Långsamhetens lov
Långsamhetens lov. Författare: Owe Wikström. Förlag: Natur och Kultur 2001.
Owe Wikström, professor i religionspsykologi i Uppsala, har skrivit en bok som han kallat Långsamhetens lov eller Vådan av att åka moped genom Louvren. Den gavs ut av bokförlaget Natur och Kultur förra året. Boken har blivit mycket populär och ligger högt bland sålda faktaböcker och det beror antagligen delvis på att denna bok, till skillnad från en del tidigare böcker av samme författare, är mycket lättillgänglig och ligger rätt i tiden. Men att boken är lättillgänglig betyder inte att den har ett lättviktigt innehåll. Nej, där finns mycket att ta till sig och tänka på och kanske försöka förverkliga i vår stressade nutid. Boken har två delar och den första avhandlar Långsamheten och den andra Inre och yttre resor. Den har också en introduktion och där hittade jag mycket "matnyttigt", och med det menar jag sådant jag speciellt fastnat för och på olika sätt markerat för att vid behov lätt kunna hitta tillbaka till. Jag har jag bl. a. markerat följande:
"Kanske underskattas vardagen. Man låter sig förföras - och stressas - av det massmediala glittret. Det skapar en illusion att det är först någon gång i framtiden (när man får tid eller råd) som man ska leva... Vem talar om det vanligas värde? I en tid när många vill göra stora pengar på att människor längtar efter något annat borde vanligheten få extra uppmärksamhet... Jakten på upplevelser eller beundran för de framgångsrika kan göra att människan varken ser eller uppskattar det som hon faktiskt har. Vart tog ordet trivsel vägen?"
Lite längre fram i introduktionen skriver författaren om vad som kan få oss att ändra vår livsstil och han frågar: "Måste man gå 'i väggen' innan man tar sina egna livsfrågor och andliga längtan på djupt allvar. Är det först när man hårdhänt drabbas av insikten om att underbart är kort som man inser sitt behov av avsiktslös trivsel. Många som överlevt svåra sjukdomar är rörande överens; de gläds åt det lilla och är förvånade över hur de låtit sig förföras och bara jagat efter vind. Perspektiven förskjuts; det oplanerade strosandet, vänskapens samtal, åsynen av landskapets skiftningar - allt som är fjärran från upplevelsenarkomani - blir nu väsentligt."
Jag tycker att dessa två smakprov ur boken innehåller mycket visdom. Det är svårt att definiera vad visdom egentligen är, men kanske skulle man kunna säga att visdom handlar om att ge sig tid att uppmärksamma livets egen kloka vägledning. Med den här boken tycker jag att Owe Wikström fungerar som en bra vägvisare för konsten att leva ett visare liv och enligt min mening är vishet en mycket eftersträvansvärd egenskap. Därför vill jag verkligen rekommendera den och speciellt till dem som känner för att leva ett visare liv.
5 p
Kerstin Stina Carlsson
www.sokaren.se/INDEX234.HTML