Klokt sommarprat i radion
Eva Moberg om den ringa visdom som styr världen
I juli 2001 var Eva Moberg sommarpratare i radion. Mellan den fina musik hon valt ut för sitt program talade hon om saker som ligger henne varmt om hjärtat. I inledningen tog hon upp dansens och sömnens betydelse. Dansens kroppsrörelse ger glädje och är hälsosam, och tillräckligt med sömn är något nödvändigt som borde inskrivas i de mänskliga rättigheterna, ansåg hon.
Det amerikanska transportdepartementet anser att bristen på sömn orsakar omkring 200 000 trafikolyckor varje år, sa Eva Moberg också.
Hon tog även upp det antipris som föreningen Vetenskap och Folkbildning gett henne.
- Du lyssnar nu till årets förvillare 1999, utsedd av en förening som troget sköter vakthållningen vid vetenskapens gränser så att inga kättare slipper in och inga tvivel börjar spridas om den rätta läran. Varje år riktar den sin bannstråle mot en förvillare. Jag är mycket stolt över den här utmärkelsen och har ofta varit i mycket gott sällskap.
- Hur kommer det sig då att just jag har bedömts som värdig? Jo, jag har flera meriter. Jag har ofta kritiserat vissa sidor i naturvetenskapens utveckling och ifrågasatt dess rätt att i full ansvarsfrihet och högt över allas huvuden staka ut framtiden och avgöra villkoren för hela planeten.
- Jag har också försökt ge rättvisa åt vissa sidor av den föraktade new age. Och jag har informerat om att det faktiskt existerar paranormala fenomen, dvs sådant som det hittills inte finns någon vetenskaplig förklaring till.
- Det lustiga är att jag är en mycket förnuftstroende person och att det är just därför som jag har blivit förvillare. Jag tycker nämligen att det är naturvetenskapen som har hamnat i det irrationella. Ta t ex tron på slumpen. Forskare har länge fått folk att tappa livsmodet genom sina utsagor om att livet och jorden, ja allt i vårt kända universum har tillkommit av en ren slump. Det är bara nånting som de tror, och det är just mitt förnuft som hindrar mig att ställa upp på deras tro. Och slumpforskningen verkar inte stödja den.
- Sannolikheten för att en enda proteinmolekyl skulle kunna tillkomma av en slump är som att kasta tärning fem miljoner gånger och få upp en sexa varje gång. Dessutom finns det tjugo olika sorters proteiner i cellen som måste kombineras i exakt rätt ordningsföljd. Och en cell består dessutom av en rad andra ämnen med lika invecklade strukturer som alla måste komma i rätt ordning. Och det är bara början.
- Numera kan både mikrobiologer och kärnfysiker mellan skål och vägg bekänna sin förstummade vördnad. Det här är för överväldigande sinnrikt, slumpen är helt överspelad som förklaring, osv. Men det är inte vetenskapens officiella ståndpunkt. Om en vanlig lekman talar om att någon för oss ofattbar plan eller kraft eller någon tanke, eller något väsen måste ligga bakom eller i det hela, då anses han eller hon genast mogen för någon av de gudar som människor har skapat som sina spegelbilder eller projektioner. Kanske tror man rentav på skapelseberättelsen i Bibeln.
- Jag fattar inte varför ett nej till tron på slumpen och en insikt om världens oändliga mysterium skulle medföra anslutning till ett enda av de makt- och normsystem som brukar kallas kyrkor.
- Nej, jag är bara livsdyrkare och jag är väldigt tacksam för att jag inte föddes i något av de samhällen som stöter ut sådana typer som jag.
- Till mitt syndaregister hör, som jag nämnde, att jag anser att det existerar saker som vetenskapen inte har kunnat förklara och, märk väl, kanske aldrig kommer att kunna förklara. Då anses man öppna dörren på vid gavel för vidskepelsens farsot och allehanda dunkla krafter. Men som vanligt är det bara mitt sunda förnuft som jag har att stödja mig på.
