Rolf Ejvegård:
Livets uppkomst
Slump eller skapelse?
Dr R L Wysong undervisar i veterinärmedicin i USA och har skrivit flera böcker i sitt ämne. På sin fritid har han sysslat med problemet om livets uppkomst. Forskningsresultaten har han sammanställt i en mäktig bok på 454 sidor, kallad "The Creation-Evolution Controversy". Den är utgiven av Inquiry Press, Michigan, USA och utgivningen har stötts av undervisningsdepartementet i Michigan.
I 22 kapitel ställer författaren upp argument för och mot den vetenskapliga utvecklingsläran och den religiösa skapelseberättelsen. Boken är bitvis mycket svår och kan omöjligen sträckläsas men förståelsen underlättas av en mångfald diagram, tabeller, teckningar och fotografier, tillsammans 138 illustrationer.
Jag skall här först i punktform ta upp några olika argument för de båda åsikterna. Därefter ser jag litet närmare på den analys Wysong gör när det gäller ett par av argumenten.
Några argument att människan, djuren, växterna och planeterna är resultat av en gradvis utveckling:
Al. Experimentellt kan visas hur olika kemikalier söker sig till varandra och bildar föreningar. Det verkar som om naturen strävar efter att skapa liv.
A2. Liv finns i en otrolig mängd variationer och påverkas av sin omgivning. Variationsrikedomen tyder på möjligheten att människan och djuren utvecklats till vad de är i dag.
A3. Var ser vi en skapare av planeternas banor, av vindarnas tjut eller jordgubbarnas mognande? Skapelseprocesser pågår ständigt. Ingenstans ser vi skaparen. Däremot kan vi ge "naturliga" förklaringar till alla dessa skeenden.
A4. Väte och syre bildar i en viss förening vatten. Det är vått. Vätets och syrets egenskaper hjälper oss inte att förstå vad blöthet är. Väta är dock något lika naturligt som väte, trots att vätan uppkommit ur vätet och syret. Vi kan på analogt sätt resonera om liv och medvetande. Dessa företeelser kan inte förstås genom kemiska analyser men är något lika naturligt som blöthet. Om det inte behövs någon skapare för att förklara varifrån det våta kommer, så behövs det inte heller någon skapare för att förklara varifrån tänkandet kommer.
A5. Alla naturvetenskapliga forskare och därmed alla naturvetenskaper i dagens läge utgår från evolutionsläran. Vi skall dock inte tro på utvecklingsläran därför att majoriteten av vetenskapsidkare gör det utan därför att den är den mest praktiska och mest fruktbärande förklaringsgrunden för alla skeenden så som de behandlas av vetenskapen.
A6. Evolutionsläran har testimplikationer. Det har inte skapelseläran, vilken bygger på religiösa myter. Ett krav inom den moderna naturvetenskapen är att ett påstående skall kunna prövas och testas.
A7. Skapelseläran hyllas av de intellektuellt slöa. På varje fråga varför det är så där kan den lata ge samma svar: Jo, därför att skaparen (Gud) gjorde det så där.
A8. Skapelseläran förklarar ingenting utan skjuter endast problemet framför sig till ett senare led, ty den förklarar inte vem som skapade den första skaparen.
A9. Skapelseläran gör allt svårförståeligt lättförståeligt, åtminstone för dem som tror på skapelseläran. Dess förklaringar påminner om svaret på följande gåta. - En man var instängd i ett trähus utan fönster och dörrar. Det enda som fanns i huset var en spegel. Hur kom han ut? Svar: Han tittade i spegeln och såg sig själv. Han tog sågen och sågade sig ut.
Några argument för skapelseläran, att livet inte uppkommit i en utvecklingsprocess utan "tillverkats" från början:
Bl. Livet är knutet till cellen, som är uppbyggd av oorganiska ämnen. Cellen är alltför komplex för att ha kunnat uppstå genom en slump.
