"Upadhyaya¹, mitt val är gjort, jag törstar efter visdom. Du har nu rivit sönder förlåten framför den hemliga vägen och undervisat mig om den större yana² . Din tjänare är redo för din ledning."

Det är gott, shravaka³. Gör dig beredd, ty du måste ensam färdas vidare. Läraren kan endast visa dig sättet. Vägen är densamma för alla, men medlet att nå målet måste vara olika för varje pilgrim.

Vilket väljer du, oförfärade själ? "Ögats lära" med dess samtan⁴, dess fyrfaldiga dhyana, eller att vandra din väg genom paramitaerna⁵, sex till antalet, ädla dygdeportar, ledande till högsta kunskap och till pragnya, visdomens sjunde steg?

Den fyrfaldiga dhyanas obanade väg slingrar sig uppför branten. Trefalt stor är den som bestiger den skyhöga toppen.

Över paramita-höjderna leder en ännu brantare väg. Du måste här kämpa dig fram genom sju portar, sju skansar, som innehas av grymma förslagna makter - förkroppsligade lidelser.

Var vid gott mod, lärjunge. Kom ihåg den gyllne regeln. Har du väl trätt in genom srotapatti-porten⁶, har din fot en gång trampat den nirvaniska strömmens bädd, vare sig i detta eller något kommande liv, då har du endast sju andra liv framför dig, du med den diamantfasta viljan.

Skåda framåt. Vad ser du för dina ögon, du som traktar efter gudalik visdom?

"Mörkrets mantel vilar över materiens djup. Inom dess veck kämpar jag. Under min blick, herre, tilltar mörkret. Det skingras för en vink av din hand. En skugga rör sig, krälande likt den slingrande ormen... Den växer, sväller ut och försvinner i mörker."

Det är skuggan av dig själv utanför vägen, avtecknande sig mot den mörka bakgrunden av dina synder.

"I sanning herre, jag ser VÄGEN, dess fot i dyn, dess höjder förlorande sig i härligt nirvaniskt ljus. Och nu ser jag också de allt trängre och trängre portarna på den svåra och törnbeväxta stig som leder till gnyana (sanning, kunskap)."

Rätt ser du, lärjunge. Dessa portar leder den sökande över vattnen fram till "den andra stranden"⁷. Till varje port finns en gyllene nyckel som öppnar dess ingång, och dessa nycklar är:

1. DANA, den odödliga barmhärtighetens och kärlekens nyckel.

2. SHILA, den nyckel som är harmoni i ord och handling, som skapar jämvikt emellan orsak och verkan och inte längre lämnar rum för karmisk verksamhet.

3. KSHANTI, det milda tålamodet som av inget kan rubbas.

4. VAIRAGYA, likgiltighet för njutning som för smärta, sinnesvillan övervunnen, sanningen allena förnummen.

5. VIRYA, den okuvliga handlingskraft som kämpar sig fram till den himmelska SANNINGEN, upp ur de jordiska lögnernas dy.

6. DHYANA, som när dess gyllene port en gång blivit öppnad leder narjolen (en helig man, en adept) fram till det eviga SATS (varats, verklighetens) rike och dess oavlåtliga betraktande.

7. PRAGNYA, den nyckel som gör en man till en gud, danande honom till en bodhisattva, en son av dhyanierna.

Sådana är de gyllene nycklarna till de sju portarna.

Innan du kan nalkas den sista, du som väver på din frihetsklädnad, skall du tillägna dig dessa fullkomlighetens paramitaer - de höga dygderna, sex och tio till antalet - längs den tröttsamma vägen.

Ty, lärjunge, innan du blev värdig att möta din lärare ansikte mot ansikte, din MÄSTARE ljus mot ljus, vad blev dig sagt?

Innan du kan nalkas den främsta porten måste du lära dig skilja din kropp från din själ (sinnet), skingra skuggan och leva i det eviga. För det skall du leva och andas i allt, som allt det du varseblir andas i dig. Du måste känna dig själv som boende i alla skapade ting, alla ting i JAGET.

Du får inte låta dina sinnen göra din själ till en tummelplats.

Du får inte känna dig skild från andra varelser och från VARAT, utan låt havet ingå i droppen, droppen uppgå i havet.

Så skall du vara i full samklang med allt som lever. Älska människorna som vore de dina medlärjungar, ledda av samma lärare, söner av samma moder.

Lärare ges många. En av dem är MÄSTARE-SJÄLEN ⁸, alaya, den universella själen. Lev i den MÄSTAREN, som DESS stråle lever i dig. Lev i dina medbröder, som de lever i DEN.

Innan du står på vägens tröskel, innan du gått genom den första porten, har du att låta de två uppgå i det ena och enda, offra det personliga jaget för det opersonliga JAGET och sålunda förstöra "vägen" mellan dessa två - antaskarana ⁹.

