Är dr Lawsons rapport
viktig för UFO-forskningen?
Experiment med hypnotisk regression av människor utan UFO-upplevelser, vilka ombetts berätta om kontakt med UFOn.
Det finns människor som under regressionshypnos berättar att de har förts ombord på en främmande rymdfarkost. Den väsentliga frågan är om dessa minnen är äkta eller omedvetna fantasier.
En professor i engelska vid California State University i Long Beach, A l v i n H. L a w s o n, har gjort experiment där en hypnotisör suggererat människor utan någon UFO-upplevelse att fantisera om ombordtagande på UFO. I en rapport 1977 redogör han för undersökningarna.
Många som har litet kunskap om hypnos tror att det är omöjligt att ljuga i det hypnotiska tillståndet och att erinringen av inträffade händelser då är perfekt. Men de mer initierade vet att hypnosen i stället är ett tillstånd av ökad suggestibilitet och att fantasin då arbetar friskt med utgångspunkt från de suggestioner som hypnotisören ger och de frågor han ställer.
Dr Lawsons försökspersoner leddes till att under hypnosen uppleva att de togs ombord på UFO. Det visade sig att dessa falska fall delvis fick samma karakteristika som "äkta" UFO-kidnappningsfall, där händelserna berättats under hypnos. De frivilliga försökspersonerna, som var "kreativa, verbala människor" och hade rekryterats till ett experiment att göra "en intressant erfarenhet med hypnos och inbillningsförmåga", var i olika åldrar och hade ingen större kunskap om UFO. Personer som hade sett UFO eller tycktes äga kännedom om ämnet, sorterades bort från undersökningen. Försökspersonerna uppmanades att svara fantasirikt (!) på åtta angivna situationer, vilka representerade de viktigaste komponenterna i UFO-fall med kidnappning, så som dessa fall relateras i litteraturen.
En fråga som dr Lawson ställde sig var denna: kommer de falska fallen att likna de "äkta" eller kommer det att finnas avgörande skillnader mellan dem?
Hypnosexperimenten utfördes på ett sjukhus i Anaheim, Kalifornien. Hypnotisör var W i l l i a m C. M c C a l l, en läkare med årtiondens erfarenhet av klinisk hypnos och som under de senaste åren hypnotiserat ett 20-tal personer vilka sagt sig ha varit med om närkontakt och i några fall blivit bortförda till UFO. Vid dessa undersökningar har Alvin H. Lawson och John De Herrera varit närvarande. Varje session har tagit ungefär en timme.
Exempel på suggestioner och frågor:
Föreställ er att ni är ombord på UFOt! Hur kommer ni ombord?
Föreställ er att ni är inne i UFOt! Beskriv vad ni ser!
Föreställ er att ni ser varelser i UFOt! Beskriv dem så fullständigt som möjligt!
Ni är föremål för något slags fysisk undersökning. Beskriv vad som sker med er!
Forskarna hade väntat att de sakta och med svårighet skulle få dra ur "vittnena" detaljer om deras upplevelser. De hade gjort i ordning en lista med frågor om storlek, form, färg etc, vilken skulle vara en hjälp för hypnotisören. Men vad som hände var att av de åtta försökspersonerna gav de som gick i djup trans en sammanhängande, detaljrik berättelse om bortförande till UFO. Med lätthet och iver hittade de på händelser under den hypnotiska transen, vilka de sa sig ha varit med om. Sedan hypnotisören tecknat situationen och exempelvis uppmanat försökspersonen att "beskriva interiören", kunde han ofta lugnt luta sig tillbaka, medan "vittnet" fritt berättade om sin upplevelse. Kanske behövde hypnotisören bara skjuta in en fråga då och då, såsom: "Vad händer nu?"
Men det var berättelsernas innehåll som var mest överraskande för forskarna. De jämförde de oäkta vittnenas redogörelser med vad fyra "äkta" vittnen sagt. (I tre av de "äkta" fallen fanns tre vittnen, i ett av dem var vittnena två; alla utom ett har rönt stor uppmärksamhet i massmedia; alla vittnena kan anses vara trovärdiga.) Man fann slående likheter. Hos samtliga åtta oäkta vittnen fann man många detaljer som var identiska med vad som berättas i UFO-litteraturen. Några exempel: Skivformat UFO, UFO som lyste alltför skarpt för att kunna riktigt observeras, dis omkring UFO. Men även otypiska inslag fanns, såsom hatt-format UFO, tecken på UFO i form av "abstrakt fågel", sex "ben" på UFO.
Andra likheter med "äkta" fall: Vittnen fördes ombord i trans, högt surrande ljud inne i farkosten, mycket skarpt ljus i farkosten, inga synliga fogar i väggarna, humanoida (människoliknande) varelser, robotar, mun utan läppar, fler fingrar än normalt, "simhud" mellan fingrar och tår.
Skillnader: Vittnet togs genom "en tunnel av ljus", bil leviterade in i UFO med vittnet inuti fordonet, kyla inne i farkosten, österlandsliknande skrift på vägg, ufonauterna var människor, var djur, var exotiska, hade inte ögon, öron, näsa eller mun.
