Endast text



Varför jag tror att Turinsvepningen är äkta





Av Lennart Kjellson




Jag har intresserat mig för Turinsvepningen sedan 1978 när jag först fick kännedom om den. Jag har blivit övertygad om dess äkthet av flera skäl:

Den ger svar på två frågor som jag aldrig fått besvarade av kyrkans representanter, och den innehåller information av medicinsk natur som var okänd på 1300-talet när den påstådda förfalskningen skulle ha ägt rum.

Den första fråga jag ställt mig men ej fått besvarad är varför Jesus blev dömd till döden och den andra varför Jesus och hans apostlar firade påsken ett dygn före den judiska påsken. De åt ju sin påskmåltid kvällen innan påskhögtiden. När judarna firade sin påsk var Jesus redan död. Jag återkommer till detta längre fram.

Bild


Fotografi av bildens huvud. Originalet till vänster och det fotograferade negativet till höger. Från dia av Barry Schwortz.

Det är en av de saker som gör att detta knappast kan vara en förfalskning och som gjort att ett 60-tal framstående vetenskapsmän ägnat 20 års fritid för att komma till en förklaring.

Vad svepningen med säkerhet är:
Den är en linneväv som har täckt kroppen av en man som blivit gisslad, törnekrönt, korsfäst och som blivit stucken i bröstets högra sida av en lans. Dess mått är 113 x 442 cm enligt senaste mätningen i juli 2002 sedan bakstycket från 1500-talet tagits bort. Den är vävd i fiskbensmönstrad l:3 kyppert av en mycket hög kvalitet som motsvarar damast. Blodfläckarna är dels koagulerat och sedan haemolyserat blod, dels blod som runnit ut på duken sedan kroppen lagts på den. Blodet är av blodgrupp AB och innehåller DNA från manlig könskromosom, blodäggvitan albumin, höga halter av bifirubin och porfyrin men inget hemoglobin. En del av blodet är arteriellt och den del venöst. Tidigare trodde man inte att det som synes vara blod verkligen var blod eftersom alla kemiska reagenser på blod baserade på hemoglobin var negativa. Färgen på blodet är blekt rödviolett och inte mörkt brunsvart som gammalt blod är. Senare har man konstaterat att blodet är blod men att hemoglobinet har omvandlats av bakterier till methemoglobin, gallfärgämnen och porfyriner som har den rödvioletta färgen. Vidare konstaterades att linnefibrerna är omgivna av en biologisk polymer orsakad av bakterier. Den hindrar kemikalierna att nå själva fibrerna.

Blodet är av samma typ som det på den s. k. svetteduken, Sagrado Rostro, i Oviedo. På vissa partier har blodkropparna skilts från serum på samma sätt som sker vid det blodprov som kallas sänkan.

Blodet är centralt i denna detektivhistora där minsta detalj måste analyseras. På de delar av bilden som visar blod är linnetrådarna helt uppfyllda av blodet. Behandlas de blodfärgade trådarna med enzymet proteas upplöses blodet och försvinner och efterlämnar en bildlös tråd. På de övriga delarna av duken som visar själva bilden är endast de övre fibrerna av linnetrådarna engagerade. Därför måste blodet har varit på vävnaden innan bilden kom till. Blodet tillfördes svepningen först och den "strålning" som orsakat den övriga delen av bilden uppträdde senare.

Bild


Ingen konstnär kan först "måla" blodet med blod och därefter göra resten av bilden. Man kan inte måla med blod. Flytande blod flyter ut i hela duken. Endast färskt koagulerat blod som efter ett par timmar haemolyseras kan ge sådana avbildningar som på duken.

Bild


Från dia av Barry Schwortz

Blodet från spikhålen i fötterna kan inte ha flutit ut på detta sätt om inte kroppen redan legat på duken. Det vita är blodserum som skilts från blodet så som sker vid den s k sänkan. Bilden är fotograferad i UV-ljus.

