Medialitetens gåta
Existerar de spiritualistiska mediernas andeväsen oberoende av medierna, eller är de på något sätt skapade av dessa?
Ett så kallat medium är en människa som tros fungera som en förmedlare, eller en kanal, mellan vår värld och en annan, för oss osynlig verklighet. Genom mediet tycks intelligenser i den andra verkligheten tala till oss på jorden. Det kan röra sig om enkla budskap från avlidna anhöriga, som säger att de har det bra där de är nu. Sådana meddelanden är karakteristiska för spiritualistiska seanser. Men det förekommer också budskap från andar som anses ha djup visdom och stor kunskap om universum. Flera nya andliga rörelser har bildats på grundval av uttalanden av något medium.
Det finns olika slag av mediumskap. En del medier går i trans. Då liksom somnar den normala personligheten in, och en helt annan personlighet tycks ta över kontrollen av kroppen och använda dess talorgan. Andra medier skriver automatiskt. De är då fullt vakna, men en hand skriver själv utan medveten styrning av den vanliga personligheten. Några skriver med hjälp av en planchette, en trekantig platta med hjul som placeras på en skiva med bokstäver, eller med hjälp av ett glas. Några förnimmer en inre röst och skriver ner eller talar ut röstens budskap. Några ser syner, kanske i förening med röster som de hör. Det finns människor som är medier för avlidna kompositörer och skriver ner musik som sägs ha komponerats i andevärlden. Andra är medier för kända döda konstnärer eller författare, som tycks fortsätta att skapa genom dem.
Medier torde ha funnits i all historisk tid. De har gett budskap från gudarna, och de har profeterat om framtiden. I vår tid finns ett stort antal medier. Några av dem har nått världsberömmelse. I Amerika ökar antalet medier, och många går till sådana för att få råd. Där har också präglats en ny beteckning för mediumskap: det kallas ibland channeling (kanalisering).
De som använder begreppet channeling, menar att det rör sig om informationer från högre plan, som tas emot av människor i ett tillstånd av förändrat medvetande. Ibland har mediala budskap ett innehåll som attraherar många. A Course in Miracles, med psykologen Helen Schucman som inre röst-medium, har entusiasmerat åtskilliga, även väl utbildade människor. Ambres lära, med Sture Johansson som transmedium, har fått många anhängare i vårt land. I Tyskland framträder mediet Gabriele Wittek och har samlat en ganska stor skara troende kring sig. Emanuel Swedenborgs rapporter om sina syner av en högre verklighet blev upphov till en ny religion som än idag har bekännare i många länder. Och så vidare.
Ibland tillkommer betydande litterära verk genom channeling. Richard Bachs berömda Måsen sägs ha dikterats av en inre röst. Och Shirley MacLaines bästsäljare Dancing in the Light uppges ha blivit kanaliserad från hennes högre jag.
Det finns flera amerikanska tidskrifter som ägnas helt åt channeling, dvs de återger budskap genom olika medier, ofta i form av frågor och svar.
Vilken är förklaringen?
De allra flesta medier och dessas anhängare ifrågasätter inte att andarna är intelligenser som existerar oberoende av sina medier. De är övertygade om att Ambres, Amos, Mikael, Jesus o s v är personligheter som valt ut vissa människor som kanaler för sina budskap till de på jorden levande. För medierna själva kan upplevelsen att vara en kanal för högre visdom ge livet en större mening, inte minst om mediet, som ofta är fallet, sätts i stora händelsers centrum som det utvalda redskapet.
En del medier har fått sin medialitet spontant, utan någon förberedelse och ibland utan att de velat bli medier. Andra har strävat efter mediumskap genom att ta lektioner i medial utveckling eller meditera.
Medialitet - eller kanalisering - är ett märkligt fenomen. En psykologisk förklaring, som nutida parapsykologer i allmänhet ansluter sig till, är att andarna är temporära "avknoppningar" från mediets psyke. Det fullständiga psyket har tillfälligt splittrats, varvid en "sekundär" personlighet har bildats, vilken uppträder som om den vore en helt oberoende intelligens i andevärlden. Den tillfälliga intelligensen skapar sig en identitet: den spelar en roll, eller ibland flera roller - inte sällan på ett övertygande sätt. Till det övertygande intrycket bidrar att den tycks ta emot informationer från omvärlden vid sidan av de kroppsliga sinnena, utan att begränsas av dessa. Den verkar så att säga ha ESP-ögon och ESP-öron.
Med en spiritualistisk tolkning av medialiteten följer åtskilliga problem. Ett är att olika medier beskriver verkligheten på olika sätt. Detta har ibland av spiritualister och kanaliseringsentusiaster förklarats så att olika iakttagare helt enkelt uppfattar samma saker på olika sätt - detta gäller i vår jordiska värld, och det gäller också i andarnas värld. Det har även sagts att de som "gått över till andra sidan" inte är fullt upplysta. De har fortfarande en blott fragmentarisk kunskap och en hel del oriktiga föreställningar. Några är visa, andra är mer okunniga.
Falska budskap
En hel del medier har avslöjats som bluffmakare. Andra, som troligen varit ärliga och kanske även visat prov på ESP, har ändå gett falska budskap. Ibland har dessa budskap lett till djup besvikelse och någon gång till tragiska följder. Det har hänt att uppriktiga sökare lurats tro att världens undergång varit nära. En grupp i Borup, Danmark trodde att en katastrof skulle drabba jorden senast vid julen 1967. De troende anlade landningsbanor för flygande tefat, som skulle komma och hämta dem till en annan planet. Flera upphörde med sitt förvärvsarbete, några tog sina barn ur skolan. Samtidigt köpte de land som de tänkte odla, när de skulle återkomma för att ta den nya jorden i besittning. Sina informationer fick de från "Orthon", som talade genom en chaufför, Knud Weiking.
Ett annat fall var gruppen kring Dorothy Martin i USA.
Den 30 augusti 1954 utsändes brev med bland annat följande innehåll till flera journalister och publicister: "Jag har fått ta del av informationer av så kolossal natur att om de accepteras som sanna ställer de science fiction fullständigt i skuggan och måste anses ha den allra största betydelse för oss som lever på denna planet... Det ... är ... med en känsla av sakens oerhörda vikt som vi ställer dessa upplysningar till amerikanska publicisters förfogande för att de må göra sitt val, acceptera eller förkasta, slänga i papperskorgen eller trycka. De lämnas på en 'take it or leave it'-basis."
Brevet hade författats av läkaren C. A. Laughead, anställd vid ett sjukhus i Michigan, och innan händelserna nått sitt slut, uppmanades han att begära avsked.
