P
Parabrahman (sanskrit)
Para betyder "bortom". Brahman (neutrum) får ibland beteckna
det universella Jaget, som också kallas paramatman . Bortom brahman
finns parabrahman. Lägg märke till detta ords filosofiska innebörd i det
att ordet inte anger några gränser eller attribut. Det bortomliggande kallas
på sanskrit tat, "det", medan det manifesterade världsalltet kallas
idam, "detta".
Parabrahman är intimt förbunden med mulaprakriti. Deras samverkan förorsakade
den första nebulösa yttringen av universellt liv då andligt begär uppkom
i begynnelsen. Parabrahman är ingen varelse. Ordet betecknar det som finns
bortom varje hierarkis brahman. Liksom brahman är en kosmisk hierarkis topp,
så är parabrahman allt det som finns bortom brahman. (se Mulaprakriti)
Paramatman (sanskrit)
"Ursprungsjaget", "jaget bortom", det permanenta jaget, brahman eller
den universella ande-själen. Det sammansatta ordet paramatman betecknar den
högsta eller universella atman. Parama betyder "ursprunglig", "överordnad",
medan atmans generella betydelse är "jag". Paramatman betyder alltså
"det överordnade jaget", ett kosmiskt jags källa. Paramatmans, det universella
Jagets, attribut är osjälviskhet. Allt personligt är borta.
Det universella Jaget är universums hjärta, ty dessa två uttryck är
bara två sätt att säga samma sak. Det universella Jaget är vårt ursprung,
liksom det mål mot vilket vi och alla varelser över och under oss vandrar.
Alla kommer från samma källa, det universella Jaget, tillvarons hjärta, och
varje varelse genomlever under ett avsnitt av sin utvecklingsvandring stadiet
som människa, under vilket den uppnår självmedvetande eller jagskap, "jag
är jag"-upplevelsen. Detta jagskap expanderar under vidarevandringen gradvis
till universellt medvetande - en expansion som aldrig får något slut, ty
det universella medvetandet är ändlöst, obegränsat.
Paramatman är, trots sina många betydelser, andligen identisk med
brahman. När människans sinne under meditation avancerar uppåt och inser
att en hierarkis, ett kosmos, paramatman bara är en i mängden kosmiska paramatmaer,
kommer insikten att också den vaga termen parabrahman kan sägas vara den
obegränsade världsrymdens gränslösa paramatman. Men då blir paramatman uppenbarligen
en beteckning för obegränsat liv, obegränsat medvetande, obegränsad substans.
Personlighet
Teosofin gör en kvalitativ åtskillnad mellan människans personlighet
och hennes individualitet. Ordet personlighet kan härledas från latinets
persona som betyder en mask genom vilken aktören, den andliga individualiteten,
talar. Personligheten utgörs av människans alla lägre komponenter, dvs de
fysiska, astrala och psykiska drifterna, tankarna, tendenserna osv. Personligheten
är individualitetens återspegling i materien men kan, såsom varande materiell,
leda oss nedåt trots att den är en återspegling av det högsta. Om vi frigör
oss från det herravälde som utövas av denna mask genom vilken individualiteten
agerar, kommer vi att ge prov på alla de andliga och s k övermänskliga egenskaperna.
Så blir fallet i den långt avlägsna framtid då varje människa har blivit
en buddha, en kristus.
