Efter döden
Avskedsvisioner. Författare: Melvin Morse. Översättare: Göran Grip. Förlag: Natur och Kultur 1997.
Den här boken kan ge läsaren en förhoppning att allt är gott, att människan inte är lämnad ensam i ett kallt och hjärtlöst universum, utan är observerad från ett högre plan och slutligen kommer att räddas över till en ljus och kärleksfull verklighet. Några tycks har kommit tillbaka från vad som skulle kunna vara andevärldens förgård, där det varit ljust, och de berättar bland annat att de fått beskedet att "din tid på jorden är ännu inte slut, så du måste återvända - du har en uppgift att fylla där". Så den till synes döende människan kommer, mot sin vilja, tillbaka till sin jordiska kropp och lever vidare en tid för den uppgift hon har. Detta låter väldigt fint. Livet på jorden har en djup mening och döden är bara en övergång till något bättre. Ljuset väntar oss. Kanske är det för bra för att vara sant. Skeptikerdjävulen viskar i mitt öra en fråga: Hur är det då med dem som befinner sig vid dödens port och återvänder till ett svårt liv, kanske i respirator? Vad hade de för uppgift att återvända till?
Kanske är det så som några föreslagit att ämnen som hjärnan utsöndrar under stress, utlöser säkerhetsmekanismer i form av sådana här själsstärkande upplevelser, vilka hjälper oss att mentalt hantera svåra situationer.
Men alla dessa erfarenheter i dödens närhet är ju så lika! Då måste det väl röra sig om en verklighet. Nej, rättar mig skeptikerdjävulen, några som varit nära döden har faktiskt haft helvetesvisioner, som de kommit tillbaka och berättat om. Men då kan man genmäla att det verkar som om människor med dessa upplevelser har tillhört någon religiös grupp, där man tror på ett fysiskt helvete - så, visionerna är tydligen bara återspeglingar av trosföreställningar som de här människorna hade. Men i så fall är kanske ljusvisionerna också bara speglingar ur själens djup?
Men om man kör skeptikerdjävulen på porten - han förtjänar det nog - så kan en sådan bok som "Avskedsvisioner" föda glada förhoppningar att döden är en genomgång till ett rike av lycka som vi alla innerst inne kanske längtar efter. Ingalunda skall vi dö! Döden är bara en otäck saga.
Jag ser gärna att de ljusa visionerna om landet efter döden är sanna. Så jag samlar mina tankar kring dessa visioner och tänker: Så här kan det vara. En del tyder på det. Och varför inte? Varför skulle inte livet kunna vara just så meningsfullt, perfekt? Varför skulle inte den Visdom och Intelligens som skapat allt, ha kunnat ordna det så att allt för människan i grunden är mycket gott?
Melvin Morses bok har ett oerhört positivt budskap, och det är inte fråga om religiösa spekulationer utan om händelser som upplevs som verkliga.
Inte bara döende som återvänder till livet berättar om ljus och kärlek på "andra sidan". Några som dör har syner vid livets slut. De ser exempelvis hur en anförvant, som dött före dem, kommer emot dem och välkomnar dem till ljusriket.
Doktor Morse menar att innehållet i dessa visioner i dödens närhet är verklighet, även om det inte finns något vattentätt bevis för detta.
Morse har kommit fram till att det finns ett särskilt område i hjärnan som ger oss förbindelse med det kosmiska medvetandet och att det är genom det som de dödsrelaterade visionerna erhålls.
SM
Plötsligt såg hon ivrigt bort mot en viss del av rummet, och ett strålande leende upplyste hela hennes gestalt. "Åh, underbart, underbart", sade hon. Jag frågade: "Vad är det som är underbart?" "Det jag ser", genmälde hon med ett lågröstat, intensivt tonfall. "Vad ser du för något?" "Underbart ljus - underbara varelser." Det är svårt att beskriva den känsla av verklighet som förmedlades av hennes intensiva uppgående i visionen. Därefter - hon tycktes för ett ögonblick koncentrera sin uppmärksamhet avsiktligt på ett visst ställe i rummet - utropade hon, nästan med ett slags glädjefyllt rop: "Men det är ju pappa! Åh, han är så glad över att jag kommer; han är så glad."
Melvin Morse
www.sokaren.se/INDEX207.HTML
