Från 1978
Visualisera dig frisk!
Det finns, vid sidan av fysiska orsaker, väsentliga psykiska faktorer vid uppkomsten av cancer. Men i människans psyke finns också krafter med förmåga att vända sjukdom till hälsa.
Det är mycket väl bekant att det existerar ett samband mellan psykisk stress och cancer. En deprimerande livssituation, exempelvis förlusten av en älskad vän, ett olyckligt äktenskap, en skilsmässa, pensionering, kan, om det skapar en känsla av hopplöshet, bidra till uppkomsten av sjukdomen.
Psykologen dr Lawrence LeShan har en teori att cancerpatienter haft en traumatisk upplevelse mellan sex och arton månader före sjukdomens uppkomst.
Dr Carl Simonton är en amerikansk radiolog som har byggt upp en väsentlig del av sin terapi på tanken att medvetandet spelar en viktig roll vid uppkomst och utveckling av cancer. Han anser att viljan att leva är det väsentligt positiva, och han försöker med psykoterapi ändra den "förlorarattityd" som han ofta finner hos sina patienter och som har förstärkts genom cancern, och ersätta den med en stark vilja att leva.
Patientens inställning till sjukdomen, till behandlingen och till sig själv har avgörande betydelse för det som sker i hans kropp under och efter behandlingen, understryker dr Simonton. Även familjens och läkarens inställning är av betydelse. De flesta som får cancer blir nedstämda, de betraktar sjukdomen som något som leder till döden. Men den attityden är falsk. Den som drabbas av cancer är inte i en hopplös situation. Många cancerpatienter blir friska. Undersökningar har visat att ju mer positiv attityd som patienterna har till behandlingen och till utsikten att bli bra, desto oftare blir de friska - och ju mer negativa de är, desto oftare får sjukdomen en dödlig utgång. Dr Simonton säger att "vi upptäckte att sambandet gällde attityder och inte allvarlighetsgraden hos sjukdomen".
Simonton skriver: "Somliga cancerpatienter blir friska utan behandling. När vi betraktar sådana fall av spontant tillfrisknande eller ovanligt goda svar på behandling och försöker ta reda på vad dessa patienter har gemensamt, finner vi att allesammans på något sätt har en klar föreställning om att de skall bli friska."
Simontons psykoterapi är en förening av avslappning och föreställning, visualisering. Patienten får reda på hur hans tumör ser ut och var i kroppen den sitter. Simonton redogör för hur han anser att cancer uppkommer och hur det immunologiska systemet arbetar. Under femton minuter tre gånger om dagen får patienten slappna av djupt ett par minuter och sedan föreställa sig hur cancercellerna har brutits ner av bestrålningen eller annan medicinsk behandling han fått, och hur de vita blodkropparna svämmar över tumören och för bort alla skadade och döda celler, som sedan sköljs ur kroppen. Mot slutet av övningen får han föreställa sig frisk.
Resultaten är starkt beroende av om patienten kan motiveras att följa instruktionerna.
Dr Simonton och hans medhjälpare, bl a hustrun Stephanie, talar om för patienterna att kropp och själ fungerar som en helhet och att psykiska faktorer bidragit till sjukdomen. (Vi har således själva omedvetet medverkat till sjukdomens uppkomst - och detta torde gälla de flesta sjukdomar, inte bara cancer.) När de fått detta klart för sig, förstår de bättre hur de skall förhålla sig till sin sjukdom. Det gäller att patienten skaffar sig sådana positiva attityder som inverkar gynnsamt på kroppens möjligheter att läka sjukdomen.
Dr Simonton visar patienterna på några lyckade fall, vilka skall inspirera dem till egna ansträngningar. Ett fall gäller två patienter med nästan identisk sjukdomsbild. Det berättas av Stephanie Simonton.
"De var jämngamla så när som på ett par år, båda var män och hade lungcancer som spritt sig till hjärnan. Den ene hade haft sjukdomen i över ett år men inte varit hemma från arbetet mer än några timmar var gång han gick på behandling. På ett tidigt stadium av sjukdomen hade han börjat bearbeta sådant som fått livet att förlora sin mening. Han började tillbringa mer tid med familjen och ta den med sig på affärsresor. Han berättade hur han glömt att titta på träden, gräset och blommorna, men att han nu gjorde det igen. Det var intressant att studera honom. För var vecka som gick blev han bättre, starkare och friskare.
Den andre mannen slutade helt och hållet upp att arbeta praktiskt samma dag han fick sin diagnos. Han gick hem och satte sig framför teven hela dagarna. Hans fru berättade att det enda han gjorde om dagarna var att se på klockan för att förvissa sig om att hon gav honom medicin vid rätt tid. Han hade ständiga smärtor och kunde inte ens förmå sig till att gå och fiska, något, han tyckt mycket om. Han dog inom kort. Den andre blir bättre dag för dag. Det är sådana saker vi vill visa våra patienter. Bägge patienterna fick samma medicinska behandling. Diagnosen var densamma och patienternas ålder och fysiska tillstånd så gott som identiska. Skillnaden låg i attityden och det sätt patienterna reagerade pŒ när de fått sin diagnos ställd."
Anm. Artikeln bygger på kapitlet "Psykoterapi vid cancer" av Carl och Stephanie Simonton i "Nya vägar till hälsa", en antologi som redigerats av dr Nils-Olof Jacobson (Natur och Kultur 1975) och ett avnitt av kapitlet "Övermedvetandets möjligheter" av Nils-Olof Jacobson i antologin "Människosyn och terapi", som han redigerat (Natur och Kultur 1974).
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX189.HTML