Fritjof Capra och fysikens tao


1975 utkom "The Tao of Physics" (svensk översättning "Fysikens tao" 1981) en populärvetenskaplig bok, skriven av den amerikanske teoretiske fysikern Fritjof Capra (f. 1939). Capra pekar på paralleller som han anser finns mellan modern fysik och österländsk mystik. Fysiken är ett resultat av rationellt vetenskapligt tänkande och mystiken av intuitivt tänkande, men vetenskapsmannen och mystikern har nått fram till liknande uppfattningar om verkligheten. Mystikern förkunnar att materia i egentlig mening inte existerar. Materievärlden är en illusion, eftersom verkligheten är icke-materiell, andlig. Och den moderna fysikern har sett att mikrovärlden består av ett oerhört tomrum samt små energiknippen - men inte av materia i traditionell mening, av det slag som man räknade med i den klassiska newtonska fysiken.

Capra återger uttalanden där det är nästan omöjligt att avgöra om de gjorts av österländska mystiker eller av moderna fysiker, eftersom de är så lika. Han framhåller att både mystiken och den moderna fysiken beskriver kosmos som en levande enhet, där alla delarna hänger samman i en livsväv och är beroende av varandra. Före kvantfysiken och relativitetsteorin såg de västerländska vetenskapsmännen världen som bestående av fragment där delarna var skilda från varandra men ihopkopplade på ett mekaniskt sätt. Denna syn på verkligheten, poängterar Capra, har lett till motsättningar inom mänskligheten, som delas upp i "fragment": nationer, raser, religioner och politiska grupper. Uppdelningen leder till kriser. Vi talar om oss och de andra. Vi ser till vårt eget välbefinnande och tillåter att andra far illa. De andra är inte vi, och vi har inget ansvar för dem. Denna grundsyn leder också till motsättningar mellan oss och vår livsmiljö. Vi ser på naturen som något vi skall exploatera, inte samverka med, och det skapar svåra ekologiska störningar. Våldet, utsugningen och känslokylan, som präglar mänskligheten, hänger samman med att vi inte uppfattar allt existerande som en helhet.

Det är ett mål för österländska mystiker att bli medvetna om alltings enhet och sammanhang, skriver Capra, och komma bortom synen på jaget som en isolerad ö för att i stället uppleva enhet med alltet och identifiering med den yttersta verkligheten.

Österländska mystiker uppfattar världen som en odelbar levande verklighet, ständigt i rörelse, i förändring, andlig och materiell på samma gång. De ser inte det gudomliga som en makt som skapat och styr världen utifrån utan i stället som en kraft som behärskar allt inifrån. Gud finns i allting och verkar inifrån - Gud är faktiskt vår odödliga själ.

I väst har ledande forskare och filosofer nedvärderat det intuitiva och religiösa tänkandet och i stället framhållit det rationella tänkandet som det enda prisvärda. I öst däremot har stora tänkare intuitivt trängt in medvetandets och därmed kosmos natur. De har kallat det de nått fram till för absolut kunskap. De menar att mystikern har en direkt erfarenhet som går bortom den intellektuella tankens vägar och sinnenas förnimmelser.

Det intuitiva tänkandet är icke-intellektuellt och förekommer i ett meditativt, mystiskt medvetandetillstånd. Men Capra anser att även vetenskapsmän i väst använder sig av intuitionen och att den typen av tänkande har en stor betydelse inom vetenskapen: det ger forskaren värdefulla idéer och insikter. Utan intuitionen skulle det rationella tänkandet vara oänvändbart, menar Capra. Det finns alltså ett betydelsefullt intuitivt element i vetenskapen. Det finns också ett rationellt element i mystiken: mystikern får en direkt insikt genom att iaktta, genom att se in i sig själv.

Mystikern använder sig inte av logik utan av ett inre skådande. Och vetenskapsmannen, som arbetar med kvantteorin och relativitetsteorin, finner att den klassiska logiken inte räcker till för att förklara vad som verkligen sker. Verkligheten synes motsägelsefull och orimlig. Endast ett iakttagande ger kunskap.

De moderna fysikerna finner ingen materia, utan tomrum och energiknippen, när de studerar verklighetens minsta delar. Materien består inte av partiklar, byggstenar, som existerar här och nu, utan av möjligheter, tendenser och statistisk sannolikhet.

Den mystiska upplevelsen av verkligheten framhålls som en omskakande händelse. Mystikern ser att världen är helt annorlunda än man normalt tror. På liknande sätt har fysikerna blivit omskakade när de insett att världen inte är som de tidigare tänkt. Materialismens hus rasar samman, och in träder en icke-materiell verklighet.

