Artikel från 1984



Har astrologin en kärna av sanning?


I floden av litteratur om astrologi finns en bok som skiljer ut sig från de övriga. Det är Astrologi. Vetenskap eller vidskepelse? av H. J. Eysenck och D.K.B. Nias, psykologer vid Londonuniversitetet. Den förstnämnde är professor, känd och betydelsfull inom sitt område. Boken utkom 1982, och 1984 förelåg en svensk översättning, gjord av Kerstin Karling och utgiven av Natur och Kultur.

En rad vetenskapsmän har prövat astrologiska teser - med olika resultat - men Eysenck är troligen den högst kvalificerade av alla. Det är anmärkningsvärt, och glädjande, att en forskare av hans kaliber velat ägna mycket tid åt astrologiska undersökningar och därefter gå ut med en rapport till allmänheten.

Eysenck och Nias vänder sig i början av boken skarpt mot många vetenskapsmäns fördomsfulla och föraktfulla attityd till astrologin, t ex när de velat avgöra sanningsfrågan med påståendet att astrologin är omöjlig. E&N erinrar om att flera vetenskapsmän i det förflutna gjort genanta felbedömningar, när de uttalat sig om vad som är omöjligt. Vi vet inte så mycket om universum som vi gärna tror, påpekar de. Världen är i hög grad ett mysterium för oss. Därför är det en god idé att inte kategoriskt utdöma det som tycks strida mot vad den moderna vetenskapen säger.

E&N är mycket stränga mot de fördomsfulla bland sina kolleger. "Mycket av det som utger sig för att vara vetenskaplig kritik i böcker och artiklar som vi läst, höjer sig knappast över förtalets och fördomarnas nivå", skriver de.

För de 186 ledande vetenskapsmän, varav 18 nobelpristagare, som undertecknat ett upprop mot astrologin, har E&N ingen respekt. De personerna har aldrig lagt fram några bevis för sina påståenden. Deras inställning har tydligen i hög grad varit känslogrundad.

Efter att ha underkänt de fördomsfulla kritikernas inställning och prestationer går E&N vidare till att granska den forskning som anses stödja astrologin. De finner att den inte har bevisat någonting. Det finns skäl, anser de, att tro att de positiva resultaten beror på statistiska fel eller på felaktig uppläggning av experimenten. De håller med den franske psykologen Michel Gauquelin, som ägnat astrologin ett ingående studium, att "ingen av den klassiska astrologins principer har bekräftats statistiskt av astrologer eller vetenskapsmän". Gauquelin anser, liksom E&N, att i de fall där en undersökning har gett för astrologin positivt resultat, kan man i de flesta fall hitta sannolika alternativa förklaringar.

I sådana fall där signifikanta resultat uppnåtts i som det synes invändningsfria experiment, har dessa inte prövats genom upprepning, och innan detta skett kan man inte tillmäta dem något avgörande värde, skriver E&N.

E&N visar på en rad fallgropar som forskare i astrologi lätt ramlar i. Ett vanligt fel är att forskaren undersöker ett stort antal faktorer men endast redovisar de undersökningar som gett positiva resultat. På grund av slumpens fluktuationer finner man med en sådan metod alltid några signifikanta faktorer. Vid upprepning av experimentet försvinner signifikansen.

Praktiskt taget alla undersökningar som stöder astrologin visar sig värdelösa i E&Ns granskning - utom Michel Gauquelins. För Gauquelin, och hans medhjälpande hustru, också psykolog, har E&N den största respekt. De kan inte finna några fel i uppläggning eller resultat, utan är fulla av beundran. De menar att Gauquelin kan ha lagt grunden till en ny vetenskap: kosmobiologin, som studerar på vad sätt växter, djur och människor påverkas av himlakropparna i solsystemet.

E&N är imponerande, både i sin öppenhet och i sin kritiska granskning. Men ändå: Om nu Gauquelins resultat står sig, är det då inte sannolikt att även en del av den övriga forskningen, som bekräftar några av astrologins teser, gör det? E&N är väldigt ivriga att hitta "alternativa" förklaringar så snart någon undersökning stöder astrologin. Kanske alltför ivriga. Men så, när de kommer till Gauquelin, förändras deras bedömning helt. Deras kritik kommer till korta. Uppgivet slår de ut med armarna och utbrister: Men han har ju rätt! Hans resultat är oemotsägliga!

Vem är nu denne märklige Michel Gauquelin? Han är född 1928, har studerat psykologi och statistik samt tagit doktorsgrad i psykologi. (Han har avlidit sedan denna artikel skrevs, 1984.) Sedan barndomen har han intresserat sig för astrologi. Under sina studier blev han skeptiker och beslöt att pröva astrologins påståenden. Genom sin utbildning i statistik hade han möjlighet att bedöma vilka resultat som rena slumpen kan ge. Han fann att ingen av de astrologiska teser han testade höll måttet.

Men Gauquelins resultat blev inte helt negativa. När han jämförde berömda personers horoskop med deras karriär, fann han ibland en överensstämmelse. Planeternas ställning i födelseögonblicket tycktes ha ett samband med de framgångsrika personernas utveckling. Exempelvis visade det sig att framstående läkare ofta var födda när Mars och Saturnus just hade gått upp över horisonten eller just hade passerat himlens högsta punkt. För framstående vetenskapsmän var det Saturnus som ofta befann sig i de avgörande positionerna vid födelsen.

Gauquelin gjorde kontrollundersökningar, men resultaten stod sig.

E&N accepterar Gauquelins metoder och resultat. Däremot har de funnit att kritikerna varit partiska, fördomsfulla och inkompetenta. Den belgiska "Committee Para", som ville vederlägga Gauquelins slutsatser, lyckades inte med detta - ändå vägrade de erkänna att Gauquelin hade bevisat riktigheten i sina slutsatser. Detta hedrar inte kommittén, skriver E&N, som slår fast att "bevisen redan är starkare än de som godtas på nästan alla psykologins forskningsområden.". De tror att "Gauquelins väldiga samling data, liksom Darwins, kan leda till en vetenskaplig revolution".

Det som återstår är, enligt E&N, att förklara på vilket sätt planeterna är förbundna med karaktären.

E&N är förbryllade över Gauquelins upptäckter. De kan exempelvis inte förstå varför de astrologiska kännetecknen endast uppträder hos berömda eller framstående personer.

E&N stöder inte astrologin. De drar slutsatsen att astrologins påståenden om tecknen och husen inte bygger på fakta. De instämmer med GA. Dean m fl som efter noggranna studier av astrologisk forskning kommit fram till att astrologin kan stämma, men sällan på det sätt och i den omfattning som påstås.

På ett sätt är E&Ns bok ett starkt angrepp på astrologin. På ett annat sätt antyder den att astrologin trots allt bygger på vissa fakta - som Michel Gauquelin är på spåren.

Det är en utmärkt bok som Eysenck och Nias har skrivit. Den bör läsas av astrologins vänner och fiender. Ingen av dessa torde kunna negligera den.

SM


Till sidan 1!




www.sokaren.se/INDEX512.HTML