Vad kan vi lära av Buddha?
Vad kan Buddha betyda för en västerlänning idag? Vilken visdom, vilken sanning kan vi hämta från Buddha?
Buddha
Han hette Siddhartha Gotama och levde 500 år före vår tidräknings början. Buddha, som betyder den Upplyste, är en hederstitel. Denne man, en furstes son som blev kringvandrande tiggarmunk, är centralgestalten i en av världsreligionerna i vår tid.
Vad kan vi lära av Buddha idag - vi vanliga västerlänninar som kanske inte kan tänka oss att bli buddhister men som gärna tar vara på vishet, där den finns? Kan Buddha betyda något för "Svensson i folkhemmet"?
Buddhas tänkande utvecklades som ett svar på en tillvaro fylld av plågor. Överallt såg han lidande: sjukdomar, åldrande och död, fattigdom och otillfredsställda begär.
Kan denne Buddha, hemmahörande i en helt annan tid, en helt annan kultur än vår, lära oss något väsentligt om vad det är att vara människa?
Ja, ty tillvaron präglas alltjämt av lidande. Åldrande och död är fortfarande villkor som vi lever under. Sjukdomar drabbar även oss i vår tid. Missräkningar och otillfredsställelse är realiteter även idag.
Så, Buddha är en lärare för vår tid.
Allt är obeständigt
Buddha lär oss att inget är bestående, att allt lyder under förändringens lag. Även den enskilda människan förändras ständigt, både i inre och yttre avseende. Någon bestående "själ" existerar sålunda inte, utan vad som finns är en ström av mentala processer.
Eftersom allt är obeständigt, är det ovist att binda sin lycka vid det som i morgon kanske är annorlunda eller helt har upphört att existera. Man bör vara glad åt sina ägodelar, sin familj, sitt arbete, sin hälsa o s v, men vara klar över att man när som helst kan mista det man har och därför inte bygga sitt liv på det som är förgängligt. I annat fall drabbas man av besvikelser. Lyckans grund i en värld utan trygghet måste vara en bestående inre frid, som råder oavsett livets växlingar.
Och - märk väl: det ligger även något positivt i detta att allt förändras. Ty det betyder att vi kan förändra vårt eget liv. Vi sitter inte fast som i en rävsax. Vi kan förändras från okunnighet till insikt, upplysning.
Icke-jag
I Buddhas observation att inget är beständigt låg en väsentlig del av hans "upplysning". Han såg att det pågår en ständig rörelse, där delarna oavbrutet blandas till nya sammanhang. Allt har tillblivelse, uppgång, nedgång och till slut förintelse. Inget är varaktigt. Även sinnet är något obeständigt. Det utgörs av psykiska processer utan någon sammanbindande, oföränderlig identitet. Genom minnet av gångna händelser ges vi illusionen att vårt individuella väsen är samma "personlighet" under en följd av minuter, timmar, dagar, månader och år. Men psyket är bara en oavbruten ström av mentala processer, utan fast kärna, där endast växlingen är det beständiga.
Sinnet är ett hav av mentala föreställningar och upplevelser. Men något "jag" existerar inte bakom dessa företeelser. Sinnet är bara sitt innehåll. Utom innehållet finns inget. "Något" som innehåller det existerar inte. Tänk bort sinnets innehåll, och inget av dig själv finns kvar!
Vad de kristna kallar "själ" existerar alltså inte enligt buddhistisk uppfattning, allra minst någon odödlig själ. Något att "frälsa" finns inte. Människans uppgift är i stället att vara god mot allt levande, undvika att skada något och arbeta på att utbilda sina egna goda egenskaper, så att hon blir till glädje för andra.
Insikten om icke-jaget kan nås i meditation. Buddha lärde ut en meditationsmetod som syftar till djup insikt och avslöjar jagets illusoriska natur. När det avslöjandet har skett, kan vi handla spontant och kärleksfullt gentemot andra varelser, ty insikten om icke-jaget gör slut på egoismen. Eftersom det inte finns något bestående ego att värna om, eftersom "jag" bara är en ström av mentala processer, kan vi släppa all egoism och i kärlek verka för alla varelsers bästa. Och det blir meningslöst att tala om "mitt": mitt liv, min kropp, mina ägodelar. Illusionen om jaget skapar lidande och stör sinnets lugn. Om någon egenskap hos oss klandras, tänker vi: jag klandras, och sinneslugnet är stört. Om något vi gjort har misslyckats, tänker vi: mitt arbete har misslyckats, och sinneslugnet är stört. Om vårt välstånd går förlorat, tänker vi: det som är mitt är borta, och sinneslugnet är stört.