B2. Världen är ett ekologiskt system. Allt hänger ihop och alla ting är beroende av varandra. Ett ekologiskt system med dess funktioner, vilka är beroende av systemets delar, måste ha skapats som en helhet. Funktionen kan inte ha funnits först och sedan småningom ha skapat delarna. Funktionen är ju beroende av delarna. Delarna kan inte ha skapats först i ett funktionslöst sammanhang. Även skapandet är ju en funktion. Alltså återstår endast möjligheten att skapandet av delarna och funktionerna skett samtidigt. Därmed är utvecklingsteorin tillbakavisad.
B3. Liksom man kan vara religiöst eller politiskt indoktrinerad och se enögt på religiösa och politiska frågor så kan man vara vetenskapligt indoktrinerad. Häri har vi förklaringen till evolutionsteorins popularitet bland vetenskapsmännen. (Punkt A5.) Vi hjärntvättas nämligen redan i skolsystemet, från förskolan till och med universitetet, att se allt ur utvecklingslärans synvinkel. Detta gör att vi inte lägger märke till att det finns massor företeelser inom samtliga naturvetenskaper som utvecklingsläran inte förklarar.
B4. Världen själv, i såväl stort som smått, vittnar om en skapare. Världen är nämligen ordnad i en fungerande enhet. På det löpande bandet i en stor industri växer småningom en fungerande bil fram. Den gör det därför att löpande bandet skapats av en intelligens. Hade bildelar slumpmässigt tillförts ett löpande band skulle massproduktionen av användbara bilar vara en omöjlighet. Hade världen satts ihop slumpmässigt så skulle den inte fungera.
B5. Om så komplicerade "ting" som djur och människor uppstått av en slump, så borde världsrymden vimla av så jämförelsevis okomplicerade föremål som stolar, trätofflor, datorer och TV-apparater. Såvitt vi hittills kunnat utröna gör den ju inte det. Alltså är utvecklingsläran föga trolig.
B6. Om människan utvecklats ur apan eller något annat "högtstående" djur, så borde spår efter den "felande länken" ha påträffats för länge sedan. Den felande länken bör ha en utvecklingshistoria som är minst lika lång som människans och den historian ligger i tiden just före människans. Vi vet en massa om djurlivet åtskilliga miljoner år bakåt i tiden. Varför vet vi då ingenting om den felande länken? Troligen därför att den aldrig funnits.
B7. "Den felande länken" är en tänkt bit i utvecklingen som just föregår människan. Vid närmare studium av de tänkta utvecklingslinjerna finner man en mängd borttappade länkar eller hopp i utvecklingen.
B8. Vetenskapsmän som förespråkar utvecklingsläran säger att utvecklingen sker enligt bestämda förutsättningar: naturlagarna. Det som händer i världen sker inte slumpmässigt. Om man tappar en penna så faller den ned på golvet. Den flyger inte ut genom fönstret. När det gäller uppkomsten av världen, av livet, av människan, så säger dock samma vetenskapsmän att det skett slumpmässigt. Det ligger en motsättning i att pennans rörelser beskrivs som naturbestämda medan livets tillkomst anges som ett resultat av tid och slump.
B9. Varifrån kommer universum som helhet? Hur, var och när började evolutionen? Utvecklingsläran kan inte ge svar på de grundläggande frågorna. Om evolutionisterna eventuellt skulle komma med en kompromiss och säga att Gud skapade materien och satte igång utvecklingen, så kunde de precis lika gärna säga att Gud skapade världen så som den är i dag med alla fossiler och arkeologiska fynd. Evolutionisterna beskyller skapelselärans anhängare för att inte kunna ge några förnuftiga svar på frågan om världens uppkomst. I själva verket kan evolutionisterna inte heller göra det.
Wysong tar upp många fler argument, särskilt för skapelseläran. Många av dem är emellertid av apologetisk typ och innehåller inte sällan invektiv, varför det inte finns något intresse att nämna dem här.
