SAI BABA
Är miraklerna äkta?
Sai Baba är otvivelaktigt en av nutidens mest intressanta religiösa gestalter. Särskild uppmärksamhet har hans mirakler fått. Men underverken har med all rätt ifrågasatts.
Dale Beyerstein är en kritiker som har ifrågasatt äktheten hos Sai Babas mirakler. Han har samlat kritik från olika personer i en skrift på 128 sidor, Sai Baba's Miracles, som utgavs i Indien 1994.
Beyerstein citerar uttalanden som gjorts om Sai Baba-mirakler och redovisar sedan en granskning av de påstådda underverken.
Sai Baba är född 1926 i den sydindiska byn Puttaparthi. Han fick namnet Satyanarayana och hade familjenamnet Raju. Vid 14 års ålder tillkannagav han att han var en reinkarnation av det indiska helgonet Shirdi Sai Baba, som hade dött 1918.
Sai Babas anhängare uppger att han har omkring sex miljoner troende.
Har döda väckts till liv?
Det sägs att Sai Baba har uppväckt döda. Två fall
brukar berättas i litteraturen om honom. Ett av dem är
Radhakrishna från början av 1950-talet. Beyerstein
återger flera skriftliga uttalanden om uppväckandet av
Radhakrishna. Denne hade, sägs det, varit död i tre dagar
och förruttnelsen av kroppen hade börjat, när Sai Baba
tillkallades. Swamin anlände på eftermiddagen. Han bad de andra
att lämna rummet, där den döde låg, och
stängde dörren efter sig. Några minuter senare kom han
ut ur rummet, och de sörjande kunde se Radhakrishna sitta i
sängen, leende. "Jag har gett dig din man tillbaka", sa Sai Baba
till fru Radhakrishna.
Radhakrishnas hustru var en av informatörerna. Hon berättade att hennes man blev allvarligt sjuk med magproblem. Följande dag var han halvt medvetslös, och på förmiddagen den tredje dagen efter insjuknandet förlorade han medvetandet, inga livstecken kunde ses, och hans familj trodde att han avlidit. Morgonen därefter, sa hon, hade kroppen blivit kall, och man hade i över 20 timmar inte kunnat iaktta något livstecken. Men Sai Baba försäkrade att de inte behövde vara oroliga. Sedan han en stund varit ensam med Radhakrishna i dennes sjukrum, öppnade han dörren, och den sjuke satt då upp i sängen.
Radhakrishnas dotter, som gjorde anteckningar i sin dagbok omedelbart efter händelserna, berättade att hennes far natten före Sai Babas ankomst mumlade namnen på avlidna personer och sa att han ville förena sig med dem. Men hans tal var osammanhängande, och han var inte vid medvetande.
Förutsatt att ingen läkare förklarade Radhakrishna död, är det uppenbart, anser Beyerstein, att mannen inte var död i medicinsk mening, natten innan Sai Baba besökte honom vid sjukbädden - han "mumlade" ju. Och när N. Kasturi för några år sedan skrev om fallet Radhakrishna, uppmanade Sai Baba honom att sätta ordet "död" inom citationstecken - det uppger H. Murphet i sin bok "Sai Baba, Man Of Miracles".
Fallet Cowan från 1971 är välkänt. Walter Cowan, en amerikan, fick en hjärtattack och förklarades död av två läkare oheroende av varandra, sägs det. Den ene var en läkare vid Connemara Hotell i Madras, där Cowan avled, och den andre en läkare vid Lady Wellington Nursing Home, dit den döde fördes. Fru Cowan och en väninna begav sig till Sai Baba. Men innan de hann framföra sitt ärende, sa swamin: "Walter lever. Gå tillbaka till sjukhuset. Jag kommer dit klockan tio." Sai Baba var där vid den angivna tiden och återgav Walter Cowan livet.
På uppdrag av dr Hislop (som skrivit en bok om Sai Baba) talade domaren Damadar Rao vid den läkare som tog emot Cowan på sjukhuset. Doktorn, vars namn inte nämns, sa att Cowan var död, när han undersökte honom.