Dr Laugheads informationskälla var mrs Dorothy Martin, boende i Chicago. Hon hade genom automatisk skrift kontakt med "Sananda från planeten Clarion", som senare avslöjade för henne att han var ingen mindre än Jesus Kristus. Sananda tillkännagav att våldsamma katastrofer skulle inträffa den 21 december 1954. Bland annat skulle det bli jordbävningar på Amerikas öst- och västkust, Michigansjön skulle översvämma Chicago, och de sjunkna kontinenterna Atlantis och Mu skulle stiga upp ur havet. Förenta staterna skulle brytas i två delar.
Brevet som skickades till massmedia kulminerade i en förutsägelse om Kristi återkomst och världens undergång.
Vi vet en hel del om Martin-Laugheadgruppen, eftersom några forskare från Minnesotauniversitetet förenade sig med den, uppträdde som vanliga troende och gjorde, ovetande för de andra i gruppen, noggranna anteckningar om alla händelser, budskap och reaktioner hos de inblandade. Allt som skedde blev samvetsgrant nedtecknat ända fram till, och efter, det att profetiorna visat sig inte gå i uppfyllelse. Uppteckningarna har publicerats i boken When Prophecy Fails av Leon Festinger, Henry W. Riecken och Stanley Schachter, forskare vid Minnesotauniversitetets avdelning för undersökning av sociala relationer. Vid slutet av det händelseförlopp som skildras, sålde medlemmarna i gruppen alla ägodelar och förberedde sig på att bli räddade av flygande tefat. De avlägsnade alla metallföremål från sina kläder och väntade... och väntade... och väntade. Dessa människor trodde uppriktigt att de genom Dorothy Martins automatiska skrift hade kontakt med folk från högre stående planeter.
Ett av de mest kända medierna i USA idag är en kvinna i Seattle, J. Z. Knight. Genom henne talar Ramtha. Det uppstod i början mycket entusiasm för Ramthas undervisning, och han fick många anhängare. "Älska dig själv!" sa han på känt new age-vis, och det togs emot mycket positivt av dem som kom till tro på honom.
Ramtha har uttalat sig om allt mellan himmel och jord, och hela hans lära finns på kassetter och kan köpas. Men numer ifrågasätter många kvaliteten på Ramthas undervisning. Är verkligen J. Z. Knight ett pålitligt medium? undrar de. 1985 började Ramtha profetera om en grym framtid. Väldiga olyckor stod för dörren, med stora omvälvningar. Städerna skulle få så mycket sjukdomar att de inte längre kunde fungera; därför uppmanades de som lyssnade att flytta ut på landet - men de fick inte berätta om vad de fått veta för utomstående.
Ramtha har gjort absurda förutsägelser, t ex om att man i Egypten skulle påträffa en pyramid med en gång in till jordens innandömen. Detta skulle ha inträffat 1985. Ramtha förutsade också att Förenta staterna skulle dras in i ett stort internationellt krig som följd av att en hög tjänsteman saboterade Världsbanken. Detta skulle ha skett i december 1985.
Under ett av Ramthas seminarier deltog 30 homosexuella män. De fick veta att inom 10 år skulle de alla vara döda i aids.
Det finns en rad andra fall där människor lurats av mediala budskap, ibland med sorgliga följer för de inblandade, som för flygvärdinnan Gloria Lee, vilken svalt sig till döds efter en uppmaning från en röst i sitt huvud.
Kritiska studier
Förr gjorde flera parapsykologer ingående studier av medier. Ett medium som tidigt blev undersökt var Leonora Piper, som utan tvekan var ett av de främsta i spiritualismens historia. Under flera år kallades hennes kontrollande "Phinuit", vilken påstod att han varit fransk läkare med praktik i Marseilles. Ändå förstod han uppenbarligen ingen franska, han hade dåliga kunskaper i medicin, var oförmögen att ge en övertygande redogörelse för sitt liv på jorden, och flitiga efterforskningar som gjordes i Marseilles kunde inte bekräfta att han levat där.
Senare under Leonora Pipers mediumskap och efter det att den berömde parapsykologen Richard Hodgson gått ur tiden 1906, kontrollerades mediet av en intelligens som sade sig vara Hodgson. "Hodgson" tillfrågades av en seansdeltagare, en dr Hall, om han kunde leta rätt på dennes brorsdotter, vars namn var Bessie Beals. Jo, säkert - fram kom Bessie, som bemödade sig om att ha gemensamma minnen med dr Hall. Men Hall hade uppfunnit denna avlidna brorsdotter med avsikt att testa "Hodgson". Bessie Beals var hans egen fantasiskapelse.
En kommitté från det brittiska Sällskapet för parapsykologisk forskning undersökte mycket noggrant Leonora Pipers medialitet. Den kom till resultatet att "Phinuit" och andra "andar" som uppträdde genom henne var omedvetet skapade av henne själv. De var "sekundära personligheter" hos henne. "Dr Phinuit" tycktes vara en följd av suggestioner som Leonora Piper hade fått av en hypnotisör, J. R. Cocke, som hade behandlat henne. Cocke var medium, och hans kontrollande var en föregiven fransk läkare, "dr Finnett". Leonora Piper blev medium under inflyttande av J. R. Cocke.
Det var karakteristiskt för andar som framträdde genom Leonora Piper - liksom det är kännetecknande för andra mediers andar - att de sa mycket som inte stämde med verkligheten, och när deras misstag påpekades för dem, försökte de klara sig med undanflykter.
Ett av de mest kända medierna på 1920-talet var Blanche Cooper, som dr S. G. Soal arbetade med. Hon gav honom många goda bevis för att hans bror fanns på "andra sidan". En gång blev hon emellertid kontrollerad av en intelligens som uppgav namnet Gordon Davis. Soal och Davis hade varit skolkamrater och hade sista gången träffats på en järnvägsstation under första världskriget. Soal hade sedan hört att Davis blivit dödad under kriget.
"Davis" kom nu fram genom mrs Cooper, och han erinrade Soal om gemensamma upplevelser de haft, vilka Soal lätt mindes. Denna intelligens talade också på ett sätt som mycket påminde om Gordon Davis. Några år senare fick emellertid Soal av en händelse reda på att Gordon Davis fortfarande var i livet. Han besökte sin gamle vän och kontrollerade vad denne hade gjort vid tiden för den seans med mrs Cooper där han manifesterat sig. Det framgick av Davis gamla anteckningar att han hade samtalat med en kund på sitt fastighetsmäklarkontor!
Anden som kom genom mrs Cooper var alltså inte den som den sade sig vara. Den psykologiska slutsatsen blir att han var en sekundär personlighet i Blanche Coopers psyke.
Även andra liknande fall berättas i den parapsykologiska litteraturen. Här ett exempel: Den 24 april 1965 skrev den brittiska spiritualistiska tidningen Psychic News att det "än en gång hänt att en andepersonlighet, som framträtt under en seans, visat sig fortfarande vara i livet. Vid planchetteseanser hos mr och mrs George Payton i London fick man kontakt med en intelligens som gav sådana upplysningar att de för seansdeltagarna framstod som ovedersägliga bevis för fortlevnad. Den som kommunicerade genom planchetten sade sig vara en viss vän till mr Payton, men det avslöjades senare att denna person, en kvinna, fortfarande var i livet i Sydafrika.