Som framgår av uppräkningen ovan så talar ett argument för eller mot en tes. Har man två teser som är motsatta, så blir ett argument för den ena tesen automatiskt ett argument mot den andra. Ett argument mot ett argument som är för den ena tesen blir då ett argument för den andra tesen. Skapelseläran och utvecklingsläran är inte logiska motsatser men är i praktiken antiteser. Det finns nämligen inte någon tredje teori om livets uppkomst. Ett argument mot utvecklingsläran är därför alltid ett argument för skapelseläran och vice versa.
Jag går nu över till att närmare se på ett par av resonemangen.
Det finns vetenskapsmän som anser att om livet på jorden är ett resultat av en materiell utvecklingsprocess så borde den oändliga rymden innehålla ett stort antal planeter med liv som kommit olika långt i sina utvecklingsstadier. (Jfr punkt B5 ovan.) Här har vi alltså ett exempel på en testimplikation. (Punkt A6.) Åtskilliga av dessa planeter bör då hysa civilisationer som kommit längre i utvecklingen än vi gjort. Än så länge har vi dock inte från vår utgångspunkt, jorden, upptäckt något liv ute i världsrymden. Hittills gjorda undersökningar pekar på att liv i vårt solsystem endast finns på vår planet. För att testa utvecklingsteorin måste vi således gå utanför vårt solsystem och söka nå kontakt på annat håll. Ett sådant försök som våra evolutionistiskt inriktade vetenskapsmän har gjort är följande.
Den 3 mars 1972 sändes en rymdfarkost kallad Pioneer 10 ut i rymden. Om 80 000 år kommer Pioneer in i närmaste solsystem. Ombord finns ett meddelande om vem som sänt ut rymdskeppet. Hade vetenskapsmännen trott att vi var unika så hade det varit meningslöst att skicka ut meddelandet.
Detta test är dock ur tellurgisk synpunkt helt utan intresse. Även om Pioneer genom en lyckträff skulle hamna mitt i en långt kommen civilisation och ett lika snabbt svar sändes tillbaka, så skulle svaret, som då skulle komma till jorden om 160 000 år, inte träffa på någon civilisation. Dessförinnan har människan utplånat allt högre liv på jorden och det dröjer många årmiljoner innan en ny människoart uppstår på vår planet.
Än så länge har vi alltså inga bevis för att tänkande eller ens levande varelser finns utanför vårt solsystem. Skulle vi träffa på liv ute i rymden så skulle det således enligt evolutionisterna vara ett bevis för utvecklingsläran. Detta resonemang bestrids av skapelselärans anhängare. De påpekar att man ju fortfarande kan anta att Gud skapade universum med allt som finns i det.
Vi skall se litet på hur Wysong anser att tidsbegreppet kommer in när det gäller att avgöra om människan levererats färdig eller småningom uppstått.
Somliga evolutionister anser att tiden är nyckeln till gåtan om livets uppkomst. Om vår del av universum är två biljoner år gammal så kan under denna fantastiskt långa tid även det, som vi tycker, omöjliga inträffa. Andra delar av universum är kanske många gånger äldre. Om tillräckligt lång tid gives så är det statistiskt säkerställt att även det mest omöjliga inträffar.
Antag att vi har ett lotteri med tusen lotter och en högsta vinst. Chansen att vinna högsta vinsten är således en på tusen, dvs mycket liten. Antag att det finns 10 000 sådana lotterier och att du köper en lott i varje lotteri. Din chans att vinna en högsta vinst är då statistiskt sett 19.999 på 20.000, dvs du kommer med nästan absolut säkerhet att få minst en högsta vinst. Det osannolika att du skulle få en högsta vinst blir till visshet när du prövar lyckan tillräckligt många gånger. Sannolikheten för att liv skulle uppstå genom slumpen blir något ofrånkomligt bara tillräckligt många chanser ges.
De som tror på skapelseakten säger att tidsaspekten är oväsentlig. Livet har skapats ur aminosyror, påstår evolutionisterna. Studerar man världen finner man likväl att aminosyror inte spontant skapas ur aminosyror och att aminosyror inte spontant bildar proteiner. Det motsatta förhållandet råder. Det är proteinerna som spontant går över i aminosyror och aminosyrorna upplöses spontant i atomer. Ju mer tid vi har dess större sönderfall får vi. Utvecklingen går alltså inte mot skapandet av liv, utan mot upplösandet av liv.
