Självförvandling
enligt Peter Koestenbamum





Alla är vi delar av den universella livskraften, som vill finnas till och bli brukad för stora uppgifter.

Peter Koestenbaum




Koestenbaum P e t e r  K o e s t e n b a u m, som är en liten knubbig äldre pratglad herre med ett präktigt skägg, talade med humor och övertygelse om den existentiella filosofins budskap - om självförvandling.

- Vi behöver alla förvandlas, sa han. Vi har en utomordentlig teknologi i vår tid - vi kan landsätta folk på månen - men det hjälper inte, det ger oss inte vad som i religiös terminologi kallas frälsning. Vi behöver få svar på frågorna om livet och döden, ensamheten och kärleken. All teknologin, hur underbar den än är, gör oss inte till de människor som vi innerst vill vara. Så vi behöver förvandlas.

Vi förverkligar inte våra möjligheter som människor. Vi lyckas inte bli vad vi är ämnade att bli. Men vi vill innerst inne ändra på allt, åstadkomma ett genombrott till det fullödiga liv som finns som en möjlighet - och detta är självförvandlingens höga syfte.

Självförvandling innebär ett genombrott till vår sanna natur - och det genombrottet behöver vi för att kunna säga, när vi dör, att vi verkligen har levat.

- Jag skall ge er en liten lista med exempel på vad vi kan förvänta oss av självförvandling, säger professor Koestenbaum med sin humoristiska självsäkerhet. Listan tar upp en del av de mål som jag hoppas vi skall uppnå. Detta är mycket ambitiöst!

Han nämner höga mål som kosmiskt medvetande, att känna sig oförbehållsamt accepterad, att vara förlåten, att uppleva den eviga fridens mysterium, stillhet och ro samt sinnesfrid.

Vi har rätt också till en förvandling som innebär kunskap, vare sig det rör sig om vetenskaplig kunskap eller filosofisk visdom. Och vi har rätt till en förvandling som innebär kärlek, hälsa, glädje och stolthet.

Det finns tre vägar till självförvandling, och de måste följa på varandra i bestämd ordning, förkunnade Koestenbaum. Den första är den existentiella vägen - som förverkligar det heroiska egot. Den andra är motsatsen till den första. Den innebär att man överlämnar förvandlingen till det omedvetna. Det finns ett omedvetet i varje människa, och om man stiger ned till det och överlämnar sig åt det, kommer det att ta hand om förvandlingen, eftersom själen vill förvandlas, om man låter den förvandlas.

Den tredje vägen, som kommer från österlandet, är den transpersonella vägen, som innebär att acceptera det oacceptabla, att inse att livets problem inte har någon lösning - vilket är lösningen!

Det heroiska egot
Den första vägen är det heroiska egots väg. Det heroiska egot säger att döden är okej. Det är inte lätt att acceptera döden, eftersom hela vårt liv tycks samlas kring principen att undgå den. Men tänk: Det finns nu fyra och en halv miljarder människor på jorden. Inom en livstid är de alla döda! Så ingen slipper undan döden. Och det är ju ingen hemlighet ... Det heroiska egot säger: Jag är villig att dö. Men sedan jag godtagit döden, kan jag säga: Jag är!

Det heroiska egot söker storhet i livet - och det sökandet är det enda kända botemedlet mot ångest. Den som går den existentiella filosofins väg är aldrig deprimerad, för han kan alltid säga jag är, oberoende av hur grymt livet är. Han vaknar upp om morgonen och inser: Detta är mitt liv! Och jag kan leva det! Jag vet att jag kan välja, och jag väljer att leva. Jag är herre över mitt liv, och jag litar till mig själv.

Det heroiska egot är förankrat i sig självt, och fullständigt närvarande här och nu. Det är medvetet om att det förflutna och framtiden inte existerar. Allt är här och nu.

Att uppleva fullständig närvaro är målet för förvandlingen till det heroiska egot.

Nyckeln till det heroiska egot är mod. Ingen kan leva med framgång utan mod. Vad är då mod? Först och främst är det att kunna acceptera döden, inte vika undan för den, vara beredd på den. Och det är att kunna acceptera en förlust, att skiljas från något för alltid. Det är också att inte vika undan för sin skuld, sin förvirring, sin vrede, sin smärta, utan acceptera detta som delar av sitt liv. Mod är att kunna säga ja trots allt.

Mod är också att vilja riskera något i livet - så att man på sin dödsbädd kan säga: ja, jag har riskerat tillräckligt, och jag är nöjd.

Något vi måste göra för att uppnå det heroiska egot är att omvärdera ångesten - och detta är den existentiella filosofins stora budskap till mänskligheten! Ångest är inte något ont, inget som skall botas med lugnande medel. Ångest är bra, ångest är den intensiva känslan av att vara vid liv. Ångesten orsakas av fruktan, och ångesten talar sanning.

Ångesten måste genomlevas. Man kan förvandlas endast genom att genomleva den och dra nytta av den!

För att uppnå det heroiska egot måste vi också göra oss fria från det förflutnas tyranni. Sedan vi gjort oss fria, kan vi vända tillbaka till det och acceptera de delar av det förflutna, som vi tycker om, och avvisa resten.

Ytterligare en sak måste vi lära oss: att trotsa auktoriteter, trotsa samhället! Om någon ger dig instruktioner, säg nej! Alltså: Se till att alla dina handlingar är dina egna, att du själv har valt dem! Sedan du sagt nej till samhället, frigjort dig från dess tyranni, kan du fritt välja de delar av samhället som du vill acceptera.

