Willis Harman

och medvetandets tidsålder

Det viktigaste som hänt mänskligheten under 1900-talet är en pågående förändring av västerlänningars syn på verkligheten, anser Willis Harman som är professor emeritus från Stanforduniversitetet i USA, tekniker och framtidsforskare. En ny verklighetsbild växer fram.

Harman menar att vi nu går över från vetenskapens tidsålder till medvetandets tidsålder. Enligt det gamla föreställningssättet är det mänskliga medvetandet en biprodukt i den fysiska evolutionen, men den uppfattningen börjar nu ersättas av ett nytt sätt att se, där medvetandet framstår som en verksam kraft bakom förändringarna i den fysiska världen, en orsaksfaktor i skapandet av världen.

Harman erkänner att vetenskapen har haft en oerhört stor betydelse, men han påpekar att den har sina begränsningar och att den haft en negativ verkan på en del av våra värderingar. Vetenskapen har betraktat universum som inte mycket mer än en jättestor maskin, och den har därmed framställt en kylig objektivitet hos forskarna som den väg som leder till kunskap. Den vetenskapliga metoden har blivit en ny ortodoxi, som efterträtt den religiösa. Endast objektiva, verifierbara fenomen har godkänts, medan däremot sådant som knappast kan mätas och vägas, såsom andliga erfarenheter och den ömsesidiga påverkan mellan medvetandet och kroppen, inte fått någon plats i världsbilden.

Utanför den vetenskapliga bilden av världen har också de erfarenheter fallit som kallas mirakulösa eller paranormala. Harman menar att den begränsade vetenskapliga syn på verkligheten som inte kan förklara dessa mysterier, också är ansvarig för många av de globala problemen idag. En följd av den vetenskapliga världsbilden har varit att den religiösa grundvalen för våra värderingar har urholkats och ersatts av ett slags pseudovärdesystem, såsom materiella framsteg, effektivitet och produktivitet. Beslut med betydelse för människors liv över hela världen, och även för kommande generationers liv, har fattats efter krassa ekonomiska bedömningar.

Men idag ser Harman en förändring i tänkesättet sprida sig. En del människor i väst har vaknat upp till en ny syn på världen. Som exempel på denna förändring nämner han en rad ideella rörelser, bland annat för en holistisk syn på hälsan, för miljövård, för tredje världens rättigheter och för djurens rättigheter.

Harman tror att om några generationer kommer denna förändring av tänkandet att ha lett till ett samhälle som skiljer sig lika mycket från det moderna industrisamhället som detta skiljer sig från den medeltida världen.

Idag säger allt fler människor till varandra: Världen är inte sådan som vi har fått lära oss. Detta är en ny insikt som påminner om när det vetenskapliga tänkandet bröt igenom. Då sa folk: Världen är inte sådan som kyrkan har förkunnat. Nu heter det: Världen är inte sådan som vetenskapen har förklarat.

Vetenskapen kan inte tala om för oss hur världen är, eftersom den bortser från en väsentlig del av verkligheten, nämligen vår andliga natur, menar Harman.

Och nobelpristagaren Roger Sperry säger att vi har förbisett medvetandet i våra undersökningnar av världen. Han menar, hypotetiskt, att förutom de orsaker och verkningar som vetenskapen traditionellt arbetar med, finns ett annat slag av orsaker, nämligen när medvetandet får något att hända.

Harman menar att medvetande är orsak till verkligheten. Medvetande är inte något som uppstår ur det materiella universum vid slutet av en lång utveckling, utan i stället något som hela tiden skapar verkligheten. Det är här det universella medvetandet han talar om. Han nämner George Wald vid Harvarduniversitetet, vilken fick ett nobelpris i slutet av 60-talet. Wald är biolog och säger att något som förbryllat honom är att universum är så vänligt inställt till att liv utvecklas. Universum tycks främja utvecklingen av liv. Liv förefaller inte uppkomma av en tillfällighet. Förklaringen till detta menar Wald är att medvetande alltid har funnits hos universum.

Ett slag av medvetande är det undermedvetna, framhåller Harman. Och det påverkar våra liv mycket mer än det vanliga medvetandet. Från det undermedvetna kommer en stor mängd budskap till medvetandet. Dessa budskap har sin rot i kulturen, eller också kommer de från våra föräldrar, andra människor eller exempelvis TV, och de programmeras in i våra medvetanden utan att vi är riktigt på det klara med detta.

Harman säger också, liksom C. G. Jung, att alla individuella medvetanden hänger ihop på en djup nivå. På grund av denna förbindelse mellan medvetandena skapar vi tillsammans vår verklighet ur samma djupa grund, vars yttersta verklighet är det universella medvetandet.

När vi får klart för oss att vi kan förändra det omedvetnas programmering, kan vi förändra vår verklighet.

Det pågår således inte bara en fysisk evolution utan även en andlig. Vår förståelse utvecklas. Vi upptäcker oss själva mer och mer, vilka vi egentligen är.

Finns Gud med i den nya uppfattningen av världen? Ja, den tanken vinner spridning att det faktiskt existerar ett gudomligt väsen eller ett universellt medvetande, men också att vi är mer intimt förbundna med detta än vi fått lära oss i skolan.

Det sägs ibland i New Age-kretsar att "vi är gudar". Harman bejakar den idén men säger att den inte innebär att vi är oberoende gudar eller har magiska krafter som ständigt står till vårt förfogande. Men den innebär att det universella medvetande som vi är förbundna med i vårt djupaste väsen, är det kosmiska medvetande som skapar allt.



Foto: Per Frisk.



Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX310.HTML