Vem är Jesus?
Marilyn O´Day
I de kristna evangelierna beskrivs Jesus liv, läror och död. I århundraden
har forskare och teologer frågat: Har Jesus verkligen existerat? Vem
var han och varför kom han? Hur mycket av det som sägs om honom i bibeln
är sanning och hur mycket är myt? Den teosofiska litteraturen försöker
besvara några av dessa frågor.
Enligt H P Blavatsky och G de Purucker har Jesus faktiskt existerat.
Han föddes i Syrien, men förmodligen ca 100 år tidigare än de kristna
lärde påstår. I sin ungdom tog han till sig sin tids esoteriska läror.
När han hade åldern inne blev han initierad i en mysterieskola i Syrien,
där han bl a lärde sig strikt disciplin.
Syftet med den initiationsprocess han genomgick är att ge en värdig lärjunge
möjlighet att fullt självmedvetet möta sin inre gud. Detta gör den invigde
till ett redskap, genom vilket andliga krafter kan verka för att hjälpa
mänskligheten. När Jesus nådde mogen ålder genomgick han den slutliga initiationsfasen,
under vilken han mötte många prövningar. Av dessa är några beskrivna i Nya
Testamentet som frestelser, nedstigning till helvetet osv. När Jesus genomgått
den initiationen blev hans undervisning sant esoterisk.
Jesus läror är inte nya. De är samma läror som förkunnats av
andra stora mästare, och innehåller den urgamla visdomsreligion som vi
idag kallar teosofi. Dessa läror var inte avsedda för allmänheten utan
för Jesus krets av studerande och lärjungar. Men man ser att de kristna
evangeliernas läror bara vagt påminner om lärorna i den moderna teosofiska
litteraturen. Varför? Enligt G de Purucker
beror detta på att ”inom mindre än 100 år efter avataran
Jesus försvinnande hade de läror han lämnat efter sig degenererat. Hans
lärjungar misslyckades i nästan varje avseende. De fördunklade och t o
m ändrade de ursprungliga lärorna. De gav lärorna en form som de trodde
skulle göra det lättare att förstå dem” (
The Dialogues of G de Purucker, 2:213).
Inte nog med att Jesus ursprungliga läror ändrades. Evangeliernas berättelser
om hans liv är inte heller korrekta. Den man som evangelierna handlar
om är en idealiserad representation av varje invigd, och kring denna figur
har berättelser vävts om initiationsprocessen, sådan den då omtalades i
Syrien. Jesus jungfrufödsel, hans prövningar, korsfästelse och återuppståndelse
är en allegorisk beskrivning av initiationsprocessen, och behöver inte
utgöra berättelser om verkliga händelser i hans liv.
Jesus var mer än bara en stor siare. Han var en
avatar. Avatar är ett
sanskritord som betyder ”att stiga ned”. En
avatar är manifestationen av en gud eller gudomlighet i form
av en människa. Avataran består av tre delar:
en inspirerande gudomlighet, en mycket högt utvecklad människas själ
som av sin innehavare ställts till avatarans
förfogande och är kanal för den inspirerande gudomligheten, och en
helt ren fysisk kropp. Avataran skapas när
denna själ inträder i ett ofött barn och barnet sedan överskuggas av
en gudomlighet. Den på så sätt skapade avataran
är en tillfällig varelse som inte har någon karma av det slag som en
vanlig människa har. Den dör inte heller som vi andra gör. När dess tid
på jorden är ute sönderfaller den i sina delar: kroppens atomer skingras,
själen återvänder till sin rätta innehavare och gudomligheten drar sig
tillbaka.
Lärare som Jesus framträder i bestämda cykler. En typ av sådana
cykler är 2.160-årscyklerna som utgörs av de
perioder vilka man får när man dividerar precessionscykeln
(25.920 år) med antalet hus i zodiaken (12), och alltså är längden
på den tid som jorden tillbringar i ett av zodiakens tecken. I början
och slutet av varje sådan ”messiansk” cykel rör sig olika civilisationer
andligen och psykologiskt nedåt, och en speciell ansträngning görs för
att ge dem andlig och intellektuell hjälp. Det har nu gått ca
2.160 år sedan Jesus framträdde, och vi inträder i en ny
messiansk cykel som kallas Vattumannens tidsålder. Helena Blavatsky
hjälpte med sitt teosofiska arbete till att öppna denna cykel.
Jesus var en av många avatarer som
framträtt på jorden. Men detta förringar på inget sätt det offer han gjorde
för att ge andlig upplysning till en lidande värld. Även om evangelierna
inte korrekt återspeglar detaljerna i hans liv, visar de hans kärlek till
mänskligheten, och hans exempel på en osjälvisk och förlåtande själ fortsätter
att inspirera oss.