Andrew Cohen på Sverigebesök

säger att vi i vårt väsens grund är delar av en helhet

Reportage: Åsa Freij

"Insikten om alltings enhet visar på en spännande möjlighet i människans utveckling. Den manar oss alla som är medvetna om enheten att lämna bakom oss allt som hindrar oss att acceptera den, så att dess faktum kan komma till uttryck i denna värld, inte endast som inre kunskap hos enskilda individer, utan som ett objektivt faktum uppenbart för många. Ja, det verkar som om himlen skulle kunna skapas på jorden om endast några vore villiga."
   Andrew Cohen

Teachings of Liberation. Samtal med Andrew Cohen står det på en inbjudan till tre föreläsningar, som kommer till Sökarens Stockholmsredaktion i juni, 1997. Det handlar alltså om undervisning i frigörelse.
      Där citeras en mening, som förmodligen är karakteristisk för Cohen:
      Sträva efter att utveckla ett tillstånd där du inte längre är rädd för livets komplexitet utan i stället känner spänning och förväntan inför utmaningen att verkligen försöka förstå livet.
      Vill man veta mer, hänvisas man till "Andrew Cohens vänner".
      Han har alltså en grupp sympatisörer i Sverige.
      Cohens vänner träffar vi där föreläsningen hålls, på Musikmuseet intill Kungliga Dramatiska Teatern. Sverigerepresentant är Jean-Michel Joulie, som vänligen ger oss böcker och småskrifter från det imponerande bokbordet med idel Cohenböcker och -kassetter. Han förklarar att det utmärkande för Cohen är enkelhet och träffsäkerhet.
      För att förtydliga vad han menar ger oss Jean Michel följande exempel:
      - En åhörare vid en föreläsning frågade Cohen vad man bäst bör göra för att bli upplyst. Vad bör man studera? Vilka övningar bör man göra? Cohen svarade: Se till att du verkligen vill nå upplysning!

Vad är nu upplysning? När man läser i småskrifterna finner man att det hos Cohen i hög grad rör sig om den djupa tanken om alltings enhet, en för new age karakteristisk idé.
      Andrew Cohen förklarar i sina skrifter att insikten att vi i grunden av vårt väsen inte är separata individer utan i stället delar av en världsomfattande enhet kan upplevas som en "extatisk intimitet". Att vi klänger oss fast vid upplevelsen att vi är unika och speciella, skilda från allting annat, det skapar alla våra problem, såsom bristande empati och kärlekslöshet. Insikten att det i botten av vårt väsen inte finns någon skillnad mellan dig och mig är enligt Andew Cohen den stora idé som kan skapa ett himmelrike på jorden. Denna insikt om vår sanna natur skulle göra vår upplevelse av vad det är att vara människa helt annorlunda. Ja, den skulle skapa frid inom människorna och frid på jorden.
      När vi inser att vi delar vårt sanna jag, som är en opersonlig världsgrund, med alla andra, då upplever vi enhetens mirakel och vi förstår varför allt är som det är och hur det skulle kunna vara.
      Men för att denna insikt skall kunna få betydelse för den mänskliga evolutionen fordras att många av oss kan ta till sig denna idé. Då skulle vi tillsammans kunna skapa en helt annorlunda värld.
      Insikten om enheten föder kärlek. Och kärlekens stora idé hör till hörnpelarna i Andrew Cohens budskap.


