Vi är mer än den vanliga personligheten

Inre personlig utveckling ses som något viktigt i New Age-rörelsen, viktigt för den enskilde och för mänskligheten. För den enskilde är det fråga om livskvalitet, för mänskligheten om överlevnad.

Stor uppskattning har italienaren Roberto Assagioli (1888-1974) grundaren av psykosyntesen, rönt, och många lärare i självförverkligandets konst har följt i hans spår.

Assagioli framhåller att självet, eller jaget, är personlighetens kärna och dess enande mittpunkt. Det är till sin natur annorlunda än sinnesförnimmelserna och de tankar och känslor som bildar vår personlighet. Självet är något annat än medvetandets innehåll. Det är den del av oss som evigt förblir densamma: rent medvetande. Självet gör att vi uppfattar oss som individer. Och det är upplevelsen att vi är ett själv som gör att vi kan känna ensamhet och kärlek, kan ta ansvar för andra människor, kan ha värderingar och planera.

I svåra situationer kan vi räddas av att inse att vår fruktan inte existerar i vårt innersta väsen, vårt själv, utan endast är en känsla utanför självet. Självet är evigt detsamma och oberoende, det är som en inre fästning, dit vi alltid kan dra oss tillbaka och känna säkerhet.

Om vi identifierar oss med vår kropp, våra känslor, tankar och begär, får vi lätt problem och känner oss olyckliga. Men om vi inser att det som är vårt egentliga jag, vårt väsens kärna, är det rena medvetandet, då finner vi att vårt själv är oföränderligt och opåverkbart. Detta ger oss en inre säkerhet.

Självet är iakttagaren, det innersta väsendet, som upplever allt.

Psykosyntesen säger att personligheten präglas av osäkerhet och oro, självet av stillhet och frid. Personligheten upplever sig ständigt hotad genom att dess begär inte blir tillfredsställda. Självet däremot har sin rot i evigheten, i ett tidlöst vara, och det upplever inte sin existens som hotad. Det vet att det existerar oberoende av världens alla skiftningar.

På personlighetens nivå upplever sig jaget vara isolerat från andra jag. Det upplever de andra jagen som främmande. På självets nivå upplevs gemenskap med de andra själven.

Vi bör enligt psykosyntesen utvecklas från personlighet till själv. Självets nivå är ett högre stadium.

Enligt psykosyntesen är det övermedvetna den högsta delen av vårt mänskliga väsen. Det är där vi finner den djupaste sanningen och kärleken och vårt livs djupaste mening.

I det övermedvetna finns klarhet och insikt. Där kan man känna sig ha gemenskap med alla varelser och ha del i allas öde. Man kan känna att man förstår sanningen om världens natur. Man kan uppleva kärlek till allt och att man överskrider tidens och rummets gränser.

Det är från övermedvetandet som vi enligt psykosyntesen får vår högre intuition och inspiration - konstnärliga, filosofiska och vetenskapliga idéer samt maningar till humanitära, altruistiska handlingar.

I kontakten med det övermedvetna kan vi få glimtar av, eller rentav kontakt med, ett tidlöst levande väsen, som uppfattas som oföränderligt, tyst, rent varande och som kallas det transpersonella självet.

Identifikation med det transpersonella självet, som är allomfattande och inte begränsat till den egna personen, är sällsynt. Hos några människor kan det ske efter åratal av andliga övningar, hos andra kan det komma spontant och plötsligt.

Det transpersonella självet har kvar en känsla av individualitet, men lever i en värld där personliga planer och intressen överskuggas av en vidsträcktare vision av alltings helhet.

Det personliga självet och det transpersonella självet är i själva verket samma verklighet, vårt sanna väsen, men den upplevs på olika nivåer. Psykosyntesen har som en hypotes att det transpersonella självet utgör kärnan i det övermedvetna, liksom det personliga självet utgör kärnan i den vanliga personligheten.

Enligt psykosyntesen är transpersonella upplevelser nästa steg i den mänskliga utvecklingen. Ibland kallas detta kosmiskt medvetande.

Det är lätt att se överensstämmelserna mellan det indiska vedantatänkandet och grundläggande idéer inom psykosyntesen. Det personliga självet är detsamma som Atman, och det transpersonella självet är detsamma som Brahman. Liksom Vedanta förklarar att Atman och Brahman är samma verklighet, så säger psykosyntesen att det personliga självet och det transpersonella självet är samma verklighet, upplevd på olika nivåer.



Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX304.HTML