Det räcker tyvärr inte med en åthutning från vetenskapliga auktoriteter för att jag skall underkänna det stora antal mycket noggranna empiriska studier som har gjorts och som bekräftar att paranormala fenomen existerar, men inte förklarar vad de är eller varför de finns.
- För vetenskapsfundamentalisterna är det här att erkänna t ex tankeöverföring eller fjärrsyn likvärdigt med att tro på jultomten eller att statyer kan börja blöda. Själva lever de alltså i tron att människan, som brukar vara identisk med forskaren, i sinom tid skall kunna förklara precis allt och att någonting utöver detta inte kan finnas - d v s att just människans speciella utrustning med sinnen och hjärna är optimal och objektivt giltig. Ändå behöver vi bara tänka på att exempelvis valen, fladdermusen och hunden har sinnen som vi saknar eller bara har rudiment av. En framtida livsform kanske tycker att vi människor betraktade världen ur vinbärssnäckans perspektiv. Och alla de här arterna på jorden inklusive vi själva har bara existerat under någon sekund, sett ur universums perspektiv. Ändå skulle alltså forskarna här och nu kunna fastslå att något för oss oförklarligt inte kan existera. Jag tycker att det här påminner om tuppen som trodde att solen gick upp för att höra honom gala.
- Jag är motståndare till alla sorters fundamentalism, även den naturvetenskapliga, för alla hindrar de oss att förstå hur rikt livet är och hur fantastiskt det skulle kunna vara.
Sedan kom Eva Moberg in på vår behandling av djuren. Hon sa:- Jag har ofta undrat över de där etiska experterna som forskarsamhället håller sig med. Är de något annat än ett alibi? För mig är det obegripligt hur de kan tillåta att man till exempel skapar en ny art, ett slags mus, enbart designad för att få cancer och sen forskas på.
- Jag känner ett slags existentiell vanmakt när jag inte lyckas få andra att förstå det oacceptabla i det här. Vill du inte bota cancer? frågar de. Jo, men jag vill framför allt förebygga cancer och det finns åtgärder som vårt samhälle kunde ta till, en massa åtgärder för att minska cancern om det verkligen är det det gäller och inte den berömda mänskliga nyfikenheten eller vinstintresset. De etiska kommittéerna verkar som mest kunna fördröja ett forskningsspår en aning. Under tiden ger oss forskarna förintelsemöjligheter som går långt utöver vår egen föreställningsförmåga. Och möjligheter att skapa om oss själva fast vi ännu inte vet vilka vi är eller varför. Riskerna påstås alltid ligga betryggande långt fram i tiden. När de sedan infinner sig, heter det att man inte kan blunda för verkligheten och ingen kan vrida klocka tillbaka, eller skall vi kanske hamna på efterkälken eller rentav i bakvattnet. Bakvattnet är den plats som forskare och politiker och företagare är räddast för av allt. När man började klona djur hette det lugnande att kloning av människor aldrig kunde bli aktuell. I varje fall inte de närmaste hundra åren. Nu är vi snart där och många människor står redan i kö för att bli klonade eller få sina barn klonade.
- Vetenskapen har länge ställt sig frågan huruvida det kan finnas intelligent liv i universum. Och med det menar de helt enkelt något annat intelligent liv än vårt. Jag tycker det är så rörande. Vad man än kan säga om människan, hon är komplicerad och uppfinningsrik och oerhört mångsidig, och det finns många högintelligenta individer. Men som art är människan definitivt inte intelligent - en art som förstör sin näringsbas och har förberett sin egen utplåning i femtio år utan att ändra sitt sätt att leva kan inte kallas intelligent.
