L
Layacentrum
Laya är ett sanskritord från roten li ,
"upplösa", "försvinna". Ett layacentrum är den mystika
punkt där någonting försvinner från ett tillvaroplan och dyker upp på ett
annat. Det är den punkt eller position i rummet som av karmiska skäl plötsligt
blir centrum för aktivt liv, först på ett högre plan och senare utbredande sig
nedåt genom lägre plans layacentra. I viss mening kan ett layacentrum uppfattas
som en kanal, genom vilken de högre sfärernas vitalitet flödar ned i och
inspirerar materiens lägre plan. Men bakom all vitalitet finns en styrande och
drivande kraft. Det finns mekaniker i universum, mekaniker på många olika
medvetenhetsnivåer, men bakom mekanikern står den andlige-intellektuelle
ingenjören.
Ett layacentrum är slutligen den punkt där substans åter blir
homogen. Varje layacentrum finns därför på den kritiska linje som skiljer ett
plan från ett annat. Varje hierarki har inom sig ett antal layacentra.
Linga-sharira (sanskrit)
Linga är ett ord som betyder "karaktäristiskt
kännetecken", därav "modell", "mönster". Sharira,
"form", kommer av verbroten shri, "gjuta".
Linga-shariran är människans sjätte princip, uppifrån räknat. Den
är modellkroppen, också kallad astralkropp eftersom den är något mer eterisk än
den fysiska kroppen. Den formas före kroppen och tjänar på så sätt som den
modell efter vilken kroppen bildas och tillväxer. Den är lika dödlig som
kroppen.
Vid döden kvarstannar linga-shariran i den astrala regionen och
upplöses atom för atom i takt med kroppens upplösning. Den astrala regionen är
inte ett enda tillvaroplan utan en serie sådana av gradvis tilltagande
eteriskhet.
Lipika (sanskrit)
Ordet kommer av verbroten lip, "skriva". Lipika
betyder alltså "skrivare". I mystikt avseende är lipikerna de kosmiska
upptecknarna och är nära förbundna med karma. De är karmas agenter. De är de
karmiska krönikörerna som på astralljusets för oss osynliga minnestavlor,
"evighetens stora bildgalleri", registrerar sanningsenliga avtryck av
varje människas och varje annan varelses handlingar och tankar, dvs avtryck av
allt som varit, är och någonsin skall bli i det manifesterade universum.
Deras verksamhet är styrd av kosmiskt medvetande, men liksom
karma helt automatisk. Lipikerna är varelser, men varelser som verkar med det
kosmiska maskineriets stela automatik. I viss mening kan man kalla dem kosmiska
energier. (se Karma)
Livsatom
Den fysiska kroppen är huvudsakligen uppbyggd av fysiska atomer
som oupphörligt är i rörelse. De är oupphörligt aktiva och är vad teosoferna
kallar förkroppsligade livsatomer . Livsatomerna är inneboende i kroppen
under människans jordeliv men har inte erhållits från yttervärlden. De utgår
från människans eget inre - åtminstone majoriteten av dem. De bygger upp såväl
hennes fysiska kropp som mellanliggande natur.
När den fysiska kroppen dör, går vart och ett av dess element
till den för elementet ifråga lämpliga sfären. En del går till mineralriket,
dit de dras av magnetisk affinitet, en affinitet som människan under jordelivet
påtryckte deras livsenergier med sin vilja, sina begär och sina krafter. Andra
går till växtriket av samma skäl, och ytterligare andra till djurriket. De
sistnämnda har psykisk affinitet till olika djurarter, affinitet som människan
påtryckt dem genom sina drifter och impulser. Sådana livsatomer blir
komponenter i djurens mellanliggande natur. Detta om färdriktningen för de
lägsta mänskliga principernas livsatomer.
Men människan har också andra slags livsatomer. Hon har
livsatomer i var och en av sina sju principer. När monaden efter döden steg för
steg höjer sig genom sfärerna på sin underbara efterdödenresa, avlägger den vid
varje steg de livsatomer som tillhör steget ifråga. På så sätt befriar den sig
från hela skalan av grövre livsatomer tills den vid slutet av resan lever i en
andlig kropp, dvs har blivit en andlig energi.
Naturen tillåter ingenstans något stillastående. Alla ting är i
rörelse, fulla av liv, fulla av energi. De är både energi och materia, både
ande och substans. Ande och substans är i grunden ett - två faser av den
underliggande verkligheten, av vilken vi bara ser de illusoriska formerna.
Livsatomerna är utflöden från den mänskliga konstitutionens inre
principer. De livsatomer som besjälar kroppens otaliga fysiska atomer är lika
många som dessa. Var och en av dem är en levande varelse som vandrar en
utvecklingsväg, vars yttersta mål är gudomlighet.
Livsvåg
Var och en av de sju, tio eller tolv monadklasserna kallas för en
livsvåg och varje livsvåg utgörs av monader på sju, tio eller tolv
utvecklingsnivåer. Om vi räknar med tio livsvågor har vi tre elementala
naturriken, mineralriket, växtriket, djurriket, människoriket och tre
dhyan-chohanska naturriken. När de skaror av varelser som utgör en högre
livsvåg - och tidigare utvecklats på en nu död planetkedja - känner impulsen
att fortsätta sin evolutionära vandring, rör de sig från glob till glob längs
den nya planetkedja som iordningställts åt dem av de tre elementala
naturrikena. Varje livsvåg cirkulerar sju gånger runt kedjan av glober. I den
innevarande fjärde runden rör de sig först nedför den fallande bågen tills det
materiella bottenläget nås i mitten av runden, varefter de höjer sig på den
stigande bågen. På så sätt framskrider varje varelse - gudomlig, andlig,
intellektuell, psykisk, astral eller fysisk - genom de sju kosmiska elementen i
riktning mot den källa från vilken dess livsvåg startade. Livsvågorna följer
därvid varandra i tur och ordning från glob till glob, men när den sjunde
globen nås har de bakre livsvågorna hunnit ifatt de främre och alla avslutar
runden ungefär samtidigt. Efter rundens aktivitet inträder ett lägre nirvana.
Med globrund menas i sammanhanget den tidsrymd, under vilken en livsvåg på en
av globerna genomför sin utveckling i sju cykler som kallas rotraser. (se Glob,
Planetkedja)
Logos (grekiska)
Det finns olika slags logoi, en del av gudomlig, andra av andlig
karaktär. En del av dem har kosmisk räckvidd, andras räckvidd är mer begränsad.
Faktiskt har varje varelse, på vilken utvecklingsnivå den än befinner sig, sitt
individuella logos. Den gudomliga-andliga varelsen bakom solen är vårt
solsystems logos. Varje solsystem har sitt eget logos, källan till otaliga
logoi av lägre ordning i det solsystemet. Varje människa har sitt eget andliga
logos, varje atom har sitt logos. Varje atom har också sin paramatman och
mulaprakriti, ty varje varelse överallt har sitt eget högsta.
Vår egen planetkedjas logos, vad den innevarande fjärde runden
beträffar, är "den tyste väktaren". (se Manu, Tyst väktare)
Loka (sanskrit)
Ett ord som betyder "plats", "lokalitet", men
som i teosofin ofta används i betydelsen "värld", "sfär",
"tillvaroplan".
Lokaerna indelas i rupa-lokaer och arupa-lokaer -
"materiavärldar" och "andliga sfärer". (se Tala)
Lysande båge (se Stigande eller lysande båge)