R
Rajas (se Guna)
Raja-yoga (se Yoga)
Reinkarnation
Ordet kommer från latinet och betyder "åter i
kött", den exkarnerade människosjälens
återinträde i en människokropp. Läran om det reinkarnerande mänskliga egots
återförkroppsligande är en del av den generella läran om återförkroppsligande.
Denna läras innebörd är enkel: varje liv-medvetande-centrum,
dvs varje monad,
återförkroppsligar sig periodiskt i olika vehikler (kroppar, höljen,
klädnader). Dessa vehikler eller kroppar kan vara andliga eller fysiska eller
av mellanliggande eterisk natur. Tvånget att återförkroppliga
sig, som alltså utan undantag gäller alla monader i universum, manifesteras i
alla världar på universums alla tillvaroplan, synliga som osynliga.
Reinkarnerande ego
När man indelar människans sju principer i en
övre duad, en mellanliggande duad och en lägre triad - en enkel indelning i
ande, själ och kropp - är den mellanliggande duaden, manas-kama, det vanliga sätet för det mänskliga medvetandet
och uppvisar två kvalitativt olika sidor. Den ena strävar uppåt och kallas
vanligen det reinkarnerande egot eller högre manas, medan den andra attraheras
nedåt till materiella begivenheter och är det vardagliga sätet för
genomsnittsmänniskans medvetande.
Vid döden sjunker de dödliga och materiella delarna av manas-kama i glömska, medan det reinkarnerande egot bär de
bästa och ädlaste delarna av den avlidnes andliga minne med sig till devachan, ett tillstånd av sällhet och frid i den andliga
monadens sköte. Där ser egot tillbaka på och vidareutvecklar i sin fantasi alla
det avslutade jordelivets andliga och intellektuella önskningar som dess
kreativa förmågor automatiskt ger påminnelser om.
Den andliga monaden färdas från sfär till sfär under sin resa
bort från jorden, medförande det reinkarnerande egot som förblir i sitt
sällhetstillstånd tills monaden, efter att ha färdats genom alla de osynliga
sfärer som är karmiskt förbundna med jorden, långsamt "sänker" sig i
riktning mot denna. Då börjar det reinkarnerande egot sakta vakna till
självmedveten aktivitet. Gradvis känner det den dragning till jorden som
uppkommer genom att de karmiska tanke-, känslo- och andra impulsfrön
som såddes i det föregående jordelivet gör sig påminda. Så småningom finner
egot sig behärskat av en stark psykomagnetisk dragning till jorden.
Så kommer den tidpunkt då egot attraheras till den familj, vars
karmiska dragning får egot att länka sig med det mänskliga frö som skall
vecklas ut till en ny kropp. Reinkarnationen äger rum, och i en barnakropp
vaknar det reinkarnerande egot till ett nytt jordeliv.
Rotras
Ordet betecknar såväl en utvecklingsperiod som den människoras vilken inleder denna period för att sedan
förgrena sig i olika rasenheter. Under evolutionen på
jordklotet (liksom på var och en av jordkedjans övriga sex manifesterade
glober) genomlever människosläktet som livsvåg sju rotraser. Dessa sju rotraser
bildar evolutionscykeln på jordklotet i den innevarande fjärde runden (det
fjärde kretsloppet runt jordkedjans glober), och utgör en s k
globrund.
Var och en av de sju rotraserna når
höjdpunkten av sin materiella blomstring och kraft i mitten av cykeln. När
hälften av denna är avverkad inträffar en naturkatastrof, ty sådant är naturens
arbetssätt, och då föds en ny rotras ur den
befintliga rotrasen. Den nya utvecklas till mognad
sida vid sida, och i förbindelse med, den befintliga under den senare hälften
av dennas evolutionscykel. På så sätt överlappar rotraserna
varandra, och sådana överlappningar äger också rum vad människosläktets
förgreningar i olika rasenheter beträffar.
Det dröjer mellan 16 och 20 tusen år innan den naturkatastrof
inträffar som delar vår femte rotras evolutionscykel
i två hälfter, liksom en naturkatastrof drabbade den fjärde rotrasens
atlantider och den tredje rotrasens
lemurier, och även kommer att drabba den sjätte och
sjunde rotrasens folk. Vi närmar oss katastrofen, ty
vi närmar oss vår femte rotras mittpunkt. (se Rund, Yuga)
Rum
Universum utgörs enligt mångas uppfattning av rum, materia
och energi, men teosofin menar att rummet är själv både medvetet och
substantiellt. Det är roten till materian och energin, vilka i grunden alltså
är ett. Rummet är därför tillvaro och är så att säga uppfyllt av
varelser och ting, av vilka vi ser en liten del - solar, planeter, nebulosor,
kometer osv. Men alla dessa materiella kroppar är bara produkterna av
universums osynliga inre kausala områden.
Ordet rum används också för att beteckna det gränslösas
oändlighet, och eftersom rummet är liv-medvetande-substans
i betydelsen "rent vara" får det inte ses som blott
och bart en behållare.
Rund
Läran om vår planetkedja säger att en livsvåg
börjar sin evolutionära vandring på glob A, den första av de sju globerna. Den
avverkar sina cykler där och övergår på den fallande bågen sedan i tur och
ordning till glob B, glob C och vår glob D. Därefter går den på den stigande
bågen vidare till glob E, F och G. Dessa sju är vår planetkedjas manifesterade
glober, och livsvågens vandring utgör en planetrund
. Efter denna infaller ett planetkedje-nirvana tills
andra runden tar sin början och genomförs på samma sätt, men på en högre
utvecklingsnivå.
En globrund är en livsvågs
vistelse i eller på en av globerna under en planetrund. När livsvågen
har avverkat t ex glob D, är detta dess globrund (bestående av sju rotraser) i eller på D under den pågående planetrunden.
Varje planetrund består alltså av sju globrunder, en för varje glob.
Sju planetrunder utgör en kalpa, en planetkedjemanvantara, en brahmas
dag. När sju planetrunder är genomförda, infaller ett högre nirvana än det som
infaller mellan globerna G och A efter varje planetrund. Detta högre nirvana
sammanfaller med planetkedjans pralaya som varar
tills tiden är inne för framträdandet av en ny planetkedja, vilken innehåller
samma skaror av varelser som den föregående. Dessa varelser kommer då att få
fortsätta sin evolution, men i en högre serie av tillvaroplan eller världar.
Sju sådana planetkedjemanvantaraer
utgör en solmanvantara, och när denna är genomförd
faller solsystemet i sin pralaya.
Det finns inre och yttre runder. En inre rund omfattar livsvågens vandring från glob A till glob G i en
planetkedja, vilken som helst, och företas sju gånger i varje planetkedjemanvantara. En yttre rund omfattar livsvågornas vandring från den ena till den andra av de sju
heliga planeterna i solsystemet, och detta sju gånger. Det finns en annan
aspekt i läran om de yttre runderna som inte kan belysas här. (se Rotras, Yuga)
Rupa (sanskrit)
Ett ord som betyder "form", "bild",
och i teosofin står för en atom- eller monadsammanhopning kring det centrala
och inneboende medvetandet, utgörande ett vehikel (kropp, klädnad) åt detta.
Följaktligen är rupa-lokaerna världar
där vehiklerna är klart utformade i materia, medan arupa-lokaerna är världar där kroppsformerna eller
"bilderna" är formade på ett sätt som förefaller oss människor vara
mindre klart begränsat. Ordet rupa kan också användas
om gudarnas vehikler, även om gudarna för oss är helt arupa.