Oförgänglig filosofi, Aldous Huxley

Den oförgängliga filosofin

Finns det en "oförgänglig filosofi" vid sidan av alla tillfälliga metafysiska spekulationer? Aldous Huxley beskrev i en bok, som blev mycket uppmärksammad, vad han uppfattade som evigt giltig filosofi.

Aldous Huxley (1894-1963) var en av Englands mest framstående prosaförfattare. Han var från början agnostiker och nihilist och blev känd som en intellektuell genomskådare och avslöjare. Men han närmade sig mystiken, och 1945 gav han ut en religiös antologi med egna kommentarer, "Den oförgängliga filosofin", som kom på svenska 1952 i översättning av Daniel Andreæ (Natur och Kultur). Detta är en av de stora böckerna inom det mystiskt och indiskt orienterade sanningssökandet. Den kan göra ett mäktigt intryck på den filosofiskt sinnade och fylla medvetandet med insikt, kraft och glädje.
Den oförgängliga filosofin, skriver författaren, erkänner att det är en gudomlig verklighet som är själva väsendet i tingen, i livet och i själarna. Denna filosofi ser också själen som något likartat eller rent av identiskt med den gudomliga verkligheten. Och den ser människans yttersta livsmål vara kunskapen om den allestädes närvarande och allt genomträngande grunden för all existens.
Huxley menar att dessa tankar är uråldriga och universella. Man kan träffa på dem outvecklade hos primitiva folk, och de finns i fullt utvecklade former i de högre religionerna. De började komma till uttryck i skrifter för tjugofem århundraden sedan, och har därefter behandlats av många författare på alla de förnämsta språken.
Huxleys bok innehåller många belysande citat, med kommentarer, från en rad skrifter.

Den innersta kärnan
Den oförgängliga filosofin handlar, skriver Aldous Huxley, om "den enda och gudomliga verklighet som utgör väsendet i tingens och livets och själarnas mångfaldiga värld", det vill säga den gudomliga innersta kärnan i allting. Dessa tankar är inte alldeles lätta att förstå och ta till sig. Huxley menar att endast de som kunnat göra sig kärleksfulla och renhjärtade direkt kan uppfatta dem.
Den oförgängliga filosofin handlar om vad som är världens och själarnas innersta väsen. Omedelbart tror vi inte att varje människas själ i sitt väsen liknar eller är samma verklighet som hela världens innersta väsen. Vi tror kanske inte att en våldsman, en torterare i sitt väsens grund är identisk med världens gudomliga grund. Men några har förstått att det är så. Intuitivt kan vi alla inse det. Och det gudomliga kan komma till uttryck var helst det finns. Det kan vi se i de personlighetsförvandlingar som då och då rapporteras: det goda i individen lyfts plötsligt fram. Det fanns en gnista av gudomlighet hos förbrytaren, och den tände själen.
De som förstått det som den oförgängliga filosofin handlar om, har ibland kallats helgon, profeter, visa och upplysta.

Detta är du
En av de största tankarna i den oförgängliga filosofin är vad som på sanskrit uttrycks med orden tat tvam asi, det vill säga "detta är du". De orden säger att envar kan se på vad som helst och inse: detta är jag, i en annan form.
Det eviga jaget i djupet av varje enskilt jag är identiskt med, eller åtminstone besläktat med, den gudomliga livsgrunden - detta är en av den oförgängliga filosofins grundtankar. Det som på sanskrit kallas atman och som är det eviga jaget i varje individs botten, är ett med brahman, som är den absoluta principen för all tillvaro.
Det yttersta målet för varje människas utveckling är, sägs det, att upptäcka sin identitet med alltet. När människan förstått detta, då vet hon vem hon i själva verket är.
I ett citat från William Law talas det om en rot eller ett djup, som är själens medelpunkt och varifrån allt det själsliga utgår liksom linjerna från en mittpunkt eller grenarna från stammen av ett träd. Denna själens medelpunkt är det djupaste och innersta av själen, och där är Gud - ja, där är du identisk med Gud, eller åtminstone av samma väsen som Gud.
Den som vill lära känna detta som är det inre i allt, kan skåda inåt och så komma till kunskap om det jag som är invärtes i honom och som också är jaget, duet, i allting annat.
Att Gud är närvarande i den djupaste och innersta delen av hans egen själ, det vet den fullt upplyste, skriver Huxley.