Vid en seans efter avslöjandet sa Payton till anden att den inte kunde vara den som den uppgav sig vara. Svaret på detta blev: "Du tror mig inte. Men jag behöver inte vara död." Men Payton, som kontrollerat tiden för de olika seanserna, utesluter möjligheten att kvinnan kan ha färdats astralt under sömnen. När "kontrollen" fick uppmärksamheten riktad på fallet, visade han sig inte tillmötesgående. Han svarade: "Jag är här för att se efter dig." När man sa till honom att han inte gjorde detta, bytte han samtalsämne.
Payton ställde denna fråga i Psychic News: "Om det kan ges upplysningar som är så väl överensstämmande med fakta som i det här fallet, fastän personen i fråga inte är död, hur kan vi då någonsin vara säkra på att andarna som talar till oss är de som de säger sig vara?"
Svaret är förstås att vi aldrig kan vara säkra på detta.
Avslöjande prov
Den engelska tidningen News of the World har rapporterat om hur den testat spiritualistiska medier. Metoden var enkel och effektiv. Några reportrar besökte under antagna namn olika medier och lämnade detaljerade men falska uppgifter om "bortgångna" som de sade sig vilja ha kontakt med. De var även utrustade med dolda bandspelare. Inget av de åtta medierna genomskådade bluffen, utan förmedlade kontakt med anhöriga som aldrig existerat och gav budskap från dem på ett för spiritualistiska seanser karakteristiskt sätt. Tidningen menar att resultatet av testet skakar den spiritualistiska tron i dess grundvalar och avslöjar självbedrägeri hos medier.
Ett av de medier som testades var den berömda Jessie Nason. Hon sa efteråt att hon var förvånad över att hennes mediumskap var ansvarigt för falska budskap. Det hade förefallit henne som om hon fått klärvoajanta och kläraudienta intryck. Hon upplyste att det inte var lätt för henne att skilja mellan tankeformer, telepati och andekontakter. Hon hade varit med om två fall då "en form byggt upp sig" och där det varit fråga om en person som levde på jorden. Jessie Nason sa att när en gång "den psykiska dörren" öppnats, kommer en mängd intryck in vilka inte alltid är relevanta. Hon skulle be sin andeledare att inte låta sådana här misstag hända igen; i annat fall fick hon ge upp sitt mediumskap. Jessie Nason medgav att "det finns en hel del vi inte känner till i fråga om mediumskap. Vi har massor att lära."
Ett annat av de testade medierna var 82-åriga Emily Johnson. När hon efteråt uppmanades att kommentera händelsen, sa hon att medlemmarna i hennes kyrka var fullt nöjda med hennes mediumskap och att hon aldrig gav någon som inte var död. Constance May, som misslyckades på samma sätt som de andra, sa efteråt till journalisterna: "Jag har många underbara brev med erkänsla från folk som sökt hederligt. Men er metod började med en medveten lögn. Om ni gör på det sättet, får ni inte bli förvånade om lika drar lika till sig." Hon trodde att de falska budskapen getts av någon dålig ande som velat göra illa.
Prövningen av de åtta medierna utföll alltså mycket oförmånligt för spiritualismen.
Tvivlande medier
Medier har sällan någon förmåga eller önskan att titta kritiskt ifrågasättande på sina egna upplevelser. Men det finns enstaka mediala personer som själva hyser tvivel på att det som de förmedlar kommer från en andevärld. Eileen Garrett, som var ett mycket starkt medium men också intresserad av den parapsykologiska forskningen, var tveksam till tolkningen av sina mediala upplevelser. Hon skrev: "Fastän jag haft syner av tusentals 'döda' och har tyckt mig samtala med dem, vet jag ännu inte varifrån dessa meddelanden kommer." Och Rosalind Heywood sa 1973 till Psychic News att hon inte visste om det finns ett liv efter detta. "Jag vet inte vad jag skall tro. Jag upplever att mina döda vänner kommer och säger åt mig: gör det och gör det, och det blir alltid rätt, när jag gör som de säger." I en parapsykologisk tidskrift skrev hon rätt ut att mediala fenomen ingenting har att göra med en andevärld, utan har sin rot i det mänskliga, undermedvetna själslivet. Ofta är det, skrev hon, missräkning av något slag som varit den utlösande faktorn.
Parapsykologer
Man kan väl säga att vi ännu inte har någon vetenskaplig, grundlig förståelse av medialitetens natur. Hypotesen sekundära personligheter torde ha karaktär av preliminär skiss. Det behövs mer forskning, men dagens parapsykologer är inte mycket intresserade av att studera medier.
Makarna Joseph B. och Louisa E. Rhine undersökte i början av sin verksamhet som psykiska forskare mediala fenomen. Men så småningom fick de uppfattningen att vad som framkommer genom medier kan förklaras som utomsinnlig varseblivning, ESP, hos medierna och inte måste uppfattas som budskap från avlidna. Då lämnade de den forskningen.
J. B. Rhine omtalade i en parapsykologisk tidskrift att vändpunkten var hans undersökningar av Eileen Garrett. Rhine och hans medarbetare studerade hennes mediumskap och testade hennes ESP-förmåga. Hon fick i trans positiva resultat vid kortgissningsexperiment och hindrades inte av dörrar och väggar. Hon behövde inte vara i samma rum som den person som ställde frågorna. Det fanns ingen möjlighet att avgöra om det rörde sig om förbindelse med andar eller ESP. Eftersom hon kunde gissa rätt på korten, kunde hon mycket väl tänkas få även sina spiritistiska informationer genom telepati. Efter den insikten drog sig Rhine bort från studium av medier och överlevnadsproblemet.
I samma artikel skrev Rhine att såvitt han kände till fanns det ingen nutida psykisk forskare som ansåg att det kommit fram parapsykologiska experimentella bevis för överlevnad av döden.
Av Louisa Rhine finns ett uttalande om automatisk skrift. Hon upplyser där att man numer betraktar de mänskliga automatismerna som metoder att avtappa det undermedvetna.
Försök till förklaring
Ett slags automatiskt skrivande kan ibland förekomma hos vanliga författare. De känner då att handen med pennan på något vis arbetar utan deras medvetna vilja. Dessa skribenter har fått "en släng" av den skrivmedialitet som förekommer hos spiritualistiska och liknande medier, och det torde för det mesta vara ett positivt inslag i deras skapande.
Följande är ett försök till förklaring av medialiteten i dess olika former.
