Ny Dyer
Forma ditt eget öde. Författare: Wayne W. Dyer. Förlag: Forum 1997. Översättning: Gösta Zetterlund.
Wayne W. Dyer är en av de första moderna självhjälpsbokförfattarna. Hans "Älska dig själv!" var, när den kom, provocerande, eftersom Dyer uttryckte sig med en för svenska förhållanden grandios självmedvetenhet om komplicerade sammanhang på ett enkelt språk. Han tycktes reta gallfeber hos delar av det svenska kulturella etablissemanget - medan andra förtjust tog Dyer på orden. I alla fall hade "Älska dig själv!" en strykande åtgång hos bokhandlarna.
Den nya Wayne Dyer-boken ges ut med titeln "Forma ditt eget öde eller Nio steg till ett lyckligare liv", men en bättre översättning av originaltiteln är nog den mer bokstavliga "Manifestera ditt eget öde. De nio andliga principerna för att få allt vad du vill ha". Förlaget tycks vilja dämpa den amerikanska anspråksfullheten.
Vad Dyer beskriver i boken är en väg till självkännedom och inre frid, baserad på hans egna mångåriga erfarenheter och den nya inspiration han fått av dels en vishetslärare vid namn Shri Guruji, dels bokverket A Course in Miracles.
För vana läsare av såväl gammal- som nyandlig litteratur kommer Dyer naturligtvis inte med några nyheter. De nio principerna innebär kortfattat att bli medveten om sitt högre jag, att skapa tillit till den universella gudskraften, att se sig själv som en del av helheten, att förstå hur man psykiskt kan dra till sig vissa händelser och personer, att se sig själv som värdig att ta emot allt (det positiva) universum ger, att få kontakt med den gudomliga källan genom villkorslös kärlek, att meditera med ett ljud (aaah) att frigöra sig från tankar på resultatet och att lära sig visa tacksamhet och generositet.
Dessa nio steg underbyggs av Dyer med citat ur religiösa verk - såväl sufikällor som yogamästare och Nya testamentet används - olika mentala övningar samt författarens alldeles speciella sätt att argumentera för sina åsikter.
Är boken bra? Låt mig säga att den är, liksom Dyers tidigare böcker, lättläst och praktiskt inriktad. Kärnan i hans budskap, den villkorslösa kärleken och den djupa tacksamheten över att finnas till, är naturligtvis sympatisk - det är ju dit vi alla egentligen strävar, även om vi oftast fastnar i vardagens fällor: irritationen i bilkön, skvallret under kafferasten och skenlivet framför TVn.
Jag saknar i texten ett förhållningssätt till skuggsidorna i vår personlighet. Allt verkar så lätt, så självklart när Wayne Dyer skriver. Visst vill jag gärna följa Dyers råd - "ta avstånd från alla former av värdeomdömen när du agerar som medskapare. Den universella källan är ingen tudelad kraft... För att uppnå detta måste du göra dig av med tendensen att bedöma det som dyker upp i ditt liv som rätt eller fel..." - men om jag i stället exempelvis skulle fråga en buddhistmunk, kommer han förmodligen att säga att det krävs decennier av järnhård självdisciplin för att komma dithän.
Gunnar Martin Aronsson
www.sokaren.se/INDEX214.HTML
