Efter en mystik upplevelse är allt nytt, levande, kristallklart, friskt, lysande och heligt
Kerstin Stina Carlsson:
Fler "sanningar" om begreppet mystik
I Sökaren nr 1, 2001 fanns en artikel kallad Homeostas. Den var ett försök att fastställa en del "sanningar " angående det mycket missbrukade begreppet mystik, kring vilket det finns många underliga föreställningar.
Efter att ha sett en del av dessa underligheter på Internet ser jag det som befogat att försöka bidra med ytterligare några "sanningar" och även denna gång har jag boken Death of a Hero, Birth of the Soul av John C Robinson till min hjälp. Där finns nämligen en summering av den mystika erfarenhetens grund och universella dimensioner, så som många författare och mystiker trots stora svårigheter ändå försökt beskriva dem. Bland de författare som bidragit till denna summering nämns Roberto Assagioli, William Bucke, Joseph Campbell, Matthew Fox, Stanislav och Christina Grof, Aldous Huxley, Gopi Krishna, William James, David Lukoff, Abraham Maslow, Sogyal Rinpoche, Evelyn Underhill m.fl.
Direktkontakt med det gudomliga
En mystik erfarenhet är en omedelbar, subjektivt obestridlig, intensiv och grundläggande andlig upplevelse. Det är ett djupt personligt ögonblick, unikt för varje individ, och det upplevs utan tvekan som en omedelbar kontakt med universums heliga och gudomliga källa. I sin ursprungliga form är det alltså inte fråga om filosofi eller regler för moral eller teologisk eller ockult kunskap, men det kan bli resultatet, när man i efterhand försöker förstå och kommunicera erfarenhetens mening och värde.
Outsägliga
Mystika erfarenheter beskrivs som outsägliga, därför att de innehåller upplevelser som inte kan beskrivas med det konventionella språket. Men trots det försöker människor om och om igen finna vardagliga beskrivningar som åtminstone skulle kunna ge en liten uppfattning om denna sorts medvetenhet, som är större än vårt språk kan förmedla. Därför använder man metaforer, liknelser och ibland också språkliga överdrifter för att förklara erfarenhetens kraft och majestät, trots att den definitivt är bortom vårt "fattiga" språks kommunikativa förmåga.
Bortom personlig vilja
Erfarenheten kan inte väckas avsiktligt eller kontrolleras. Emellertid kan andliga övningar eller kontakt med andliga lärare förbereda psyket eller skapa omständigheter som är nödvändiga för ett genombrott, men mötet med det gudomliga kan inte kontrolleras viljemässigt. Den mystika erfarenheten kan inte manipuleras, exploateras eller domineras av människan. Även om man kan utveckla en intuitiv känsla för det mystika, så är inte intuition detsamma som själva erfarenheten. Detta ögonblick av utvidgad medvetenhet betraktas också vanligtvis som en nådegåva, som är totalt omöjlig att förutsäga när det gäller tid och innehåll.
Transcendent 1) ljus
I ett universellt sammanhang förknippas den mystika erfarenheten oftast med en sorts förhöjd känsla av ljus som tycks ha ett transcendent ursprung. Ljuset beskrivs som gudomligt, lysande och himmelskt, och det upplevs som om det vore levande och omringar och omsluter den upplevande med absolut kärlek och accepterande som för att bevisa det Gudomligas faktiska närvaro.
Tidlöshet
Under den mystika erfarenheten känns det som om uppdelningen i förfluten tid, nutid och framtid är onödig och att de i själva verket existerar samtidigt eller överlappar varandra. När evigheten öppnar sig är det bara det nuvarande ögonblicket som räknas. Och mer än så. Medvetenheten i detta ögonblick beskrivs som livets innersta natur (essens). Efteråt upplevs tiden som ett sinnets påfund. Några liknar den vid en film. Allt som händer i våra liv existerar redan nu men har ännu inte spelats upp. Ljuset som lyser upp filmen liknas vid det gudomliga medvetandet, som är helt och hållet bortom tiden.
Glädje och extas
Den mystika erfarenheten innebär en upplevelse av obegränsad glädje, hänryckning och en salighet som överskrider allt känt i vårt dagliga liv. Den innehåller i sig själv absolut lycka, klarhet, förnöjsamhet, säkerhet, harmoni, acceptans och frid. Upplevelsen innebär också en tillfällig förlust av rädsla, ångest och oro och i dess ställe finns en överväldigande känsla av att vara förutsättningslöst älskad och evig. Glädje i alla dess variationer tycks vara det som genomströmmar universum och är dess verklighet (substance).
