Evelyns tre ansikten

Ett fall av multipel personlighet


En amerikansk kvinna har tre olika personligheter, eller egotillstånd, som växelvis härskar i hennes medvetande.


Det finns ett välbekant fall av multipel personlighet, som psykiatriskt behandlats av C. H. Thigpen och H. M. Cleckley, vilka också skrivit en bok om det, Evas tre ansikten (Gebers 1959). Boken har även blivit underlag för en film.

"Evelyns tre ansikten" är ett liknande fall, också från Amerika. Det behandlades framgångsrikt av Robert F. Jeans i slutet av 1960-talet. I Journal of Abnormal Psychology, nr 3, 1976, finns några artiklar om det.

Fallet Evelyn är ett av tre fall av multipel personlighet som Jeans träffat på i sin psykiatriska verksamhet. Patienten är en kvinna som visar flera, men huvudsakligen tre, olika personligheter, vilka framträder som tre skilda egotillstånd. Varje egotillstånd har sina karakteristiska attityder, förnimmelser, minnen, associationer, känslor, sätt att resonera och att uppträda, vilka skiljer sig från de andra egotillstånden.

I december 1965 sökte Gina Rinaldi (ett täcknamn) upp psykiatern Robert F. Jeans på grund av mentala störningar som hon led av: hon gick i sömnen, drabbades ibland av oförklarlig minnesförlust och uppträdde stundom på sätt som inte stämde med hennes vanliga beteende som en affärsmässig, effektiv person. Gina hade anställning som skribent och designer av psykologiska test för barn på ett stort förlag och hade goda inkomster. Hon var ogift, 31 år gammal och delade bostad med en annan ogift kvinna.

Som barn hade Gina behandlats väl av sin familj eftersom hon (av rädsla) alltid hade gjort vad hon trott att hennes föräldrar väntat sig av henne. Hon hade varit en bokmal. I början av tonåren började hon gå i sömnen.

När hon var i 12-årsåldern, hade hon en traumatisk upplevelse - en familjekonflikt, där modern rasade mot en dotter som ville gifta sig - och den ledde till att Ginas feminina identifiering undertrycktes till det undermedvetna. Men samtidigt fanns den feminina identifieringen där i en del av henne, och den blev alltmer ovillig att hållas utanför medvetandet. Ett feminint präglat jag, "Mary Solsken", började komma fram mer och mer i kvinnans medvetande - och från de perioder då Mary upptog medvetandet, hade Gina inga minnen. Mary Solsken var motsatsen till Gina, inte endast i sin könsidentifiering utan också i attityder och smak. Hon var en varmare, trevligare och mer välvilligt inställd personlighet. Hon hade också en annan modersgestalt än Gina, nämligen den äldre systern Marilyn, vilken varit något av Ginas "mamma" till dess hon gifte sig, när Gina var två år gammal.

När Mary Solsken ibland tog kvinnans medvetande i besittning, visade sig detta på flera sätt. Fastän varken Gina eller hennes kamrat, som hon delade bostad med, tyckte om het choklad, så fanns i disken om morgnarna koppar som hade innehållit het choklad. Och fastän Gina tjänade bra med pengar, så fann hon att hennes bankkonto oförklarligt var tömt i slutet av varje månad.

Ginas kamrat berättade att Gina sagt: "Jag är fylld av en oändlig sorgsenhet", ett yttrande som var helt otypiskt för Gina. En dag fann sig Gina prata i telefon i färd med att beställa en symaskin, fastän hon inte alls förstod sig på att sy och tyckte illa om det. Men hon böjde sig för det oundvikliga och gick ut och köpte material för Mary att sy. Några veckor senare visade hon sig i en attraktiv dress vilken tillkommit som ett resultat av "samarbetet" med Mary Solsken.

Det tycktes alltså finnas två skilda personligheter i denna kvinnas kropp. Eftersom Gina var välbekant med psykologiska test, utförde hon ett par sådana på sig själv och på Mary Solsken. De visade på klara skillnader i karaktär mellan Gina och Mary.

