Synkronicitet



"Meningsfulla sammanträffanden" har vi väl litet till mans varit med om. Är de uttryck för en betydelsefull men hittills okänd naturlag?



DEN ÖSTERRIKISKE BIOLOGEN PAUL KAMMERER förde dagbok över märkliga, oförklarliga sammanträffanden. Det gjorde också den berömde Carl Gustav Jung. Kammerer har i en bok redovisat hundra exempel. Arthur Koestler berättar därom i sin bok "Slumpens rötter". Här ett litet exempel:

Den 18 september 1916 läser min hustru i tidskriften Die Kunst medan hon sitter i professor dr J v H:s väntrum; några reproducerade tavlor av en målare vid namn Schwalbach gör ett starkt intryck på henne, och hon lägger namnet på minnet därför att hon gärna skulle vilja se originalen. I samma ögonblick öppnas dörren, och mottagningssköterskan ropar ut bland patienterna: "Finns Frau Schwalbach här? Det är någon som vill tala med henne i telefon."

Kammerer ansåg att sådana sammanträffande "är uttryck för en universell princip i naturen som verkar oberoende av något fysikaliskt orsakssammanhang" (Koestler).

Carl Gustav Jung var mycket intresserad av icke-kausala sammanhang i naturen, och med begreppet synkronicitet ville han förklara dem.

Jung hade observerat märkliga sammanträffanden av besläktade inre (psykiska) och yttre händelser, vilka inte hade något orsakssamband. Ofta citerad är följande tilldragelse: En ung kvinnlig patient berättade om en dröm hon haft i vilken hon fått en gyllene skarabé. När hon omtalade drömmen för Jung, kom en insekt och flög mot fönsterrutan. Jung öppnade fönstret och fångade insekten, när den flög in i rummet. Den visade sig vara den insekt som på de breddgraderna mest påminner om den gyllene skarabén, nämligen den vanliga skalbaggen cetonia aurata, vilken tvärtemot sina vanor tydligen haft en instinkt att flyga in i ett mörkt rum just i det ögonblicket.

Med den händelsen har Jung ofta illustrerat fenomenet synkronicitet. Han definierar synkronicitet som "det samtidiga inträffandet av två meningsfullt förbundna händelser som inte har något orsakssamband med varandra" eller alternativt "ett sammanträffande i tiden av två eller flera händelser utan orsakssamband med varandra vilka har samma eller liknande innebörd".

Men man skall lägga märke till att Jung - till skillnad från flera andra, som använder begreppet synkronicitet - endast avser ett icke orsaksbundet samband mellan psyke och natur, således inte två händelser vilka som helst. Den ena händelsen är inre, psykisk, den andra äger rum i den materiella världen.

Man skall också observera att Jung med synkronicitet faktiskt inte endast avser samtidigt inträffade händelser, utan även t ex prekognitiva drömmar och "varsel". - Professor Hans Bender berättar i anslutning till detta om ett egendomligt fall av synkronicitet. En ung flicka sätter sig i en främmande bil och blir bryskt utkörd av bilens förare. Denna bil visade sig senare tillhöra hennes blivande make, och ur det äktenskapet blir hon också "utkörd". Den förra händelsen synes ha varslat om den senare.

Fenomenet synkronicitet antyder enligt Jung en för oss dold struktur hos universum - en naturlag jämställd med orsakslagen.

De synkrona, parallella, händelserna har sin rot i "det kollektivt omedvetna", som är gemensamt för hela mänskligheten. Jung tror att det är "arketyper", dvs tendenser i det kollektivt omedvetna, som med en stark laddning av psykisk energi skapar instinkter och impulser, inklusive parallella psykiska och fysiska händelser.

Jung ville t o m förklara vissa parapsykologiska fenomen som synkronicitet, exempelvis resultaten av Rhines kortgissningsexperiment, där försökspersoner gissat rätt på fler kort än vad blotta slumpen skulle medgett.

Parapsykologiskt intresserade bedömare har utifrån Jung spekulerat i att paranormala fenomen i själva verket kan vara endast en del av ett mycket större område av synkronicitetsfenomen. Så t ex skulle Swedenborgs berömda syn i Göteborg av en brand i Stockholm kunna vara inte klärvoajans utan synkronicitet: ett skeende i hans eget undermedvetna har pågått samtidigt med ett liknande skeende i den yttre verkligheten.

Det finns otvivelaktigt märkliga sammanträffanden som är svåra att förklara genom ESP eller slumpen.


Källor: En uppsats Meaningful coincidences in the light of the Jung-Pauli theory of synchronicity and parapsychology av professor Hans Bender i The Philosophy of Parapsychology. Proceedings of an International Conference held in Copenhagen, Denmark, August 25-27, 1976 (Parapsychology Foundation, Inc., New York, N Y 1977) samt kapitlet Serialitet och synkronitet i Arthur Koestlers bok Slumpens rötter.


Till sidan 1!




www.sokaren.se/INDEX100.HTML