Intuitionen fattar
Men det är inte i rationellt tänkande som den oförgängliga filosofin har sin grund. Utan det är i intuition man kan uppfatta den enhet som är grunden för all världens mångfald.
Dessa tankar finns hos filosofer över hela världen. Men man påträffar dem framför allt i indiskt tänkande. Det är Upanishadernas filosofi, som sedan förekommer utvecklad i Bhagavadgita och därefter systematiserad hos Shankara (800-talet).
Huxley citerar Shankaras "Visdomens huvudsmycke":
   "Atman är det varav universum är genomträngt men som ingenting förmår genomtränga, som får alla ting att lysa, men som alla ting inte kan få att lysa...
Den enda verklighetens natur måste man lära känna genom sin egen klara uppfattning: man kan inte få kunskap om den genom en pandit (lärd man). På samma sätt kan man inte lära känna månens form annat än genom sina egna ögon. Hur skulle man kunna lära känna den genom andras?
Vem annan än atman är i stånd att avlägsna okunnighetens, passionens och den egennyttiga handlingens bojor?
Befrielse kan man inte nå annat än genom att uppfatta den individuella andens identitet med den universella anden. Den kan inte nås vare sig genom yogaövningar eller spekulativ filosofi, vare sig genom religiösa ceremonier eller lärdom...
Man botar inte en sjukdom genom att uttala medicinens namn, utan genom att ta medicinen. Man når inte befrielse genom att upprepa ordet 'brahman', utan genom att direkt erfara brahman...
Den vise är en som fattar att brahmans och atmans väsen är rent medvetande och som inser deras absoluta identitet. Brahmans och atmans identitet bestyrks av hundratals heliga texter...
Kast, tro, familj och ätt finns inte till i brahman. Brahman har varken namn eller form, den står över förtjänst och skuld, når bortom tiden, rummet och vad sinnena erfar. Sådan är brahman, och 'du är Detta'. Meditera över denna sanning i ditt inre.
/.../
Fastän det enda, är brahman orsaken till mångfalden. Det finns ingen annan orsak. Och ändå är brahman oberoende av orsakslagen. Sådan är brahman, och 'du är Detta'... "
Huxley citerar olika författare och filosofier i skilda tider och delar av världen, vilka alla ger uttryck för den oförgängliga filosofin.
Mitt jag är Gud, och jag erkänner heller inte något annat jag än min Gud själv.
Katarina av Genua
I de avseenden vari själen är olik Gud är den också olik sig själv.
Bernhard av Clairvaux
Om sufihelgonet Bayazid av Bistun berättas en anekdot, som Huxley återger. Det var någon som knackade på helgonets dörr och ropade: Är Bayazid här? Bayazid svarade: Finns någon här mer än Gud?
Enligt den oförgängliga filosofin är vi i botten av vårt väsen identiska med världsgrunden, Gud. Men vi vet inte vilka vi är, och eftersom vi inte fattar att himmelriket är invärtes i oss, beter vi oss så som vi gör, skriver Huxley. Insikten om vilka vi är, kan frälsa oss från våra egna dåraktiga handlingar.

Grundens natur
Vad är då denna vårt väsens grund, som är identisk med världsgrunden? Den oförgängliga filosofins svar är att grunden är det absoluta, som inte kan fattas intellektuellt men som omedelbart kan upplevas av människan. Det är Gud utan form, som vi möter inom både hinduisk och kristen mystik.
Människolivets slutmål är enligt den oförgängliga filosofin kunskap om och förening med den gudomliga grunden. I varje generation är det ytterst få, skriver Huxley, som når denna kunskap och förstår vilka de egentligen är.
Det har gjorts många försök att beskriva världsgrunden. Flera av dessa beskrivningar är negativa. De säger vad grunden inte är. Shankara menar att brahman är utan egenskaper och saknar aktivitet; den är i fullständig vila; den kan inte definieras genom något ord eller någon idé.
Ur det namnlösa har himmel och jord uppkommit, förklarade Lao Tse.
Den grund där de i tiden levande själarna har sin rot, är ett enkelt, tidlöst medvetande, skriver Huxley och tillägger att om vi gör oss rena i hjärtat och fattiga i anden, kan vi förstå att vi i vårt väsens grund är identiska med detta medvetande.
Det finns både en opersonlig aspekt av grunden och en personlig aspekt. Den förra kan kallas gudomen, och den senare Gud. Gudomen är utan egenskaper, tidlös och i vila, men Gud, som har sin grund i gudomen, existerar i tiden och skapar. Inom hinduismen skiljer man mellan brahman, som är grunden där allt existerar, och Brahma, som är Skaparen. Brahma är en personlig aspekt av brahman.
Den oförgängliga filosofin gör kanske inte klar och övertygande åtskillnad mellan gudomen och Gud. Det finns olika sätt att se. Enligt ett synsätt existerar Gud Skaparen i tiden och är därför född och kan slutligen dö - även om Hans innersta väsen, liksom vårt, är tidlöst.
En tanke inom filosofin är att Gud börjar från noll som en alldeles oandlig Gud, som gradvis blir allt mer gudomlig, allt eftersom tidsåldrarna rullar fram, och allt mer skicklig i sitt skapande. Han börjar med att skapa de mest elementära livsformerna och ökar undan för undan sin förmåga. Idag har han kommit så långt att han skapat människan.
En skillnad mellan gudomen och Gud, mellan vila och handling, är att Gudomen/brahman är i tidlös vila, medan Gud/Brahma skapar i tiden.

