Från den yttre till den inre rymden
Edgar Mitchell berättar
En topp-upplevelse
I februari 1971 deltog Edgar D. Mitchell, Sc.D., i en expedition till månen som medlem av besättningen på rymdfarkosten Apollo 14. Djupa inre upplevelser under den resan fick en avgörande betydelse för hans syn på människan på jorden.
Han såg vår planet sväva ute i den väldiga rymden - en anblick så fantastisk att han nästan tappade andan.
- Den var så otroligt vacker, säger han, en blå och vit juvel mot bakgrund av en rymd, svart som sammet.
Dr Mitchell erfor en nästan påtaglig känsla av det gudomligas närvaro. Han visste nu att livet i universum inte uppkommit genom tillfälligheters sällsamma spel.
- Denna vetskap kom till mig direkt, inte som följd av logiskt resonerande. Det var en personlig medvetenhet - men dess sanning framstod för mig som lika verklig som objektiva vetenskapliga data. Det stod nu alldeles klart för mig att universum har mening och syfte.
- Jag såg denna lilla kula i rymden, inte större än min tumme, och tänkte på att den var var vårt hem i universum.
Det var en peak experience, en toppupplevelse.
Ångest
Men så började Edgar Mitchell tänka på människorna på den där fina planeten och hur de lever sitt liv. Då kände han nära nog ångest. Hur skall det gå för dem? De utkämpar krig med varandra, de mördar, ljuger och bedrar, de strider om makt och ställning, de förstör sin livsmiljö, uttömmer naturens resurser. Och de tycks vara totalt omedvetna om sitt ansvar för livet på jorden.
Han tänkte också på den mycket utbredda fattigdomen, på ohälsan och allt annat elände som drabbar många på grund av andras förtryck, grundat i egoism.
Problemen var förfärande. Ja, det fanns en omedelbar fara för civilisationens utplåning - genom kärnvapenkrig eller förgiftning av atmosfären, av marken, av vattnet.
- Jag frågade mig hur vi hamnat i denna situation - och om vi kunde komma ur den. Kunde vi leda utvecklingen rätt?
Medvetandet
Dessa tankar och reflexioner ledde dr Mitchell till - medvetandet. Han förstod att det var i det mänskliga medvetandet som problemen uppstod och att det var där de kunde lösas.
Det stod helt klart för honom att människan måste ändra sig, om hon ville överleva.
Vad det gällde var att arbeta för ett uppvaknande till ett nytt och högre medvetande med insikt om de problem som människan skapat, insikt om det personliga ansvaret och om mänsklighetens enhet och alltings enhet.
Att åstadkomma en sådan medvetandeförändring är mycket svårt. Vilken väg kan leda dit?
Dr Mitchell säger:
- Först när människan känner sin fundamentala enhet med naturen och dess liv, kan de gamla sätten att tänka och handla ersättas av nya sätt och problemen lösas. Enheten kan upplevas när människan går från en självsyn med det egna jaget i centrum till en syn på sig själv som en universell människa. Utvecklingen måste gå från jagmmedvetande till kosmiskt medvetande.
Kosmiskt medvetande är ett tillstånd där man ständigt upplever att man är ett med universum och detta påverkar hela ens tillvaro, allt man tänker, allt man gör och alla ens relationer.
- Om sådana förändringar i medvetandet inte sker, säger Edgar Mitchell, då är människans existens på jorden allvarligt hotad.
Medvetandeforskning
Som en följd av sin syn på mänskligheten, dess problem och möjligheter började dr Mitchell engagera sig i medvetandeforskning. Han grundade The Institute of Noeticic Sciences i Palo Alto, Kalifornien, och är dess president. (Ordet noetisk kommer från grekiskans nous, som betyder sinne/medvetande). Denna forsknings mål är att förstå vad medvetandet är, förstå hur kropp och själ är förbundna med varandra och frigöra människans inre förmågor.
En del av den forskning som dr Mitchell tar del i och stöder är parapsykologisk forskning. Han har blivit övertygad om att de paranormala fenomenen är verkliga och att parapsykologin är en vetenskap på en hög nivå.
Medvetandeforskning, säger han, är det yttersta gränsområdet i människns försök att förstå sig själv och verklighetens natur. Det är inom detta område vi kan hoppas finna de svar vi behöver.
I detta studium av medvetandet förenas den moderna vetenskapens objektiva metoder med subjektiva, icke-rationella, intuitiva metoder från öst och väst. Det står nämligen klart, understryker dr Mitchell, att enbart förnuftet inte räcker till för att uppnå en fullständig förståelse av oss själva. Vetenskapens upptäckter sker inte heller alltid som en följd av perfekt logik, utan många gånger genom intuition, aningar och impulser på ett sätt som inte helt kan förklaras.
Medvetandets påverkan på mateterien är något som dr Mitchell är speciellt intresserad av, till exempel vid healing. Han ställer frågor som: Hur påverkar vår attityd vår hälsa? Hur påverkar våra känslor vår hälsa? Vi vet att det sker en verkan på organismen från medvetandet, men den officiella medicinen bryr sig inte mycket om detta.
