N
Nirmanakaya (sanskrit)
Nirmanakaya är benämningen på en bodhisattva som istället för att
inträda i ett lägre nirvana, ett nirvana som han genom egna ansträngningar
förtjänat, kvarstannar på jorden av medkänsla för alla lägre varelser.
En nirmanakaya är en kvasigudomlig människa i besittning av alla
sina principer utom linga-shariran och den fysiska kroppen. Han lever på
tillvaroplanet näst över det fysiska i avsikt att rädda människor från dem
själva genom att vara med dem och kontinuerligt utsända tankar om
självförsakelse, andlighet, moral, medkänsla och barmhärtighet. (se
Bodhisattva, Dharmakaya, Sambhogakaya)
Nirvana (sanskrit)
Ordet är sammansatt av nir, "ut", och vana
, perfekt particip av roten va, "blåsa", och betyder ordagrant
"utblåst". Denna utblåsthet avser människans lägre principer.
Nirvana är något annat än "himlen". Nirvana är ett
tillstånd av sällhet och oinskränkt medvetande, ett uppgående i rent kosmisk
tillvaro, och är framtiden för dem som uppnått övermänsklig kunskap, renhet och
andlig illumination. Nirvana är personlig-individuell försjunkenhet i,
eller rättare sagt, identifikation med, det högsta Jaget. Det är också
monadernas tillstånd under perioden mellan två av en planetkedjas runder, och i
fullare bemärkelse mellan planetkedjans återförkroppliganden. Monaderna är då
alltför utvecklade för det devachanska lyckotillståndet och går istället till
det nirvana som följer på den sjunde runden.
Devachan och nirvana är inte lokaliteter utan tillstånd, de varelsers
tillstånd som befinner sig i de respektive andliga omständigheterna. Devachan
är det mellanliggande tillståndet, nirvana det överandliga, och avichi (kallat
det lägsta av helvetena) är den nedre polen av de andliga omständigheterna.
Nirvana kan uppnås redan under jordelivet av stora andliga siare
som Gautama Buddha, och även av mindre långt framskridna, ty när en människas
personlighet blivit helt icke-personlig lever hon i den andliga monadens
nirvanska tillstånd.
Även om nirvana är ett högt tillstånd, anses det av mystiker vara
lägre än bodhisattvans. Ty bodhisattvan, som står på nirvanas tröskel och
beskådar dess outsägliga härlighet, frid och vila, behåller sitt medvetande i
människornas värld för att tjäna allt som lever. (se Avichi, Devachan)