Det förutsätter givetvis att kroppen lever, annars kan den inte blöda. 1) Observera att smalbenet på bildens vänstra ben är svullet, ödematöst, som vid hjärtsvikt.

Bilden på duken har uppkommit genom att de ytliga linnefibrerna har dehydrerats och oxiderats. Det visar upp egenskaper som motsvarar ett fotografiskt negativ, vilket innehåller 3-dimensionell information. Den saknar konturer och riktningsverkan (man kan inte påvisa att ljus kommit från något speciellt håll). Den är kemiskt och termiskt stabil. Den är icke vattenlöslig och saknar pigment. Den har icke bildats genom direkt kontakt med kroppen, dess ljus och skuggor är direkt proportionella mot avståndet kropp-vävnad, så som om den alstrats av någon typ av strålning.

Bilden visar små diskreta drag av en radiologisk strålning. Händernas fingrar tycks onormalt långa om man ser dem som ett rent fotografi. Ser man dem däremot som ett röntgenfoto så blir det helt normalt. Man ser benen i mellanhanden och de ger intryck av förlängda fingrar. På en hand är avståndet från långfingertoppen till knogen lika med avståndet från knogen till handloven. Det är lätt att mäta att det som ser ut som fingrar är fingrar plus mellanhandsben.

Dessutom ser man tänder. Under mustaschen där en konstnär skulle målat läppar ser man två rader tänder. Sedan man blivit uppmärksammad på detta ser man dem rätt tydligt på den positiva bilden av huvudet. Det syns kanske inte så tydligt i tryck, men på den diabild jag har av Barrie Schwortz originalfoto från 1978 syns de klart. Sådant ritar eller målar ingen konstnär.

Bild


Bild av munpartiet med två tydliga tandrader nedanför mustaschen. Hörntanden i högra överkäken kan följas ända till roten. Musculus orbiculars oris som går runt munnen drar ihop sig i likstelhet och sluter munnen varför inget lik som fått sin nerfallna underkäke uppbunden visar tänderna. Delförstoring av bild från Schwortz negativ.

På händerna ser man egentligen bara fyra fingrar, inga tummar. När man slår en spik genom det mellanrum mellan handlovsbenen som kallas Destots lucka så slår man av Nervus ulnaris som håller tummen rätt och det gör att tummen viks in i handen. Destots lucka är den enda platsen där det går lätt att slå en spik genom handleden och där spiken kan bära kroppstyngden av en korsfäst.

Bild


Destots lucka. Röntgenbild från Wilson: The Blood and the Shroud.

Men ser man efter noga så ser man att tummarna är vikta in i handflatan:

Bild


Men ser man efter noga så ser man att tummarna är vikta in i handflatan:

Bild


"Röntgenbild" av händernas fingrar som kan följas ända till handleden. Den i handen invikta tummen syns som den mörka konturen som går på tvärs över handen! Samma källa som föregående bild.

Bild


Händer från dr August Accetta efter injektion av det lågstrålande ämnet metylendifosfat som accumuleras i skelettet. Observera handen till höger som har en invikt tumme och visar samma mönster som handen på svepningen. Från Accetta-Lyons-Jackson: Nuclear medicine and its relevance to the Shroud of Turin.

Detta är ett tämligen säkert tecken på att bilden är äkta. Skulle en konstnär på 1300-talet känna till både hur en röntgenbild av handen och hur ett fotografiskt negativ ser ut? Ingetdera fenomenet fanns ju på den tiden.

Böj din tumme in över handflatan så ser du hur den ligger. Mellanhandsbenen syns inte i verkligheten, men på röntgenbilder.