Så snart vi inser jagets illusoriska natur, beskriver vi inte längre något som "mitt" - och lugn uppstår i vårt sinne.
Läran om icke-jaget är en buddhistisk ledstjärna på vägen till befrielse och inre lugn.
Meditation
I Buddhas lära finns ingen tro på en Gud. Därför förekommer inte bön i buddhismen. Istället har man meditation, som leder till insikt, självkontroll och självutveckling.
Den buddhistiska meditationen är en insiktsträning. Man mediterar över sig själv, sina egna funktioner. Enligt en metod koncentrerar man sig främst på andningen, men riktar också uppmärksamheten på hela kroppen, sättet att gå, stå, ligga o s v - alltså samtliga livsfunktioner. Och man följer tankarna, iakttar dem när de kommer, vad de innehåller; och man iakttar sina känslor. Denna meditationsmetod ger en djup självkännedom och en inre disciplin. Man blir herre över sitt eget inre, där tankarna eljest hoppar omkring planlöst som apor, så att vi blir förvirrade och olyckliga. Metoden ger också upphov till en inre kamp mellan gott och ont, egoism och altruism, vilja och lättja.
Den buddhistiska meditationen ger väsentliga insikter i livets natur. Dessa insikter kommer direkt och intuitivt utan filosofiska resonemang. Men det finns också en resonerande buddhistisk meditation. Den bästa formen därav är meditation på allkärleken. Man sänder då ut tankar av allomfattande välvilja, vilket verkar förädlande på personligheten. En god övning är att rikta allkärlek först mot en vän, sedan mot en person som man varken tycker särskilt bra eller särskilt illa om, och till sist mot någon som är fientligt inställd. Om man mediterar uthålligt på allkärlek, kan man nå dithän att det blir omöjligt att tänka en illvillig tanke. Om sådan meditation vore allmän bland människorna, skulle sann och varaktig fred kunna skapas.
Lidandets orsak: begären
Alla människor söker girigt efter lycka. Men de gör det i allmänhet på ett okunnigt sätt. De har otillfredsställda begär, som de vill tillfredsställa. Så var det på Buddhas tid, och så är det idag. Människorna strävar efter rikedom, anseende, vackra saker, god mat, sex och nöjen - sådant som de i grunden inte behöver, och det är denna ständiga strävan efter vad som är förgängligt som är roten till vårt inre lidande.
Buddha lär oss att känslor av tillfredsställelse och otillfredsställelse helt och hållet är skapade av tanken. I vårt inre kan vi ha fullständig frid och lycka - om vi blott tar bort begären, släcker "livstörsten" och uppnår nirvanas frid, som är en frihet från all längtan, blott ett accepterande av det som är.
Buddha hade uppnått fullständig inre frihet. Alla behov och lidelser hade han utrotat ur sitt sinne. Han var inte fäst vid något föränderligt och flyktigt, inte ens vid detta att vara människa. Han såg att allt var förgängligt och otillfredsställande beskaffat. Med den insikten som grund disciplinerade han sina tankar, så att de präglades av visdom och godhet, och det gjorde honom oberoende av sinnevärldens flyktiga företeelser.
Så uppnådde han nirvanas frid.
Medkänsla
Buddha visar oss att hela världen lider. En oavbruten ström av tårar flödar genom livet. Rop av sorg hörs oupphörligt. Buddha lär oss att öppna vårt hjärta för medkänsla. Genom medkänsla blir lidandet en levande verklighet för oss. Vi lämnar själviskhetens fängelse och engagerar oss för att minska bördan av världens lidande.
Buddha lär oss att i medkänsla omfatta allt levande med kärlek. En sådan inställning är en mycket gynnsam grund att stå på, när man vill skapa den goda familjen, den goda arbetsplatsen och det goda samhället.
Medkänsla gör att vi vet, förstår och är redo att hjälpa.
Vår medkänsla bör även omfatta dem som handlar med ett ont och förvillat sinne, såsom brottslingar, förföljare och torterare.
Medkänsla ger styrka, och är styrka.
Medkänsla med andra försonar oss också med vårt eget öde genom att ge oss djup kännedom om andras liv, som ofta är mycket hårdare än vårt.
Allomfattande godhet
Buddhas Metta Sutta, Talet om allkärleken, utgör för buddhisterna den etiska grunden för alla moraliska och sociala framsteg och frambringar den tolerans som är kännetecknande för buddhister. Alla sanna buddhister är genomsyrade av denna anda av allomfattande godhet, som innebär förståelse och aktning för allt liv och bland annat tar sig uttryck i utomordentlig generositet och välvilja.