- Väldigt ofta citeras Albert Einsteins ord "Människans förmåga att klyva atomen har förändrat allt, bara inte vårt sätt att tänka". Mera sällan hör man fortsättningen på citatet: "Och vi driver därför mot en katastrof utan jämförelse." Varför har det fallit bort? Jo, man kan bli stämplad som domedagsprofet. Det är en klyscha som bygger på ett missförstånd. Domedagsprofeterna i forntiden var de som förkunnade att domens dag snart skulle komma och att man därför skulle sluta synda så att man kom till Guds rike efteråt. Idag kallar man domedagsprofeter de som tvärtom försöker förhindra domedagen så att vi kan leva kvar här på jorden, eftersom det är här som himmelriket finns. Ja, allt det här säger jag alltså i egenskap av årets förvillare 1999. Tyvärr är jag fortfarande likadan. När man ser ut över världen och bläddrar i dess vetenskapliga tidskrifter, då inser man ju också att det här att försöka påverka forskningen är som att försöka hejda ett framrusande tåg med en sytråd. Enda trösten är att man inte är helt ensam, även om det kan verka så många gånger. Motståndet finns men är vilset och splittrat och utan självförtroende. Men det går att stå emot även om man inte har färdiga, utarbetade politiska alternativ. Man har rätt att vägra sin acceptans som de av någon anledning fortfarande gärna vill ha. Man har rätt att stå emot även när hånet haglar.
Därefter övergick Eva Moberg till att tala om SILP, Samfundet för Intelligent liv på Planeten, där hon är biskop.- Jag får nu skrida fram i vackra, glänsande skrudar och predika sanningar och dela ut nådig uppmuntran, sa hon. Folk blir väldigt glada när jag högtidligt yttrar att de gör en stor insats i vår gemensamma strävan mot den intelligenta planeten.
Bland annat tog Eva Moberg upp kärnvapenfrågan.
- Homo sapiens tänker så här. Den som har kärnvapen är en stormakt. Men kärnvapnen får inte komma i händerna på en galning. För bara en galning kan vilja starta ett kärnvapenkrig. Man har dem bara för att andra har dem och för att omvärlden skall tro att man är tillräckligt galen för att använda dem. Om världen tror att man är tillräckligt galen för att använda kärnvapen, då hör man till de största. Och de får inte börja tro att man är klok - för då blir det väldigt farligt. På den här arten har vetenskapen satt etiketten homo sapiens sapiens, den allra klokaste människan. Visst är det gulligt!
- Före kärnvapnen var USA närmast ointagligt. Med kärnvapen kan det förstöras på några timmar.
- Kärnvapenmaterialet har spritts över världen genom kärnkraften, avfallet måste bevakas i 100 000 år. Den första chefen för det internationella atomenergiorganet, IAEA, fastslog att "fredens bibehållande är ett oeftergivligt villkor för kärnkraftens utbyggnad". Ingen brydde sig om det, inte ens han själv. Och ingen har ens försökt hävda att världen sedan dess har blivit fredlig eller kommer att så förbli. Visst finns det enstaka människor, även inom det militärindustriella supermaktskomplexet, som det någon gång går upp ett ljus för. Den amerikanske generalen George Lee Butler, som vi gärna vill se som medlem i vårt Samfund Intelligent Liv på Planeten, var tidigare befälhavare för USAs strategiska kärnvapen, men numera ställer han sig frågan: "Varför får en sådan oerhörd fräckhet bestå i en tid när vi borde stå darrande vid anblicken av vår dårskap och förenade i hängivenhet att avskaffa dess mest dödliga uttryck?"
- Det är inte av ondska som människor planerar och arbetar för möjligheten av hela länders utplåning. Det är av dumhet. De tror att det är nödvändigt. De människor i det förflutna som offrade stora mängder människor åt gudarna, gjorde det inte heller av ondska. De trodde att det var nödvändigt.
Senare i programmet bekände Eva Moberg att hon "skulle ha väldigt svårt att hålla sig allvarlig som biskop". SILP finns inte i den materiella världen, men borde kanske göra det.
Eva Moberg sa mycket mer klokt i sitt program. Vi slutar här med konstaterandet att hon gör sig väl förkänt av det klokpris som denna tidskrift gav henne 1998.
SM
www.sokaren.se/INDEX347.HTML