Dikter
Jag är en del av Varat
det självexisterande outgrundliga
en vidunderlig form av tillvaro
vid sidan av katten, sniglarna och skatorna.
Jag kallas människa.
Mitt väsen är gåtfullt
men mitt inre är Varats kärna
det oerhörda, obeskrivliga, ensamma, enda.
Jag har växt ut
ur det allra minsta,
genom en trollkraft
som Alltet äger.
Jag förundras
och undrar över
vad jag skall göra
med detta som är jag.
Förväntas något av mig?
Är jag iakttagen och värderad?
Finns det förhoppningar om mig?
Ett är säkert
att ingenting är säkert
alla åsikter om Gåtan
är som surrande flugor
i en liten kupa
i en vrå av universum.
Om aftonen skickar jag ut signaler från mitt huvud
för att nå de likasinnade som vistas bortom bergen
de vilkas ögon är mjuka.
Jag stod upp efter ett stort äventyr med Gud på udden
mina steg i gräset lämnade djupa spår av mättnad
och alla människor log
åt den vackra blicken i mina ögon.
Vänslas med mig
handskas med mig
leende
stör mig i mitt grubbel
sänk mig i din atmosfär
förströ mig med ditt leende
dina armar.
På förnedringens första morgon
skall jag minnas i triumf
hur vi betedde oss tillsammans.
När jag anlände till himlen
möttes jag av ivriga röda kvinnomunnar
och jag fick löpa gatlopp mellan dem
tills jag tumlade ned i förvandlingens brunn
och blev till ren glädje
i lysande gestalt.
Vi bestämmer oss för
att idag skall någonting hända
idag skall storheten ta sin början.
Nu är det dags!
De små orden orkar vi med
dem kan vi hantera och glädjas åt
men alltför stora ord
kan ta livet av oss.
Små goda ord kan förstoras
men stora ord kan bara förminskas
och förfulas.
Små goda ord gladar som blommor i ett grått hus.
På smärtan
hänger den smärtfyllde upp sitt liv
morgontoaletten
påklädningen
frukosten
dagens rad av nödvändiga och inte nödvändiga händelser.
Allt sker i smärtans tecken
ingenting är frihet.
Än är tiden inte slut
det finns dagar kvar
det finns ljus och mörker kvar
det finns glädje och smärta kvar
det finns storhet och förnedring kvar
alla kvalen är kvar
all den stora nöden ligger framför oss
all fattigdomen
förtvivlan
ett berg av elände
än är det inte slut.
Vad skall en människa göra?
Ja, vad kan en djävul göra annat än gråta?
Vad skall en människa vara?
God!
Hur skall livet vara?
Skönt!
Snällhetens budskap vill jag föra fram
var snäll
var alltid snäll
under alla omständigheter
och till nästan varje pris.
En snäll direktör
en snäll rationaliseringsman
en snäll revolutionär
en snäll granne
kan betyda så mycket.
Var snäll!
Människan:
En gåta i en gåta.
Älskansvärd, skräckinjagande.
Döden:
- hit men inte längre går evigheten
här får du nedlägga
ditt namn, din identitet
här rycker jag av dig dina sinnen
här bländar jag din själ
med nirvanas mörker
och befriar dig från dig själv.
Vaishnavadyrkarna
De ger hals i templet
Och prisar hypotesen Gud
Inför det ovetbara
Brister de ut i religion
Och gör många påståenden
Med pannan i stoftet
Och stjärten i vädret
Begriper de Krishna
Deras mantra är själens medicin
Placebo
De har tagit steget ut
Ur den sunda eftertanken
In i
Frälsningen
(Ett svar på en dikt i Krishnas Värld nr 3, 1981,
tillägnad SM,
"sökaren som aldrig finner".)
www.sokaren.se/INDEX140.HTML