Vad svepningen med säkerhet inte är:
Den är inte en målning och inte ett tryck. Pigment saknas. Den är inte resultatet av svedning från en värmd bas-relief. En sådan visar upp fluorescens vid bestrålning med ultraviolett ljus, det gör inte bilden på svepningen. Den är inte heller resultatet av röntgen-, radium- eller gammastrålning. Varje sådan strålning går helt igenom en linnetråd och stannar inte efter bråkdelen av en millimeter så som måste ha skett vid skapandet av den här bilden. En möjlig strålning kan vara teraherzstrålning. Om den typen av strålning vet vi just nu inte så mycket. Intresset för denna strålning som ligger mellan ljus- och radiovågor har uppkommit först de senaste åren. Den alstras spontant av all materia. I mars i år har European Space Agency kunnat registrera en spontan teraherzbild av en hand, en bild som något liknar den ovan av Accetta. Men detta är ett alldeles nytt forskningsområde och kan ännu inte tas med i diskussionen.


Varför svepningen inte kan vara medeltida:
Det finns spår i väven av mycket gammal egyptisk bomull och det antyder att linneväven vävts på en vävstol där man tidigare vävt en bomullsväv. Bomull var inte känt i Europa före 1300-talet. Frånvaron av animala fibrer på den diagonala 1:3 kypperten tyder på ett syriskt/palestinskt ursprung. Enligt judisk lag fick inte linne- eller bomullsväv vävas på vävstolar där man tidigare vävt ull. Väven har en exakt motsvarighet i vävnader man funnit i Masada vid Döda Havet, daterade till mellan 40 f.Kr. och 73 e.Kr. En kontakt med esséerna där antyds i och med det. Tidigare har man med anledning av de saltälskande Dödahavs-växterna trott att vävnaden vävts i Jeriko, men den kan lika väl ha vävts i Masada eller Qumran. I så fall före 68 e. Kr.

På duken har man funnit pollen av 58 olika växter från ett område som sträcker sig från södra Frankrike över Konstantinopel och östra Turkiet till främre Asien. Fyra av dessa växter är halofyter - saltälskare - som enbart växer vid Döda havet. Det borde finnas mest pollen av vindpollinerade växter. Deras pollen finns ständigt i luften. Vid insektspollinerade växter bär insekten pollenet på sej och dess pollen är inte så vanliga i luften. Inga växter har under medeltiden kunnat föras blommande från Palestina till en förfalskare i Frankrike. De vanligaste pollenen på duken kommer från

Gundelia tournefortii, det som brukar kallas törnet. Det är egentligen en tistelväxt men den har ordentliga taggar. Den växer bara i Israel och Syrien och den blommar i mars-april. Det är en insektspollinerad växt, men trots det är det den växt vars pollen är vanligast på svepningen. 27% av pollenet på duken tillhör gundelia tournefortii och det kan bara betyda att gundeliablommor har haft direktkontakt med duken och att "törnekronan" var en krona av blommor!

Zygophyflum dumosum har lämnat de näst vanligaste pollenen på svepningen. Blomman växer bara i Sinai och på en smal remsa mellan Jordan och Jerusalem. Den blommar under tiden december-april. Man har funnit avbildningar av denna på mannens vänstra bröst.

Cistus creticus. Växer bara i Israel längs Medelhavskusten och upp mot Jerusalem Man har funnit avbildningar av denna på mannens vänstra bröst.

Capparus aegyptica. Växer bara i Israel, Jordanien och Sinai. Den är märklig genom att blommorna bara öppnar sig vid middagstid och är helt utslagna först vid solnedgången. Man har funnit avbildningar av denna på mannens vänstra bröst.

Chrysantemum coronarium som brukar kallas Jerusalems blomma. Den växer i hela medelhavsområdet och är därför ingen geografisk indikator, men den blommar i mars- april. Man har funnit avbildningar av denna på mannens vänstra bröst.

Bild


Chrysantemum coronarium. Till vänster bilden på duken och till höger teckning med måttanvisning. Från Alan D. Whanger: Flowers on the Shroud.