Inom ockultismen menas med personligheten människans fyra lägre principer
(den lägre fyrfalden), medan de tre högre principerna (den högre trefalden)
är den odödliga individualiteten. Kombinationen av de båda till en enhet
under ett jordeliv utgör det vi nu kallar en människa. Personligheten omfattar
ett jordelivs alla egenskaper, minnen och karmiska attribut, medan individualiteten
är evighetsjaget, oförgängligt och odödligt under hela solmanvantaran. Det
är individualiteten som genom sin stråle, den mänskliga astrala-vitala monaden,
reinkarnerar gång på gång och på så sätt ikläder sig den ena personligheten
efter den andra. (se Individualitet, Skandha)
Pitri (sanskrit)
Ett ord som betyder "fader". Det finns sju klasser av pitrier. De är
"fädrar" i betydelsen av att vara våra lägre principers upphov medan dhyan-chohanerna
i en viss viktig betydelse är våra jag. Vi föddes av dem. Vi var de
monader, själar, som emanerades, projicerades av dhyanierna. (se Agnishvatta,
Månpitri)
Plan
Ordet används i teosofin för de i varandra övergående olika nivåerna,
stegen eller områdena i livets hierarkiska stege. Det finns inget kontinuitetsavbrott
i rymden, vare sig i den inre osynliga eller yttre synliga. Den fysiska världen
övergår omärkligt i den astrala som omärkligt övergår i en ännu högre värld,
och så fortsätter det genom hela den serie av hierarkiska steg vilken utgör
ett universum som vårt. Det obegränsade Alltet är fyllt av universa, några
av dem så mycket större än vårt eget att vi inte ens i fantasin kan göra
oss en föreställning om dem.
I Theosophical Glossary säger H P Blavatsky: "Som ordet används
i ockultismen betecknar det utsträckningen av ett medvetandetillstånd, eller
förnimmelseförmågan hos en särskild uppsättning sinnen, eller verkan av en
särskild kraft, eller det materiatillstånd som svarar mot någon av de tre
föregående betydelserna." (se Hierarki)
Planetande
Varje himlakropp står under det övervakande och styrande inflytandet
av en hierarki av andliga, kvasiandliga och astrala varelser, vilka alla
kan kallas för celesta andar. De står på olika utvecklingsnivåer, och när
man talar om en planet används beteckningen planetandar vanligen för de högsta
av dem.
Varje planetande, liksom varje högre celest ande, var i en förfluten
kosmisk tidsålder människa eller motsvarigheten till vad vi nu kallar människa.
Vår egen jords planetandar är nära förbundna med mänsklighetens ursprung och
framtid, ty de är inte bara våra föregångare på evolutionsvägen utan vissa
klasser av dem är faktiskt våra andliga ledare och instruktörer. Vi människor
kommer i en avlägsen framtid att vara planetandar på en planetkedja som är
avläggare till vår nuvarande planetkedja. H P Blavatsky sade: "Vår jord, som
bara befinner sig i sin fjärde rund, är alltför ung för att ha alstrat höga
planetandar". Men när den sjunde runden nått sitt slut, har de nuvarande människorna
blivit dhyan-chohaner av olika grader, en grupp planetandar med nödvändiga
skillnader sig emellan. Planetandarna vakar över, vägleder och styr under
planetkedjans olika runder de skaror av evolverande varelser som står lägre
än de själva. Slutligen skall sägas att varje sol, planet eller himlakropp
av annat slag har som överhuvud för sin andliga hierarki en celest ande,
och att våra dagars mänsklighet utgör en nivå i jordkedjans hierarki. (se
Dhyan-chohan)
Planetkedja
Varje kosmisk glob eller kropp - sol, planet, nebulosa, komet, atom
eller elektron - är en sammansatt varelse, bestående av inre osynliga energier
och substanser, samt ett yttre, för oss ofta synligt, vehikel (kropp, klädnad,
hölje). Dessa element är sju (eller tolv) till antalet och kallas i teosofin
för varelsens sju principer.
Sålunda är var och en av de fysiska glober vi ser utspridda i rymden
åtföljd av sex osynliga och överordnade glober. Tillsammans utgör de sju vad
som i teosofin kallas en kedja. Detta gäller om varje sol, planet, måne, nebulosa
och komet. Alla är de sjufaldiga varelser liksom människan, den lilla kopian
av det stora universum, ty det finns bara ett liv i universum och ett system
av lagar. Varje varelse i universum är en oskiljaktig del av detsamma, och
det som finns i helheten finns också i varje del.
