Prominent tänkare besöker Sverige



Viktor Frankl om livets mening


Av Åsa Freij



- Det går att krama ut en mening ur varje situation. Det är möjligt för var och en, utan undantag, alltid, överallt och oavsett omständigheter att finna en god mening i livet - både i livet som helhet och i olika situationer.

Det sa den österrikiske filosofen och psykiatern Viktor E Frankl, 84, när han i maj 1989 framträdde i Stockholm i Föreningen Nytänkarnas regi.

Viktor Frankl, som är av judisk börd, bör veta vad han talar om, när han uttalar sig om möjligheten att se mening, eller skapa mening, i till synes omöjliga livssituationer. Han var fånge i nazistiska koncentrationsläger i tre år med allt vad det innebar av svåra upplevelser. Och just under den tiden lärde han sig konsten att skapa en mening och att överleva mentalt. Han har också byggt också sin mest berömda bok, Livet måste ha mening, på erfarenheter från tiden i koncentrationslägren.

En mening fann Viktor Frankl i kärlek - i att glömma sig själv, gå utanför sig själv och leva så totalt som möjligt i världen, i nuet. Han upptäckte att det alltid gick att ha en förankring i det eviga och en livsuppgift i att hjälpa och glädja andra.

Viktor Frankl betonade att man inte blir lycklig genom att jaga lycka för egen del. Enda sättet att uppnå lycka är att glömma sig själv för andra.

- Om du inte kan utföra någon handling som kan vara till gagn för någon annan, så kan du ändå alltid älska, sa han. Och vad du gör, måste du göra med kärlek - för andras och för din egen skull.

Och han tillade:

- Tänk aldrig: Om inte andra gör något, varför ska då jag? Tänk i stället: Om inte jag gör något, vem ska då göra det?

Det är counterproductive att sträva efter lycka, säger Frankl också, dvs det motverkar sitt syfte. Lycka är en sidoeffekt av något annat, av hängivet socialt arbete exempelvis.

Arrangörerna, Nytänkarna, var mycket glada och stolta över att Viktor Frankl hade funnit deras förening så viktig och intressant att han ville hålla ett föredrag där. Han framträder numera mycket sällan som föredragshållare.

Frankl är en gigant på människokunskapens område. Han har erhållit över 20 hedersdoktorat och ses av många som lika betydelsefull som Freud eller mer. Särskilt uppskattad är han av människor som söker sig till större andligt djup, i filosofin, psykologin och psykiatrin och till en helhetssyn på människan och de existentiella frågorna. Det gjorde ju knappast Freud. C G Jung och Wilhelm Reich torde ligga närmare Frankl. De var samtida med Freud, men yngre, och tog intryck av den banbrytande Freud, men de var kritiska mot "mästaren" och gick sina egna vägar. Frankl nämnde Freud flera gånger i sitt föredrag och berättade om möten med honom. Han tycktes både uppskatta och respektera Freud.

Viktor Frankl har en ödmjuk framtoning. Men han var inte mer ödmjuk än att han ibland på ett mycket markant sätt framhöll sig själv och de förändringar han åstadkommit med människor.

Presentationen av Viktor Frankl, innan han själv gjorde entré, var översvallande. Presentatör och inledare var professor Hans Åkerberg från Lunds universitet, som lär vara vår främsta Franklkännare. Även Kerstin Nordin, eldsjälen bakom Nytänkarna, framträdde och introducerade såväl föreningen som föredragshållaren.

Frankl hade också gjort en alldeles egen presentation av sig själv. Medan publiken i den fullsatta Berwaldhallen förväntansfullt inväntade den stora lilla mannens entré, hade de en snitsig karikatyr av honom att titta på, gjord av honom själv på ett blädderblock. Viktor Frankl har nämligen många strängar sin lyra. Förutom vis man är han också tecknare, och han har varit pilot och guide för bergsklättrare!