Edgar Mitchell är också intresserad av att överbrygga klyftan mellan det fysiska och det metafysiska. Han tror inte som den franske filosofen Descartes att materia och ande är två av varandra oberoende delar av verkligheten, vilka inte kan förenas. Han tror istället att man måste se människan som en helhet av kropp och ande, likaså se universum som en helhet.
Mitchell menar att ande och materia är oskiljaktiga, olika sidor av den totala verkligheten, vilka inverkar på varandra. De vanliga lärorna om verkligheten, vilka dominerar samhället idag är de samhälleliga institutionernas fundament, koncentrar sig antingen på verkligheten som materiell eller på verklighetgen som andlig, så att de två aspekterna av verkligheten inte på ett riktigt sätt förenas.
- Man kan säga att medvetande är ett grundläggande material i universum och att tankar har "frusits" till materia, att materia är tät tankesubstans, säger Edgar Mitchell.
Men materien kan inte avfärdas som en illusion, även om vårt trossystem skapar illusioner om dess natur.
- Den österländska tanken att materien egentligen inte finns stöds förstås av det faktum att när vi kommer in i materiens innersta kärna, så finner vi ingenting annat än energi. Vi finner ingen fast substans alls. Ur den aspekten har materien en illusorisk karaktär. Men i vårt eget liv är materia ingen illusion, utan en mycket påtaglig verklighet. Den är manifesterad verklighet - fast vi med våra tankar modifierar den, förändrar den. Morgondagens manifesterade värld är mycket beroende av våra tankar och handlingar idag. Så medvetande och materia samverkar.
Dr Mitchell menar att vi kanske skapar våra omgivningar med tanken.
Har vi då i själva verket skapat träden, sjöarna, bergen osv omkring oss?
- Förmodligen fanns de före oss, svarar han, så deras del av den manifesterade verkligheten föregår oss.
Skulle vi kunna förändra vår värld om vi var överens om att den såg ut på ett annat sätt, till exempel att träden var röda?
- Det vore nog svårt, men teoretiskt är det säkert sant. Vi förstår inte tillräckligt mycket ännu av hur medvetande och materia påverkar varandra för att kunna förändra världen på det sättet.
Universums ursprung
Vad kan vi säga om universums början?
Dr Mitchell:
- Teorin om den stora smällen utgör nog inte någon fullständig beskrivning av världens tillblivelse. Och det är enorma filosofiska problem förknippade med idén att en gudomlighet har skapat universum, i synnerhet idén att en antropomorfisk, människoliknande, gudom har gjort det. Men en lösning på dilemmat kan vara att räkna med en intelligens av något slag, en intelligent faktor som en del av universums grund. Det synsättet tycks vara fullt acceptabelt. Och jag tror att det är efter de linjerna vi måste tänka.
- Men vi har ännu inte sammanfört våra olika tankesystem, österlandets och västerlandets, det materialistiska och det spiritualistiska tänkesättet, vetenskapen och religionen. Vi har fortfarande delat upp världen, och det är nog inte bra.
Kristendomens framtid
Hur är det med kristendomen idag, är den ett passerat stadium i utvecklingen?
- Man kan skilja mellan esoteriskt och exoteriskt tänkande. I det esoteriska tänkandet är det fråga om ett inre sökande efter subjektiva erfarenheter, sådana som gnostiker i alla tider haft. Det är fråga om ens egna erfarenheter av det gudomliga. Det exoteriska tänkadet är den folkliga, eller institutionella, formen av en religion. Där försöker man förstå någon annans erfarenheter av den gudomliga verkligheten. Det syns mig vara en mycket betydelsefull skillnad, om det rör sig om ens egen personliga upplevelse eller om man lyssnar till någon annans upplevelse och försöker inrätta sitt liv i enlighet med den. Religion i den senare meningen börjar förstås bryta samman. Ty vi måste själva komma underfund med vad sann andlighet innebär.
Kristendomen har inte spelat ut sin roll?
- Nej, kristendomen kommer säkert att fortleva, men den måste förnya sig andligt för att kunna överleva. Vi kan inte leva med idéer från antiken, och om våra religiösa institutioner fortsätter att hålla fast vid gammalmodiga idéer som inte är relevanta i den modema tiden, kommer de att försvinna. De måste finna nya uttryck för det religiösa tänkandet.
Behöver människan frälsas?
- Den institutionella religionen säger att människan är dålig, full av synd och att hon behöver frälsas av någon utomstående makt, nämligen Gud. Men i den esoteriska formen av religion erkännes att Gud finns inom oss, att det gudomliga är i oss själva, att vi har en gudomlig gnista inom oss. Enligt den esoteriska religionen behöver vi ingen utomstående makt som frälser oss, eftersom vi har allt vi behöver inom oss själva. Den gudomliga gnistan hjälper oss att leva fullt, helt och lyckligt med gudalika egenskaper.
SM
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX400.HTML