Närvaron av Jerusalems speciella kalksten travertin aragonit är ett starkt argument för dukens geografiska placering. Jerusalems aragonit innehåller små mängder järn och strontium men inget bly till skillnad från aragonit från andra håll. Denna aragonit finns i blodet och smutsen under fötterna, på knäna och i skrapsåret på näsan och det tyder starkt på ursprung från Jerusalem. Också de spår av kalksten som man funnit på dukens baksida stämmer helt överens med kalksten från gravar från första århundradet i Jerusalem.

Duken är med säkerhet vävd i trakten av Döda havet och bilden måste ha uppkommit i trakten av Jerusalem. De olika men överlappande utbredningsområdena för växterna Gundelia tournefortii, Zygophyllum dumosum och Cistus creticus lämnar inte plats för någon annan geografisk ort än Jerusalem.

En medeltida förfalskare måste antingen ha begått ett mord på en person som han först misshandlat på samma sätt som Bibelns Jesus och därefter korsfäst, eller fått tillgång till en dödsdömd som sedan tillfogats samma skador som visas på duken och sedan korsfästs. Och han måste ha gjort det i Jerusalem. Något sådant borde ha satt spår i samtida dokument. Men hur har denne hypotetiske förfalskare kunnat veta att någon bild skulle bildas på duken? Han kan inte ha vetat mer än att den skulle bli blodfläckad. Hade det inte varit enklare att måla duken med järnoxid som alla andra konstnärer använde för att måla blod? Och om han var så enormt kunnig som han måste ha varit, varför tog han då inte en riktig svepeduk? En relikförfalskare på 1300-talet gjorde sina förfalskningar för att tjäna pengar och 1300-talet var en tid när man kunde lura i folk nästan vad som helst. En enkel trädpinne eller ett kycklingben kunde gå för en bit från Kristi kors eller ett ben från helige Petrus.

Bild


Svepduken med bildens ryggsida visande brännhålen. Från Wilson: The Turin Shroud.

Bilden tycks ha åstadkommits av en kombination av någon strålning och en kemisk reaktion. Den utgörs av linnefibrer som blivit svedda. Den liknar närmast de hennafärgade missfärgningar man får på en strykduk som utsatts för ett för varmt strykjärn. Analyser visar att de svedda linnefibrerna har mindre vattenhalt och har koagulerad äggvita jämfört med fibrer från områden där det inte finns någon bild. De svedda fibrerna är inte enkla brännmärken eftersom de inte fluorescerar vilket däremot brännmärkena från branden 1532 gör. De svedda fibrerna kan lösgöras från duken. När man med klistertejp tagit prover från duken för bl.a. pollenanalys har fibrer fastnat på tejpen och bilden på platsen har försvunnit. Fibrerna på tejpen är tillgängliga för analys.

Bilden visar 3-dimensionella egenskaper som kan analyseras med moderna bildanalysatorer (från www.geocities.com/player2000gi/turin_intor.htm):

Bild


Ingen fotografisk bild och ingen målning kan uppvisa sådana egenskaper.

Ian Wilson har följt svepduken i litteraturen och kommit till det första omnämnandet på 500-talet i Edessa i Turkiet, där den kom fram sedan en jordbävning raserat ett torn i stadsmuren där den förvarats i ett skrin.

Bild


Den här bilden av Jesu svepning ( Från Wilson: The Turin Shroud) är från en ungersk bönbok, daterad till år 1192-1194, och visar på övre delen händer utan tummar och i pannan en markering som motsvarar det 3-formade koaglet. På underdelen, som föreställer kvinnorna som kommer till den tomma graven och ängeln som förkunnar uppståndelsen, ses svepningen med fiskbensmönstret och de fyra s.k. pokerhålen. Poker betyder på engelska eldgaffel och hålen har fått sina namn efter antagandet att de gjorts med en het eldgaffel. Den här bilden måste ha haft svepningen som förebild och visar att svepduken var känd redan på 1100-talet.