Du skall göra dig beredd att svara dharma, den stränga lagen, vars röst kommer att fråga dig vid det första steget du tar, begynnelsesteget:

"Har du åtlytt alla föreskrifterna, du som hoppas nå så högt?"

"Har du stämt ditt hjärtas och ditt sinnes strängar till samklang med hela mänsklighetens stora sinne och hjärta? Ty som i den heliga flodens brusande stämma alla naturljud förenar sig och återklingar¹⁰, så måste dens hjärta som vill ingå i strömmen vibrera till gensvar på varje suck, varje tanke hos allt som lever och andas."

Lärjungar kan liknas vid den till själen talande vinans strängar, mänskligheten vid dess klangbotten, handen som spelar på strängarna vid den STORA VÄRLDS-SJÄLENS tonrika andedräkt. Den sträng som uraktlåter att vid mästarens beröring klinga i skön harmoni med alla de övriga, brister och förkastas. Så även lärjungarnas samfällda sinnen. De måste vara stämda till samklang med lärarens sinne - som är ett med översjälen - eller dra bort.

Så sker med "skuggans bröder" - de som dödar sina själar - den fruktade dad-dugpa sekten¹¹.

Har du stämt din varelse till samklang med mänsklighetens stora smärta, du som söker ljuset?

Du har det?... Då må du träda in. Dock, innan du sätter foten på lidandets svåra väg bör du få kännedom om de fallgropar som lurar på din stig.

* * * * * * *

Beväpnad med barmhärtighetens, kärlekens och det ömma medlidandets nyckel står du säker framför dana-porten, den port som utgör ingången till VÄGEN.

Märk, du lycklige pilgrim! Den port du har framför dig är hög och bred. Den synes vara lätt att passera. Vägen som leder därigenom är rak, jämn och grön. Den liknar en solbelyst öppen plats i skogens mörka djup, en spegelbild på jorden av Amitabhas paradis. Där sjunger hoppets näktergalar och fåglar med färgglänsande fjäderskrudar från grenarna i gröna lövvalv och önskar med sin sång framgång åt orädda pilgrimer. De sjunger om bodhisattvans fem dygder, den femfaldiga källan till kunskapens makt, och om de sju stegen i vetande.

Gå vidare! Ty du har medfört nyckeln. Du kan vara trygg.

Och även till den andra porten är stigen grön och fager. Men den är brant och slingrar sig uppåt - ja, ända upp till bergets klippiga krön. Gråa dimskyar hänger däruppe över den ojämna steniga branten, och allt där bortom är höljt i mörker. Allt svagare ljuder hoppets sång i den framåtvandrande pilgrimens hjärta. Tvivlets pinande bävan kommer nu över honom. Hans gång blir mindre säker.

Vakta dig för detta, du sökande! Vakta dig för fruktan som likt den nattliga fladdermusens svarta ljudlösa vingar breder ut sig mellan din själs månljus och ditt långt i fjärran hägrande höga mål.

Fruktan, lärjunge, dödar viljan och hämmar all handling. Om pilgrimen brister i shiladygden, då snavar han och vassa karmiska stenar sårar hans fötter längs den mödosamma klippstigen.

Var säker på foten, vandrare! I kshantis väsen må du bada din själ, ty du nalkas nu porten med detta namn, sinnesstyrkans och tålamodets port.

Slut inte dina ögon och förlora inte dorje¹² ur sikte. Frestarens pilar träffar alltid den som inte nått vairagya ¹³.

Akta dig för att darra. Under rädslans andedräkt rostar kshantis nyckel. En rostig nyckel öppnar inget lås.

Ju längre du går framåt, desto fler fallgropar hotar dina steg. Den väg du har att vandra belyses av endast ett ljus - oförskräckthetens låga, brinnande i hjärtat. Ju mer någon vågar, desto mer skall han vinna. Ju mer han räds, desto mer skall det ljuset blekna - och enbart det kan vägleda. Ty liksom den dalande solens sista stråle, som dröjande skiner på en hög bergstopp, när den slocknar efterföljs av nattens mörker, så också ljuset från hjärtat. När detta slocknar, faller en mörk hotande skugga från ditt eget hjärta över vägen och låser fast dina fötter i förskräckelse på stället.

Tag dig i akt, lärjunge, för denna dödsbringande skugga. Inget från anden utstrålande ljus förmår skingra den lägre själens mörker, såvida denna inte kan frigöra sig från alla själviska tankar och pilgrimen kan säga: "Jag har avsagt mig denna förgängliga lekamen. Jag har tillintetgjort orsaken. De skuggor den kastat kan som verkningar inte längre finnas till." Ty nu har det sista stora slaget stått, den avgörande sammandrabbningen mellan det högre och det lägre jaget. Se - själva slagfältet är uppslukat i den stora striden och finns inte mer.