Det som genom medierna kommer i dagen, flyter upp ur de undermedvetna själsskikten, som vi normalt inte har någon kännedom om och inte kan kontrollera men som ändå är en del av oss och utför en del av vårt tänkande. Vår normala förbindelse med det undermedvetna är att detta skickar upp tankar, idéer, minnen och problemlösningar i vårt dagsmedvetande. Detta material uppfattar vi inte som främmande, utan vi identifierar oss med det, ser det som en del av vårt tankeliv.
Men det som på annat sätt kommer upp ur det undermedvetna, genom medialitet, kan för mediet självt verka helt främmande och utanför hans eller hennes normala förmåga. Det kan då ligga nära till hands att tillskriva det en oberoende intelligens, i synnerhet som denna intelligens ger sig själv ett främmande namn.
När det undermedvetna tar makten över någon del av kroppen, såsom en hand eller talorganen, har det en tendens att uttrycka sig i personifierad form. Det uppfinner en identitet. Det låtsas vara någon. En sådan skenpersonlighet kan i vissa stycken vara överlägsen mediet självt. Det beror på att det undermedvetna har tillgång till stora minnesfonder och till kunskaper som införskaffas på paranormalt sätt samt har en snabb kombinationsförmåga.
Saken är alltså den att vårt medvetna jag inte är hela vårt psyke. Vissa delar av psyket existerar under det vanliga medvetandets yta. Vore det inte så, skulle vi knappast kunna existera som mänskliga varelser. Våra steg, när vi går, styrs exempelvis av det undermedvetna. Och en hel del av vårt viktiga tänkande sker på den undermedvetna nivån. Normalt finns en sund förbindelse mellan vårt "övre" och "undre" jag. De samarbetar i god sämja. Det övre jaget ger "uppdrag" åt det undre, som detta försöker att troget utföra. Men hos några människor sker en störning i det harmoniska samarbetet. Skikt ur det undermedvetna spelar då en självständig roll, tränger tillfälligt undan det övre jaget, tar över kontrollen över exempelvis en hand och uttrycker sig i form av fiktiva personligheter. Troligen sker detta på grund av starka impulser från det övre jaget. Dessa impulser kan sändas ned i det nedre jaget som en intensiv önskan att ta revansch för tillkortakommanden eller frustrationer. Månget mediumskap har uppkommit i samband med någon svår besvikelse.
En sådan splittring av psyket, där den normala samverkan mellan den övre och undre människan sätts ur spel, är i allmänhet ingen god sak, men någon gång kan det undermedvetna, när det tar makten, göra goda prestationer, exempelvis skapa litterära verk av betydelse.
Men man skall förstå att man inte kan lita på de fiktiva personligheter som det undermedvetna skapar. De saknar den normala personlighetens känsla för moral och sanning. Lögnen är en del av deras natur.
SM
Källor bl a:
Leon Festinger, Henry W. Riecken och Stanley Schachter: When Prophecy Fails, originally published in 1956 by the University of Minnesota Press. Harper & Row 1964.
Sven Magnusson: "Flygande tefat" - vad säger vetenskapen?, Zindermans 1975.
Sven Magnusson: Det "övernaturliga" och vår världsbild, Zindermans 1976.
Harald Schjelderup: Den dolda människan, Orion/Forum 1962, norskt original Det skjulte menneske 1961.
Alan Vaughan: Channeling, artikel i New Realities januari/februari 1987.
SHAN, DET UPPSTIGANDE LJUSET
Ananda Tara Shan reser sig och säger med dundrande stämma:
- Jag är Mikael. Öppna era hjärtan för mig! Jag är den som står för rättvisa, broderskap, glädje och enhet.
Kvinnan är i trans och talar med främmande röst.
Platsen är Melbourne, Australien och tiden slutet av december 1986.
Mediet fortsätter:
- Jag är fridsfursten. Öppna era hjärtan och ta emot!
Ananda Tara Shan är en dansk-australiensisk kvinna. Hon säger att hon har utsetts av det stora vita brödraskapet till att föra ut en ny världsimpuls till mänskligheten.
Rösten som formas i hennes mun förkunnar:
- Jag är den som har sänt lärarna och världsreligionerna till mänskligheten. Öppna era hjärtan för mig!
Den som talar är ärkeängeln Mikael.
Övergången mellan 1986 och 1987 är en viktig tidpunkt för dem som ansluter sig till Ananda Tara Shan, ty det är nio år sedan hon av det vita brödraskapets mästare fick veta att hon utsetts till deras kanal som förmedlare av en ny andlig impuls och att hon skulle tränas för den uppgiften i nio år.
- Bli mina ljusbärare i mänskligheten! säger tordönsstämman till de församlade, och den tillägger, med hänsyftning på sitt medium:
- Denna är min utvalda!
För de troende framstår Ananda Tara Shan som ett gudomligt språkrör, likvärdigt med Buddha, Jesus, Moses och Muhammed, vilka alla varit utvalda att bringa avgörande andliga impulser till mänskligheten.
En ny avatar
Vid årsskiftet 1986-1987 föddes en ny avatar med en ny världsimpuls, menar de på Ananda Tara Shan troende. Den nya impulsen kallas Shan the Rising Light, alltså Shan det Uppstigande Ljuset, och består av en sammansmältning av Buddha, Kristus och Ananda Tara Shans själ. Den upplevs som en inre, gyllene värme som smälter och luttrar hjärtat och låter en andlig eld gå genom hela personligheten för att påskynda en djupare förståelse. (Shan är det andliga namnet på jorden.)
Genom Ananda Tara Shan strömmar den nya världsimpulsen in i hjärtana hos en grupp människor som finns omkring henne, och när dessa är redo och mänskligheten mogen kommer impulsen att föras ut genom de grupper som bär namnet Rosenhaven.
Ananda Tara Shan är ett redskap för bland andra ärkeängeln Mikael, vilken överför den andliga impulsen från Syntesens Avatar och leder den genom hennes själ. Hon har också till uppgift att användas av världsläraren Maitreya, som är Kristus, och av Buddha för att skapa den nya världsreligionen i skriven form. Det kommer att ta lång tid att få igenom denna filosofi till det mänskliga planet. Först måste energin från Syntesens Avatar rensa ut de negativa energierna på jorden, därefter kan Herren Maitreya tillsammans med Herren Gautama Buddha manifestera den nya världsreligionens tankar. De bygger vidare på den filosofi som kallas "den gamla visdomen", men presenterar ändå något nytt och djupare, som kallas Shan Dharma-filosofin. Detta kommer att börja hända senare under 1900-talet. Men arbetet, tills den nya religionen är fulländad, kommer att ta lång tid - omkring femtio år - och avslutas av andra invigda. Invigda över hela världen kommer att inspireras att skriva var och en på sitt sätt om den nya världsreligionen. Inspirationen kommer från Maitreya och Buddha. Utifrån Shanimpulsen kommer många lärjungar, aspiranter och sökare att frambringa nya idéer inom politik, utbildning, livsstil osv.
