Bli vän med döden
Genom döden. Författare: Louise Minerva Frostegren. Förlag: Prisma 2001.
Louise Minerva Frostegren arbetar som terapeut, håller kurser i personlig utveckling och skriver böcker. Hennes tre tidigare böcker har blivit väl kända: Förstå dina drömmar, Förstå dina känslor och Nattdröm, dagdröm, livsdröm. Louises nya bok heter Genom döden, har 191 sidor och är utgiven av förlaget Prisma 2001. Den har några teckningar och diagram.
Boken handlar om att bli vän med döden, oavsett om jag står inför en närståendes död eller jag tänker över min egen som kommer någon gång. Louise skriver jordnära och praktiskt om döendets och dödens alla aspekter. Det kan gälla att ta ställning till medicinsk behandling i livets slut. Louise diskuterar livsförlängande åtgärder, organdonation och transplantation. Jag kan uttrycka min vilja om sådant genom att skriva "livstestamente", medan jag är frisk och klarsynt. Louise ger detaljerade förslag på två olika varianter av livstestamente.
Det finns kapitel om självmord, om sorg hos vuxna och barn, om "frid efter sorgen". (Här undrar jag dock över berättelsen på sidan 44, som sägs vara från Bibeln. Texten finns inte i det vanliga Nya Testamentet, måste alltså vara från någon apokryfisk skrift, men vilken anges inte.)
Kommer något efter döden? Louise är inspirerad främst av Ambres, men bygger också på andra källor. Hon diskuterar forskning och tro kring reinkarnation och nära döden-upplevelser. Hon förmedlar en allmänt spiritualistisk syn på dödsprocessen och övergången till den andliga världen. Skildringen är enkel och lättläst. Övertygelsen om att livet fortsätter gör det lättare för efterlevande att släppa den döende och ge den fri att lämna kroppen som har blivit ett fängelse.
Trosfrågor kan alltid diskuteras; somliga är mer kontroversiella än andra. Jag sätter frågetecken vid kapitlet om de andliga följderna av organtransplantation, förmodligen hämtat från Ambres lära. Där menar Louise att donatorn av ett transplanterat hjärta "ej kan gå vidare på andra sidan eftersom en del av hans högre andliga jag är bundet i en i jordelivet levande person. Denna donator har nu förlorat kontakt med både jorden och himlen och kommer ingen vart". Hur kan man bekräfta eller vederlägga ett sådant påstående?
Det finns åtskilliga böcker på svenska om döden och döendet, men vanligen tar de upp huvudsakligen medicinska, psykologiska eller livsfilosofiska aspekter. Louise spänner över hela fältet. Jag tycker (alltså frånsett vissa trosfrågor) att hon har lyckats ge en genomarbetad, välskriven och lättläst, seriös och värdig framställning av ett ämne som är eller blir aktuellt för oss alla. Det är den mest användbara bok jag kan minnas mig ha sett om konsten att dö, både för sjukvårdspersonal och för patienter som de flesta av oss blir förr eller senare.
Nils-Olof Jacobson
www.sokaren.se/INDEX249.HTML
