Teosofins yoga


G de Purucker

 

 

 

Vi teosofer begagnar oss visserligen av ordet yoga, men inte som en benämning på vår teosofiska disciplin. Varför? Därför att detta ord i Västerlandet betecknar någon av de fem olika hinduiska yogaskolorna, medan den teosofiska dis­ci­plinen däremot sammanfattar det bästa hos samtliga dessa skolor i en sjätte yoga.

     Vilka är då dessa fem indiska yogaskolor? Om vi börjar med den enklaste och lägsta, är de följande: Hatha-yoga, den fysiska-psykiska träningens yoga, som så gott som uteslutande sysslar med kroppen och det lägre tänkandet. Kar­­ma-yoga, av ordet karma , handling. Bhakti-yoga, kär­lekens och hängivandets yoga. Jnana-yoga , visdomens eller kunskapens, forskningens, yoga. Raja-yoga, självledd strävan efter förening med den inneboende guden, självkontrol­lens yoga. Den sjätte, som vi teosofer tillfogar, är brahma-yoga, an­­dens yoga.

     Vi skall inte tro att Indien är det enda land som någonsin haft kännedom om yoga i betydelsen disciplin, träning, i avsikt att uppnå självmedveten förening med guden inom oss, med den inre buddhan eller den immanente kristus.

     Ta karma-yoga: Något av detta slags disciplin har under århundraden varit känt inom den kristna kyrkan som "fräls­ning genom gärningar". Det är en välbekant träning i det kristna fostrandets skola. Eller bhakti-yoga: Något av det sla­gets disciplin har under århund­raden varit känt inom den kristna kyrkan som "frälsning genom hängivande" eller "självuppoffring".

     Kristendomen har också, särskilt inom klostren, känt till ett slags hatha-yoga i sin fysiskt inriktade träning - gisslande, tagelskjortor och övriga sätt för späkning och självförnekelse, vilka alla, som man sade, skulle tjäna till att styra och kuva de lägre passionerna och kroppen. Dessa är typiska exempel på den lägsta formen av hatha-yoga. När en män­niska emellertid har den lyckliga lägg­ning som leder henne till träning av det inre livet, då följer dessa andra ting på ett sunt sätt liksom av sig själva, om de överhuvudtaget blir behövliga.

     Vår teosofiska träning sammanfattar dessa olika slag av yoga. Vi behöver inte bekymra oss om andningsövningar, kroppsställningar, gisselslag och tortyr. Vi vet att vi, för att kunna fullgöra våra plikter, måste ödmjukt arbeta och hängivet strä­va även i de obetydligaste avseenden. Detta är karma-yoga. Vi vet att vi måste behärska vår kropp inifrån, och hålla den ren och sund, så att den kan vara ett lämpligt instru­ment för vår ande och vår själ. Detta är den verkliga hatha-yogan. Vi vet också att för att göra vår plikt mot oss själva, mot våra medmänniskor och mot den sublima sak för vilken vi verkar, måste vi lä­ra att hänge oss i fullkom­lig kär­lek till det höga målet. Detta är bhakti-yoga. Vi vet att för att förstå livet om­kring oss, våra medmänniskor, våra egna jag och sanningarna om de lagar efter vilka naturen är uppbyggd, måste vi intellektuellt stu­­dera den upphöjda gu­da­visdomen, jnana-yoga.

     Rätt uppfattad är yoga vad vi kan kalla den andliga, intellektuella och fysis­ka moral samt den ockulta träning, som en teosof praktiserar om han är värd att kallas teosof. Om han accepterar filosofin enbart därför att den tilltalar honom och han anser den vara logisk och vacker, då är han bara vad Pythagoras och de stora männen av dennes skola kallade för akousmatikoi, "åhörare". Den sjätte yogan, brahma-yoga, är den som gäller för de flesta teosofiska chela­er­na, lärjungarna. Den innebär att man tar allt det bästa av de fem hinduiska yoga-formerna och så att säga lyfter dem uppåt, förenar dem med anden.

     Yoga är alltid träning, disciplin, genom vilken den för män­niskan heligaste av alla hennes möjligheter kan förverkligas: utvecklingen från män­niskoskap till gudaskap, till det som vi i vårt allra högsta redan är. Vi blir helt enkelt våra hög­sta jag. Detta är uppnådd yoga. ”Jag och min fader är ett”. Varje kristus sä­ger detsamma. Varje buddha ger samma förkla­ring. Det är anden som ta­lar genom hängivna människor.

 

Till index