Godhet, som Buddha lärde det, bygger på en öskan att allt levande, utan undantag, skall kunna leva i glädje, fritt från sorg och smärta.
Godheten grundas i insikten: som jag är, så är de andra - som de andra är, så är jag. Så kan man identifiera sig med allt som lever, och som en följd därav kan man inte skada eller döda någon levande varelse.
Godhet mot djur blir en naturlig följd av att acceptera Buddhas allomfattande godhet.
Tolerans
Den svenska buddhistnunnan Amita Nisatta säger följande:
På grund av dogmatism och intolerans har världen lidit oändligt. Jorden och floderna i många länder är idag fulla av blod som offrats på olika samhällens altare - lika mycket som tidigare rikens himlar fylldes av röken från brända martyrer av olika trosriktningar.
När det gäller religion såväl som politik har människor velat påtvinga sin omgivning sina egna uppfattningar och sitt eget sätt att leva, och de har kämpat hårt mot dem som opponerat sig. I stället för att ta del av och berikas av andras sätt att leva har de krävt att andra skulle rätta sig efter dem.
I vår tid med dess stora framsteg på många områden har människor samtidigt med grymhet förstört miljoner andra jordens barn genom våldshandlingar av olika slag.
Var finns toleransen?
Vad har vi gjort med det lilla klot vi kallar världen? Varje tum av dess mylla är genomdränkt med minnen av krig! Är vi människor totalt oförmögna att leva sida vid sida i fred och harmoni?
Många talar idag om religion, men få är intresserade av att följa religionernas bud. Om de kristna skulle leva efter bergspredikan, om buddhisterna skulle leva efter den åttafaldiga vägen, om muslimerna skulle följa profetens undervisning och om hinduerna skulle skapa sitt liv efter sin religions heliga läror, då skulle det råda fred och harmoni i världen!
Buddha återgäldade alltid ont med gott, hat med kärlek. Han visade alltid medkänsla med andra varelser. Han sa: "Om någon gör mig illa på grund av dumhet, så skall jag skydda honom genom gränslös välvilja och kärlek. Ju mer ont som kommer från honom, desto mer gott skall komma från mig! Jag vill alltid ge ifrån mig doften av godhet."
Buddhas råd till dem som predikar antagonismens lära är att hat inte upphör genom hat, utan endast genom kärlek.
Sade syster Amita
Verklighetssinne
Buddhismen förkastar tron på en Gud och på gudomliga uppenbarelser. Den säger nej till tanken att sanningen skulle kunna uppenbaras av en gud eller en ängel, för någon särskilt utvald person eller genom någon helig bok. Buddhismen anser att mänskligheten aldrig mottagit någon uppenbarelse annat än genom visa människors mun, alltså genom människor som själva höjt sig till insikt och hög etik.
Enligt buddhismen kan ingen annan ge en människa lycka eller frälsning. Det ankommer på envar att själv ta ansvar för sitt liv och uppnå sinnesro och glädje.
Buddhismen förkastar tron på en evig himmel och ett evigt helvete. Men den talar om himmelska och helvetiska sinnestillstånd, och om de helveten vi själva skapar.
Buddha uttalade sig aldrig i metafysiska frågor, alltså aldrig om det ovetbara. Han gav endast råd om livsinställning, hur en människa bör leva så bra som möjligt i en otrygg, föränderlig värld, där man inte kan hoppas på någon varaktig lycka, om lyckan binds vid sinnevärldens ting.
Buddhismens uppfattning om kosmos stämmer väl med den moderna naturvetenskapens uppfattning. Därigenom framstår buddhismen som den mest vetenskapsorienterade av nutidens stora religioner, och tillika den från vetenskaplig synpunkt mest godtagbara.
SM
Buddhismen är genomsyrad av en anda av fri undersökning och fullständig tolerans. Den är det öppna sinnets och det medlidsamma hjärtats lära, som lyser upp och värmer hela universum med sina båda strålar, vishet och medlidande, och som sprider sitt milda ljus över varje varelse som kämpar i födelsens och dödens ocean.
Narada Maha Thera
Om människor överallt i världen kunde förmås att ägna en halv timme om dagen åt meditation på allkärleken, skulle vi få se större framsteg i riktning mot världsfreden än internationella överenskommelser någonsin kommer att ge oss.
Francis Story
Buddhistisk visdom.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX118.HTML