Så sent som 2002 presenterar italienarna Guerreschi och Salcito en analys av svepdukens vikningar. Den har under århundradena varit vikt ett stort antal gånger. Genom att analysera de skador som finns på duken har man kunnat analysera hur den varit vikt vid de tre tillfällen när större skador tillfogats. Där finns dels brännhålen från branden 1532, dels de s.k. pokerhålen och slutligen vattenskadorna.

Man har kommit fram till att duken varit mycket noggrant vikt så att alla hörn passade till varandra när branden 1532 inträffade och lika väl men på ett annat sätt när pokerhålen åstadkoms. Vattenskadorna hade man tills nu trott inträffat samtidigt med branden 1532 men vikningarna visar annat. Vikningarna har nu skett slarvigt så att hörnen inte passar till varandra och vikningarna har skett dragspelsvis.

Guerreschi och Salcito visar genom datoranalys att duken förvarats upprätt och att ett av de nedre hörnen fuktats med vatten. Deras analys visar att duken troligen förvarats i ett lerkärl av liknande typ som de i Qumran. Har Guerreschi och Salcito rätt så är den här vattenskadan äldre äm Edessa och visar hur duken ursprungligen förvarats. Är det inte bara ett önsketänkande att lerkrukan varit av samma typ som de i Qumran så är kopplingen till esséerna ju given. Ytterligare prover behövs för att konstatera om rester från lerkrukan finns på duken.

En ytterligare märklighet med den här svepningen är att den inte är någon svepning utan en bordduk. Den består av en linneväv av högsta kvalitet 113 x 442 cm vävd i 3/1 kypert, en kvalitet som motsvarar damast. Judarna använde emellertid inte dukar så som vi gör utan duken täckte över maten för att skydda den mot flugor och andra insekter. En ordinär liksvepning var av enkel linneväv.

Bilden nedan visar hur en judisk man sveptes och hur mannen i Turinsvepningen blev svept. Från Wilson: The Turin Shroud.

Bild


Att det är en bordduk och inte en svepning kan förklaras av den tidsbrist som rådde. I straffet korsfästelse ingick att liket inte fick begravas utan skulle läggas ut för att ätas av de vilda djuren. När Josef av Arimatea och Nikodemus bevittnade Jesu död visste de att han inte skulle begravas, men Josef fick idén att han kanske kunde övertala Pontius Pilatus att lämna ut liket eftersom han sett hur motvilligt han utfärdade dödsdomen och "tvådde sina händer". Han lyckades som bekant, men tiden var knapp. Jesus dog omkring kl. 15 och sabbaten inträdde vid solnedgången som inträffade 18.40. En korrekt judisk likberedning före gravläggningen tar fyra timmar och den tiden fanns inte. Det måste alltså bli en provisorisk gravläggning som skulle fullbordas först efter sabbaten, så som framgår av Mark. 10:l. Följande tidsschema torde ha gällt:

15.00 Jesus dör

15.05 Josef av Arimatea får idén att begrava Jesus, inser att iordningsställandet av liket måste vara provisorisk, en ordinär judisk sådan tar 4 timmar.

15.30 Josef går till Pontius Pilatus. Det tar 15 minuter 2) + 10 min. för samtalet.

Pontius Pilatus skickar en officer till Golgata för att kontrollera att Jesus är död. Tar 15 min. gångtid dit +5 min. för observation +15 min. för återfärden. 16.05 Officeren kommer tillbaka

16.10 Josef får tillståndet. Tar minst 5 min.

16.25 Josef går tillbaka till Golgata och visar tillståndet att ta ner Jesus. 15 min.

16.55 Josef och Nikodemus går till stan och handlar 30 kg myrra o aloe 15 min. + 15 min.

17.05 För transporten av 30 kg kryddor behövs en åsna som skaffas 10 min.

17.20 Till graven med kryddorna 15 min.

Hinner inte köpa en liksvepning, går till sin sal och tar bordduken på vägen till Golgata 17.45 Josef och Nikodemus går till Golgata och tar ner Jesus 10 min. +10 min.

