K

Kali-yuga (se Yuga)

Kalpa (sanskrit)
    Ordets betydelse är tidsperiod eller tidscykel. Ibland står kalpa för en planetkedjemanvantara bestående av sju runder, efter vilken planetkedjans glober inte längre går till sin periodiska vila, fördunkling, utan dör. En sådan kalpa kallas också för "brahmas dag" och har en längd av 4.320.000.000 år. (se Brahma)

Kama (sanskrit)
    Ordet betyder begär. Kama är den mänskliga konstitutionens fjärde substans-princip, människans drivande kraft. Kama i sig är neutral och blir god eller ond beroende på hur vi styr den. Den är sätet för de levande elektriska impulserna, begären och strävandena, betraktade som energier. Vanligtvis används ordet enbart om begärets onda sida, trots att det även finns gudomlig kama.

Kamaloka (sanskrit)
    Ett sammansatt ord som kan översättas med "begärsvärld". Kamaloka är en halvmateriell värld som omger vår fysiska glob. Vanligtvis är den osynlig för oss människor. Den är uppehållsplatsen för de avlidnas astrala former, kallade kamarupaer eller begärskroppar. Som H P Blavatsky säger: "Den är de gamla grekernas Hades och egyptiernas Amenti, de tysta skuggornas land."
Kamalokas högsta regioner övergår omärkbart i devachans lägsta, liksom dess lägsta regioner omärkbart övergår i avichis högsta.
    När den fysiska kroppen upplöses vid döden stannar den exkarnerade individens astrala delar kvar i kamaloka eller "skuggvärlden", vitaliserade på samma sätt som under det fysiska livet. Här äger nu vissa processer rum. Den lägre mänskliga själen som är besudlad och nedtyngd av jordiska tankar och lägre instinkter kan inte utan svårighet höja sig från kamaloka. Den har en nedåtriktad tendens. Det är i kamaloka som det reinkarnerande egots avskiljande från det kamarupiska skalet äger rum. När detta avskiljande är slutfört, vilket är detsamma som den andra döden, förenar sig monaden med det reinkarnerande egot. I monaden åtnjuter egot sedan en lång och behaglig viloperiod. Om däremot den lägre själen är så nedtyngd av grövre begär, och så attraherad av det jordiska, att monadens inflytande inte kan dra bort det reinkarnerande egot från kamarupan, så sjunker kamarupan med sin besudlade själ allt längre ned, t o m ned till avichi. När monadens inflytande lyckas framkalla den andra döden, vilket vanligen är fallet, blir det inget annat än ett skal kvar av kamarupan. Detta skal börjar då genast upplösas för att slutligen försvinna helt. De livsatomer som det var uppbyggt av ger sig sedan iväg dit attraktionskraften drar dem. (se Andra döden, Avichi, Devachan)

Kamarupa (sanskrit)
    Ett sammansatt ord som betyder "begärskropp", den del av människans inre konstitution som är hemvist för de olika begären, känslorna och tendenserna, dvs de olika mentala och psykiska energierna. Efter döden blir kamarupan vehiklet på astralplanet för den avlidnes högre principer. Men dessa högre principer är bara svagt medvetna på astralplanet, ty när den s k silversträngen brast vid döden hamnade den förnimmande personligheten i ett tillstånd av omedvetenhet.
    En tid efter kroppens död inträffar den andra döden. Då avskiljs de lägre delarna av den mellanliggande duaden (manas-kama) från de högre odödliga. Dessa lägre delar (kamarupan) stannar kvar i astralplanets högre regioner mellan devachan och jordesfären. Med tiden försvinner kamarupan gradvis och dess livsatomer skingras och fortsätter sin cykliska vandring.
    Det är denna kamarupa som i Västerlandet fått benämningar som "spöke" eller "ande". Men den är inget annat än den mänskliga själens dödliga delar. Kamarupan är till utseende och sätt en exakt astral dubblett av den människa som dog. Den är hennes eidolon eller avbild.