"Nya ögon"
Efter en mystik erfarenhet tycks allt vara nytt, levande, kristallklart, friskt, lysande, heligt och omgivet av gudomlig kärlek. Man kan uttrycka det som om man ser allt med nya eller klarare ögon. Maslow liknar det vid att man ser världen med samma kärleksfulla hänryckning som en mor gör, när hon betraktar sitt nyfödda barn. Ingen del av verkligheten blir viktigare än någon annan och man känner en uppvaknande uppskattning för vardagens outtömliga glädjeämnen. Detta är den mystika vördnaden, som är en medvetenhet om att bokstavligen allt är fyllt av helighet.
Närvaro
Det tycks som om en kärleksfull och medveten närvaro omsluter allt och man överlåter sig helt och hållet och med tacksamhet till denna närvaro som utstrålar ovillkorlig kärlek, förståelse och acceptans. Universum upplevs som levande och kännande och hela rymden genomströmmas med liv. Faktum är att det känns som om det bara finns ett enda medvetande men att det individuella sinnet upplever det som om delen av detta enda medvetande är ett separerat eget medvetande 2). Gud har inte lämnat Skapelsen, Gud är Skapelsen. John
White 3) har summerat detta på följande sätt: "För i sanning, Gud är inte utanför Sin värld. Han har inte "skapat" världen - Han har blivit Världen." Efter den mystika erfarenheten tror man inte längre att Gud är avskild och utanför någonstans, utan man förnimmer Gud som evigt närvarande och som genomströmmande Skapelsen. Denna erfarenhet är ursprunget till panteism. 4)
Självförglömmelse
I denna förening med det Gudomliga tappar man ibland bort sitt personliga, familjära och separerade själv, och föreningen blir till en upplevelse av total egolöshet och självförglömmelse. Man är allt. Dualiteten mellan subjekt och objekt ersätts med förening. Mångfald och separation ses som illusion. Det separerade självet, egot, uppgår i Alltet precis som när en regndroppe faller ner i havet. Det vanliga medvetandetillståndet, som avskiljer och kategoriserar och är ansvarigt för upplevelsen av separation, transcenderas 5) .
Hänryckning
Trots att det är mycket ovanligt kan individen ibland helt och hållet förlora medvetenheten om sin omgivning och ryckas hän i en glädjefylld enhetsupplevelse. Då och då åtföljs en sådan hänryckning av övernaturliga och djupa visioner som kan få den upplevande individen att tro att han varit i en annan, gudomlig värld.
Livets dans
Under den mystika erfarenheten har man inte någon känsla av att behöva anstränga sig eller kämpa för att nå några mål. Man känner sig i stället som om man hade uppgått i ett fantastiskt varande. Man vet hur man ska bete sig och beteendet motiveras inte längre av avsikt, ängslan, rädsla för döden eller känslor av otillräcklighet. Att utan ansträngning delta i livets dans tycks vara det man behöver bidra med. 6)
Noetisk kunskap
Individen får under den mystika upplevelsen temporärt kunskap om Universums och Guds yttersta natur. En del känner att de för ett ögonblick trätt in i Guds sinne. Denna sorts direkta kunskap har kallats noetisk och ur den upplevande individens synpunkt kan den inte ifrågasättas. Det handlar inte om spekulation, analys eller bevis. Det känns i stället som en direkt och subjektivt känd sanning 7), som har ett inneboende värde och rättfärdigar sig själv.
Existensen har mening och värde
(eller Universum är okej)
Den mystika erfarenheten tycks vara totalt livsbefrämjande. Man får vetskap om att existensen varken är slumpmässig eller meningslös, tillfällig eller fåfäng utan i stället full av mening, värde, helighet och kärlek. Helhet och helighet känns som två aspekter av samma enhet. Aldous Huxley beskriver det på följande sätt: " Det finns... en känsla av något som skulle kunna kallas universums yttersta okej. Trots smärta, trots döden, trots alla förskräckligheter som pågår runt oss, är ändå detta universum på något sätt okej." Ja, mer än så. Maslow beskriver den mystika erfarenheten som "...ett besök i en personligt definierad himmel ... och en föreställning om en himmel som träder fram ... en som hela tiden finns runt om oss, alltid tillgänglig att stiga in i, åtminstone en liten stund." Det är, säger han, en känsla av att "vara i Eden".
Världen är vacker och dyrbar
Om allt upplevs som heligt och vackert, hur kan det då finnas ondska? När man befinner sig mitt i all denna uppenbarade storslagenhet, försvinner kritiska, moralistiska och dömande attityder på en gång och världen ses som vacker, dyrbar, önskvärd och med ett inneboende värde. Den känns aldrig ond eller icke önskvärd, utan det är människans vardagliga uppfattningsförmåga som gör att den verkar så. Man inser med sorg att mänskligheten till största delen lever utifrån det perspektiv som uppkommer ur det begreppsmässiga och kategoriserande sinnet snarare än utifrån verkligheten själv. Det är människan som missuppfattar världens sanna natur och på grund av det skapar både ondska och fulhet.
