Peter Russell

och det vidgade jaget




Peter Russell 1982 utkom Peter Russells bok "The Awakening Earth" (svensk översättning "En uppvaknande värld" 1984). Författaren tecknar en bild av universums utveckling från Stora Smällen, när världen blev till, fram till livet på jorden idag, och han har en vision av framtiden.

Russell (f 1946) tar upp idén om jorden som en levande organism, den så kallade Gaia-hypotesen, vars kanske främste företrädare är James Lovelock. Liksom människokroppen kan kontrollera sina livsprocesser, exempelvis kroppstemperaturen och antalet vita blodkroppar, så kan jorden kontrollera sin temperatur och sammansättningen av luften, vattnet och marken, så att livsbetingelserna hela tiden är de bästa. Jordens biosfär kan därför betraktas som ett levande, självorganiserande system.

Kroppen beter sig på ett välorganiserat sätt i livsfrämjande syfte, och det gör jorden också, säger Russell. Detta är alltså inga tillfälligheter, utan delar i en plan för livets upprätthållande.

Höjdpunkten i Russells bok är kanske idén om det obegränsade jaget. Han menar att det hos många människor idag pågår en förändring i uppfattningen av vad "jag" är. Enligt den gamla modellen är jag allt som finns innanför min hud, och ingenting annat. Men ett nytt sätt att se börjar komma, där jag identifierar mig med alltet. Och den förändringen i synsätt innebär ett språng i utvecklingen, som kan jämföras med när människan började inse att det inte är solen som rör sig kring jorden, utan i stället jorden som går i en bana runt solen. Det rör sig här om ett paradigmskifte.

En grundtanke är att i mitt innersta är jag av samma väsen som du och hela universum. Våra individuella medvetanden är som vattendroppar ur havet. Varje droppe är en unik, individuell droppe med egen identitet och egna speciella egenskaper - ändå är varje droppe också av samma väsen eller natur som havet: vatten. Denna upplevelse av alltings enhet är kärnan i enhetsmystiken: i vårt innersta är vi alla förenade. Vårt väsen är Varat självt. När vi inser detta, då upplöses individualiteten och ger plats för ett gränslöst varande - men denna förlust av personligheten är ingen verklig förintelse, utan den är det enda sanna livet. Att dö bort från det vanliga begränsade jaget är att vakna upp och finna att ens verkliga, innersta jag genomsyrar universum och alla andra varelser.

Om vi verkligen upplever denna vår enhet med allt - inte bara intellektuellt fattar den - då påverkar det vårt liv och skapar ett nytt samhälle i en stor gemenskap, där vi är måna om alla varelsers lycka och inte förstör vår värld.

Insikten att allt är Ett är Upplysning. Den upplysta människan upplever en spontan kärlek till allt.

Hur finner man vägen till Upplysning? Jo, det finns meditationstekniker, av österländskt ursprung, som kan ge en människa en djupare uppfattning om jagets och varats sanna natur.



Till sidan 1!




www.sokaren.se/INDEX311.HTML