Vår fria viljas begränsningar
En av teosofins grundläggande läror är att hela universum består av, är uppbyggt av, levande varelser. Himlakropparna och allt som finns på och i dem, från den minsta materiapartikel till den största organism, lever. Varje varelse är utrustad med ett större eller mindre mått av fri vilja, dvs den har förmågan att inom sitt begränsade livsområde utföra viljeakter. Den kan därför alltid förändra sin livsinriktning och framtid genom att välja mellan olika handlingsalternativ. Ju högre utvecklad en varelse är, desto större är dess viljefrihet.
Viljan är enligt teosofin en energi som har sin källa i varelsens medvetande. I likhet med t ex elektriciteten är den färglös och kan användas för såväl "goda" som "onda" ändamål. Hos människan färgas den av de kvaliteter som sinnet ger den. Viljeenergin flödar genom människan och ut ur henne i den riktning som utpekas av sinnet, det styrande intellektet.
Bakom viljan ligger begäret. När vi känner ett begär väcker viljan omedelbart intellektet som styr denna vilja, och vi handlar eller avstår från att handla. Vi kan låta vår vilja styras av de själviska impulserna från den lägre sidan av vår begärsnatur, men också låta samvetet och ett etiskt tänkande leda oss till utförandet av ädla handlingar.
Att vårt utrymme för fria viljeakter är begränsat visar sig redan när vi skall födas in på jorden i det att vi inte själva får bestämma tid, plats och föräldrar för reinkarnationen. Inte heller får vi bestämma den naturliga längden på det förestående jordelivet. Dessa för oss så viktiga data bestäms av karma, lagen för orsak och verkan. När vi föds träder vi in i en värld där ytterligare karmiska betingelser av såväl privat som kollektiv natur begränsar vår viljefrihet livet ut. Vi har i tidigare jordeliv alstrat karmiska dispositioner för konsekvenser som då inte träffade oss, men som i det nya jordelivet bryter fram i form av sjukdomar, handikapp, torftig levnadsmiljö, ekonomiska bekymmer, relationsproblem, oundvikliga plikter, omvärldstryck av olika slag osv. Dessutom skapar vi oavlåtligen nya karmiska konsekvenser för oss eftersom vi med våra nya viljeakter inte kan undvika att på gott eller ont påverka såväl vår egen organism som andra människor, djur, växter och varelser på de icke-fysiska tillvaroplanen. Men karma sörjer för att konsekvenserna blir rättvisa för både oss själva och de varelser vi påverkar. Ty karma upprätthåller en sedlig ordning i världsförloppet i enlighet med de utvecklingsplaner som upprättats av övermänskliga varelser för bl a vår planet Jorden och dess naturriken, planer som är ett uttryck för dessa varelsers vilja. Med "belöningar" och "straff" tvingar karma oss att upptäcka vad som enligt den sedliga ordningen är rätt och fel, gott och ont, och foga oss därefter.
I det dagliga livet stöter vi ideligen på faktorer som mer eller mindre kraftfullt hindrar oss från att genomföra våra avsikter. Det är samhällets lagar och förordningar, sociala sedvanor och opinioner, andra människors makt osv. Vi måste i stor utsträckning leva på omgivningens villkor, vilket medför att vi inom familjen, i skolan, på arbetsplatsen och i andra kollektiva sammanhang ofta får anpassa oss efter andra människors viljeyttringar.
Till dessa viljebegränsande faktorer kommer det ringa herravälde vi har över vår egen kropp. Det är i stort sett bara rörelseapparaten som lyder våra viljesignaler. Övriga kroppsfunktioner står under annat inflytande. Det är inte vår vilja som styr hjärtverksamheten, kroppens temperaturreglering, matsmältningen, kroppstillväxten etc. Inte heller har vi ett effektivt herravälde över våra själsliga funktioner. Tankar vi inte vill ha tränger in i sinnet, minnet lyder inte alltid våra befallningar att plocka fram det vi vill erinra oss, oönskade känslor och begär låter sig inte alltid tystas, vi kan inte styra våra nattliga drömmar, vi kan inte vid t ex svåra smärtor få vårt medvetande att lämna kroppen osv.
Dessa begränsningar minskar i takt med att vi i liv efter liv på jorden avancerar längs vår utvecklingslinje. Vi kan dessutom påskynda utvecklingen genom att med en etiskt högtstående livsföring aktivera den del av vår organism som kallas "det högre jaget" att sända kunskap om tillvarons mysterier ut i dagsmedvetandet, kunskap som bl a sätter oss i stånd att utnyttja de sidor av våra andliga och intellektuella förmögenheter vilka än så länge ligger mer eller mindre latenta. Då förstår vi allt bättre de skeenden som pågår i omvärlden och vår egen roll i dessa. Vi förstår också att vårt ansvar ökar allteftersom svängrummet för vår fria vilja blir större.
I det perspektivet är det uppenbart att vi inte bör låta vår vilja skjutas åt sidan genom att utsätta oss för hypnotiska suggestioner eller ledas av de "guider" som förekommer i s k mediala sammanhang. Vi skall hela tiden ha ett eget grepp om vår vilja och styra den som vårt samvete, vår intuition och vår kunskap om jordelivets mening intalar oss.