En förberedelse för den nya världsimpulsen har skett genom Teosofiska Samfundets verksamhet och även genom Alice A. Baileys böcker. Bakom det arbetet står mästarna Koot Hoomi, Morya och Djwal Kuhl.
Den nya världsreligionen blir en fulländning av teosofin.
- Kristus verkar genom Shan det Uppstigande Ljuset och lyfter upp jorden till en högre vibration, så att den på kort tid kan utvecklas till en liknande plats som sin syskonplanet Venus, säger Ananda Tara Shan, och hon tillägger:
- Genom Shan det Uppstigande Ljuset pånyttföds jorden. Vid nyåret 1987, när den nya världsimpulsen etablerades här, förseglades de negativa krafterna av ärkeängeln Mikael och av Syntesens Avatar. Så nu är jorden omgiven av ljus. Faran är i stor utsträckning över. Det negativa brödraskapet har stora svårigheter att få något inflytande.
Ananda Tara Shan meddelar att hela den andliga hierarkin står bakom henne. Det finns, säger hon, andra fina lärjungar som används av hierarkin, men hon understryker att ingen kan som hon kanalisera Shanimpulsen. Hon är sedan länge utvald till uppgiften som det vita brödraskapets språkrör och utbildad för detta. Den missionen blev henne given redan innan hon började inkarnera på jorden.
En ny tid
Vid nyåret 1987, när den nya världsimpulsen etablerades på jorden, sa Ananda Tara Shan bland annat:
- Idag börjar en ny tidsålder. Kärleken har kommit för att stanna. I de mörkaste ögonblicken av hopplöshet och förtvivlan skall Guds kärlek och ljus ständigt hjälpa er. Som en gyllene flamma skall ljuset och kärleken spridas över jorden. Ty denna natt har Shan det Uppstigande Ljuset stigit upp från jordens inre och har sträckt sina armar upp genom jorden och in i universum.
- Herren Maitreya, dvs Kristus, har börjat sin mission på jorden idag. Han kommer att stiga in i hjärtana hos sina utvalda redskap, in i envar som har öppnat sitt hjärta för honom. Ty mänsklighetens rop på hjälp har blivit hört. Hierarkin har gett sitt gensvar.
- Sannerligen säger jag er, nu skall himlens portar öppnas och fred strömma ned till människors barn!
- Nytt hopp, nytt liv och ny glädje kommer till er!
En Kristi förelöpare
Ananda Tara Shans framträdande beskrivs också som en del av de förberedelser för Kristi återkomst som pågått sedan 1925 genom att idéerna om den nya världsreligionen och mänsklighetens enhet har sänkts ned bland människorna.
Från 1977 - sägs det - har Kristi kärlek som en kollektiv impuls gått in i mogna människors hjärtan för att väcka mänskligheten till en förnimmelse av den inre verkligheten.
Från 1987 kommer allt fler människor att bli behärskade av Kristi ljus eller av ljuset från någon av Mästarna så att det vita brödraskapet genom dessa kan tala direkt till människorna.
Senare, vid en tidpunkt som ännu inte är bestämd, kommer världsläraren Maitreya/Kristus själv att inkarnera på jorden.
HANDEN SOM SKRIVER
"Jag heter Amos. Du har levat i många inkarnationer. Jag har följt Dig genom flera av dem. Vi skall tillsammans skriva böcker."
Kvinnans hand skriver detta. Det är inte hon själv som gör det, medvetet, utan handen.
Handen skriver "automatiskt". Den talar till kvinnan, berättar för henne vad som kommer att ske: en bok skall dikteras.
Bakom handen finns intelligensen Amos. Han upplyser att han är en av de yppersta andarna i Kosmos: ledare för ledarna. Han, och andra ledare, har valt Ulla-Britt som sitt språkrör. Det är hon som skall föra ut Kosmos budskap till människorna.
Ulla-Britt är en åskådare när handen skriver. Hon upplever att hon genom den "automatiska" skriften är ett medium för en kraft utanför henne själv.
Handen meddelar:
"Vi, Kosmos ledande själar, har sökt en kanal att öppna för att träda fram igenom."
Att kanalen blev Ulla-Britt är en följd av en lång tids ömsesidigt sökande - från Kosmos ledande själar och från henne själv. Hon hade sökt kontakt med sin egen ande, sitt allra innersta heliga Jag. Och Kosmos ledande själar hade sökt ett språkrör. Så hade deras sökande mötts.
Handen skriver:
"Andevärlden har länge oroat sig för den blödande Jorden. Långt innan Ni människor vaknade till av larmrapporter och alla slags hot mot jord, hav, luft och hela naturens ordning, var vi här i Kosmos allvarligt oroade."
Amos förkunnar vidare:
"Det finns i KOSMOS en oändligt stor KÄRLEK som är den drivande ENERGIN. Den är så oerhört sann och rik, att den bär oss genom årtusenden av svårigheter och mödor. Därför finns det också tillräckligt med KRAFT att genomföra stora, genomgripande FÖRÄNDRINGAR på jorden."
Det som kallas den nya tidsåldern är - enligt Amos - i själva verket det stora kosmiska projekt som är under arbete, lett av de kosmiska ledarna.
"Med hjälp av KRAFTEN och oändligt många goda medier och sanna människor har vi nu påbörjat den stora satsningen som skall hjälpa till att rädda jorden och människorna från förmörkelse och undergång.
Det är ont om tid."
Men nu är det stora mediet funnet, och en kanal har öppnats mellan människa och Kosmos.
Amos säger:
"Jag har under 'lång' tid förberett mig för att få igenom dessa tankar och denna insikt. Det är därför en lika stor och ofattbar upplevelse för mig, Amos, som för mitt medium, Ulla-Britt, att denna bok äntligen kan bli skriven."
Amos berättar att han vandrat en mycket lång väg genom otaliga inkarnationer, där han lärt sig många läxor. "Sådana karmaupplevelser utvecklar oss till FULLKOMLIGA själar, som till slut kan finna RO och FRID i vårt KOSMOS", skriver han.
Om Ulla-Britt säger Amos:
"Det är ingen slump att hon den 13 augusti 1985 väcktes till ett skrivande medium. Hon befinner sig i sin 13:e inkarnation och det är också hennes sista. Sedan är hon beredd att stiga upp till de högre sfärerna och med sin fullkomnade själ uppgå i Kosmos.
Det är därför hennes tid på jorden i denna sista inkarnation är så oerhört betydelsefull. Inte bara för henne själv utan även för hela Kosmos. Hennes livsverk kommer att stå som en symbol för det SANNA och GODA. Det hon uträttar för oss här uppe blir Kosmisk historia."