När kvinnan var Mary Solsken, började folk - trots hennes vanliga antisociala attityd - att fråga henne till råds på grund av att hon hade förmåga att lösa problem och få folk att samarbeta - en förmåga som den vanliga Gina inte alls hade.

När en gång den manlige vännen T.C. kom på besök, hälsade Gina honom med hånfull nedlåtenhet, men han fick Mary att komma ut. Med avsmak hörde Gina dessa ord komma ur hennes egen mun: "Herre Gud, vad jag har saknat dig. Fint att se dig igen!"

Gina förmådde T.C. att följa med till psykiaterns mottagning. Jeans fick där se förvandlingen äga rum. Efter att till en början ha varit sitt vanliga jag, frikostig med förolämpningar, förvandlades hon fullständigt under det att T.C. samtalade med psykiatern. Hennes hållning, ansiktsuttryck, röst och ordval blev helt annorlunda. När T.C. sa till psykiatern att han brydde sig mycket om Gina, sa hon: "Visst, det vet jag att du gör T.C.", tydligt med stor övertygelse.

Efteråt erinrade sig Gina att hon till en början varit ond på T.C. vid detta tillfälle, men hon kunde inte komma ihåg så värst mycket av vad som hänt. Hon hade "förlorat tid" under större delen av veckan, dvs hon var efteråt omedveten om en del av den tid som gått.

Gina började planera att ta livet av Mary. Men till slut förlät hon henne och började "prata" med henne och få svar! Dessa inre samtal innebar att hon "pratade" och sedan som svar accepterade vad som kom i medvetandet. Mary sa att hon inte tyckte om Gina, eftersom Gina var gemen mot henne.

Vid ett tillfälle kom Mary igenom och sa "Hej, Gina", vilket var genant för henne. Förbittrad tänkte Gina återigen på dödlig hämnd.

Därefter började ännu en personlighet komma fram. Denna kvinna var mycket intresserad av män. Gina började stöta ihop med folk som sa att de varit tillsammans med henne, men hon kände dem inte. De var alltid mycket vänliga på ett för henne besvärande sätt. På hennes arbetsplats var alltid mycket folk som ville tala med henne. Men allt hon önskade var att bli lämnad i fred.

Psykiatern träffade även denna nya personlighet och hänvisade henne till en gynekolog för råd angående preventivmedel!

En dag, den 3 december 1966, sa Mary till Gina att hon och "de andra" skulle strypa henne till döds den 31 december. Själv sa Gina att hon måste dö den 31 december så som planerats; en av de andra personligheterna skulle strypa henne för att, som Gina trodde, Mary skulle få ta över kroppen.

Efter den 31 december blev, tycktes det, Gina "sitt rätta jag" - men ändå inte densamma som förut. Hon hade mist en del av sina tidigare intressen, brydde sig inte längre om vintersport, inte om att "greja bilen", inte om att spela banjo, utan bara att få gjort det som måste göras. Hon började glömma saker, bli sömnig vid olämpliga tider och ha minnesluckor för viktiga delar av dygnet.

Mary Solsken förberedde sig nu för äktenskap med T.C. Gina kände sig uttröttad. Hon försökte ett inre samtal med Mary. Gina berättar: "Jag låg i sängen och försökte somna. Någon började gråta om T.C. Jag var säker på att det var Mary och började prata med henne. Men personen sa att hon inte hade något namn. Senare förklarade hon att Mary kallade henne Evelyn men att hon inte tyckte om det namnet. Jag frågade henne vad hon ville bli kallad. Hon svarade att hon skulle bestämma det senare. I början misstänkte jag att det var Mary som låtsades vara Evelyn. Men jag ändrade mig, eftersom den person jag talade med var alltför förnuftig för att vara Mary. Hon sa att hon insett att T.C. var opålitlig men att hon fortfarande älskade honom och kände sig mycket ensam. Hon höll med om att det vore bäst att finna en pålitlig man. Hon sa till mig att hon kommer igenom en gång om dagen, under mycket kort tid, för att vänja sig vid världen. Jag frågade henne var Mary fanns. Hon sa att Mary var så uttröttad av arbete med att designa hemmet att hon hade fallit i sömn."