Bakgrunden till Viktor Frankls arbete och lära är hans egen ångest. Så börjar ju också mångas sökande. När han var ung, trodde psykologer och psykiatrer att de hade kartlagt vad som beövdes och vad som var möjligt att nå. Men i krigets spår fann man att det inte existerade något terapeutiskt system som kunde bota allt och alla. Så lär i alla fall Freud ha uttryckt det.

Viktor Frankl gick som ung student på Freuds föreläsningar. Dessutom läste han på egen hand och sökte på olika sätt bot för sina känslor av livets meningslöshet. Han sökte sig bland annat till Adler och individualpsykologin, men fann ingenstans någon hjälp mot existeniell ångest. Han skrev mycket i samband med sina studier, men förlorade manus, när han sattes i koncentrationsläger, och fick efter krigsslutet börja på nytt.

Han lyckades väl i sin karriär som psykiater och blev alltmer respekterad. Så småningom fick han Sigmund Freuds f d lärostol i Wien, och han tog på allvar itu med frågor som "vem är jag?", "varför har jag kommit hit?" och "finns det en mening i livet?".

Ja, vad är meningen med livet? Det är ju ingen liten fråga, som Hans Åkerberg sa i sin presentation av den berömda gästen. Och vi har all anledning att ställa den idag, när känslan av meningslöshet breder ut sig och vår existentiella ångest ökar. Det är sällan som någon har ett så väl underbyggt svar på denna fråga som Viktor Frankl. Hans svar är att vi måste ge livet en mening. Ty behovet av mening är ett grundläggande mänskligt behov. Meningen kan ligga i att i kärlek intressera sig för andra.

Av Viktor E Frankl finns tre böcker på svenska: Livet måste ha en mening, Viljan till mening och Gud och det omedvetna.

I nazisternas klor Större delen av Viktor Frankls bok "Livet måste ha mening" (BonnierFakta) handlar om författarens upplevelser under tre år i nazistiska koncentrationsläger. Den skildringen kom ut på tyska med titeln "Ein Psycholog erlebt das Konzentrationslager" (första upplagan 1947). Det är en förfärlig berättelse om hur människor sadistiskt plågar andra människor. I koncentrationslägren manifesterades den potentiella mänskliga ondskan. Dagligen blev fångarna plågade för plågandets egen skull. Ett fåtal överlevde. Vid enstaka tillfällen visade vakter och chefer mänsklig medkänsla. Frankl försöker ge en förklaring till den meningslösa grymheten i lägren. "Hur är det möjligt", frågar han, "att människor av kött och blod kunde tillfoga andra allt detta som vakterna själva medger att de gjort?" Frankl svarar att det bland vakterna fanns personer som var sadister i termens kliniska betydelse. Just sadister valdes ut, när man ville ha en hård vaktstyrka. Och när man utsåg kapomän, alltså befäl bland fångarna själva, valde man särskilt brutala individer. Andra vakter hade blivit avtrubbade efter många år i koncentrationsläger, och även om de inte själva var sadister, så företog de sig ingenting för att hindra andras sadism. Men det fanns, skriver Frankl, "en och annan anständig karl bland vaktmanskapet".

Viktor Frankl kallar sin terapeutiska teori logoterapi. (Det grekiska ordet logos betyder mening.) Medan Freud såg lustens utlevande som det centrala i mänsklig upplevelse och Adler såg viljan till makt som det viktigaste, uppfattar Frankl livets mening som det huvudsakliga. Strävan efter att finna en mening är enligt Frankl den grundläggande drivkraften för en människa. För en psykiater av Frankls skola gäller det alltså att hjälpa patienten att hitta sitt livs mening, dvs något att leva för. Något allmängiltigt svar på frågan om livets mening finns inte. "Meningen med livet växlar från människa till människa, från dag till dag och från timme till timme. " Ett sätt att ge livet mening är att i kärlek uppleva en annan människa. "Kärleken är den enda väg som gör det möjligt att lära känna och förstå en annan människa i hennes innersta personlighetskärna."

Till sidan 1!

---

www.sokaren.se/INDEX191.HTML