Likheter: Telepatisk kommunikation, ingen verbal kommunikation, vittnet tillsades att inte vara rädd.
Olikhet: munnen på varelse rör sig, inget ljud hörs.
Dr Lawson nämner i rapporten en lång rad likheter och skillnader mellan oäkta och "äkta" vittnen.
En bedömning som forskarna gjorde var att det fanns skäl tro att telepati eller andra former av ESP (utomsinnlig varseblivning) var i verksamhet under de hypnotiska regressionsexperimenten med oäkta vittnen: 1. mellan försökspersonen och orden på frågelistan, 2. mellan försökspersonerna sinsemellan, 3. mellan försökspersonerna och forskarna.
Ofta använde inte hypnotisören fraser som fanns upptagna på frågelistan, men den hypnotiserade använde dem, exempelvis svarade en försöksperson att "bilen dras uppåt" på frågan hur han kom ombord på tefatet; på frågelistan stod "leviterade". Efter uppmaningen "beskriv varelserna" sa en försöksperson att "de liksom svävar fram"; på frågelistan stod "svävar". Beskriv budskapet!" - "Jag vet bara vad han säger." (På frågelistan: "visste bara".) "Beskriv varelserna!" "Jag behandlas inte ovänligt." (Frågelistan: "uppträdande: vänligt".) "Beskriv varelsen!" - "Han har ett lugnande inflytande på mig." (Frågelistan: "lugnad".)
Forskarna satt hela tiden med de nedskrivna frågorna framför sig och prickade av de detaljer som nämnts av försökspersonen. Ingen av försökspersonerna såg före experimenten den iordningställda listan med frågor och uppmaningar.
Forskarna fann starka tecken på att "vittnen" upprepade begrepp och uttryck som andra "vittnen" tidigare använt. I Lawsons rapport nämns en rad sådana överensstämmelser, liksom också överensstämmelser mellan forskare och försöksperson, så att den senare i det hypnotiska tillståndet tycks ha snappat upp vissa informationer från forskarnas medvetande.
Dr Lawson frågar i rapporten: vad betyder nu dessa experiment med imaginära UFO-uppelvelser för ufologin? Han svarar att det är lättare att säga vad de inte betyder.
De bevisar inte
1. att alla berättelser om kidnappning till UFO är imaginära,
2. att hypnosregressionsförfarandet vid UFO-närkontaktfall är värdelöst,
3. att UFO-fall med fysiska spår, radarekon, psykiska komponenter och fysiologiska verkningar är mindre trovärdiga än förut,
4. att den utomjordiska hypotesen som förklaring till UFO-fall inte längre är aktuell,
5. att vi förstår vilka stimuli som ligger bakom berättelser om bortförande till UFO.
Det finns flera betydande skillnader mellan "verkliga" och inte verkliga UFO-kidnappningsfall.
"Äkta" fall
Ofrivillig
Vittnet ofta skrämt
Tidsbortfall
Fysiska verkningar
Fysiologiska verkningar
Minnesförlust
Drömmar, mardrömmar
Störande psykiska, emotionella effekter efteråt
Oäkta fall
Frivillig
Vittnet kontrollerar vanligen känslorna
Inget tidsbortfall
Inga fysiska verkningar
Inga fysiologiska verkningar
Ingen minnesförlust
Inga drömmar eller mardrömmar
Inga märkbara efterverkningar
En teori som skall förklara dessa hypnosfenomen måste ta hänsyn till skillnaderna, anser dr Lawson. Han understryker också att experimenten måste upprepas av andra forskare med hjälp av erfarna hypnotisörer.
Det har tidigare antagits att en betydande skillnad mellan falska och "äkta" UFO-kidnappingsfall är att i de "äkta" fallen brukar vittnena även vid vanligt medvetande kunna erinra sig åtminstone delar av händelserna. Men i dr Lawsons undersökning har även i ett av de oäkta fallen vittnet efter hypnosen haft "minnen" av mötet med UFOt.
Lawson skriver i rapporten att i "äkta" fall med bortrövande, där vittnena varit flera, domineras fallen vanligen av ett av vittnena, exempelvis Betty Hill, Charles Hickson, Elaine Thomas. Ett av vittnena är mera observant, verkar ofta mindre negativ i den emotionella attityden till upplevelsen och är mer samarbetsvillig och talför tillsammans med undersökarna. Det är tänkbart att ett UFO-vittne på något sätt, som vi ännu ej förstår, kan överföra sin "illusion" till ett annat vittne och att upplevelsen huvudsakligen har sitt ursprung hos det första vittnet. De övriga vittnena har kommit att dela huvudvittnets illusion snarare än varit med om den relaterade händelsen. Det kan vara så - men detta är en ren spekulation - att UFO-fall med bortrövande egentligen är ett slags psykiskt fenomen som inte äger rum i den vanliga sinnevärlden. Egendomligt är, anser dr Lawson, att det bland de över hundra kända fallen av bortförande inte finns ett enda där händelserna har avbrutits genom att exempelvis ett fordon eller en person har kommit i närheten. Sådana hastigt avbrutna närkontakter finns det annars gott om inom ufologin. Varelserna har snabbt gett sig iväg och UFOt har lämnat platsen. Fall med bortförande skiljer sig alltså tydligt från andra fall av närkontakt.