Kaos
    Ett ord som vanligtvis anses betyda ett tillstånd av extrem oordning. I själva verket är kaos det kosmiska lagerhuset för alla latenta eller vilande varelsers och tings frön från tidigare manvantaraer. Det innehåller allt som en gång funnits.
    Kaos betyder rum, men inte det högsta mystika eller faktiska rummet, inte parabrahman-mulaprakriti, utan rummet för varje särskild hierarki som stiger ned i manifestation.
    Kaos styrande principer är gudarna när de vaknar upp ur sin pralayiska sömn. Man kan också säga att kaos är tillståndet i ett solsystems eller en planetkedjas rum under dess respektive pralaya. När solsystemet vaknar till en ny period av aktivitet upphör kaos.

Karana-sharira (sanskrit)
    Ordet betyder "orsakskropp" eller "kausalkropp". Det är den principen i en varelse som ser till att varelsen återförkroppsligas och utvecklas under en manvantara.

Karma (sanskrit)
    Substantivform av kri, "göra", "handla". Ordets idémässiga innebörd i teosofin är följande: När en varelse agerar, gör den detta inifrån sitt inre. Den agerar genom att förbruka en större eller mindre del av sin egen medfödda energi. Detta energiutflöde utövar ett inflytande, ett tryck, på omgivningen och framkallar en omedelbar eller fördröjd reaktion från denna. Med andra ord så reagerar naturen på inflytandet, och kombinationen av de två - inflytandet och reaktionen på detsamma - är det som kallas karma.
    Om man kastar en sten i en vattenbassäng, uppkommer ringar på vattenytan som sprider sig tills de slår i bassängkanten och där transformeras till vibrationer som sprider sig vidare. Därvid förorsakar denna energispridning reaktioner från varje atom som utsätts för den.
    Karma är inte fatalistisk och inte slumpartad. Läran om karma är i grunden en lära om fri vilja. Den varelse som avger en viljestyrd impuls - andlig, intellektuell, psykisk eller annan - får därefter i form av konsekvenser ta avsvaret för de verkningar som impulsen har.
    Karma kan inte sägas straffa eller belöna i dessa ords vanliga mening. Karmas verkningar är ovedersägligt rättvisa, ty som varande en sida av naturens eget arbetssätt kan all karmisk aktivitet spåras tillbaka till ren medvetande-ande. Läran om karma är trösterik för människan i det att hon själv stakar ut sitt öde och faktiskt måste göra det.
    Karma undantränger inte den fria viljan och innebär inte mekanisk determinism. Karma är inte bara en mekanisk kedja av sammanlänkade orsaker och verkningar, genom vilken varje tilldragelse är förutbestämd av föregående gärningar och ingenting annat. Genom sin förening med högre plan har människan förmåga att sätta nya energier i rörelse, och är därför inte orubbligt fast i sin karma. Vår vilja är inte fullkomligt fri men blir allt friare från begränsningar allteftersom vi tränger djupare in i vår naturs inre skrymslen. Viljan drivs dock alltid av något slags motiv och hamnar genom denna motivbetingelse under den karmiska konsekvenslagens verkningar.
    Det finns många slags karma: Individuell karma, familjekarma, nationskarma, mänsklighetens kollektiva karma etc.
    Som resultatet av hela sin tillvaros kedja av orsaker och verkningar är människan sin karma. Eftersom alla varelser är hierarkiskt förbundna med varandra, är alla varelsers karma egentligen gemensam.

Kläraudians
    I vid mening betyder ordet helt enkelt "klarhörsel". Sann kläraudians är en andlig förmåga, det inre andliga örats förmåga. Den psykiska kläraudiansen är bara en ofullkomlig och därför bedräglig återspegling av den förra. Den sanna kläraudiansen är givetvis inte heller det fysiska örats ofullkomliga och outvecklade hörande. Det inre örat tillåter oss att höra precis vad vi själva vill, och på vilket avstånd som helst, vare sig det utspelas på jorden, Mars, solen,  månen, Jupiter, eller kanske t o m på en avlägsen stjärna. Den som har förmågan till sann kläraudians kan höra gräset växa, och gräset låter som ett symfoniskt musikpoem! Han kan också höra himlakropparnas musik då de följer sina banor i rymden, ty allt som är befinner sig i rörelse och allt som befinner sig i rörelse alstrar ljud, enkelt eller sammansatt som det nu faller sig. Varje liten atom sjunger sin egen ton, och varje sammansatt varelse är därför en förkroppsligad musiksymfoni. (se Psykiska förmågor)

