Fortfarande läsvärd
Kärlekens konst. Författare: Erich Fromm. Förlag: Natur och Kultur. Översättning: Assar Asker. Förord: Kurt Norell
Erich Fromm utgår i sin analys av kärleken från påståendet att det inte finns någon "definition på människan som utesluter just mig". Han förklarar det med att bibelordet "Älska din nästa så som dig själv" innebär att man först och främst måste lära sig att tycka om sig själv, att visa respekt för den egna integriteten, att vinna förståelse för sitt "jag" och att sedan sätta detta i relation till en annan individs respekt och förståelse. Kärlek är därmed främst en parrelation mellan likar. Mycket stort utrymme ges åt kärleken till Gud. Här blir Fromm mer filosofisk än psykologisk. Jodå, att religion är och alltid varit en viktig ingrediens i världshistorien råder det knappast tu tal om. Vi behöver bara blicka över dagens nejder för att se att så är fallet. Här sitter Usama bin Ladin och hans anhängare och talar om ett heligt krig mot "de otrogna", vilka utgörs av alla som inte är muslimer. Hans parrelation till Gud blir ju svår att analysera.
Fromm kommer fram till den slutsatsen att de stora monoteistiska religionerna judendomen, kristendomen och islam är intoleranta och inte till sin kärna kärleksfulla. Här möter vi nämligen dogmer, som utger sig för att vara sanna, och missionärsverksamhet (om den nu sker med svärd, sjukvård eller matpaket är likgiltigt) vars avsikt är att mota in andra i sin religiösa fålla. Kärlek måste enligt honom omfatta alla människor, och respekt för andras tro är ju därvid en viktig ingrediens.
Fromm känner ett starkt behov att deklarera sin inställning till religionen: Efter allt detta tal om kärleken till Gud vill jag göra klart att jag inte själv delar den teistiska uppfattningen, och att för mig är "Gud" endast en historiskt betingad föreställning, i vilken människor uttryckt sin upplevelse av högre krafter inom sig själva.
Man kan ju tillägga att parrelationen Gud-människa knappast är mellan likar och därmed inte platsar i Fromms definition.
Fromm är visserligen av judisk börd, men han tar avstånd från religionen och bekänner sig i stället till den kritiska teorin, som är kännetecknande för Frankfurterskolan.
Det är ingen tvekan att Fromm, som dog en vecka före sin 80-årsdag 1980, fortfarande är i hög grad läsvärd. Kritiken av det kapitalistiska samhället är lika aktuell som någonsin, men vissa partier känns föråldrade som förkastandet av homosexualitet, synen på kvinnan som enbart hemmafru och hans godtrogna beundran av Karl Marx.
Rolf Ejvegård
www.sokaren.se/INDEX240.HTML