När du väl gått genom kshanti-porten är det tredje steget taget. Din kropp är nu din slav. Gör dig alltså redo för den fjärde - den port där frestelser väntar dig som snärjer den inre människan.

Innan du ens kan nalkas detta mål, innan du ens höjer din hand för att lyfta klinkan på den fjärde porten, måste du ha mönstrat alla själsskiftningar hos dig själv och kuvat hela hären av tankeintryck, som omärkliga och försåtliga objudna smyger sig in i själens ljusa helgedom.

Om du inte vill besegras av dem måste du oskadliggöra dina egna skapelser, dina tankars barn, vilka osynliga, oåtkomliga, omsvärmar människosläktet - människans avkomma och arvingar till hennes jordiska avfall. Du skall lära dig förstå tomheten i det skenbart fulla och fullheten i det skenbart tomma. Du oförskräckte inträdessökande, blicka djupt ned i ditt eget hjärtas brunn och svara. Känner du jagets krafter, du skådare av yttre skuggor?

Gör du det inte - då är du förlorad.

Ty på den fjärde vägen kan den lättaste fläkt av lidelse eller begär göra det stadiga ljuset på själens rena vita väggar osäkert och flämtande. Den minsta våg av längtan efter Mayas bedrägliga gåvor längs den mellan din ande och ditt jag ledande antaskarana-stigen - kungsvägen för sinnesintrycken, dessa hänsynslösa uppväckare av ahankara ¹⁴ - en tanke, flyktig som en blixt, kan göra dig förlustig dina tre segerpris, dem du redan vunnit.

Ty vet - DET EVIGA känner ingen förändring.

"Frigör dig för alltid från de åtta fruktansvärda kvalen. Annars kan du inte nå visdom, inte heller befrielse", säger den store herren, den fullkomnade Tathagata, han som vandrat i sina föregångares fotspår¹⁵.

Sträng och fordrande är vairagyas dygd. Vill du bli herre över dess väg, måste du hålla ditt sinne och dina förnimmelser ännu friare än förut från dödsbringande handling.

Du har att mätta hela din varelse med ren alaya, bli som ett med naturens själatanke. Är du ett med den så är du oövervinnerlig. Skild från densamma blir du en tummelplats för samvritti¹⁶, upphovet till världens alla villfarelser.

Allt i människan är förgängligt utom alayas, världssjälens, rena ljusa väsensgrund. Människan är en stråle, utgången från denna. Invärtes en strimma av obefläckat ljus, på den lägre ytan en form av materiellt stoft! Den strålen är ditt livs ledare och ditt sanna jag, väktaren och den tyste tänkaren, offret för ditt lägre jag. Din själ kan ta skada enbart genom din vilsefarande kropp. Gör dig till herre över båda, så är du trygg när du går fram mot den sig närmande "jämviktens port".

Var vid gott mod, du dristige pilgrim till "den andra stranden". Ge inte akt på vad Maras härskaror viskar i ditt öra. Jaga bort frestarna, dessa illvilliga andeväsen, de avundsamma lhamayin¹⁷ i den oändliga rymden.

Var ståndaktig! Du nalkas nu den mellersta porten, lidandets port, med dess tiotusen snaror.

Behärska dina tankar, du som strävar efter fullkomning, om du vill stiga över dess tröskel.

Behärska din själ, du som söker efter odödliga sanningar, om du vill nå målet.

Fäst din själs blick på det enda rena ljuset, det ljus som är fredat för all inverkan, och använd din gyllene nyckel...

* * * * * * *

Den svåra uppgiften är fullgjord, dina mödor är nästan överståndna. Den breda avgrunden som gapade för att uppsluka dig har du nästan kommit över...

* * * * * * *

Du har nu överskridit den vallgrav som på alla sidor omsluter de mänskliga passionernas port. Du har nu underkuvat Mara och hans ursinniga skara.

Du har avlägsnat besudlingen ur ditt hjärta och låtit det blöda sig fritt från orena begär. Men, du ärorike stridsman, ditt värv är ännu inte avslutat. Bygg hög, lärjunge, den mur som skall inhägna den heliga ön*, vallen som skall skydda ditt sinne från högmod och självbelåtenhet vid tanken på det stordåd du utfört.

En högmodskänsla skulle göra verket om intet. Ja, bygg detta fast och starkt så att inte de anstormande vreda vågor som reser sig och slår mot dess strand från den stora världen, Mayas ocean, må uppsluka både pilgrimen och ön - till och med när segern är vunnen.

Din "ö" är hjorten, dina tankar är hundarna som jagar och förföljer den under loppet till livets ström. Ve den hjort som hinns upp av det skällande kopplet innan den uppnår tillflyktens dal, dhyana-marga¹⁸, kallad "den rena kunskapens väg".