Vår egen planetkedja, jordkedjan, är sammansatt av sju (eller tolv)
glober, av vilka bara en - vårt fysiska jordklot - är synlig för våra ögon,
ty ögonen är byggda för att varsebli det fysiska tillvaroplanet och ingenting
annat. Men de sju (eller tolv) globernas populationer färdas i tur och ordning
efter varandra från glob till glob, och får därigenom erfarenhet av materia,
energi och medvetande på alla de tillvaroplan där kedjan är etablerad.
Vår jordkedjas sex manifesterade osynliga glober är ordnade så att det
på tillvaroplanet över det fysiska finns två glober, och på de följande två
högre planen också två på vardera planet. Vart och ett av dessa tre plan
är överordnat planet närmast under.
Vårt jordklot är den fjärde och lägsta av jordkedjans sju manifesterade
glober. Jordklotet föregås av tre glober på den fallande evolutionsbågen
och efterföljs av tre glober på den stigande. (se Glob, Livsvåg)
Prakriti (sanskrit)
Ordet är en sammansättning av prefixet pra , "framåt", "progression"
och krita, en substantivform av verbroten kri, "göra", "framställa".
Ordagrant betyder prakriti därför "alstring", "frambringande" och i vidare
mening också alltings ursprungliga tillstånd, dvs ursubstans. Prakritis rot
är mulaprakriti. Prakriti hänger samman med vikriti som betyder produkt
av prakriti.
Så t ex förenas väte och syre i proportionen H2O och alstrar
därvid vatten. Men samma H2O kan också uppträda som is eller vattenånga,
varför vattenånga, vatten och is kan sägas vara den ursprungliga prakritins
- dvs vätets och syrets - vikritier.
Som den store alstraren av varelser och ting kan prakriti kallas för
naturen, och genom naturen verkar den alltid aktive brahma eller purusha.
Purusha är därför ande, och prakriti dess produktiva hölje. I grunden är
de båda ett, och det prakriti alstrar under inflytande av purusha
är de otaliga och månggestaltade vikritier som utgör variationen i vår omvärld.
I en del indiska filosofier är prakriti detsamma som shakti, och då
är orden prakriti och shakti praktiskt taget utbytbara mot maya (illusion).
Prakriti står ibland för materien, men materien är snarare det som prakriti
frambringar, vikritierna. (se Daiviprakriti)
Pralaya (sanskrit)
Ett sammansatt ord av laya från roten li och prefixet
pra. Li betyder "upplösa", "göra flytande" som när man häller socker
i vatten. Sockret försvinner i vattnet - det upplöses, förändrar form - och
denna bild kan symbolisera vad pralaya är: materiens försvinnande i något
annat som redan finns i den och omger och genomtränger den. Pralaya översätts
ofta med latenthetstillståndet, vilotillståndet, återhämtningstillståndet
mellan två manvantaraer eller livscykler, men tränger vi djupare in i sanskritordets
innebörd betyder det upplösning, död.
Det finns många slags pralayor. Vi har den universella pralayan, kallad
prakritika, som innebär prakritis eller naturens bortsmältande. Vi
har solsystemets pralaya och vår egen planets pralaya, och vi har den enskilda
människans pralaya eller död.
Det finns ett annat slags pralaya som kallas nitya . I generell
bemärkelse betyder nitya "konstant" eller "fortlöpande" och kan exemplifieras
med våra kroppscellers konstanta och fortlöpande växlingar mellan liv och
död. Nitya är ett tillstånd där det inneboende och dominerande väsendet förblir,
men dess olika principer och rupaer undergår konstant och fortlöpande förändring.