Om man tar en kortlek och kastar upp korten på en gång i luften och gör det tillräckligt många gånger så kommer det till slut att hända att alla 52 korten hamnar så att de bygger upp ett stort korthus. Ett sådant korthus är dock bräckligt och chansen att det skulle falla sönder är mycket större än att man skulle kunna ta en ny kortlek, förfara på samma sätt som sist och få ett nytt stort korthus bredvid det gamla. Man kan alltså ifrågasätta om slumpen inte mer gynnar nedbrytningen av det sammansatta än hopsättningen av enskildheter.
Ju mer tid det finns, dess mindre utveckling finns det, säger kreationisten, ty det är alltid större chans att något faller sönder än byggs upp om slumpen bestämmer utvecklingen. Skulle tiden ha varit evig och utvecklingsprincipen rått så skulle allt ha sönderfallit i sina minsta beståndsdelar för länge sen. Liv skulle då ha varit en omöjlighet.
Wysong säger att han inte tar ställning till de två lärorna men det kan knappast undgå läsaren att hans hjärta klappar för skapelseläran. Han överlåter åt läsaren att själv avgöra problemet. Den som ej är vetenskapsman kan omöjligen på ett väsentligt sätt ta ställning. Var och en som tänker över livets uppkomst anammar dock en tro. Han blir antingen evolutionist eller kreationist.
PS
"Livets uppkomst" skrev jag 1980. Nu har vi 2002. Med undantag av några stilistiska förändringar har jag låtit den ursprungliga texten stå kvar. Vad som slår mig är att vetenskapen rent empiriskt sett gått framåt en hel del under dessa mer än 20 år och det gäller särskilt inom astronomin och DNA-forskningen, alltså två områden som har bärkraft när det gäller evolutionsläran. När det är frågan om det rent teoretiska resonemanget tycks inte mycket ha hänt. Jag föreställer mig att evolutionister och skapelseanhängare, var och en på sitt håll, har lika stark tro på att de har rätt i dag som tidigare. Tyder inte detta på att ingendera sidan sitter inne med den slutgiltiga sanningen, om det nu ens finns en sådan? Det kan ju vara så att vårt vetande har en teoretisk gräns. Måhända kan vi aldrig med vår medvetenhet förklara vår medvetenhet, det som hålls för människans adelsmärke.
Ytterligare ett par kommentarer kan göras. Med anledning av vad som sägs i B5 kan konstateras att dagens astronomer räknar med miljarder galaxer, var och en innehållande miljarder solsystem. Vad som finns där ute är således svårt att spekulera om. Argumentet B5 är kanske svagare i dag än det var för ett kvarts sekel sedan.
Kommentaren att vi ännu inte "upptäckt något liv ute i världsrymden" tarvar i sin tur en kommentar. I dagsläget synes alla astronomer, som yttrar sig i ämnet, hålla det för synnerligen otroligt att det inte skulle finnas liv på snart sagt ett oändligt antal platser i rymden. Det pågår en veritabel kapplöpning om vem som först lyckas finna de avgörande bevisen.
Här sägs också att "allt högre liv på jorden" kommer att försvinna inom 160.000 år. Det teknologiska imperativet säger att en civilisation kommer att fortsätta att utvecklas och uppfinna allt som går att uppfinna tills vi kommer till det stadium då terrorister, eller vad vi vill kalla dem, i sina händer får förstörelsevapen, låt oss kalla dessa för domedagsvapen, med vilka allt högre liv på Tellus kan utplånas. Det kommer då att ske.
Hur lång tid vi haft högteknologi kan diskuteras: tusen år, tvåtusen år? I alla fall behöver mänskligheten knappast vänta så läge som 100.000 år för domedagsvapnens neddragning av rullgardinen.
Detta förklarar också varför ingen civilisation har kommit i kontakt med oss. De har förintat sig själva innan de kommit till det teknologiska stadium som möjliggör intergalaktisk kommunikation.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX352.HTML