Helvetesfantasier
Helvetets historia. Författare: Georges Minois. Förlag: Alhambra 1997. Översättning från franska: Mats Löfgren.
Hur gammalt helvetet är, vet man inte, men de första texterna om det är från andra årtusendet före vår tidräknings början, skriver Georges Minois. Ibland beskrivs vistelsen i helvetet som ett tröstlöst irrande i ett slags spöktillvaro, en dyster värld av köld och dimma. På 200-talet f.Kr. uppkom tanken att Gud dömer onda människor till straff efter döden. Till en början beskrevs straffet som tillfälligt, men med kristendomen blev pinan evig.
I Platons helvete (i Staten) finns inga eviga straff: efter tusen år återföds själarna. Bland judarna fanns tankar om en tillfällig, renande pina, jämsides med idén om evigt straff för de till helvetet dömda.
Origenes (200-talet) trodde att helveteselden var en andlig eld som genomtränger själen hos de fördömda, eftersom de ställt sig utanför den av Gud skapade världsordningen. Origenes trodde också att vistelsen i helvetet hade sitt slut. Till sist skall hela skapelsen samlas i Guds sköte och få frälsning, fantiserade han. Detta humanare helvete slog dock aldrig igenom i det teologiska tänkandet.
Det kristna helvetet är förfärligt. Teologer, diktare och konstnärer nekade sig inga sadistiska föreställningar - och många trodde på dessa fantasier och blev oroade, ja skakade i sitt innersta. Den helige Bernard av Clairvaux bekände ofta sin rädsla: "Jag fruktar Gehenna, jag fruktar domarens anlete som också änglamakterna fruktar. Jag darrar vid tanken på den Allsmäktiges vrede, på det raseri som står präglat i hans panna..."
En idé som återkommer är att de saligas fröjd ökar vid tanken på de fördömdas eviga pina.
I Petrusapokalypsen läser man bland annat följande beskrivning av pinan i helvetet:
"Man skall där hänga upp dem i deras tungor med vilka de smädat rättfärdighetens väg. Under dem skall finnas en eld som aldrig skall utsläckas /.../ Och se, man skall hänga upp kvinnor i deras halsar och hår och kasta dem i gropen. Det är de som har prytt sitt hår inte för att göra sig vackra utan för att bedriva hor och fånga männens själar till deras fördärv. Och de män som låg med dem i otukt skall man hänga upp i låren på denna hettans plats. Och de skall säga till varandra: 'Vi visste inte att vi skulle komma i den eviga pinan.' Och man skall kasta mördarna /.../ i elden på en plats som är full av giftiga djur. Och de skall lida kval utan ro /.../ Och deras maskar skall vara talrika som ett mörkt moln. /.../ Och de skall säga till varandra: 'Rätta och rättfärdiga är Guds domar. Vi hade visserligen hört det, men vi trodde inte att vi skulle komma till denna det eviga straffets ort.' "
Pinan var verkligen evig, som framgår av denna infernaliska vältalighet: "Tiotals, tjogtals, hundratals, tusentals, tiotusentals, hundratusentals, miljoner, hundramiljontals, miljoners miljontals, miljardtals, miljarders miljarder år förflyter och sedan är det bara att börja om igen."
Gud framställs som en djävul, utan medkänsla, som i evighet plågar dem han skapat och sedan dömt till helvetets kval Den oändliga pinan sades bli uppfattad av troende som rättvis! De dömda sägs inte någonsin klandra Gud och vilja göra uppror mot honom.
Hur många som skulle hamna i helvetet var det skilda åsikter om. "Få är de som har frälsts", skrev Thomas av Aquino.
Men till slut reagerade många intelligenta människor på den skrämmande helvetesförkunnelsen. De förklarade att föreställningen om ett helvete var absolut oförenlig med idén om en god Gud.
Idag vill nog de troende gömma undan helvetestron. De känns inte vid den - trots att Jesus enligt Bibeln anslöt sig till tron på ett helvete och använde den i sin förkunnelse.
SM
www.sokaren.se/INDEX231.HTML