Vad är det som hindrar dig från att vara ett heroiskt ego och leva ett fritt och fullödigt liv, hindrar dig från att vara den människa som du är ämnad att vara? Jo, det är brister i din karaktär, brister som du är omedveten om!

Det viktigaste för att du skall kunna vara dig själv är att du kommer underfund med vad som hindrar dig att vara det.

Här några vanliga karaktärsdefekter:

"Jag har ingen rätt att finnas till." En del människor går omkring hela sitt liv med den defekten. Om någon säger till dem: Gå undan! så går de undan ...

"Det är mitt öde att lida" eller "alla är emot mig - när jag säger ja, så säger de nej".

"Jag är en dålig människa." De medger det inte, men de upplever det.

"Jag har en moralisk skuld." Detta är allmänmänskligt, och religionen har uppfunnits för att lösa just det problemet.

"Jag är svag." Men vi är alla svaga.

En resa
Den andra vägen till självförvandling är motsatsen till den första. I stället för att vara modig och att vilja gör man ingenting, bara överlämnar sig åt det omedvetna och låter förvandlingen ske.

Denna väg innebär att se på livet - inte som något man själv skapar, utan som något man har fötts in i, en resa man är ute på, utan att ha fattat något beslut om den själv. Man är med på resan, lägger sig inte i vilken riktning den tar, låter den bara hända.

Men du måste inse att du är på väg någonstans. Du skapar inte meningen med ditt liv - som den franske existentialistiske filosofen Jean-Paul Sartre säger - utan du upptäcker den. När du har kommit tillräckligt långt på din resa, och när du är tillräckligt mogen, tillräckligt vis, då upptäcker du vad du är ämnad att vara. Och när du har upptäckt detta, när du har funnit meningen med ditt liv, då blir du överlycklig. Du ser dig själv i ett nytt ljus. Med beslutsamhet går du att förverkliga meningen med ditt liv. Tillvaron känns underbar.

Försök inte styra din resa! Följ med på den! Ha tilltro till den! Undra inte över varför ditt liv är som det är! Det är okej som det är just nu. Du har hunnit en bit på resan. Observera hur den går och vart den tycks vara på väg! Bekymra dig inte om att försöka förstå resan! Det kan du ändå inte. Livet är alltför komplicerat för att en människa skall kunna fatta det. Hur många har insett det? Men så är det - och om du är smart, så ger du upp försöken att förstå det. Och när du gett upp, så ser du att det inte gör någon skillnad!

Låt ditt omedvetna ta hand om din förvandling! Och det kommer det att göra, ty det finns ett annat liv som är så mycket rikare, ett annat medvetande som är så mycket fullare, en annan medvetenhet som är så mycket djupare än vad du upplever nu. Så låt den naturliga rörelsen mot det bättre livet fortgå utan att inverka på den!

Tankarna förvandlar
Peter Koestenbaum visar sina åhörare en bild av den totala människan. Den består av koncentriska cirklar. Innerst finns det inre självet, därefter kommer kroppen, känslorna och fantasierna, så tankarna, familjen, yrket, landet och världen. Enligt det holografiska synsättet åstadkommer varje förändring i detta totala system förändringar överallt i systemet. Så om vi tänker annorlunda, blir vår värld annorlunda. Om världen blir annorlunda, så blir vårt tänkande annorlunda. Om nationen förändas, så förändras vara känslor osv. Allt är förenat, allt påverkas av allt.

Det gäller därför att hitta ett område som vi har maximal kontroll över. Det som de flesta har maximal kontroll över, är tankarna. Därför: Om vi förändrar vårt sätt att tänka, så att det blir sant och riktigt i filosofiskt avseende, i vetenskapligt avseende, i religiöst avseende och i andra avseenden, så inverkar detta på våra känslor, på vår kropp, på vår familj och på hela vår omgivning. Så: Om vi tänker på ett nytt sätt, har tilltro till våra nya tankar och inte avviker från dem, då förändrar vi den värld vi lever i. Detta är den verkliga förvandlingen.


Ovanstående är Peter Koestenbaums tankar, i referat av SM. Koestenbaum framträdde på en Levande företag i en ny tid-konferens på hotell Selma Lagerlöf i Sunne 1983. Koestenbaum var professor i filosofi vid San Jose State University. På svenska finns av honom bland annat "Bemästra din ångest" (Timo Förlag, 1982).



N y a  i d é e r

Nya idéer kan förändra världen. Men hur får vi nya idéer? Ja, det finns en metod, som grundar sig på Platon, vilken ansåg att idéer inte uppstår hos människor, utan finns i idévärlden. Idéerna spanar efter människor för att fånga dem. När en idé har fångat en människa, då är hon dess slav, och hennes liv har till slut funnit sin mening. Den förvandlade människan är redo att fångas av idéer. Hon säger: Idéer - ta mig! Jag är beredd att bli slav åt någon av de eviga idéerna! Om du väntar länge nog, kommer någon av idéerna ned från idéernas värld och omfamnar dig - och då har du funnit ditt livs mening. Victor Hugo sa: "Ingenting kan hindra en idé vars tid har kommit." Hur får vi då de idéer vilkas tid har kommit? Jo, genom att öppna oss för idéer och genom att lära oss att tänka tvärtemot vad vi brukar, vända på våra tankar, så att vi får ett nytt perspektiv.

Peter Koestenbam




Referat: SM.


Till sidan 1!



www.sokaren.se/INDEX106.HTML