Personlighet, helighet, inkarnation
För att förstå sin sanna natur behöver människan "dö bort från jaget", det vill säga hon måste sluta identifiera sig med sin begränsade personlighet och se sig som ett med Gudomen.
Vi har Gud inom oss. Och vi kan förverkliga Gud.
Eckhart skriver:
   "Guds utsäde finns inom oss. Skött av en intelligent och hårt arbetande jordbrukare kommer det att frodas och växa upp till Gud, vars utsäde det är; och följaktligen kommer dess frukter att bli av Guds natur. Päronkärnor växer upp till päronträd, valnötter till valnötsträd och Guds utsäde till Gud. "
Några blir helgon. Men vi kan alla finna meningsfulla uppgifter, där vi låter vår inre gudomlighet komma till uttryck. Alla mänskliga uppgifter är inte stora. Även små uppgifter behöver utföras, med kärlek och omtanke. Gör, i all anspråkslöshet, det som du tror är Guds vilja med ditt liv!
Några betecknas som avatarer, det vill säga inkarnationer av Gud. Genom sitt väsen och sitt liv låter de oss "se Gud". Ett exempel på detta är Jesus Kristus. Han gick nästan helt upp i och förverkligade vad han uppfattade som Guds vilja. Även avataren har emellertid några element av jagiskhet i sin personlighet.
Huxley menar att det har varit en olycka för kristendomen att dess avatar, Kristus, har ansetts vara den enda gudsinkarnationen. Detta anspråk från de kristnas sida har lett till en lång rad krig och mord i religionens namn.
Kristendomens mystiker, såsom Eckhart, Ryusbroek, Böhme med flera, har företrätt den oförgängliga filosofin, men deras inflytande har inte varit mäktigt nog att sätta sin prägel på kristendomen.

Gud i världen
Gud, världsgrunden, är det innersta i allting. Det som är botten i mig är också botten i dig. Du är jag själv i annan form.
   "Detta är du", säger den oförgängliga filosofin och menar att allting är jag - atman/brahman - i olika former.
   "Se endast Ett i alla ting", säger filosofin också. Detta enda är världsgrunden, eller Gud.
Allting är alltså olika former vari Gud manifesterar sig.
Läran att Gud är i världen medför att naturen är helig samt insikten att vi människor inte skall försöka att bemästra och tvinga naturen utan att vi i stället måste lära av naturen och vara hennes följsamma medarbetare. Och de lägre formerna av liv bör av människan behandlas med respekt och förståelse och inte brutalt förtryckas.

Kärlek
Kärlek är en central idé i all högre religion, och så även i den oförgängliga filosofin.
Kärleken är osvikligt säker; den far aldrig vilse, ty alla villfarelser är brist på kärlek.
William Law
Vi kan endast älska det vi känner, och vi kan aldrig fullständigt känna det vi inte älskar, skriver Huxley, och vidare att kärlek är ett slags kunskap. När kärleken är tillräckligt osjälvisk och intensiv, förenar oss kärlekens kunskap med föremålet och blir på det sättet en osvikligt säker kunskapskälla. Där det inte finns någon osjälvisk kärlek, ingen caritas, där finns endast fördomsfull egenkärlek, och följaktligen endast en ofullständig och förvrängd kunskap både om jaget och om den värld som existerar utanför jaget.
Sann kärlek innebär handling:
Låt var och en förstå att sann kärlek till Gud inte består i tåreflöden eller i den ljuvlighet och ömhet som vi vanligtvis längtar efter, just därför att sådana känslor länder oss till tröst, utan i att tjäna Gud i rättfärdighet, själsstyrka och ödmjukhet.
Den heliga Teresa
Kärlek är moralens rot och väsen, och en osviklig ledstjärna:
Älska och gör vad du vill!
Augustinus
Kärleken är en sköld:
Dem som himlen inte vill se tillintetgjorda beväpnar den med medlidande.
Lao Tse

