H
Hallucination
I ockult mening betecknar ordet en synvilla som framkallas
av bl a sjukdom, medialitet
och alkoholberusning. Alla sådana synvillor föregås av en avslappning hos
nervsystemet. Avslappningen alstrar ett onormalt magnetiskt tillstånd som
attraherar vågor av astralt ljus. Det är astralljuset som tillhandahåller de
olika hallucinationerna. Dessa är inte alltid innehållslösa och overkliga
drömmar. Ingen kan se det som inte existerar - dvs det som inte inpräglats - i eller på de astrala
vågorna. Den hallucinerande kan förnimma ting och scener (förgångna, nuvarande
eller kommande) som inte har något samband med honom själv och även mottaga flera olika saker på en gång som inte har någon
relation med varandra, varför de mest groteska och absurda kombinationer kan
uppkomma. Såväl den berusade som den mediale och adepten ser sina respektive
bilder i astralljuset. Men medan den berusade och det otränade mediet, eller
någon som lider av hjärnhinneinflammation, ser därför att de inte kan hjälpa det
och omedvetet framkallar de virriga visionerna, så kan adepten och den tränade
skådaren välja och kontrollera visionerna. De vet var de skall fästa blicken
och kan hålla fast de scener de vill iakttaga, och de
kan se bakom astralljusets övre och yttre skikt. Hos de förra är de glimtvisa inblickarna i vågorna hallucinationer, för
de senare trogna återgivningar av vad som verkligen var, är eller kommer att
hända. Mediets slumpvis fångade glimtar och fladdrande visioner av det
bedrägliga ljuset transformeras under ledning av en adepts eller skådares
dirigerande vilja till stadiga bilder, sanna återgivningar av det som denne
vill skall komma i fokus för hans varseblivning.
Hatha-yoga (se Yoga)
Helig planet (se Sju heliga planeter)
Helvete (se Himmel)
Hermetiska kedjan
Hos de gamla grekerna fanns en mystik tradition
om en kedja av levande varelser. I dennas övre ände fanns gudarna i olika
grader av auktoritet och aktivitet. Sedan följde i fallande ordning halvgudar,
heroer, vishetslärare, de vanliga människorna och varelserna under dem. Varje
länk i denna kedja av levande varelser inspirerade och undervisade länkarna
nedanför. På så vis överfördes från länk till länk kärlek, visdom och kunskap
om universums hemligheter. Hos mänskligheten resulterade detta i de konstarter
och vetenskaper som möjliggjorde kultur och civilisation. Mystikt
kallades denna kedja för den hermetiska eller gyllene kedjan.
I de forntida mysterierna fick läran om den hermetiska kedjans
existens och natur sin fulla förklaring. Läran är sann eftersom den beskriver
faktiska förhållanden i tillvaron. Läran om den hermetiska kedjan, om en
successionsföljd av lärare, togs senare över och förvanskades av olika formella
och exoteriska sekter, bl a den kristna kyrkan, i
vilken läran kallades för den apostoliska successionen. I alla de forntida
stora mysterieskolorna fanns denna succession av lärare som följde på lärare,
var och en förande ljuset vidare till sin efterträdare, precis som han själv
fått det av sin företrädare. Så länge detta överförande av ljus fungerade, blev
mänskligheten andligen berikad. Därför levde och frodades mysterieskolorna och
gjorde mycket gott för världen. Dessa lärare var budbärare till mänskligheten
från den stora mästarlogen.
Hierarki
Ordet hierarki betyder att det i en självständig enhet
finns ett system av delegerad kraft och auktoritet, vilket leds av någon inom
enheten som har den högsta auktoriteten och kallas hierark.
Teosoferna har utsträckt ordets betydelse till att också omfatta det schema,
enligt vilket de otaliga varelser under utveckling som finns i universums olika
delar är organiserade. Varje del av universum står under en andlig varelses
ledning, och dessa andliga varelser är orsaken till alla materiella
manifestationer.
Serien av hierarkier sträcker sig oändligt i båda riktingarna. Människan kan tänkas befinna sig någonstans
mitt i serien. Över sig har hon en oändlig följd av allt högre utvecklade
varelser, allt mindre materiella och allt mer andliga. På samma sätt finns en
oändlig följd under henne.
Den högsta individen i en varelsehierarki (oavsett om vi använder
en 7-, 10-, eller 12-gradig skala) är dess gudomlighet. Denna utgör i sin tur
den lägsta varelsen i hierarkin ovanför. Och så fortsätter det i all
oändlighet. Varje hierarki manifesterar en aspekt av det gudomliga kosmiska
livet, en av de gudomliga tänkarnas tankar.
Olika benämningar har under tidernas lopp getts åt dessa
varelsehierarkier. Den generaliserade grekiska hierarkin från tiden före den
kristna eran kan uppställas på följande sätt: (1) gudomligheten. (2) gudarna eller det gudomligt-andliga.
