Från SM:s penna

O p a s s a n d e

Att i vetenskapliga kretsar nämna en Skapare eller en intelligent faktor bakom universum tycks vara som att svära i kyrkan: det är ytterligt opassande. Gör man det, så har man gjort bort sig ordentligt och blir uttittad.
  Att tänka sig en intelligent styrning av evolutionen anses vara metafysik och mystik och inte höra hemma i den rationella vetenskapen. Där förklaras allting "naturligt", utan ingrepp av "övernaturliga" krafter.
  För ingen har ju sett spåren av Gud. Var någonstans i universum skulle han hålla till? Och inte kan man se att han ingriper heller - allt snurrar ju på som en maskin från tidernas begynnelse. Gud är alltså en myt. Och myter kan ju inte i vetenskapliga sammanhang tas upp som förklaringar.
  Men, är inte de ytterligt komplicerade och ändamålsenliga strukturerna i universum "spår" av en bakomliggande intelligens? Jag tycker i alla fall att jag överallt ser spår av en intelligent styrning av skapelsen, vilken alltjämt pågår.
   Om man tänker sig en intelligent faktor bakom världsalltet, så "stämmer" det. Men om man räknar med en förening av slump, mekaniska och kemiska processer, naturligt urval i kamp för tillvaron, då får man det inte att gå ihop.
   Jag tror att universums alla innovationer under evolutionens gång har tillkommit som svar på behov som funnits. Människans hjärna, hjärta, lungor, njurar, ögon, öron, händer, fötter och så vidare har utvecklats för att det varit rationellt av universum att skapa dem. Alltet, som tycks vara ett levande, medvetet, tänkande och skapande väsen, har genom styrda komplicerade processer skapat sådant som tjänar vettiga ändamål.
   När det tillåts inom vetenskapen att på allvar ta idén att världsalltet är medvetet och att evolutionen sker genom intelligent styrning, då har den vetenskapliga forskningen nått upp till ett paradigm av högre dignitet och kommit verklighetens kärna närmare. Det är åtminstone min mening.
  Livet blir självfallet också mer spännande, om "Gud" tillåts finnas till, även utanför religionens och känslans värld. Och det blir mer angenämt att leva.
  Om man i stället för gubben Gud, som dväljs någonstans ute i de vida rymderna, tänker sig att universum är Gud, som skapar allt i sitt eget väsen, då förstår man varför världsalltet är intelligent och ändamålsenligt in i de minsta detaljer.
  Men vi kan ändå inte med säkerhet sluta oss till vilket syfte Gud har med sin skapelse. Olika förslag har framkastats. Ett av de bättre är att meningen med världen är en utveckling till allt mer komplicerade former med en allt mer omfattande medvetenhet.
   Sven M

Sökaren nr 4, 1997

G r u p p t ä n k a n d e

Vi hör representanter för socialstyrelsen uttala sig nedsättande om alternativmedicin. Och vi hör så kallade skeptiker göra negativa uttalanden om det paranormala. Det är uppenbart att dessa människor inte riktigt vet vad de talar om. Förklaringen till fenomenet är ett slags grupptänkande. De här personerna känner inget behov av att gå ut i verkligheten utanför gruppen för att undersöka vilka svar som finns där, för där finns bara okunnighet, menar de. Sina svar finner de i föreställningar som är rådande inom gruppen. Ett tragikomiskt exempel är de akademiker som dömer ut en forskares arbete med slagruta utan att själva vilja experimentellt ta reda på om slagrutan faktiskt fungerar.
  Att skolmedicinen har sin grund i vetenskap och erfarenhet, medan det saknas vetenskapliga resultat som stöder alternativmedicinen, vilken därför bör stoppas eller åtminstone motverkas, är en upplevd sanning hos en maktgrupp. Att människor ser att en medicin, som gruppen underkänner, faktiskt verkar, imponerar inte på gruppen.
  På samma sätt har kyrkan en gång haft sina gruppsanningar som man ansåg inte behövde bevisas och som tvingades på andra människor. Idag, när kyrkan har förlorat sin monopolställning, gäller dess sanningar endast inom gruppen. Därför besparas vi exempelvis religionskrig och kättarförföljelser.
  Gruppsanningar finns det gott om, och har alltid funnits. Problem uppstår när en grupp har maktställning och därvid inte tar hänsyn till värderingar och resultat utanför gruppen.
  Grupptänkaren är övertygad om den egna gruppens förträfflighet och dess föreställningars allmängiltighet. Detta leder exempelvis till konservatism inom vetenskapen.
  Sven M