Dale Beyerstein granskade fallet Cowan. Han tog del av ett brev till skeptikern B. Premanand 1988 från läkaren vid Connemara Hotell, dr Vaz. Denne meddelade att Cowan hade haft andningsbesvär och smärtor i hjärtat, men han förklarades aldrig död. Doktorn föreslog Cowan att låta sig undersökas på ett sjukhus i närheten, Lady Wellington Nursing Home. Där togs han in och blev snabbt bättre, Dr Vaz var närvarande, när Sai Baba besökte Cowan, vilken hela tiden var vid fullt medvetande.
Hjärtläkaren dr Rajagopalan vid Lady Wellington Nursing Home meddelade 1988 i brev till Premanand att Cowan kom till sjukhuset med hjärtbesvär. Han var vid medvetande, när han kom, fick hjärtstillestånd, men återupplivades och förklarades aldrig död. Detta berättar dr Rajagopalan ur minnet.
Parapsykologen dr Elendur Haraldsson ringde upp domaren Rao - som var en anhängare av Sai Baba - och frågade honom om det påstådda samtalet med den läkare som tog emot den döde Cowan på sjukhuset. Rao förnekade att han hade talat med läkaren. Men dr Hislop menar att Rao, som blivit pensionär, minns fel.
Enligt uppgift har Sai Baba velat tona ner fallet.
Är materialisationerna äkta?
En lingam är ett äggliknande föremål som
representerar skapelsens mysterium. Vid flera tillfällen i yngre
år kunde Sai Baba genom sin mun ta fram en lingam. Den sades ha
bildats i hans egen kropp.
Dale Beyerstein menar att det rör sig om ett trick. En del
illusionister och yogier kan göra liknande saker, förklarar
han. De sväljer föremål och kan sedan stöta upp
dem genom en viljeakt. Sai Baba sväljer alltså en
lingam, eller flera, i förväg och lyckas sedan stöta
upp den igen. Man kan se att han arbetar kraftigt med magmusklerna,
vilket stämmer med anvisningar inom yogan. Det har också
berättats om en man som kunde svälja upp till tio levande
ormar och sedan ta fram dem genom munnen. Han försörjde sig
på detta sätt genom uppvisningar på gatan.
Tumgreppet
Dale Beyerstein och fyra illusionister har studerat en videofilm
om Sai Baba, som framställts av Richard Bock, en anhängare
av swamin. En av illusionisterna är "Mandrake The Magician", som
uppges ha avslöjat otaliga medier under årens lopp. Dessa
fem personer, som noga granskat videon, bland annat genom att stanna
filmen, anser att Sai Babas rörelser visar att han använder
sig av illusionisttrick, när han utför sina
"materialisationer".
Vid ett tillfälle "materialiserar" Sai Baba ett litet halsband genom en handrörelse. Noggrant studium av filmen visar att swamin måste ha dolt halsbandet mellan tummen och handflatan, ett välkänt illusionisttrick. Först efter den mystiska handrörelsen ser man att tummen inte längre är tryckt mot handflatan.
En liten kedja är ett annat föremål som Sai Baba "materialiserar" på filmen. Man kan se att tummen är tryckt mot handflatan, tills föremålet tas visas upp. I detta fall tycks Sai Baba inte ha lyckats plocka fram kedjan med enbart tummen, utan sträcker fram vänstra handen som hjälp: när swamin visar upp kedjan, håller han den med båda händerna. Det är små slingor på kedjan, vilket visar att den har dolts hoptryckt.
Beyerstein och de fyra illusionisterna är övertygade om att det skulle ha funnits ännu fler bevis, om de haft tillgång till de delar av filmen som blivit kvar i producentens klipprum.
Vid ett tillfälle 1968, när Sai Baba framträdde i
Kerala, steg en person plötsligt upp på scenen och drog av
swamin en gummituta på tummen. Detta
berättar skeptikern Premanand. Ett sådant hjälpmedel
tillhör en illusionists standardutrustning, förklarar
Beyerstein och tillägger att Sai Baba sedan dess inte har
använt gummituta.
