Den hundrade apan

en avslöjad myt




I new age-kretsar hörde man förr ofta talas om fenomenet "den hundrade apan". Det innebar, sades det, att när ett tänkesätt eller beteende upprepas av tillräckligt många individer, så bryter det igenom spontant i stor skala. Grunden för påståendet är uppgifter i en bok av Lyall Watson, "Lifetide", 1979, som berättar att forskare har upptäckt att när tillräckligt många apor på en ö hade börjat tvätta potatisar, innan de åt dem, så började andra apor, på andra öar, att oförklarligt också tvätta sina potatisar. Beteendet hade plötsligt spritt sig på ett icke naturligt sätt.

apa Detta leder till idén att när tillräckligt många människor tänker vissa nya tankar, så bryter det nya tänkesättet igenom i stor skala. När "den hundrade apan" lärt sig något nytt, då sker genombrottet. Så, kanske du kan bli den hundrade apan i en ny tid...

Lyall Watson hänvisar till fem vetenskapliga artiklar av japanska primatforskare (Imanishi 1963, Kawai 1963 och 1965, Kawamura 1963 och Tsumori 1967). Han skriver om fenomenet "den hundrade apan" på mindre än två sidor, men den korta rapporten väckte stor uppmärksamhet.

Dock: "spontant" uppträdande av potatistvättningsbeteende hos en flock apor håller inte vid närmare granskning. Ron Amundson, verksam vid University of Hawaii och lärare i epistomologi och vetenskapsfilosofi, avslöjade detta i en artikel i den amerikanska tidskriften Skeptical Inquirer nr 4, 1985, vilken återgavs i Sökaren nr 1, 1986.

Aporna i fråga är japanska makaker (Macaca fuscata) som levde i flockar på japanska öar. De hade observerats av forskare i många år. 1952 och 1953 började forskarna förse dessa apor med mat i form av bland annat sötpotatis, som de förut inte var bekanta med.

Aporna utvecklade nu flera nya beteenden. 1953 började en arton månader gammal hona, som forskarna kallade Imo, att tvätta potatis i en bäck eller i havet och fick på så sätt bort sand och grus från maten. Imo levde i en flock på ön Koshima. Hennes kamrater lärde sig tvättningsknepet av henne, och snart tvättade flockens övriga medlemmar sina potatisar.

Vanan att tvätta potatisarna spred sig, enligt Watson, långsamt fram till 1958, men på hösten det året hände någonting anmärkningsvärt på Koshima, nämligen det som kom att kallas "fenomenet den hundrade apan". Ett icke specificerat antal apor höll på att tvätta sötpotatis i havet. "Låt oss för enkelhetens skull anta att de var nittionio stycken", skriver Watson, "och att klockan elva en tisdag förmiddag ytterligare en apa anslöt sig till potatistvättarnas skara. Nu verkar det som om denna hundrade apa gjorde att antalet apor överskred något slags tröskel och kom att bilda ett slags kritisk massa, för på kvällen samma dag tvättade nästan alla aporna potatis. Dessutom tycks vanan också ha spritt sig till apkolonier på andra öar och på fastlandet." Ett slags gruppmedvetande tycktes plötsligt ha utvecklats bland aporna, inte bara på Koshima.

Nästan all information om flocken på Koshima finns i en tidskriftsartikel av Masao Kawai (1965). Den ger en detaljerad beskrivning av det som hände på Koshima. Flocken innehöll 20 apor 1952, ett antal som 1962 hade stigit till 59. (Ingen apa på Koshima kunde alltså vara "den hundrade apan" bokstavligt talat.)

Watson skriver att "ett icke specificerat antal apor på Koshima" 1958 hade lagt sig till med vanan att tvätta sötpotatis. I själva verket var antalet mycket specificerat. Kawai ger läsaren både tidpunkten för potatistvättsinlärningen, födelsedatum och släktrelationer för varje apa i Koshimaflocken från 1949 till 1962.

I mars 1958 hade exakt 2 av 11 apor över sju års ålder lärt sig tvätta sötpotatis, medan exakt 15 av 19 apor mellan två och sju års ålder hade lagt sig till med vanan. Totala siffran blir alltså 17 av 30 apor över två års ålder.

Varken i denna uppsats eller i någon annan sägs ett enda ord om att någon plötslig inlärning skulle ha ägt rum på hösten 1958. Däremot noteras att 1962 var det 36 av de 49 aporna som hade börjat med vanan.

Både populationen och antalet potatistvättare hade alltså ökat med 19 under denna fyraårsperiod.

Ingenting mystiskt, eller ens plötsligt, hände 1958.

I själva verket var 1958 ett ovanligt dåligt år i fråga om nya vanor på Koshima. Det var bara två apor som lärde sig tvätta sötpotatis under året, nämligen två unga honor som kallades Zabon och Nogi. Under de fem föregående åren hade det genomsnittliga antalet apor som lagt sig till med vanan varit tre. Ingenting tyder på att Zabon och Nogi var telepater eller ovanliga på något annat sätt.

Watson hävdar att vanan att tvätta sötpotatis "spontant" bröt igenom naturliga barriärer. Finns det någonting som tyder på det? Två källor rapporterar att beteendet hade observerats utanför Koshima, i minst fem olika kolonier (Kawai 1965, 23; Tsumori 1967, 219). Men dessa rapporter säger uttryckligen att beteendet observerades endast hos några enskilda apor, och att det inte hade spridits till en hel koloni. Det finns ingen rapport om när dessa beteenden ägde rum. De måste ha observerats någon gång mellan 1953 och 1967, men det finns ingenting som tyder på att de följde tätt på något underverk på Koshima hösten 1958, eller att de ägde rum plötsligt vid någon annan tidpunkt, eller att de var anmärkningsvärda på något annat sätt.

Faktum är att det inte finns någon som helst anledning att tro på 1958 års under på Koshima. Watsons beskrivning av det som hände vederläggs in i minsta detalj av just de källor han själv anför för att verifiera sina uppgifter.

Detta var i korthet Ron Amundsons avslöjande. Lyall Watson medgav senare i ett brev som publicerades i tidskriften Whole Earth Review, att den hundrade apan var en metafor som han skapade och som grundade sig på mycket magra bevis och en hel del hörsägen. Watson menade dock att fenomenet den hundrade apan trots allt existerar.

SM


Fotot av den vackra apan ovan är hämtat från The Skeptics Dictionary



Skepsis

Till sidan 1!


www.sokaren.se/INDEX119.HTML