets angenäma respektive oangenäma tilldragelser. Ty den seriöse sökaren förväntar sig inte att omgivningen skall motsvara hans önskemål och förväntningar. Han accepterar omgivningen som den är och gör sitt bästa, oberoende av vad som kan hända. Han låter sig inte ledas av yttre sken och sät­ter sin tillit till karma. Dessutom inser han att hans egen roll i utvecklingsdramat innefattar en rad plikter, eftersom naturen med subtila trådar av magnetisk sympati har länkat samman alla existerande varelser och ting med varandra. Var och en av oss är sammanlänkad med alla andra människor och med allt annat i vår omgivning. Vi växelverkar med denna och är för vår existens helt beroende av den. Men vi har inte direkt ansvar för alla delar av den, och bör därför försöka att precisera våra direkta plikter. Dessa plikter kan vara av lokal eller global utsträckning, och såväl kortsiktiga som långsiktiga i tiden. I detta sammanhang säger stoikern Epiktetos: ”Koncentrera din uppmärksamhet på det som verkligen är dina egna angelägenheter, och bli klar över att andras angelägenheter är just de­ras och inte dina.”


Ett orubbligt lugn, osjälviska gärningar och plikttrogenhet är etiska komponenter i sökarens livsföring som för honom allt närmare hans högre jag och där­med den esoteriska visdomen.


Under årtusendenas lopp överförs hans inre beslut att lära från kropp till kropp, från jordeliv till jordeliv, och han kommer allt bättre underfund med syf­tena och målresultaten i den roll han spelar i det ständigt pågående utvecklingsdramat.

Till index