Nu hade patienten tre från var andra klart skilda egotillstånd, som omväxlande regerade i medvetandet. Vid denna tidpunkt gjordes av tre forskare en "blind" psykologisk analys av de tre egotillstånden (se nedan). Det visade sig att de framträdde som olika personligheter med helt skilda karaktärsdrag.

Evelyn lärde sig att överge Ginas och Marys ytterligheter och blev en mer mogen och balanserad personlighet. En vän till kvinnan sa nu om henne att hon var mycket trevligare än förut, inte längre så tuff och mer mån om att se kvinnlig ut.

Patienten förbättrades snabbt, när Evelyn tog upp och lagrade informationer från de andra och lärde sig alltmer från sina dagliga erfarenheter av livet. Psykoterapin avslutades efter framgångsrik behandling i maj 1967. Det var Evelyn som blev den bestående personligheten; de andra försvann. Hon gifte sig senare, och hennes symptom har inte återkommit.


"BLIND" PERSONLIGHETSANALYS
En "blind" psykologisk analys av de tre personligheterna - utan ingående kännedom om patienten - gjordes med semantisk differentialteknik av Osgood, Luria och Smith, sedan ett test utförts av Jeans efter deras anvisningar. De träffade aldrig patienten.

Analysen visade stora olikheter mellan de tre personligheterna. Dessa olikheter påminde om skillnaderna mellan personligheterna i fallet "Evas tre ansikten", som de också studerat.

Här skall kort redogöras för en del av deras resultat.

Gina förefaller vara en tämligen moralistisk, men även mentalt störd person. Hon förhåller sig hyperkritisk till de flesta människorna i sitt liv (sin fader, andra män och sina äldre bröder och systrar), men uppskattar sin moder, sin syster Elaine och sin terapeut. Gina är också självkritisk - tycker att hon är "värdelös". Det är mycket hon hatar och avskyr. Sex är mer meningsfullt för henne än kärlek - men sex tycks vara något av en abstraktion precis som sinnesfrid och "make" som hon inte har någondera. Hon är otillfredsställd med sitt arbete. Hon är spänd och hämmad.

Mary synes vara en hänförd, översvallande person, mer avspänd än Gina och med mycket mer kärlek till andra och förmodligen också mer omtyckt i gengäld. Men hon är "barnslig". (Barnsligheten förklaras senare av Jeans med att hon var den ursprungliga personligheten - den som regerade medvetandet till två års ålder. Hennes sexbehov var enligt Jeans inte mer än hos en tvååring: en önskan att bli hållen, att ha kul med någon.) Mary tror inte på värdet av psykoterapin. (Terapin var, säger Jeans, ett hot mot hennes existens som en självständig individ - därför kämpade hon mot terapin liksom hon kämpade mot alla de andra personligheterna.) Hennes arbete är praktiskt taget meningslöst för henne. Hon glorifierar sex, kärlek och sin moder.

Evelyn har en åtminstone något mer normal livsåskådning. I stället för Marys barnsliga värld finns för Evelyn en reell värld: hon accepterar sitt arbete. Hon sätter värde på terapeuten och på sin mor, fastän denna inte har någon större betydelse för henne. Även fadern accepteras - en skillnad i jämförelse med de andra personligheterna - men betraktas som ganska svag och passiv. Evelyn har dock en ganska grund uppfattning om sig själv. Hon identifierar sig med sitt arbete, men ger sexlivet och familjen mindre vikt.

Analytikerna misstänker att om patienten kom frivilligt till psykoterapin, så var det personligheten Gina, spänd och hämmad, som kom och sade sig ha vissa problem i sitt arbete men som i själva verket hade djupare problem med rötter i barndomen.

Gina kan kanske uppfattas som "vit" och utåt sett väl anpassad, Mary som "svart" och rebellisk - och Evelyn som Ginas förändrade personlighet, ett resultat av terapin.