Amos omtalar också att många illasinnade krafter har försökt stoppa henne, men nu kan ingen längre skada henne, för hon står under Amos personliga beskydd och har hela Kosmos med sig.
Amos talar i upphöjande ordalag om sitt medium. Bland annat säger han att med den starka intuition som är utmärkande för Ulla-Britt har hon tacklat varje motgång och svårighet med en lyhördhet och klarsynthet som är av kosmiskt märke. Och nu får hon som universellt medium sin belöning genom Kosmos agerande.
Allt som sker genom Ulla-Britt är välsignat och hör till den kosmiska Planen, meddelar Amos och tillägger att "vi i Kosmos har förankrat oss genom Ulla-Britts förmåga och på det sättet kan en enorm utveckling ske och den kosmiska väckelsen bli sanktionerad".
Det finns fler medier, men Ulla-Britt står som kosmisk budbärare i särklass. Hon är de kosmiska mästarnas eget direkta språkrör.
HERRENS PROFETISSA
Hon lyssnar till den inre rösten, eller "det inre ordet", och skriver ned vad hon hör. Det är ingen mindre än Kristus själv som gör sig hörd i hennes huvud, och hon förmedlar hans budskap till människorna, antecknar efter hans diktamen.
Hon står också upp och håller tal. Då talar hon automatiskt eller inspirerat, uttalar orden i samma ögonblick som de kommer till henne.
Denna kvinna, en tysk hemmafru, är Herrens röst på jorden. Hennes namn är Gabriele Wittek.
Det är nu drygt tio år sedan hon blev kanal för Kristus. Och under dessa år har en betydande andlig rörelse växt upp kring henne, Universellt Liv, med högkvarter i Würzburg, Västtyskland, men spridd i ett 40-tal länder.
Gabriele Witteks anhängare säger att visserligen har det funnits många profeter - en del av dem har haft stora uppdrag, andra mindre - men Gabriele är det enda språkröret med världsomfattande uppdrag som lever i vår tid.
För Gabrieles anhängare är det verkligen Kristus som talar genom henne. De kallar sig gärna kristusvänner. De tror på Bibeln och sätter bergspredikan i centrum, men de tror också på reinkarnation och karma. Och de menar att Kristus nu genom Gabriele vill erinra oss om den väg som han en gång gick, kärlekens och osjälviskhetens väg. Han vill att alla människor på jorden skall möta varandra med kärlek och offervilja.
Universellt Liv förkunnar att mörka moln nu tornar upp sig vid horisonten. Detta är en följd av människans onda gärningar. Men nu har Guds son, Kristus, kommit tillbaka genom sin profetissa för att leda oss genom den svåra tiden. Han är vägen, och de som erkänner honom kommer att överleva den nya tidens inbrott.
Herren förbereder de sina på vad som skall komma. Genom sin profetissa ger han uppenbarelser om livets lagar och inblickar i den nya tiden, som han vill leda oss in i.
Om vi lever efter de andliga lagarna i osjälvisk kärlek, sanning och vishet, då väcks den nya människan, som är fridsam och barmhärtig och kommer att bo i Guds rike på jorden.
Den nya människan kallas Guds söner, och dessa finns på jorden redan idag. De är Guds representanter genom sina ord och gärningar, sända av Honom för att sprida Hans ljus och för att ta makten i Guds rike i den nya tid som kommer. Deras gudomlige broder Kristus är med dem i anden och verkar genom dem.
En ny tid har redan inletts. En rening av jorden har påbörjats. Alla mänskliga inrättningar och institutioner - som är medansvariga för tillståndet på jorden idag - kommer att försvinna och de människor som skapat och upprätthållit dem likaså. Reningen sker genom naturkatastrofer, krig, sjukdomar, farsoter, svält och mord. Den sopar undan allt som är dåligt. Lava från vulkaner och vatten från världshaven kommer att begrava allt det som människan egoistiskt har skapat för sin egen del. Kyrkans och de världsliga makternas tid är ute. Nu kommer en ny tid under Kristi och Guds söners ledning.
Gabriele Wittek har fått uppdraget att förkunna Kristi ord för mänskligheten och undervisa om vägen som leder åter till fadershuset. Och Kristus kallar sina bröder, Guds söner, genom Herrens profetissa att med honom ta ledningen under den nya tiden.
Profetissan kämpar outtröttligt för gudomlig rättfärdighet. Hon angrips av de mörka krafterna, vilka kläder sig i kristen dräkt, fast de är sataniska. Deras avsikt är att tysta Gud. Men detta misslyckas, eftersom Gud nu har ett språkrör på jorden och eftersom Hans söner sprider Hans ljus i världen.
Karakteristiskt för de tre medierna Ananda Tara Shan, Ulla-Britt och Gabriele Wittek - och för flera andra - är att de sätter sig själva i världshändelsernas centrum. Och var och en av dem har en världsbild som utesluter de andra. I Ananda Tara Shans värld finns ingen plats för Amos eller Gabriele. Och i Ulla-Britts värld finns ingen plats för Gabriele eller Ananda Tara Shan. I Gabrieles värld existerar inte Amos eller Ananda Tara Shan. - Och i engelsmannen Benjamin Cremes värld med en Kristus som lever på jorden idag - finns ingen plats för Gabrieles Kristus, som meddelar sig uteslutande genom henne, eller för Ananda Tara Shans Maitreya/Kristus.
Var och en av medierna skapar en egenvärld kring sig själv.
Inom den spiritualistiska rörelsen upphöjs inte medierna på samma sätt som dessa "fristående" medier, som skapar en egen rörelse med sig själva i centrum. Där är medierna mer ödmjuka kanaler mellan "andra sidan" och vår verklighet.
TIBETANEN DIKTERAR
Alice Bailey satt på en kulle utanför sitt hus, när hon hörde en röst som sa:
- Det finns några böcker som det är önskvärt att få skrivna så att allmänheten kan ta del av dem. Du kan skriva dem. Skulle du vilja göra det?
Alice svarade omedelbart:
- Nej, det vill jag inte! Jag är inte något förbaskat medium, och jag vill inte bli indragen i något sådant.
Detta var hennes första kontakt med Tibetanen, dvs Mästaren Djwhal Khul.
Tibetanen lät sig inte avspisas, så efter tre veckor kom rösten tillbaka. Alice vägrade alltjämt, men till slut lyckades han få henne att pröva att skriva under några veckor.
Och så började hon skriva efter Tibetanens diktamen.