(3) halvgudarna, ibland kallade gudomliga heroer. (4)
heroerna. (5) människorna. (6)
djuren. (7) växtvärlden. (8)
mineralvärlden. (9) elementalvärlden eller
Hades rike. Gudomligheten (eller summan av allt gudomligt liv) är den högsta i
denna hierarki, där var och en av de nio nivåerna är en egen underordnad
hierarki. En 9-gradig hierarki (vilken som helst) befinner sig alltså nedanför
hierarkin över sig och kan betrakta denna överliggande hierarkis lägsta nivå
som sin tionde nivå räknat uppåt, sin supergudomliga del. Läran om hierarkier
är en av teosofins mest fundamentala läror.
Himmel
Varje forntida exoterisk religion lärde att de s k
himlarna är indelade i nivåer av stigande lycka och renhet, och de s k
helvetena i nivåer av stigande lidande och renande. I esoterisk mening är de
förra egentligen inte en belöning och de senare inte ett straff. Varje varelse
dras efter döden till den sfär som lämpar sig för dess karaktär och karmiska
öde. Som människan sår under jordelivet, får hon skörda efter döden. Goda frön
ger god skörd, dåliga ger dålig. Kanske alstrar ett negativt och färglöst liv
intet av andligt värde.
Efter den andra döden i kamaloka
inträder den mänskliga monaden i devachan, sin
"himmel". Där finns många nivåer. Men vad händer med den lägre
mänskliga själ som är så nedsmutsad och nedtyngd av jordiska tankar och drifter
att den inte kan höja sig till devachan? Det kan
finnas tillräckligt med andlighet i den för att hålla ihop den som en
reinkarnerande varelse, men den är oren och tung, och dess tendens är därför
nedåtriktad. Kan den inte åtminstone nå de lägre delarna av devachan
och där få uppleva en viss lycka? Nej. Det finns en
passande sfär för varje utvecklingsgrad hos ego-själen,
och den graviterar till den sfären och stannar där tills den är helt renad.
Dessa sfärer är de sk
helveten som befinner sig under devachans lägsta
nivåer. Devachans högsta nivåer utgörs av arupa-himlarna. Nirvana däremot är något helt annat än
dessa himlar. (se Avichi, Devachan,
Kamaloka)
Hypnotism
Ordet kommer från grekiskans hypnos som betyder
"sömn". Det används om det psyko-fysiska
fenomen där en person genom suggestion införs i ett sömnliknande tillstånd.
Ordet suggestion betecknar handlingsfältet för den kanske subtilaste och
farligaste sidan av den kraft som emanerar från en hypnotisörs sinne.
Grunden till denna kraft finns i människans psykiska
konstitution. Det är en kraft som emanerar från ett sinne och kan
påverka och styra ett annat sinne i en viss riktning. I
niohundranittionio gånger av tusen är en sådan påverkan av ondo, och detta
faktum skulle inses av alla om de förstod skillnaden mellan människans högre
och lägre natur, skillnaden mellan hennes omutliga odödliga individualitet,
hennes andliga natur, å ena sidan, och den fysiska hjärnans sinne med dess
ström av låga och flyktiga tankar å den andra.
Alla som sett en människa i hypnostillstånd borde inte bara inse
hur farligt, fördärvligt och fel detta är, utan också att det på ett perfekt
sätt exemplifierar ett transtillstånd. Den mellanliggande naturen, den
psykomentala apparaten, hos den människa som befinner sig i detta tillstånd har
undanträngts från sin plats. Bara kroppen återstår, med en hjärna och ett nervsystem
som fungerar mer eller mindre dåligt. H P Blavatsky
skriver i sin Theosophical Glossary att hypnotismen är ytterligt farlig, både
moraliskt och fysiskt, eftersom den stör nervfluidet och de nerver som
kontrollerar cirkulationen i de kapillära blodkärlen.
Högre trefald, högre triad
Det oförgängliga andliga egot betraktat som en
enhet, människans reinkarnerande del som i varje jordeliv ikläder sig en ny
personlighet eller lägre fyrfald. Enkelt uttryckt
består den högre trefalden av atman, buddhi och högre manas. Den lägre fyrfalden
består av lägre manas (kama-manas), prana (vital energi), linga-sharira
(astral modellkropp) och den fysiska kroppen.
Man kan också betrakta den mänskliga konstitutionens andliga
komponenter ur medvetandets synvinkel. Då består den högre trefalden av den
gudomliga monaden, den andliga monaden och den högre mänskliga monaden. Den
högre trefalden kallas i kollektiv mening ofta för det reinkarnerande egot
(eller monaden), eftersom detta ego har sin grund där.
Teosofer kan ha svårt att förstå varför den mänskliga
konstitutionen indelas på flera olika sätt. Svårigheten beror på att man
betraktar indelningarna som absoluta istället för relativa, dvs som fastlåsta istället för svävande men
tillfälligt lämpliga.
Den enklaste indelningen delar människans sjufaldiga konstitution
i tre delar: en övre odödlig duad, en
mellanliggande duad som är villkorligt odödlig och en lägre triad som är
ovillkorligt dödlig.