ACIM populariserad

Åter till kärleken - om principerna i A Course in Miracles. Författare: Marianne Williamson. Förlag: Energica 2001. Översättning: Anna-Christina Enström.
    Idag finns en mängd grupper som intresserar sig för A Course In Miracles (ACIM), ett verk på över tusen sidor som skrevs av psykologen Helen Schucman. Vissa utövare föredrar att se verket som en förklaring av Bibeln, att det är den historiske Jesus Kristus som, via mediet Schucman, nu äntligen berättar vad som inte kunde sägas för två tusen år sedan. Andra, som Marianne Williamson, hävdar att "Kristus" syftar på den gemensamma tråden av gudomlig kärlek som är den innersta kärnan i mänskligt medvetande.
    Tillsammans med främst Gerald Jampolsky är det Wil-liamson som introducerat och populäriserat tankarna i ACIM, så att dess ålderdomligt hög-stämda och bibliskt klingande språk fått en lättare textklädnad. Dessutom vill de båda visa hur kursen kan omsättas i praktisk verklighet. ACIM menar att världen, som vi upplever den, är en illusion. Illusionen vidmakthålls främst av bristfällig perception, vilken i sin tur bottnar i "en oförlåten tanke", ytterst en tanke om att vi har syndat och förbrutit oss mot Gud (vilket är en illusion). Genom att annulera projektionerna mot Gud, andra människor och gentemot oss själva via förbehållslös förlåtelse desarmeras illusionen, samtidigt som den kärlek som alltid varit ett faktum frigörs.
    I Åter till kärleken (tredje reviderade upplagan) presenterar Williamson frimodigt sitt ursprung: född i efterkrigsårens USA som dotter till en vänsterradikal judisk pappa och en uppväxt formad av politisk medvetenhet och experimentellt levnadssätt räckte inte för att ge henne det hon längtade efter. Till en början värjde hon sig mot ACIM och allt som luktade kristen terminologi. Men snart blev hon alltmer engagerad i Mirakelkursen, och försökte leva i enlighet med dess tankar.
    Boken är fylld av tips om hur läsaren kan applicera ACIM inom parrelationer, yrkesverksamhet, hälsa/sjukdom, etik - ja, livet i stort. Den har ett schvungfullt, vitalt språk som eggar läsaren att läsa vidare. En del passager känns förvisso daterade - originalupplagan publicerades 1992 - medan andra känns alltför anpassade till en amerikansk publik för att ge samma effekt på en svensk läsekrets med andra referenser.
    Men generellt sett är Marianne Williamsons bok en utmärkt introduktion till ACIM:s lära.
    Författaren drar sig inte heller för att blotta sina "svagare" sidor; i synnerhet berättar hon om hur lätt det varit för henne att kritisera, underkänna och förbanna både sig själv och andra. Hon kämpar med sig själv, och hon kämpar med ACIM:s lära. Därför kan man också se "Åter till kärleken" som ett slags bekännelseskrift, vidöppen, sårbar och djupt mänsklig. Hon försöker inte heller vira in samhällets avigsidor i skyddande lager av new age-aktig sammet. Men att vara passiv ligger inte heller för Williamson. 1989 skapade hon exempelvis The Manhattan Center for Living, där icke-medicinskt stöd ges ideellt till människor med livshotande sjukdomar.
    Gunnar Martin Aronsson
   


www.sokaren.se/INDEX237.HTML