Alice A. Bailey (1880-1949) som vid början av samarbetet var teosof, men sedan bröt med den teosofiska rörelsen, skrev i allt 19 böcker med ockult, esoteriskt innehåll som medium för Tibetanen. Det blev ett 30-årigt samarbete. Först fick hon diktamen genom kläraudiens, d v s hon hörde hans röst. De kom överens om en tid, och så kontaktade Tibetanen henne genom en vibration som hon lärde sig känna igen. Därefter började han sin diktamen under vilken Alice hörde hans röst klart och tydligt. Men efter en tid förändrades sättet att arbeta, så att det blev helt och hållet telepatiskt. Alice tog kontakt med Tibetanen när hon hade tid till förfogande, och om han då hade tid och möjlighet, kommunicerade han telepatiskt med henne. Informationen överfördes mycket snabbt och så klart att hon kunde skriva ned den direkt utan att något behövde ändras.
Även klärvoajans användes, nämligen för böckernas många symboler samt informationsöverföring när Alice lämnat kroppen under sömnen.
Till skillnad från de flesta andar som kommunicerar genom medier uppgav Tibetanen att han levde på jorden. Han befann sig i en fysisk kropp vid Tibets gräns, där han var ledare för ett lamakloster. Han samarbetade också nära med några ur vår planets andliga hierarki av Mästare, bland andra Mästaren Jesus (icke identisk med Kristus; Jesus hade bara ställt sin kropp till Kristi förfogande).
Jesus levde nu (1922) på jorden som syrier i det heliga landet Palestina.
Enligt Tibetanen utgjorde det han talade i Alice Baileys andliga öra den andra fasen av en esoterisk undervisning som var planerad för den nya tidsåldern av den andliga hierarkin. Den första fasen var de böcker som Helena Petrovna Blavatsky - teosofins grundare - gav ut i slutet av 1800-talet. (Liksom Bailey skrev hon efter diktamen från en Mästare, åtminstone delvis.)
Tibetanen och hela garnityret av Mästare, som finns hos Bailey, förekommer även inom Summit Lighthouse, en andlig rörelse vars lära byggs upp på Elisabeth Clare Prophets mediumskap. Men Baileys anhängare avvisar Prophets budskap. Det stämmer nämligen inte riktigt med det som de själva fått veta genom Bailey.
Benjamin Creme, som genom inre röster får budskap från Mästarna och Kristus, vilken idag lever på jorden, anknyter till Bailey och anser sig fortsätta hennes arbete, men Baileyfolket erkänner honom inte, bland annat för att Tibetanen klart har utsagt att när Kristus återkommer, gör han inte anspråk på att vara Kristus och ingen kommer heller att göra det å hans vägnar.
Alice Baileys böcker har fascinerat många, och många har trott att hon - eller Tibetanen - är en pålitlig rapportör om livets innersta hemligheter. Hon torde ha haft, och ha, ett stort inflytande på många människors ockulta föreställningar, även några som startat egna religiösa rörelser.
Invigning
Alice A. Bailey/Tibetanen ger genom sina böcker en invigning i den djupa esoteriska visdomen. Denna invigning innebär en vidgning av medvetenheten utöver dess normala gränser - sinnet och hjärtat öppnas för erkännande av esoteriska sanningar sedan de illusioner som döljer sanningen och begränsar medvetenheten övervunnits.
En lärjunge i den esoteriska skolan är "en som tjänar" - till sist en som tjänar "den Ende". Lärjungen lär sig att ge upp all egennytta och går helt upp i tjänandet av Planen.
Esoteriken är alltså - enligt Bailey - en tjänandets livsväg.
Tjänande innebär att man "offrar det personliga självet för det Enda självets bästa". Detta sker som följd av trägen ockult meditation, varunder djupa livs-och medvetandesfärer uppenbaras.
Professor Ian Stevenson om automatisk skrift
I The Journal of the American Society for Psychical Research nr 4, 1978 skriver parapsykologen professor Ian Stevenson om automatisk skrift. Han nämner i inledningen att en våg av entusiasm för automatisk skrift då och då uppträder hos den amerikanska allmänheten. Många av de troende hamnar långt ute i det blå, under det att de som känner till forskningen på området betraktar dessa "offer" med förfäran och önskar att de toge lärdom av dem som verkligen kritiskt studerat detta fenomen.
En del av de människor som läser om automatisk skrift i populärpressen, godtar uppenbarligen utan vidare påståendet att det rör sig om kontakt med diskarnerade väsen (avlidna) skriver Stevenson.
Vad är automatisk skrift?
Automatisk skrift innebär att en person skriver utan att i skrivögonblicket vara medveten om vad han skriver, ja ibland kanske inte ens medveten om att han skriver. Men man skall kanske säga "fullt medveten", förtydligar Stevenson, eftersom automatisterna kan ha en viss medvetenhet om vad de skriver. Men skrivandet tycks ske utan den vanliga medvetna kontrollen. Ibland skiljer sig den automatiska skriften avsevärt från personens vanliga sätt att skriva. Skriften tenderar att vara större än den vanliga handstilen, och den produceras vanligen snabbt.
De som skriver automatiskt brukar befinna sig i något slag av förändrat medvetandetillstånd, ibland i så mild grad att det knappt är märkbart, men ibland kan automatistens normala personlighet vara, eller synas vara, helt frånvarande. I det senare fallet kan det förekomma att en helt främmande personlighet tycks ta över och utföra den automatiska skriften. En del automatister känner det som att någon annan styr den skrivande armen, medan automatisten själv förblir en passiv åskådare.
Men automatisk skrift är, fortsätter Stevenson, bara en av de metoder med vilka en förändrad eller annorlunda personlighet kan manifestera sig. En annan metod är transtal, som är den vanliga formen av mediumskap. Mediet kan också placera två eller tre fingrar på ett föremål, t ex glas, vilket rör sig över ett bräde med bokstäver på, ett s k ouijabräde. Ibland används en planchette, som är ett litet föremål med små hjul och en penna.
Det tillstånd av förändrat medvetande som brukar inträda före och under det automatiska skrivandet, möjliggör, förklarar Ian Stevenson, att material som vanligen hålls utanför medvetandet kan komma upp i medvetandets ljus.
Varifrån kommer den automatiska skriftens innehåll?
Det finns, enligt Ian Stevenson, tre tänkbara källor till vad som kommer fram genom automatisk skrift och därmed besläktade mediumistiska eller hypnotiska tillstånd: a) vad mediet på normalt sätt har sett eller hört (utan att nödvändigtvis ha varit medveten om det), b) informationer som erhållits paranormalt, alltså genom utomsinnlig varseblivning, från levande personer (närvarande eller icke närvarande) eller från trycksaker eller andra icke-mänskliga källor, c) meddelanden från avlidna.
Vad beträffar kunskaper som erhållits genom normala kanaler, skall vi komma ihåg att i det mänskliga psyket finns lagrade mycket mer kunskaper än vi normalt behöver eller är medvetna om. Det mesta av detta har litet eller intet värde för oss under vanliga förhållanden, och det förblir dolt i det omedvetnas djup. Men i tillstånd av förändrat medvetande, såsom under automatisk skrift, synes det omedvetna kunna sända upp delar av detta material till ytan, så att det manifesterar sig i skrift eller tal. Materialet från det omedvetna kan då framträda i löst sammanfogade fragment eller i märkvärdigt organiserade mönster av ovanlig skönhet och insikt som ligger utanför vår vanliga förmåga. Ibland kan hela dikter eller böcker bli till som automatiska skapelser.