Ingen andlig överlägsenhet
Känslor av andlig överlägsenhet, stolthet, makt eller personlig vinning finns inte i den mystika erfarenheten. Det handlar inte heller om att vinna lust, visioner eller kunskap på det sätt som man gör med materiella ägodelar eller med akademiska meriter. Ibland kan emellertid kraften i upplevelsen vara så intensiv och överväldigande att det uppstår förvirring i sinnet, vilket exempelvis kan bero på att det personliga och gudomliga självet kortvarigt blandas samman. 8)
Tacksamhet
Mitt i och efter en mystik erfarenhet har individen ofta en enorm känsla av tacksamhet för den stora gåva han fått motta och för detta livets eget ofantliga mirakel.
Ödmjukhet
I denna erfarenhet av överväldigande kraft och nåd upplever man hur litet och oviktigt det individuella egot är. Det enda passande och spontana gensvaret på en sådan gudomlig uppenbarelse och generositet blir en grundläggande naturlig ödmjukhet.
"Floden" efterföljs av "ebb"
Olyckligtvis varar inte det mystika ögonblicket för evigt utan individen återvänder till den normala verkligheten. Den vanliga ego-orienteringen kommer tillbaka och med den också subjekt-objekt-dualiteten och intellektets hinna över verkligheten. Roberto Assagioli skriver: "Ett sådant exalterat tillstånd varar olika långa tidsperioder, men det är tvunget att upphöra. Det personliga självet var bara tillfälligtvis överväldigat, men inte förändrat för alltid. Inflödet av ljus och kärlek är rytmiskt liksom allt annat i universum. Efter ett tag avtar det eller försvinner och floden efterföljs av ebb."
Förundran över varje ögonblick
Efter denna märkliga erfarenhet av den heliga verkligheten återvänder individen till den vanliga verkligheten och ironiskt nog med en känsla av att vara mer vanlig än tidigare. Han eller hon trivs med att bara vara en enkel och naturlig människa. Individuella jämförelser blir oväsentliga och oviktiga och det finns inget behov av att vara mer eller bättre utan det räcker med den förundran som varje ögonblick innebär.
Grundläggande betydelse
Det är inte förvånande att den mystika erfarenheten vanligtvis har en grundläggande betydelse. Den glöms aldrig bort och bevarar ofta sin ursprungliga kraft och omedelbarhet i åratal. Den som varit med om en sådan erfarenhet, vet att detta var en av de viktigaste händelserna i hans eller hennes liv. Om man sedan kan dra nytta av och förändra sitt liv till det bättre på grund av denna erfarenhet, beror på hur man förstår och integrerar erfarenheten i sitt liv.
Slutsatser
Trots att de dimensioner av den mystika erfarenheten som beskrivits i denna artikel inte på något sätt är fullkomliga eller perfekta (det finns inget sätt att helt kunna skildra det mystika) är de ändå viktiga att förstå, därför att de kan vara till hjälp för att känna igen och förstå sin egen mystika erfarenhet, liksom de också kan vara till hjälp för kunna skilja mellan autentiska och falska läror eller lärare.
1) Transcendent = översinnlig, d.v.s.det som ligger bortom gränsen för det som kan uppfattas med våra sinnen eller med vårt förnuft.
2) Jämför med hinduismens Atman = den individuella själen och Brahman = den universella själen.
3) John White är författare och förläggare. Sökarens läsare har tidigare mött honom i essän "Vad är andlig upplysning?" i Sökaren nr 6, 1994. Den mycket läsvärda essän finns också med som bilaga i min bok "Transcendens eller psykos?" sidan 161.
4) Det finns två närliggande begrepp, panteism och panenteism. Panteismen säger att Gud är allt och allt är Gud, och panenteismen säger att Gud är i allt och att allt är i Gud. Med ett teologiskt sätt att se finns en viktig skillnad mellan dessa två begrepp enär panteismen sägs beröva Gud hans transcendens, vilket inte panenteismen gör.
5) Transcenderas= överskrider sinnenas och förnuftets gränser.
6) Jfr med Matteus 6:28 Och Lukas 12:27.
7) Man vet att man vet.
8) Av Christina och Stanislav Grof kallas detta för Spiritual Emergency; har noga kartlagts av dem och finns beskrivet i de båda böckerna Spiritual Emergency och The Stormy Search for the Self. David Lukoff har också bidragit mycket till en förståelse av dessa tillstånd. Se f ö min bok "Transcendens eller psykos?" som bl. a. innehåller en personlig berättelse om ett Spiritual Emergency.
En mystik erfarenhet är en av de viktigaste händelserna i en människas liv.