Intervju med radioniker
Eric Söderström 1972
Det kraftfält som omger en bloddroppe från en människa, är s a m m a icke-fysiska, icke-rumsliga kraftfält som omger människan. Det är ett organisationskraftfält, efter vars mönster kroppen med dess olika organ har byggts upp. Genom att påverka kraftfältet kring bloddroppen kan man påverka människokroppen. Detta ansåg sig den brittiske civilingenjören George de la Warr ha upptäckt.
GEORGE DE LA WARR i Oxford, England, var en märklig och omstridd man. Av en del har han betraktats som en föregångare för något fullständigt nytt inom vetenskapen och kunskapen om människan - av andra har han ansetts vara en stolle, okunnig om elementära vetenskapliga fakta. Följande informationer ges av dem som tror på honom:
Han konstruerade apparater i vilka man med hjälp av en bloddroppe från en person kan bestämma vilken sjukdom denne lider av! Man kan också framgångsrikt fjärrbehandla sjukdomar med strålning från hans apparater. Människan och allt annat levande omges enligt de la Warr av ett kraftfält, som är ett slags icke-fysisk motsvarighet till den fysiska kroppen. Det är ett organisationskraftfält, efter vars mönster kroppen med dess olika organ byggs upp. Det fält som omger en bloddroppe från en människa är samma icke-fysiska, icke-rumsliga kraftfält som omger människan, där hon befinner sig. Med de la Warrs apparater kan man upptäcka störningar i kraftfältet och så fastställa vilka sjukdomar patienten lider av.
Själv fick jag som ett experiment radionisk fjärrbehandling från Oxford. Jag kände fysisk påverkan på kroppen och erfor en vitaliserande effekt. Detta upphörde precis när behandlingen efter några månader avslutades. Det blev klart för mig att det rörde sig om något verkligt, och därför återger jag följande intervju med finländaren Eric Söderström. Han var 1972, när intervjun gjordes, bosatt i Frankrike. Var han finns idag, vet jag inte. Söderström var en av dem som fortsatte George de la Warrs arbete och använde diagnostiserings- och behandlingsapparater av det slag som denne konstruerade.
Hur gjorde de la Warr sin upptäckt?
Eric Söderström:
- Det var en amerikansk läkare, dr Albert Abrams som ursprungligen kom på det hela. I slutet av 1800-talet fick han idén att undersöka en patient med hjälp av ett blodprov av denne, vilket han placerade i en specialkonstruerad apparat. Han förklarade att han använde sig av patientens utstrålning, som blev förnimbar i apparaten med hjälp av bloddroppen. Det är självklart att det var svårt för hans läkarkolleger att ta detta på allvar. Några sådana strålar hade ingen av dem hört talas om förut.
Vem var denne Abrams?
- Albert Abrams, M. D., föddes 1863. Han var son till en framgångsrik affärsman i San Francisco, av vilken han ärvde en stor förmögenhet. För pengarna skaffade han sig god medicinsk utbildning i Amerika och i Heidelberg, Tyskland. Under en tid var han professor i patologi och chef för en medicinsk klinik vid University of Stanford, Kalifornien. Sina banbrytande experiment beskrev han i en bok, "New Concepts in Diagnosis and Treatment", som utgavs i San Francisco 1924, samma år som han avled. Den kom ut i fem upplagor.
- På 1940-talet började George de la Warr (1904 - 1969) att intressera sig för Abrams arbete. Han konstruerade själv apparater med vilka han kunde mäta levande cellers utstrålning med hjälp av sin egen tankeenergi. Givetvis blev han inte tagen på allvar av den vetenskapliga världen. Men hans verksamhet utvidgades, allt fler apparater tillverkades, vilka användes för sjukdomsdiagnoser och fjärrbehandling av sjuka människor. Han kallade sin vetenskap radioni.
Vad sysslade de la Warr med innan han började med radionin?
- Han tog civilingenjörsexamen 1927. En tid arbetade han som chefsingenjör för grevskapet Oxfordshire. Sedan han börjat intressera sig för dr Abrams och efter kontakt med dr Ruth Drown, som fortsatte Abrams arbete i USA, utvecklade han de enkla diagnostiseringsapparaterna och byggde en sinnrik kamera med vilken han kunde fotografera en bloddroppes kraftfält. Efter tio års experimenterande på sin fritid började han 1953 helt och hållet att ägna sig åt radionin. Med sin hustru Marjorie som medarbetare startade han de la Warr-laboratorierna i Oxford. Hennes psykiska kraft och organisationsförmåga kom här till stor användning. Främst utförde man analyser samt fjärrbehandling av sjukdomar.
Hur går det med radionin nu när de la Warr är borta?