Efter en akademisk kvart gjorde Andrew Cohen, med en svart mustasch i ett vackert ansikte, mest påminnande om en latinsk smörsångare, en mycket diskret entré. Tyst satte han sig på en stol och förblev, efter ett enkelt good evening, everybody! stilla sittande under hela framträdandet.
      Han samlade sina åhörare ytterligare till stillhet genom att påkalla en kort meditation. Därefter pratade han fritt ur hjärtat, lugnt och metodiskt, dock avbrutet av ett och annat eget kort överraskande skratt, som kom lika fort som det försvann igen.
      Andrew Cohen uppmanade åhörarna att inte anteckna under föreläsningen, utan ha tillit till att det som var av värde för var och en skulle stanna i minnet ändå. Han menade att antecknande utgjorde ett hinder för full uppmärksamhet.
      - Var bara uppmärksam! rådde han.
      "Det rätta" händer om man vågar släppa sina rädslor, förutfattade meningar, sitt vanetänkande eller tänkande över huvud taget, det var centralt i Cohens budskap. I stället för att klamra sig fast vid det man känner till, är van vid och kan och vet - eller tror att man kan och vet - ska man våga överlämna sig till "det okända" (det man inte vet), det var Cohens bestämda råd till dem som strävar efter att nå en andlig dimension.
      Släpp alla planer, erfarenheter, minnen...tankar och relationer...allt...och överlämna dig till "det okända"! sa Cohen. Därur kommer det som är rätt, när allt det som begränsar oss, lämnar plats för det som finns djupt inom oss.
      Intressant var Cohens påpekande att frigörelse inte är att följa varje impuls, att göra vad man för tillfället har lust med. Många andliga sökare gör det misstaget i början. De kan inte skilja mellan äkta intuition - och falsk. Att följa sina känslor - om de inte kommer från den egofria andliga nivån - är motsatsen till att vara fri. Det är att vara känslornas slav. Den spontanitet som Cohen talade om är att vara öppen - ge rum för det som kommer ur ens okända, "mystiska" inre. Och detta kan bara ske om man inte följer tankar, känslor och impulser av "vanligt" slag.
      Han talade om "det okända", "mysteriet inom oss" i stället för om Gud, som kanske egentligen är det adekvata ordet för den sanningens nivå, den höga dimension där människan är hel och fri, som Cohen menar, och detta var avsiktligt för att inte låsa åhörarna i just sådana begränsande gamla föreställningar som han ville hjälpa dem att komma ifrån.
      - För även om jag menar Gud, så har alla människor så många låsta uppfattningar och erfarenheter kring det ordet att det inte kan användas, sa Cohen. Så fort jag nämnde ordet Gud skulle ni tänka: "Oh... Så det är Gud han pratar om! Aha! "
      Här skrattade Andrew Cohen ett av sina plötsliga korta skratt, och så fortsatte han, mycket allvarligt:
      - Det skulle motverka syftet med min undervisning. Ni skulle omedelbart fastna i er gamla bild av Gud och stänga dörren till ert eget inre.
      Nästa skratt kom efter att Cohen för en kort stund avbrutit sitt stillasittande talande. Han gled ner i stolen och med båda händerna kring sin egen strupe spelade han upp en scen med en som håller på att dö av kvävning.
      - Så kväver vi oss med de tankar, känslor och vanor som är riktade utåt och som blir allt starkare ju mer vi försöker på denna felaktiga väg som ju aldrig leder till målet! sa Cohen när han släppt struptaget på sig själv och satt sig upp igen.
      Han dramatiserade ytterligare en gång vad han menade genom att gripa två föremål som fanns inom omedelbart räckhåll och sedan hålla dem tätt inpå sitt ansikte.
      - Föreställ er att det här är två tankar! sa Cohen dovt bakom föremålen - så att det blev tydligt att han spelade instängd. Så här förhåller vi oss vanligen till våra tankar och känslor, utan distans, så nära att vi inte ser hur de ser ut och så att vi inte kan se något annat, förklarade han.
      Det finns ett recept, eller en enkel metod, att komma ifrån allt det som låser oss, vanorna, det kända, det vi vet eller tror att vi vet, sa Cohen. Det är att koncentrera sig på det vi inte vet - eller på "ingenting".
      - Detta innebär dock en viss, nog så knepig, paradox. För det går inte att med tankarna koncentrera sig på ingenting. Det gäller att inte tänka: Nu ska jag släppa det invanda och fokusera på ingenting, på det okända. Det gäller att bara göra det.
      - Men när vi lyckas, fortsatte Cohen, så är det en fantastisk lättnad och befrielse...frid!
      Det största hindret är rädslan, rädslan inför det okända, rädslan som hotar att infinna sig så snart vi är på väg...
      - Men, avrundade han, det finns något som klarar av den rädslan också. Det är den verkliga viljan, den ärliga, målinriktade viljan att mer än något annat vilja komma över tröskeln till det andliga riket, vår egentliga existens.


Under en kort intervju med Andrew Cohen efter hans föreläsning frågar jag hur han kommit dit där han är idag. Vad har lett till positionen som andlig lärare, en som vet något som är värt att lära ut.
      - Åh, säger han och gör en liten gest med utgslagna handflator, det är så mycket, så det går inte att berätta så här.
      - Men något... Studier, resor, övningar? envisas jag.
      - Allt sådant! Ungefär som du själv kanske gör!
      Och så ler han för en gångs skull mer vanligt dröjande innan han blir helt allvarlig igen och ser ut som om han vill visa mig att han tar min fråga på allvar och vill ge mig ett användbart svar:
      - Låt mig säga helt kort: Jag hade en verklig vilja, en allt överskuggande önskan...



Andrew Cohens Vänner tel. 08-759 09 64.



Till sidan 1!

www.sokaren.se/INDEX36.HTML