Sökaren nr 3, 1997

K a r t a n o c h v e r k l i g h e t e n

De olika religionerna har haft och har sina kartor över verkligheten. Dessa har ibland ändrats och mer eller mindre anpassats till vetenskapens annorlunda karta, som i vår tid har stor auktoritet. Men vetenskapskartan blir då och då ändrad den också, när nya upptäckter visar att den delvis måste ritas om. Kopernicus, Einstein och Bohr visade att en gammal karta delvis var felaktig. En i tiden gällande karta har emellertid alltid sina trogna förespråkare, som fått lära sig hur den ser ut och hur man räknar fram dess konturer. De försvarar kartan med motiveringen att den är den enda rätta, eftersom den bygger på upptäckter som gjorts med vetenskapliga metoder.
  Om rapporterad verklighet inte alltid stämmer med kartan, så är det säkerligen beskrivningen av verkligheten som är felaktig, resonerar de på kartan troende.
  Så kallade paranormala fenomen stämmer inte med gällande karta - de anses därför med stor sannolikhet inte existera.
  Om verkligheten inte stämmer med kartan, så är det kartan som gäller!
  Tolkningen interplanetariska farkoster av UFO-observationer stämmer inte med kartan. Utomjordingar måste alltså vara en felaktig tolkning, anser de som tror att någon annan karta inte kan gälla. "Skeptiker" kallar sig dessa troende.
  Vissa former av alternativmedicinsk behandling stämmer inte heller med kartan, och underkänns följaktligen.
  Väljer man ett mer rationellt synsätt, då drar man utifrån existensen av bland annat paranormala fenomen slutsatsen att kartan är i väsentliga delar felaktig.
  Av allt att döma är dagens vetenskapskarta ofullständig och delvis felaktig. När folk i den vetenskapliga världen till sist inser detta, öppnas möjligheter till nya viktiga upptäckter i en verklighet som är annorlunda än vi tänkt.
  Hur ser då den ännu gällande vetenskapskartan ut? Jo, den beskriver en ateistisk-materialistisk värld, där slumpen är en betydande faktor, liksom naturligt urval i kampen för tillvaron. För övrigt består livet i universum av fysiska och kemiska processer, vilka under enorma tidsrymder med trial and error leder till en till synes intelligent uttänkt verklighet. Någon intelligent skapande faktor bakom allt tror man inte på. Världen kan förklaras "utan Gud", anser man.
  I stället för en intelligent faktor sätter man tidsfaktorn: oerhört lång tid.
  En alternativ världsbild, mer i överensstämmelse med vad vi vet, kan innebära att världsgrunden uppfattas som mental, att vi alltså lever i ett tankeuniversum. Denna gamla insikt hos mystiker dyker ju också upp hos vetenskapliga nytänkare i vår tid.
  Med en rimligare karta över verkligheten måste inte sådant som paranormala fenomen, utomjordingar på besök hos oss och skilda former av alternativ medicin vara overkligt.
   Sven M

Sökaren nr 2, 1997

V a r e l s e n

Jag tror inte universum är en idiot. En idiot skulle aldrig kunna skapa meningen och skönheten i Alltet.
   Jag tror universum är intelligent - ja, en medveten, intelligent Varelse.
   Tänk på en vacker blomma, som tulpan eller ros - den kan inte se sin egen skönhet. Den vet inte hur den ser ut. Vem, eller vad, har vetat? Hur har den blivit till - om inte genom medvetet skapande?
   Det talas om naturligt urval i kampen för tillvaron som en grundläggande faktor bakom evolutionen. Vilken betydelse har den kampen för mineralrikets och växtrikets utveckling? Hur har träden, buskarna, växterna osv utformats i en kamp för tillvaron? Frågan verkar absurd.
   Det tycks finnas en design - och något eller någon som designar.
   Kan fågelns vingar har uppkommit utan en konstruktiv tanke först?
   Ögon, öron, hjärta, lungor, svalget med smaklökarna, njurarna, mjälten, tänderna, naglarna, huden som andas, hormonerna som gör en kvinna till kvinna och en man till man - har det uppkommit i ett själlöst, tanklöst universum?
   Nej, det är Varelsen, som tagit fram det ur sitt eget väsen.
   Vad vill då Varelsen med allt?
   Vill den evolution mot ett mål fördolt för oss? Vill den evolution till det högsta tänkbara - en supervärld med supervarelser? Vill den skapa ett mästerverk? Ett paradis?
   Alltet kryllar av liv. Finns allt liv för livets skull, mångfalden för mångfaldens skull? Finns ett yttersta syfte? Finns en riktning i evolutionen?
   Det tycks finnas en riktning. Alltets stora finger pekar framåt mot något stort. Vi ser en universums utvecklingsväg från det lilla och okomplicerade, de första icke-intelligenta livsformerna, till ytterst komplicerade, alltmer intelligenta, andliga former av liv - en väg som inte nått sitt slut, och kanske aldrig har ett slut.
      Sven M