Man skulle kunna säga att Evelyn uppnådde lösningen på sina problem, och sinnesfrid, genom att glorifiera sitt arbete (som hon hade) och förneka betydelsen av sex och familj (som hon inte hade). Evelyn kan uppfattas som en sammansmältning av Gina och Mary. Hon blir den bestående personligheten.

När analytikerna gjorde de bedömningar som här relaterats, visste de inte att Evelyn var den slutliga personligheten.


JEANS ÅSIKT OM ANALYSEN
Robert F. Jeans skriver i en kommentar till den "blinda" analysen, att den är anmärkningsvärt riktig på de flesta punkter.

Jeans jämför sitt fall med "fallet Eva" (Evas tre ansikten) och konstaterar bland annat att medan den till synes slutliga och friska personligheten i fallet Eva fortfarande led av minnesförlust och således inte var botad, så har alla symptom på sjukdom försvunnit hos Evelyn.

Hur uppkommer multipel personlighet? Jeans anser att den ursprungliga personligheten bildas med någon mänsklig förebild - förälder eller föräldersubstitut - och när denna förebild avvisar personen eller gör personen besviken, då kopplas den ursprungliga personligheten bort och en annan träder i dess ställe, utbildad med en ny person som förebild.

När den urpsrungliga personligheten avvisas av exempelvis modern eller moderssubstitutet, "gömmer" den sig och en till omgivningen anpassad fasad tar dess plats.

Jeans anser att Mary är den ursprungliga personligheten, utbildad med förebilden Marilyn, en äldre syster som var ett moderssubstitut tills hon övergav henne, när hon gifte sig, då Mary var två år gammal.

Personligheten Gina blev till, när hennes far slog henne (Mary) medan hon grät av ensamhet. Hon var då två år gammal. Jeans menar att de som gjort den blinda analysen missat en viktig sak: Gina var ett försök till maskulin identifiering - förmodligen med förebild av en banjospelande granne, Bill, som blev ett faderssubstitut, sedan hennes far slagit henne. Kvinnan uppger själv att folk säger att hon talar och rör sig som en man.

Den slutliga personligheten, Evelyn, representerar enligt Jeans troligen en utveckling av patientens konfliktfria egosfär, en personlighet utbildad med systern Elaine som förebild. Gentemot den blinda analysen menar han att Evelyn sannolikt inte var ett "resultat av terapin", utan i stället ett egotillstånd som funnits före terapin, men hållits undan. Evelyn var enligt Jeans ett neutralt, konfliktfritt egotillstånd - denna personlighet ville vara integrerad, hon ägde den integrativa funktionen hos egot. Jeans anser att den integrativa funktionen inte är förlorad under multipel personlighet, utan lever ett underjordiskt liv i avvaktan.

Gina hade redan i 20 -30-årsåldern perioder av minnesförlust. Jeans antar att under de tiderna var Mary "ute", åtminstone den mesta tiden. Han tror vidare att Mary och en del andra personligheter har uppträtt ända sedan patienten var 13 år. Gina har uppgett att hennes sjukdom började när hon var 13.

Multipel personlighet är inte ett så sällsynt fenomen som man tidigare trott, menar Jeans. Själv har han behandlat tre fall och känner till drygt ett halvdussin andra. Dessa fall kan se ut som andra neuroser. Men avgörande för diagnosen multipel personlighet är minnesförlust hos patienten: från de tider då en annan personlighet än den vanliga regerar i medvetandet minns patienten ofta ingenting alls.

Jeans anser att när ett fall av multipel personlighet går till bot, så sker det så att barriärerna mellan egotillstånden blir allt svagare till dess de försvinner och individen är psykologiskt hel igen.

Slutligen kan sägas att analytikern Luria skrev till patienten och småningom fick ett svar, dikterat för Jeans. Här skall endast nämnas patientens uppgift att Evelyn blev en syntes av de andra personligheterna och att hon, som Evelyn, inte längre besväras av att gå i sömnen eller av minnesförlust.

SM


Till sidan 1!



www.sokaren.se/INDEX109.HTML