Erik Johan Stagnelius

NÄCKEN

Kvällens gullmoln fästet kransa.
älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Näcken
gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:

"Arma gubbe, varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga -
aldrig skådar dem ditt öga."

Tårar gubbens anlet skölja,
ned han dykar i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Näcken
spelar mer i silverbäcken.




Till sidan 1!

---

www.sokaren.se/INDEX159.HTML