Innan du lugnt och säkert kan gå fram på dhyana-marga och kalla den din, måste din själ bli lik den mogna mangofrukten, lika mjuk och mild som dess guldskimrande fruktkött för andras lidanden, lika hård som dess kärna för dina egna plågor och sorger, du övervinnare av väl och ve.

Härda din själ mot jagets försåtliga anlopp. Förtjäna åt den benämningen "diamantsjäl"¹⁹.

Ty liksom den djupt i jordens pulserande hjärta gömda diamanten aldrig kan återkasta det jordiska ljuset, så får ditt sinne och din själ sedan de kommit in på dhyana-marga inte återspegla något av Mayas sinnesförvillande rike.

När du uppnått detta tillstånd skall de portar som du ännu har att bemästra på vägen öppna sig på vid gavel för att släppa in dig, och naturens väldigaste krafter äger ingen makt att hindra din framfärd. Du skall då vara herre över den sjufaldiga vägen. Men inte förrän då, du som inte fruktar namnlösa prövningar.

Till dess väntar dig en ännu svårare uppgift: du har att känna dig vara helt och hållet TANKE, och likväl förvisa alla tankar ur din själ.

Du måste vinna förmågan att hålla sinnet fast på en punkt så att ingen vind, om än så stark, förmår däri inblåsa en jordisk tanke. Sålunda renad, måste helgedomen vara tom på all handling, allt ljud, allt jordiskt ljus. Liksom en fjäril, överraskad av frosten, nedfaller livlös på tröskeln, så måste varje jordisk tanke nedfalla död framför tempelporten.

Det står ju skrivet:

"För att den gyllne lågan skall kunna brinna med stadigt sken, måste lampan stå väl skyddad på en för varje vindfläkt fredad plats" (Bhagavad Gita). Utsätts ljuslågan för ombytliga vindar så flämtar den och det fladdrande skenet kastar förvillande, mörka, ständigt växlande skuggor på själens vita helgedom.

Och då, du som eftertraktar sanningen, blir din sinne-själ lik en ursinnig elefant som rasar i urskogens snår. Den inbillar sig att skogens träd är levande fiender och omkommer i sina försök att döda de rörliga, bedrägliga skuggor som leker på solbelysta berghällar.

Tag dig i akt så att din själ inte under omsorgen om jaget må förlora sitt fotfäste på devakunskapens mark.

Tag dig i akt så att inte din själ, genom att glömma JAGET, förlorar herraväldet över sitt ostadiga sinne och sålunda förverkar den rättmätiga frukten av sina erövringar.

Vakta dig väl för obeslutsamhet! Ty obeslutsamheten är din farligaste fiende. Den förlamar din kraft, tränger dig av vägen där du går fram och driver dig djupt ned i tvivlets förrädiska gungfly.

Var beredd och varnad i tid! Har du försökt och misslyckats, du djärve stridsman, så förlora ändå inte modet. Kämpa vidare och vänd åter till striden, ständigt åter.

Den oförfärade krigaren, om han än måste se sitt hjärtblod rinna ur breda gapande sår, går dock åter till anfall mot fienden, driver den ut ur dess förskansningar och övervinner den innan han själv ger upp andan. Gör då, ni alla som misslyckas och lider, gör som han, och driv från er själs fasta borg bort alla era fiender - ärelystnad, vrede, hat, ända till skuggan av begär - även när ni har misslyckats...

Minns, du som kämpar för mänsklighetens frigörelse ²⁰, varje gång du misslyckas tar du ett steg framåt, och varje ärligt bemödande vinner med tiden sin belöning. De heliga frön som osedda gror och växer i lärjungens själ skjuter stänglar, vilka för varje ny prövning blir allt kraftigare. De kan böja sig men aldrig brytas, och kan inte heller någonsin gå förlorade. Och när stunden är inne slår de ut i blom²¹...

* * * * * * *

Dock - har du kommit väl förberedd, så hys ingen fruktan...

* * * * * * *

Hädanefter ligger din väg klar och öppen, rätt fram genom virya-porten, den femte av de sju portarna. Du är nu på den väg som leder till dhyana-hamnen, den sjätte, bodhiportalen.

Dhyana-porten är som en alabastervas, vit och genomskinlig. Därinne brinner med stadigt sken en gyllene låga, pragnyas ljus som strålar ut från atman.

Du själv är den vasen.

Du har vänt dig bort från sinnevärldens företeelser, du har färdats på "seendets stig", på "hörandets stig", och står nu i kunskapens ljus. Du har nått titiksha-tillståndet ²².

Narjol, du är nu i säkerhet!

* * * * * * *

Vet, du som övervunnit dina synder, när en sowani²³ vandrat den sjunde vägen, då bävar hela naturen i glad