Klärvoajans
    I vid mening betyder ordet helt enkelt "klarsyn", insyn bakom slöjorna, inre synförmåga. Genuin klärvoajans är den andliga förmågan att inte bara se, utan också se klart och rätt. Den genuint klärvoajante vet när hans seende är sant. Detta är ingen psykisk förmåga. Den klärvoajans som vanligtvis kallas för psykisk klärvoajans är mycket bedräglig, eftersom den är en ofullkomlig och illusorisk återspegling av det som är sant.
    Den genuint klärvoajante kan se på enorma avstånd. Han kan sitta i sin fåtölj med slutna ögon och se vad som helst, på vilket avstånd som helst. Detta gäller inte bara den yttre världen. Han kan även nå de inre, osynliga världarna och få reda på vad som sker där.
    Denna synförmåga är inte fysisk och inte heller vad som på astralplanet manifesterar sig som psykisk klärvoajans. Den innebär att se med det inre, andliga ögat. (se Psykiska förmågor)

Kosmiska kretslopp
    Detta uttryck används i den esoteriska filosofin för att beteckna det komplexa nätverk av kanaler eller vägar, vilka följs av varelser som färdas från sfär till sfär, från rike till rike, från plan till plan. De vallfärdande monaderna följer oundvikligen dessa vägar, hur högt eller lågt utvecklade de än är. De kan inte göra annat, eftersom dessa vägar helt enkelt utgör de andliga, psykomagnetiska, astrala och fysiska leder längs vilka universums krafter flödar. Med andra ord måste alla varelser, såsom varande förkroppsliganden av dessa krafter, följa samma vägar som de abstrakta krafterna själva.
    De kosmiska kretsloppen utgör ett verkligt nätverk mellan planet och planet, planet och sol, sol och sol, sol och galax, samt mellan galax och galax.

Kosmos eller cosmos
    När en teosof talar om kosmos eller universum, talar han inte bara om den fysiska världen eller sfären i den oändlighet i vilken vi människor lever, utan också om de osynliga världarna och planen och sfärerna med sina oräkneliga skaror av levande varelser. För att undvika en inflation av ord och förvirrande upprepningar mitt i en förklaring som handlar om helt andra ting, har det sedan H P Blavatskys tid varit vanligt bland noggranna teosofiska skribenter att skilja mellan "kosmos" och "cosmos". Soluniversat eller solsystemet kallas oftast för cosmos, medan det galaktiska universat eller vårt hemuniversum kallas för kosmos. Den här distinktionen gäller emellertid inte alltid, ty då man ibland behandlar abstrakta frågor där tanken kan syfta på både galaxen och solsystemet, kan båda stavningarna användas.

Kristus
    Den bokstavliga betydelsen är "den smorde" och hänsyftar på något som skedde vid firandet av de forntida mysterierna. Smörjelsen var en av riterna i de mysterier som anordnades i länderna runt Medelhavet. Det hebreiska ordet för en smord är mashiah - "Messias" är ett vanligt sätt att felstava ordet - och betyder precis samma sak som det grekiska ordet "Christos".
    Varje människa är en inkarnation, en förkroppsling, av en av sin egen inre guds strålar. Mystikt sett är kristus den eviga individualiteten. När det personliga egot förenas permanent med denna obefläckade individualitet blir resultatet det högre egot, den levande kristus, en kristus bland människor, eller som buddhisterna säger, en mänsklig buddha eller manushya-buddha.

Krita-yuga eller Satya-yuga (se Yuga)

Kundalini, Kundalini-shakti (sanskrit)
    Termer vilkas betydelse kan sägas vara "cirkulär" eller "spiralaktig" energi. Kundalini-shakti är en avledning från en av naturens fundamentala energier. I människan verkar den i och genom hennes auriska ägg, och uttrycker sig kontinuerligt i olika aktiviteter även om människan inte är medveten om detta. I sin högre aspekt är kundalini en energi som följer slingrande eller cirkulära färdvägar, medförande tanke och kraft från den högre triaden. Abstrakt sett är den en av pranorna. Outbildade och okloka försök att ingripa i dess normala arbete i kroppen kan resultera i vansinne eller farliga sjukdomar.

Till Teosofisk ordbok