- Hans arbete fortsätts av hans hustru och medarbetare på laboratorierna i Oxford. Och liknande laboratorier har startats runt om i världen, där operatörer, som utbildats i Oxford, använder sig av radioni för diagnos och behandling av sjukdomar eller sysslar med forskning inom parapsykologi och jordbruk.
Har man kunnat påverka grödan?
- De experiment som gjorts inom jordbruket har varit intressanta men har ännu inte gett några värdefulla praktiska resultat. Växter som behandlats radioniskt, har utvecklats kraftigt men tyvärr inte på rätt sätt ur ekonomisk synpunkt. Tobaksplantor i Sydamerika började blomma kraftigt efter radiering. Detta skedde på bladens bekostnad, vilket var olämpligt. Tomatplantor i Finland blev två meter höga och gav massor av smakliga men små frukter, som såldes billigt på grund av sin ringa storlek. Stora potatisfält har blivit föremål för radiering. Potatisen blommade kraftigt i allsköns ogräs, men knölarna blev små och kunde bara användas till svinpotatis. Sädesfält gav inte större ax men däremot ett smakligare mjöl. Den radioniska behandlingen av växter bör nog kombineras med biodynamisk odling för att bra resultat skall uppnås.
Men inom medicinen är radionimetoden effektiv?
- Ja, det har den visat sig vara. Med radioniapparat kan man på ett tidigt stadium påvisa vilken sjukdom en patient lider av genom att konstatera störningar i hans strålningsfält. Därefter kan man ställa in apparaten så att strålningsfältet påverkas och kroppens hälsotillstånd förbättras! Enligt radionin utgår samma strålningsfält från bloddroppen som från personen själv. Det är alltså inte två likadana fält utan exakt samma, som tillhör en ickerumslig verklighet. Påverkan på fältet kring bloddroppen är lika med en påverkan på fältet kring människan, och denna kan vara gynnsam för kroppens hälsotillstånd.
Varför använder man just en bloddroppe?
- Man kan lika väl använda en hårtofs eller annat cellprov. Även ett fotografi av patienten kan brukas, men detta har en svagare utstrålning och fordrar därför större skicklighet hos operatören.
Hur tillgår en sjukdomsdiagnos med dessa apparater?
- Det har genom otaliga prov konstaterats att en bloddroppe på ett läskpapper "representerar" patienten. Man kan också säga att bloddroppen har en "kontakt" med patienten via strålningsfältet. Diagnosen, eller analysen som vi säger, görs med hjälp av apparaten och operatörens tankekraft. Operatören placerar bloddroppen i apparaten och ställer in den så att dess antennplattor vibrerar i det frekvensmönster som svarar mot den sjukdom man frågar om. Varje sjukdom har sitt eget frekvensmönster, vilket man fastställt genom noggranna undersökningar. Operatören har t. ex. ställt in apparaten på sockersjuka och frågar samtidigt i sin tanke om patienten har sockersjuka - och om det nu är detta som den sjuke lider av, uppstår resonans mellan operatörens tankeutstrålning, apparaten och utstrålningen från bloddroppen: en gummiduk i apparaten fastnar mot fingrarna med ett rasslande ljud. Analysen sker alltså via operatörens tanke, och denne bör formulera enkla men samtidigt precisa frågor i sitt sinne för att ge apparaten möjlighet att "svara". Operatören uppfattar också det "jakande" svaret genom känslosinnet, i huden.
Kan man bota sjukdomar med fjärrbehandling via dessa apparater?
- Man kan konstatera ett sjukdomstillstånd eller anlag för en sjukdom långt innan den är kliniskt påvisbar. Radionin gör inte anspråk på att ha någon direkt botande verkan, men den kan användas till att bygga upp kroppens förmåga att hjälpa sig själv. Den radioniska fjärrbehandlingen har använts för att stimulera trötta studerande, ge extra energi åt stressade affärsmän, i stort sett förbättra människans prestationsförmåga och lindra plågor. Att sedan sjukdomstillstånd ofta försvinner beror på att det behandlade elektromagnetiska fältet har stärkts och att kroppen återvunnit sin harmoni. Fjärrbehandlingen kan även inriktas på djur och växter.
- Radionin har ännu inte till fullo utnyttjats. Tillräckligt noggranna instrument har ännu inte kunnat konstrueras, och därför spelar operatörens egen insats en stor roll. Vid radionisk analys fordras koncentrationsförmåga, vilket betyder samlande av tankeenergi för visst ändamål. Tankeenergi finns hos varje människa, hos somliga starkare, hos andra svagare.
Och behandlingen uppskattas av patienterna?