En intressant del av mönstret i "äkta" fall är att en del av vittnenas egna medicinska erfarenheter återspeglas i deras berättelser. Ett vittne fick exempelvis näsans bihålor "skrapade" av en humanoid. Hon hade tidigare opererats i bihålorna av en läkare. Ett annat vittne, som "kidnappats tillsammans med två systrar" 1971, beskrev under hypnos hur hon fick kateter införda i urinblåsan av en främmande varelse med gräshoppsögon och dennas människoliknande kvinnliga assistent. Senare avlöjade vittnet att hon tidigare fått sådan behandling på ett sjukhus.
Det ligger alltså nära till hands att tro att åtminstone vissa detaljer om kroppsundersökningar ombord på flygande tefat i berättelser under hypnos har sin grund i vittnets minnen och fantasi. Och om dessa speciella detaljer har sådan grund, kan ju även allt det andra i "äkta" berättelser ha samma ursprung.
Det är möjligt, enligt dr Lawson, att det finns ett släktskap mellan UFO-kontakthändelser och den religiösa mytologins mirakler och möten med gudar etc. Kanske har de ett gemensamt ursprung. En försöksperson som karakteriserade sig som "pånyttfödd kristen", hypnotiserades och hypnotisören förklarade för henne att en "gudomlig gestalt", utan närmare precisering, skulle besöka henne. Vad hon berättade under hypnosen hade tydliga paralleller med berättelser om möten med UFO-varelser.
Försökspersonen såg en "gudomlig gestalt" sväva emot henne.
Hon var fascinerad av varelsens ögon.
Hon förnam en "kraft" hos varelsen, drogs till honom.
Varelsen rörde vid henne, hon kände sig lugnad, kände att det var något "särskilt" med henne.
Hon och varelsen samtalade om himlen, världens ände. De kommunicerade telepatiskt.
Hon såg varelsen sväva uppåt och försvinna in i ett moln.
Hon kände sig positiv till upplevelsen, "glad att ha blivit utvald".
Berättelsen påminner, anser dr Lawson, om en vanlig närkontakt med UFO-varelser. Om nu ett religiöst mirakel - såsom exempelvis i Lourdes eller i Fatima - är "verkligt" för vittnena, antingen fysiskt eller psykiskt, då kan samma problemställning gälla för närkontakt med UFO-varelser.
Man kan fråga sig om UFO-möten i själva verket är religiösa uppenbarelser, eller om religiösa uppenbarelser i verkligheten är UFO-möten, eller om båda dessa slag av händelser är mentala till sin natur.
Något svar på de frågorna finns ännu inte.
Undersökningarna under dr Lawsons ledning torde understryka att uppgifter som lämnas i hypnotiskt tillstånd är opålitliga. Men man skall ändå inte avfärda dem som alldeles ointressanta och obrukbara fantasier. I International UFO Reporter erinras om att hypnos framgångsrikt har använts för att få fram fakta som gömts i det omedvetna. I ett kidnappningsfall i Kalifornien 1977 (som inte har något med flygande tefat att göra) använde polisen hypnos. En skolbussförare hypnotiserades och kunde då erinra sig numret på den bil som kidnapparna hade använt (minus en siffra).
Hypnos är ännu inte ett väl förstått fenomen. Och något ofelbart sanningsmedel är det inte. Enligt International UFO Reporter är de flesta hypnotisörer överens om att det är möjligt att ljuga under hypnos. Svårare torde det dock vara att låtsas ha de intensiva känslor som vittnena visat under hypnosen.
Beträffande dr Lawsons experiment skall man märka att de hypnotiserade inte uppmanades att sanningsenligt berätta om den upplevelse som hypnotisören förutsatte att de haft, utan de tillsades att fantisera kring de händelser som skisserades för dem, alltså att "sätta kött på benen". Och fantiserade ihop detaljer var just vad de gjorde. I "äkta" fall uppmanas vittnet att sanningsenligt redogöra för sin upplevelse. Likheterna med "äkta" fall har naturligtvis framskapats genom de frågor och suggestioner som användes och som inspirerats av "äkta" fall.
Dr Lawsons forskning från 70-talet verkar oavslutad. Det rör sig om början av en forskning som kunde ha gett goda kunskaper, om den fortsatt.
Hypnotisörer som får UFO-vittnen att till synes återuppleva bortförande till UFO, säger gärna att deras frågor är helt neutrala och inte ger den hypnotiserade någon ledning. Men en person under hypnos kan säkert känna av innehållet i hypnotisörens medvetande och fantisera kring det. Detta visas också av dr Lawsons resultat.
SM
UFO
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX104.HTML