Många automatister är övertygade om att den skrift de producerar kommer från avlidna - bl a på grund av att stil och innehåll vida överskrider deras vanliga förmåga. Det kan t ex förekomma att handen skriver på blankvers. Men, förklarar Ian Stevenson, det omedvetna kan lätt ordna latent material i versform. Automatister kan också hävda att skriften måste komma från en källa utanför dem själva eftersom den produceras med sådan snabbhet. Men i det tillstånd av förändrat medvetande i vilket den automatiska skriften vanligen uppträder, går tankarna mycket snabbare än normalt.
Den spiritualistiska hypotesen är således inte, enligt Ian Stevenson, den rätta förklaringen till automatisk skrift, åtminstone inte i allmänhet. I stället ger oss automatisk skrift, liksom hypnos, utmärkta exempel på kryptomnesi, d v s uppträdandet i medvetandet av kunskaper som personen inhämtat på normalt sätt men vanligen inte minns, eftersom de finns dolda i det omedvetna. Stevenson nämner ett exempel, där ett (hypnotiserat) medium gav detaljerade upplysningar (från "en avliden") om livet vid Richard II:s hov. Det visade sig att hon som barn hade läst en roman vilken innehöll nästan alla de historiskt verifierade fakta som kommit fram automatiskt, fastän materialet med den omedvetna fantasins hjälp hade ordnats om och broderats ut. Men även paranormalt förvärvade kunskaper - d v s genom utomsinnlig varseblivning - kan komma fram i automatisk skrift.
De sekundära personligheterna
Under automatisk skrift, liksom under transtal, synes en eller flera personligheter ersätta mediets vanliga personlighet och direkt kommunicera med oss. Dessa personligheter påstår vanligen att de har levat på jorden, och de kan ge mer eller mindre sannolika beskrivningar av sitt jordeliv. På 1800-talet och i början av 1900-talet accepterade, förutom spiritualisterna, även en del parapsykologer att dessa sekundära personligheter var vad de själva sade sig vara. Men när man ställde penetrerande frågor till dem rörande deras jordeliv, kunde de flesta inte ge några tillfredsställande svar. Och det var ofta omöjligt att få detaljer om det liv, som de sade sig ha levat, bekräftade. Stevenson uttrycker sig i detta sammanhang så: "Man tycks inte kunna undgå slutsatsen att transpersonligheterna hos de flesta medier är sekundära personligheter hos medierna själva." De påminner om sekundära personligheter hos en del mentalsjuka. Men det föreligger ändå inte en absolut överensstämmelse. Mediernas "kontroller" t ex skiljer sig från de sekundära personligheterna hos mentalsjuka däri att kontrollerna vanligen endast manifesterar sig när mediet vill detta, medan de sjukas sekundära personligheter uppträder utan att den primära personligheten så önskar.
Men även om de imaginära personligheter som kommunicerar genom medierna saknar existens oberoende av mediet, så betyder detta inte att de också saknar paranormal förmåga. En sekundär personlighet kan vara falsk och ändå förmedla paranormal kunskap, ty det tillstånd av förändrat medvetande i vilket den automatiska verksamheten pågår, gynnar utomsinnlig varseblivning (ESP). Det kan möjligen även vara så, tror Stevenson, att verkliga avlidna kan ligga bakom en del yttranden av medier. Ja, han anser att några av de bästa mediumistiska indicierna för överlevnad av döden har kommit genom automatister, såsom mrs Piper, mrs Verrall, mrs Willett och mrs Cummings.
Stevenson diskuterar också ingående vilka kriterier som behöver finnas för att man skall acceptera en sekundär personlighet som en avliden. Han påpekar bl a att paranormal kunskap hos den sekundära personligheten inte är tillräckligt som bevis för att meddelandena härrör från den föregivne avlidne, eftersom vi inte vet vilka gränser som finns för psykets förmåga att i förändrat tillstånd förvärva paranormal kunskap. Stevenson säger också att när exempelvis en framstående författare som William James kommunicerar genom ett medium men visar sig sakna den stilistiska särprägel som han hade under sitt jordeliv och uttrycker sig sämre, så stöder inte detta tanken att det verkligen varit denna författare som kommunicerat genom mediet. Dock finns det, menar Stevenson, några få fall där särprägeln hos en person synes ha bevarats "efter döden". Detta gäller bl a mediumistiska meddelanden som säger sig härröra från de parapsykologiska forskarna Myers och Lodge.
Risker med automatisk skrift
Det är inte riskfritt att syssla med automatisk skrift. Enstaka fall är kända där automatisten inte kunnat sluta skriva, utan blivit tvingad att fortsätta, även när han inte velat det. Stevenson anser att när skrivandet blir tvångsmässigt, bör automatisten omedelbart försöka sluta. Likaså bör han sluta, om skrivandet förenas med obehag, ängslan eller fruktan.
En annan risk i samband med automatisk skrift är självbedrägeri. När en automatist blivit övertygad om att han verkligen mottar budskap från en betydande diskarnerad personlighet, kan han anse det vara sin plikt att göra dessa budskap kända för andra. Sålunda kan automatisten oavsiktligt sprida falska budskap och lura den allmänhet som tar del av detta. Men de flesta automatister blir inte kända utanför en mycket liten krets. De bryr sig inte om att försöka finna förläggare, och om de försöker, så lyckas de inte.
Det finns människor som håller på år efter år och skriver automatiskt. Varför? Orsaken kan vara att de tror sig vara i kontakt med avlidna kära. I andra fall kan automatisten tro sig vara särskilt utvald till att sprida en ny uppenbarelse. Tyvärr kan sådana personer, om de är tillräckligt självsäkra, samla en trosgrupp kring sig och bilda en kult - under någon tid. Men förr eller senare inträder det sunda förnuftet hos anhängarna, och de vänder sig då från "det falska mediet" och till någonting nytt som ser lovande ut.
Men Ian Stevenson är inte övertygad om att automatisternas meddelanden alltid kommer från deras eget psyke. Han anser att utforskningen av den automatiska skriften skall fortsätta - ty vi kan möjligen från detta fenomen erhålla indicier för överlevnad av döden!
SM
Psykiatern Ian Stevenson är Carlson professor i psykiatri vid Virginiauniversitetet i Charlottesville, Virginia, USA. Professuren har donerats till universitetet av uppfinnaren av xeroxmetoden för kopiering Chester Carlson.
Till sidan 1!
www.sokaren.se/INDEX45.HTML