(se Manvantara)
Prana (sanskrit)
Ordet kommer av pra, "före" och an, "andas", "leva", och
betecknar det psyko-elektriska fält, vilket i individen manifesterar sig
som vitalitet. Prana kallas vanligen "livsprincipen". Ordet används i teosofin
i en generell betydelse, ty det finns ett antal livsströmmar, vitala
fluider. De har var och en sitt eget namn och deras antal uppges av ett system
till tre, av ett annat till fem (det vanligen accepterade antalet), och de
uppges också vara sju eller tolv till antalet.
Pranas, det psyko-elektriska fältets, livsatomer flyr vid den fysiska
döden ögonblickligen tillbaka till planetens praniska reservoarer.
Pranayama (se Samadhi)
Pratyahara (se Samadhi)
Pratyekabuddha (sanskrit)
Pratyeka kommer av prati som betyder "till" eller "åt",
och eka, räkneordet "en". Som sammansatt ord kan pratyeka översättas
med "var och en för sig själv".
Pratyekabuddhan, han som förvärvar buddhaskap åt sig i stället för att
följa den allsmäktiga kärlekens kallelse att hjälpa dem som strävar bakom
honom, inträder i det överjordiska ljuset - inträder i nirvanas outsägliga
sällhet - och lämnar mänskligheten bakom sig. Trots sin upphöjdhet når han
dock inte storslagenheten hos en medkänslans buddha.
Pratyekabuddhan höjer sig till de andliga områdena i sin egen inre varelse,
omgärdar sig med dessa och faller så att säga i sömn. En medkänslans buddha
höjer sig också till sin egen inre varelses andliga områden men stannar inte
där, ty han höjer sig kontinuerligt och försöker bli ett med Alltet, ett
mål som han med tiden når. När pratyekabuddhan lämnar det nirvanska tillståndet
för att återupptaga sin evolutionära vandring, kommer han att finna sig vara
långt efter medkänslans buddhaer. (se Medkänslans buddhaer)
Princip (se Människans sju principer)
Psykiska förmågor
Genomsnittsmänniskornas emotionella tänkande är flackande, osäkert,
utan precision och bara svagt styrt. De kan inte hålla sina känslor och
tankar i ett självmedvetet viljegrepp. Deras lägsta drifter leder dem vilse.
Genomsnittsmänniskorna kan som sagt inte styra de vanliga psyko-astrala-fysiska
krafter de hela tiden använder, och när de talar om att utveckla ockulta
förmågor - med vilka de avser psykiska krafter - visar de sin okunnighet
om vad som menas med ockulta förmågor. De som talar lättvindigt om att utveckla
ockulta förmågor är definitivt inte lämpliga att handleda andra, ty innan
de själva kan krypa på livets mystika områden tycks de vilja lära andra
att springa på dem. Vad de flesta som önskar utveckla ockulta förmågor uppenbarligen
vill uppnå är att få makt över andra människor. Sådana personer är helt olämpliga
att hantera varje slags ockult förmåga, ty motivet är själviskt och deras
sinnen är förmörkade av okunnighet.
De psykiska förmågorna står i samma relation till verkliga andliga
förmågor som småbarnsprat till en filosofisk föreläsning. Innan någon
av de ockulta förmågorna kan utvecklas på ett tryggt sätt, måste man lära
sig den mystika kunskapens första läxa - självkontroll - och alla de förmågor
man senare förvärvar får bara användas för att osjälviskt tjäna mänskligheten.
Psykiska förmågor kommer i framtida evolutionsperioder att tillfalla
människan som en naturlig utveckling av hennes inre potentialer. Nya sinnen,
och organ som korresponderar med dessa, kommer då i aktiv funktion, men det
är farligt för hälsan att försöka forcera denna utveckling, speciellt om den
disciplinerade träningen inte sker under ledning av en vaksam och medkännande
lärare som vet vad han gör. Det finns redan idag hundratusentals "sensitiva"
personer som visar ansatser till den framtida utvecklingen, men de befinner
sig vanligen i en olycklig och prövande situation i det att de inte begriper
vad som rör sig i dem och missförstås av sin omgivning. (se Kläraudians,
Klärvoajans)