17.55 Bär Jesus till graven 10 min.

18.25 Ordnar en provisorisk gravläggning som måste vara färdig senast

18.40 Man måste vara hemma senast vid solnedgången när sabbaten börjar.

De har alltså bara en halvtimme på sig för gravläggningen. Det är därför som kvinnorna dagen efter sabbaten går till graven med kryddor för att smörja honom och alltså fullborda gravläggningen. Mark.16:1.

Förmodligen hade Josef tänkt köpa en riktig svepning på måndagen.

De pollenfynd man gjort på svepningen visar bl. a. att i blodet på huvudet har funnits pollen efter tistel (Gundelia tournefortii) och det innebär att mannen (Jesus) hade en törnekrona med blommor! Ingen konstnär under 2000 år har tänkt sig den möjligheten utan alltid avbildat en torr törnekrona. 3)


Bilden ger mej svar på två frågor

1) Hur kunde Jesus och lärjungarna äta påskalammet dagen före påsken?

Svar: Mannen som orsakat bilden på svepningen var essé. Judarna begrovs med armarna längs med kroppen, esséerna med korslagda armar med händerna över skötet. Esséerna hade en solkalender medan de övriga judarna hade sin månkalender. Esséerna hade sin sabbat på söndagen och firade påsken tidigare än de övriga judarna.


2) Varför dömdes Jesus till döden?

Svar: Mannen som orsakat bilden på svepningen har nackhåret i en "hästsvans" vilket enligt Josefus var "uniformen" för den grupp av militanta judar, seloter, som ville frigöra judarna från den romerska ockupationen. Mannen ger intryck av en stor och kraftig person c:a 185 cm lång och därmed huvudet högre än medeljuden. Han kan ha varit ledare. Uppror mot romarna var det enda lagliga skälet till dödsdomen. Också enda orsaken till Judas förräderi.


1) På Jesu tid var dödsbegreppet ett annat än vårt. När man inte längre kunde känna någon andningsrörelse ansågs man död. Rättspatologer som studerat skadorna anser att inga där visade skador är dödliga, inte ens spjutsticket i sidan. Mannen kan ha varit i djup coma, men vid liv. Det ger kyrkan bekymmer med uppståndelsen, om han levde när han lades i graven.

2) Jag har gått vägen. Det är ungefär lika långt från Gordons Golgata, som jag tror är rätta platsen som från Heliga gravens kyrka som är katolikernas uppfattning om Golgata.

3) Inte heller har någon teolog eller konstnär under 2000 år tänkt sig att han hade en blomsterbukett på bröstet. De har alla varit män. Det är nog bara kvinnor som tänker på blommor.


Källor:

Leoncho A. Garza-Valdes: The DNA of God? 1998

John Reban: Christus wurde lebendig begraben. 1976

Ian Wilson: The Turin Shroud. 1978

Ian Wilson: The Blood and the Shroud. 1998

Barrie Schwortz: Hemsidan http://shroud.com och där befintliga länkar

Barrie Schwortz: Personligt meddelande och diabilder.

Rodney Hoare: The Turin Shroud is Genuine. 1998.

Guerreschi/Salcito: Photographic and computer studies concerning the burn and water stains visible on the Shroud. (IV Scientifique Symposium International Paris 25-26 avril 2002)

http: / /www.shroudstory.com/pollen.htm

http: / /www.shroud.com/pdfs/ford1.pdf (om blodet)

http://shroud.com.iannone.pdf

http://shroud.com/danin.htm

http://historicaljesusquest.com/plants-pollen.htm (och där befint- liga länkar)

http://www.mail-archive.com/ambit@mediascot.org/msg00987.html (om teraherz-hand)

http://shroud.typepad.com/topics/2003/09/why_the_bloodst.html#more

http://shroud.typepad.com/topics/2003/09/the_strange_ima.html#more


Lennart Kjellson är pensionerad distriktsläkare i Herrljunga.



Till sidan 1!



www.sokaren.se/INDEX393.HTML