- Ja. En person, som fått fjärrbehandling för att stärka sin kropp och sitt sinne, skrev: "Det känns som om jag och min omgivning helt och hållet skulle ha förändrats. Vad som hänt och händer, kan jag inte förklara."
Åtar du dig att utföra sjukdomsdiagnoser efter insändande av en bloddroppe på ett läskpapper?
- Det kommer sådana förfrågningar i en jämn ström. I mån av tid utför jag analyser på begäran. I brådskande fall kan svar lämnas efter några dagar - annars dröjer det ungefär en månad. En analys tar 15 -20 timmar, den är ett tidsödande arbete alltså, och kostar 80 svenska kronor.
Åtar du dig fjärrbehandling?
- Ja, fjärrbehandling ges utan vidare åt alla som verkligen behöver hjälp. Vi behandlar först och främst sådana som inte kan få hjälp någon annanstans - men om vi har plats i apparaterna kan vi även behandla friska personer som har behov av extra energi. Varje person får radiering två timmar dagligen, och den kan ges vid en tidpunkt som patienten själv bestämmer, t. ex. vid examina, operationer eller offentliga framträdanden. Obotlig cancer med svåra smärtor berättigar till intensivbehandling, vilket innebär att radiering sker mer än två timmar dagligen.
Vad kostar fjärrbehandlingen?
- Priset är 2 kronor om dagen, dvs. 60 kronor per månad. Kortaste behandlingstid är en månad. Priset har hållits nere, eftersom vi tre personer, som håller i gång "laboratoriet", gör det utan att profitera ekonomiskt på vårt arbete.
När fick du din utbildning i Oxford?
- 1959 gjorde jag ett första besök på de la Warr-laboratorierna, närmast för att övertyga mig om att vad jag läst och hört om de la Warrs arbete hade en grund i verkligheten. Eftersom jag är skeptisk till min natur, undersökte jag ingående allt som förevisades mig. 1960 återvände jag till Oxford, stannade ett år och studerade radioni, medicin och språk och blev kvalificerad radioniker. Därefter har jag arbetat med radioni både i Finland och Frankrike samt hållit föredrag. I september i år (1972) blev jag inbjuden till den internationella kongressen för radioniker i Oxford för att föreläsa om min verksamhet. Föredraget finns publicerat i "Autumn 1972 News Letter" som utges av Radionic-Magnetic Centre Organisation.
Finns det några erkända vetenskapsmän som är anhängare av radionin?
- Ja, professor Pierre Baranger vid l'Ecole d'Agriculture i Paris är en varm förespråkare för radioni, likaså professor N. van Dorp van Vliet, som är chef för Nederlandse Biologische Stichting i Holland och en internationellt känd vetenskapsman, bl a medlem av styrelsen för internationella cancerförbundet. Vid Ghanas universitet finns en lärostol i radioni.
SM
George de la Warr
en forskarpionjär
Det som forskarna vid de la Warr-laboratorierna i Oxford upptäckt är väsentligen, sägs det, hur ande (tanke) inverkar på materia: mind over matter. Sådan påverkan kan ske, eftersom det inte är materia som är universums grundsubstans, utan ande. Det kraftfält, som påverkas, är icke-materiellt, "andligt".
Materia är, hävdar ingenjör George de la Warr, skapad av ande, det vill säga av den ande som är källan till all energi i universum: världsanden. Eftersom det är så, kan ande verka på materia så att förändringar sker. Man kan tänka fram effekter på materia.
Forskningen vid de la Warr-laboratorierna sägs visa att människan med sin ande (tanke) kan påverka alla livsformer, och att det kan ske över mycket stora avstånd, vilket bland annat har stor medicinsk betydelse. Det finns bevis, sägs det, för att cancercellers abnorma tillväxt kan stoppas i ett tidigt skede, om man använder sig av de rön som gjorts i Oxford.
Den grundläggande idén bakom forskningen vid de la Warr-laboratorierna är att det finns en enda universell energikälla, det universella medvetandet, som vidmakthåller och utvecklar livet i ett välordnat universum. Genom en naturlig materialiseringsprocess omformas energi till materia, eller med andra ord: tanke blir till materia. Hela det "materiella" universum är framtänkt.
Det är lätt att inse att denna uppfattning av materien, om den vinner anslutning i den vetenskapliga världen, kommer att innebära en revolution.
Materialiseringsprocessen kan stimuleras eller hämmas. Det är möjligt för en människa att medvetet åstadkomma detta. Ja, det är just med olika metoder att transformera tankeenergi till fysisk energi som man huvudsakligen är sysselsatt vid laboratorierna i Oxford. Denna process utförs med hjälp av apparater: ett "medium" skapar en förbindelse mellan operatören, som sköter apparaten, och det föremål som skall påverkas. Är det en människa det gäller, så kan "mediet" vara en droppe intorkat blod från den människan.