Enligt Capra ser fysiken idag verkligheten som en komplicerad väv av relationer mellan olika delar av en helhet. Och en viktig beståndsdel i verkligheten är iakttagaren, som själv påverkar det han observerar. Någon objektivt riktig beskrivning av världen existerar inte - observatören spelar själv alltid en roll. "Inom atomfysiken kan vi aldrig tala om naturen utan att samtidigt tala om oss själva", skriver Capra.

Inom hinduismen är det en grundtanke att mångfalden av livsformer är olika manifestationer av en och samma yttersta verklighet, som kallas Brahman och uppfattas som alltings innersta väsen. Brahman är världssjälen, oändlig, evig och omöjlig att fatta med mänskligt förstånd. Brahman finns som Atman i människan. Atman är människosjälen. Denna idé att Brahman och Atman är ett, är grundtanken i vedantafilosofin. Hela världen har Brahman som sin själ. Brahman är verkligheten, och någon annan verklighet finns inte. Och denna verklighet är du. Insikten om detta är Upplysning.

Brahman skapar världen, maya, som en lek, lila. "Brahman är den store trollkarlen som förvandlar sig själv till världen."

Även inom buddismen är uppfattningen av världen som en enhet viktig. Buddhismen anser att idén om jaget som något separat och varaktigt är en illusion. Vad som finns är en föränderlig ström. Det mänskliga sinnets innehåll är en del av denna ström. En människas inre är alltså en del av enheten och ingenting för sig. Bakom strömmen av tankar finns en tomhet, som dock är alltings upphov. Det kallas tomhet, eftersom inga mänskliga begrepp kan beskriva det.

Capra förordar själv en holistisk syn på världen. För att riktigt kunna beskriva världen behöver vi ett nytt paradigm, menar han, en genomgripande förändring i vår verklighetsbild, vår livssyn, våra värderingar. Och grund för detta synsätt finner vi i fysikens och mystikens uppfattning av verkligheten. Det är viktigt att vi inser, framhåller Capra, att allt ingår i en sammanhängande kosmisk process och att ingenting kan förstås skilt från sin omgivning. Allt är ett helt. Delarna i helheten påverkar ständigt varandra.

Fritjof Capra ansluter sig för övrigt till nobelpristagaren Ilya Prigogines teori att levande organismer är självorganiserande system, vilket betyder att deras byggnad och funktioner inte bestäms utifrån av deras omgivning utan inifrån av de levande organismerna själva.

Vad som gör levande system unika är inte bara att de kan vidmakthålla sig själva, sin dynamiska form, utan även att de inte för alltid är bundna i sin nuvarande form utan kan överskrida denna och förändras, förbättras, anpassas till en ny omgivning. Enligt denna nya syn på levande organismer är Darwins utvecklingslära ofullständig. De levande organismernas självorganiserande förmåga är en faktor bakom utvecklingen som Darwin inte räknade med. Evolutionen framstår framför allt som en manifestation av de levande organismernas självorganisation, vilken med tidens hjälp leder till allt större meningsfull komplexitet.

En väsentlig egenskap hos levande organismer är medvetandet, poängterar Capra och hänvisar till Gregory Bateson som menar att medvetandet är en nödvändig och oundviklig följd av en viss komplexitet och att det börjat utbildas långt innan levande organismer har utvecklat hjärna och högre nervsystem.

Bateson har sagt: "Medvetande är allt levandes väsen."

Capra ser medvetandet som själva dynamiken, den skapande kraften, bakom de levande organismernas självorganisation. Detta är en uppfattning som är radikalt annorlunda än Descartes uppdelning av materia och medvetande i två skilda kategorier. Enligt den nya synen är materia och medvetande två olika uttryck för samma grundläggande fenomen.

Medvetande finns hos alla levande organismer, anser Capra. Men för att beskriva de mentala krafterna hos lägre levande organismer använder han begreppet mentation. Begreppet medvetande reserverar han för organismer med högre komplexitet. Varje levande system, såsom en cell, en vävnad, ett organ, har en mentationsprocess, men högre organismer har en "inre värld" med självmedvetande, medvetna upplevelser, begreppstänkande, symbolspråk etc.

Det finns olika nivåer av medvetande. I människokroppen finns exempelvis olika nivåer av mentation hos celler, vävnader och organ. Där finns även det medvetande som är knutet till hjärnan. De mänskliga medvetandena är inneslutna i större medvetanden, nämligen sociala och ekologiska system, och dessa ingår i sin tur i planetens mentala system, vilket i sin tur måste ingå i något slag av universellt eller kosmiskt medvetande. Allt levande ingår alltså i något större system. Den uppfattningen får betydelsefulla följder inte bara för vetenskapen utan även för samhället och vårt liv i vardagen. Den påverkar till exempel vårt sätt att behandla sjukdomar. En holistisk syn blir ofrånkomlig. Den påverkar också vårt förhållande till naturen.



Till sidan 1!




www.sokaren.se/INDEX309.HTML