Sanning
Varför pratar du om Gud? Vad du än säger om honom är osant.
Eckhart
Ju längre man färdas desto mindre vet man.
Lao Tse
Sådana människorna själva är, sådan kommer Gud själv att synas dem vara.
John Smith, platoniker
Det finns ingenting sant någonstans,
det sanna står ingenstans att finna.
Om du säger att du ser det sanna,
är detta seende inte det sanna seendet.
Hui Neng
Dessa uttalanden, som Aldous Huxley återger, tycks säga att vi faktiskt inte vet något om den yttersta sanningen. Men Huxley menar att det bara är så att vi inte kan beskriva sanningen, vi har inte ord och begrepp för att beskriva den eviga, andliga verklighetens natur. Vårt hemmagjorda verbala universum motsvarar inte det verkliga universum. Ord är inte fakta. Om vi tar orden alltför mycket på allvar, kommer vi att gå vilse i en skog av snärjande buskar. Ändå är det orden som leder oss till något slag av förståelse.
Den oförgängliga filosofin menar att det finns en kunskap om den yttersta sanningen. Den finns i atman själv. Atman vet att den i sitt väsen är identisk med brahman, världsgrunden.

Självkännedom
Gå in i din egen grund och lär känna dig själv där.
Chuang Tse
Människan känner inte sig själv. Hon drömmer och tror att drömmen är verkligheten. Tanken att sinnenas värld är en värld av illusioner återkommer ständigt i den oförgängliga filosofin. Det gäller att vakna upp ur drömmen, att bli upplyst, befriad från slaveriet under illusionen. Sinnevärldens njutningar är intet i jämförelse med njutningen, saligheten i att inse vem man är, att man i sitt väsens grund är identisk med den eviga världsgrunden, det enda väsendet, Gud.
Självkännedomen lär oss varifrån vi kommer, var vi är och vart vi går. Vi kommer från Gud, och vi är i landsflykt; och det är därför att vår längtans kraft sträcker sig mot Gud som vi är medvetna om detta att vi är i landsflykt.
Ryusbroek

Gott och ont
Skillnaden mellan en god och en ond människa består inte i detta, att den ena vill det som är gott och den andra icke, utan endast i detta, att den ena samstämmer med Guds levande och inspirerande ande inom sig under det att den andra står den emot och kan anklagas för det onda uteslutande därför att hon står den emot.
William Law
Vi har alltså enligt den oförgängliga filosofin det goda inom oss; det gäller bara att aktualisera det och förverkliga det i handlingar.
Om du inte har sett djävulen, se då in i ditt eget jag.
Djelal ed-din Rumi
Vi har det onda liksom det goda inom oss. Det gäller att välja.
Människorna skulle tänka mindre på vad de borde göra och mera på vad de borde vara. Om bara deras väsen vore gott, så skulle deras gärningar skina klarligen.
Eckhart
Våra gärningar har sin grund i vår personlighet. En god personlighet föder goda gärningar.
Människan skapas av sin tro. Så som hon tror, sådan är hon.
Bhagavadgita

Frälsning, befrielse, upplysning
Frälsning enligt den oförgäng1iga filosofin är frälsning från tron att en människa är något tillfälligt och från allt annat avskilt, avskild från Gud och avskild från människorna: jag är jag, och Gud är något helt annat, och du är något helt annat än jag. Filosofin säger att en människa i sitt väsens grund är ett med den evige Gud och med allt som existerar.
En från allt annat avsöndrad existens med jaget som mittpunkt ger disharmoni och olycka. Insikten att allt är olika former av ett och samma väsen ger befrielse från jagiskhetens tyngande bojor.
Tala så mycket filosofi du behagar, dyrka så många gudar du vill, iakttag alla ceremonier, sjung andaktsfulla lovsånger till hur många gudomliga väsen som helst - befrielsen kommer aldrig, inte ens efter hundra eoners slut, utan att Jagets enhet blir fattad och förverkligad.
Shankara
En upplevelse av förening med Grunden är den oförgängliga filosofins väg till frälsning, befrielse, upplysning. Frälsningen sker alltså i det nuvarande livet. Himlen kan upplevas här och nu.

Odödlighet och ett liv efter detta
Odödlighet innebär enligt den oförgängliga filosofin att ha del i Grundens eviga (tidlösa) existens. Det som är botten i dig och i mig är tidlöst och dör således aldrig. Det är den eviga Grunden, det enda som finns. Och detta Enda fortsätter att existera i myriader olika former i tiden. Frigörelse från jagiskheten innebär identifiering av det egna jaget med den eviga Grunden, varvid man uppfattar sig som ett odödligt väsen.
SM

Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX24.HTML