Enligt de la Warr finns det en icke-fysisk kropp hos allting, vilken fullkomligt motsvarar den fysiska kroppen. Man har kallat den counterpart body, det vill säga den fysiska kroppens motsvarighet. Denna "andekropp" tar för kroppens räkning emot energi från den universella källan. Varje fysisk kropp är enligt de la Warr uppbyggd efter sin icke-fysiska motsvarighet. Detta skulle vara förklaringen till att ett frö kan utvecklas till en bestämd växt och ingenting annat.
Immaterialla kraftfält har även upptäckts av den amerikanske forskaren Harold Saxton Burr.
Med de la Warrs apparater är det möjligt, sägs det, att "tona in" på den icke-fysiska "orsaken" till den materiella formen. Om man till exempel har en växt och vill komma i kontakt med dess icke-fysiska kropp, kan man gå tillväga så att ett löv plockas av växten och placeras på en skiva i en speciell apparat, och därefter roterar man sakta skivan tills lövet kommer i en bestämd vinkel i förhållande till det magnetiska fältet från en lodrät stavmagnet i apparaten. Och denna vinkel finner man om man frågar i sin tanke om lövet skall ligga i denna ställning...eller denna...eller denna, medan man roterar lövet - och när lövet så befinner sig i den rätta positionen, som kallas "den kritiska positionen", blir det en reaktion på apparatens detektor, som direkt kan förnimmas av operatören. Varje levande cell - även lövceller - utsänder energifrekvenser i de "kritiska positionerna", det vill säga i de bestämda vinkarna till ett magnetfält, men denna utstrålning kan inte direkt uppfattas, eftersom den utgörs av icke-fysisk energi som våra sinnen inte reagerar för. För den skull är det som denna energiform måste omformas till energi som påverkar våra sinnesorgan, och det är detta som sker i apparaterna med den mänskliga tankeenergin som mellanled.
Vår egen tanke - varmed alltså inte menas de kemiska reaktioner i hjärnan som framkallar våra tankebilder, utan i stället den bakomliggande orsaken till dessa kemiska reaktioners framkomst - står så att säga med ena benet i det icke-fysiska och andra benet i det fysiska, och därför kan den förmedla förbindelsen mellan båda, när därtill konstruerade apparater används.
Man har vid laboratorierna i Oxford behandlat växter, ja hela skördar, med betydande resultat. Även människor har behandlats. Man kan gå tillväga på det sättet att ett fotografi tas av den växt eller skörd som skall behandlas, och sedan utsätts fotot för strålningsbehandling med en apparat. Det är enligt de la Warr så att ett foto av något har samma utstrålning som saken själv, ja det är inte ett strålningsfält av samma slag utan precis samma strålningsfält, vilket gör att en påverkan på detta fält påverkar saken själv. En individs icke-fysiska kropp tillhör inte den sinnliga, tredimensionella världen utan i stället en dimension utanför rummet.
Varje sjukdom eller tillstånd har sin speciella strålningsvåglängd, och denna kan man upptäcka och komma i kontakt med genom att använda en resonanslåda och en droppe intorkat blod från den sjuke. Om man vill veta vilken sjukdom en person lider av, så placerar man bloddroppen i apparaten och ställer så in apparatens olika antennplattor så att de vibrerar i just det frekvensmönster som svarar mot den sjukdom man frågar om. Dessa frekvensmönster har man genom många års outtröttligt arbete vid de la Warrlaboratorierna kommit fram till. Nu utsänder antennerna alltså en energi av en bestämd frekvens, och om patienten lider av den till frekvensen svarande sjukdomen, blir det en reaktion i apparatens detektor, eftersom bloddroppen har samma utstrålning som antennerna. Det har ingen betydelse om operatören tror att patienten har en viss sjukdom - det blir ingen reaktion om det inte är resonans mellan antennernas frekvensmönster och de frekvensmönster som bloddroppen utsänder. Men om det är resonans, kommer apparatens detektors gummihinna att liksom klibba fast vid operatörens finger, och då vet han att han fått bekräftelse på sin fråga.
Sedan man sålunda fått reda på vilken sjukdom eller vilka sjukdomar wn patient lider av, kan man med konstgjord bestrålning påverka den sjukes icke-fysiska kropp. Åtskilliga sjuka uppges ha blivit botade eller fått lindring efter fjärrbehandling från Oxford.
SM
Adress:
The Radionic Association
Baerlein House, Goose Green
Deddington, Banbury
Oxon. X15 OSZ
United Kingdom
På Internet finns åtskilliga sajter på sökordet George de la Warr, bl a What Is Radionics?
Mer om de la Warr
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX120.HTML