Sökaren nr 3, 1996

K o r r e k t a s v a r f ö r e n v a r

I Svenskan 22 juni läser vi om den amerikanska skeptikerföreningen CSICOP, en sammanslutning för undersökning av påstått paranormala fenomen (av motståndare gärna kallad psi-polisen). Viktigt för CSICOP, står det, är att lära människor var och hur de kan få korrekt information om olika företeelser.
   Det finns alltså "korrekt information"! Det är ju glädjande. Och man kan också få veta var den finns. Då slipper man alltså söka själv i all sköns skrymslen och vrår efter något som är värt att tro på.
   Vad är då korrekt information?
   Jag skall försöka ge en beskrivning av korrekta svar - enligt nutida ortodox vetenskap, som CSICOP hänvisar till.
   Vad är korrekt att säga om exempelvis Gud? Finns "Han"? Korrekt svar: Nej. (Han finns ej med i vetenskapens världsbild; anses vara en onödig hypotes.)
   Finns en uppståndelse från de döda? Korrekt svar: Nej. (Det individuella medvetandet är bundet till den fysiska kroppen och kan ej skiljas från denna; när kroppen dör, är det slut med medvetandet.)
   Har människan en själ? Korrekt svar: Nej. (Se ovan!)
   Är bön verksam? Korrekt svar: Nej. (Gud finns ej, och för övrigt kan tankar inte påverka främmande psyken eller materia.)
   Finns reinkarnation? Korrekt svar: Nej. (Se ovan!)
   Finns psi-fenomen, såsom telepati, klärvoajans, prekognition, psykokinesi och healing? Korrekt svar: Nej. (Fem sunda kroppsliga sinnen finns, men inget sjätte.)
   Är några UFOn interplanetariska farkoster av utomjordiskt ursprung? Korrekt svar: Nej. (Aliens kan inte ta sig till vår jord över rymdens oerhörda avstånd.)
   Finns en mening med livet, i livet självt? Korrekt svar: Nej. (Gud finns ej; vi får själva ge vårt liv en mening.)
   Har universum uppkommit utan en intelligent styrning av evolutionen? Korrekt svar: Ja. (Det är slump och naturligt urval i kampen för tillvaron som är de grundläggande faktorerna bakom evolutionen.)
   Är medvetandet ett bifenomen i den materiella utvecklingen? Korrekt svar: Ja. (Verkligheten är i grunden materiell.)
   Hur vet man nu att dessa svar verkligen är korrekta? Jo, de är "vetenskapliga", alltså grundar sig på tankar som är dominerande i den akademiska världen idag.
   Fast - det bör för ordningens skull tilläggas - det finns också andra helt korrekta svar.
   I den kristna religiösa världen - liksom i den judiska och muslimska - är exempelvis det korrekta svaret på frågan om Guds existens otvivelaktigt ett mycket bestämt "Ja".
   Och i New Age-kretsar kan det vara fullt korrekt att säga att universum, sådant det är, har blivit till genom sin egen inneboende energi och intelligens.
   Även i vetenskapssamfundet, nämligen bland parapsykologerna, kan det vara korrekt att säga att psi-fenomen faktiskt finns!
   Ja, det var kanske inte så alldeles enkelt att fastställa en samling korrekta svar på livsfrågor. Själv menar jag i min enfald att det är fullt korrekt att tänka själv, hur resultatet än blir.
   Sven M.

Sökaren nr 5, 1997

M ä n n i s k a n

Livet på jorden har krypande sakta utvecklats från de enklaste encelliga livsformer till människan. Är det universums slumpvisa, omedvetna prövande och byggande eller ett avsiktligt sökande efter fulländningen?
   Medvetandets biologiska grund har blivit allt mer sinnrik. Människohjärnan är universums mest komplicerade struktur, så långt vi vet. Och vi är de mest medvetna varelserna.
   Vad är en människa? En del av alltets stora kraft, som Edith Södergran diktade -javisst! Är människan slutmålet? Knappast! Men något oerhört - "en första radens stjärna lik som slocknar sist"- också Södergrans ord.
   Att människan finns till, syns vara ett mirakel. Men kanske är hon ett nödvändigt under, en utvecklingens skapelse, som måste bli till som en del av universums självförverkligande.
   Det är något oerhört att vara människa. Edith Södergran diktar om "triumf att leva, triumf att finnas till".
   Men livets känsliga processer kommer lätt i olag. Ibland uppkommer "systemfel", ibland bryter en del av systemet människan samman, och hon går in i förnedring och mot undergång. Livets sol slocknar. Det är en del av villkoren.
   Men medan människan är en människa som en del av universums kraft och intelligens kan hon visa vad liv är, när det står som högst.
   Människan har utomordentliga skaparmöjligheter. Hon kan göra livet vackert och gott. Hon kan som art resa sig ur den förnedring som hon levt i alltsedan sin begynnelse. Hon kan lämna egoismen och ondskan, träda in på altruismens och välviljans väg och skapa Lyckoriket.
   Mänskliga förebilder finns.
   Människan är spetsen på det spjut som universum kastar in i framtiden. Hon har inom sig en möjlig lysande storhet. Den manifesteras hos många av vår art, ja alltmer hos alltfler.
   Människan börjar förstå vem hon är: ett uttryck för kosmos innersta grund och vilja, en idé hos Gud om ett myllrande Eden.
   Sven M

Sökaren nr 4, 1996

Åter till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX11.HTML