Helig aska, till synes mirakulöst framtagen
Ett vanligt mirakel, som swamin utför, är att med en
handrörelse ta fram helig aska, vibhuti, och stryka den på
de troende. Premanand menar att askan i fast konsistens - som den kan
få genom tillsats av litet vatten - och med form som en boll
göms mellan tummen och pekfingret, innan den visas upp i
pulverform. Askbollen blir lätt pulvrig genom tryck.
Har sjuka botats?
Det finns berättelser om att Sai Baba botat sjuka. Men
dessa uppgifter är av allra lösaste anekdotiska slag, skriver
Beyerstein. I några fall kan det röra sig om spontant
tillfrisknande, i andra fall om tillfrisknande som följd av
medicinsk behandling. Men det finns också, erinrar Beyerstein,
flera människor som berättar att swamin lovat bota, men inte
gjort detta.
En man hade cancer i öronen och svalget. Sjukdomen ansågs obotlig. Mannens hustru fick höra talas om Sai Baba och reste för att träffa denne. Sai Baba förklarade att han skulle bota hennes man. Han gjorde den karakteristiska handrörelsen och tog fram en handfull vibhuti. Hustrun följde sedan swamins instruktioner och gav sin man en nypa vibhuti i vatten en gång om dagen i tre dagar. Efter tre veckor sades mannen vara frisk och tillbaka i sitt arbete. Men ett och ett halvt år senare meddelades att han lagts in på sjukhus för lungcancer, och tre månader därefter avled han. Texten i Beyersteins bok är diffus och tillåter ingen bestämd slutsats. Kanske blev mannen frisk, fast han ett och ett halvt år senare fick cancer i en annan del av kroppen? Källa är skeptikern Premanand, som refererar en skrift av Arnold Schulman, "Lure of Miracles".
En person som fått sina halsmandlar bortopererade av swamins
andliga kraft, gick till en läkare och berättade detta, men
läkaren förklarade att halsmandlarna fanns kvar. De togs
bort några år senare av en kirurg. Detta berättar
Erlendur Haraldsson i sin bok "Miracles are my visiting cards". Källa: "Sai Baba's Miracles" av Dale Beyerstein. Boken har
utgetts av B. Premanand, Indian CSICOP, 10, Chettipalayam Road,
Podanur 641 023, Tamilnadu, Indien.
Sai Baba avböjer vetenskapliga experiment
Ingen forskare har fått göra experiment med Sai Baba,
inte ens den välvilligt inställde Erlendur
Haraldsson. Skeptiker menar att detta beror på att under
vetenskaplig kontroll skulle swamin inte kunna göra några
underverk utan att bli avslöjad, i synnerhet inte om det vore
skeptiker med kunskaper om trolleritrick som gjorde experimenten. Sai
Baba själv säger att hans mirakler är något
heligt, med en andlig innebörd, och därför inte skall
utsättas för vetenskapliga experiment. Vetenskapsmän
kan inte förstå andliga krafter, menar swamin.
Haraldssons mening
Att det går många rykten kring en man som Sai Baba
är lätt att förstå. Överdrifterna och
legenderna är säkert många. Men den isländske
parapsykologen Erlendur Haraldsson, som i tio
års tid ägnade sig åt studium av Sai Baba och skrivit
boken "Miracles are my visiting cards", avfärdar inte Sai Baba
som en bluffmakare.
Erlendur Haraldssons uppfattning
Isländsk parapsykolog har studerat "fallet Sai Baba". Han kan varken tillbakavisa eller bekräfta illusionisthypotesen. Men ingenting tyder på bedrägeri.
Den 23 november 1926 föddes Sathya Sai Baba i byn Puttaparti i södra Indien. Fadern var en fattig bonde. De tillhörde en låg kast, vars plikter i det gamla Indien var att hylla sin konung med sång och poesi.
Sathya gick i grundskola och därefter i high school. Han var en helt vanlig pojke, men på kvällen den 8 mars 1940, berättas det. hände något avgörande i hans liv. Han gav till ett skrik, hoppade upp och grep tag i en tå som om han blivit biten. Fastän ingen skorpion eller orm upptäcktes, föll han ihop till synes medvetslös och blev stel i hela kroppen.
En läkare kom och gav honom en spruta, men han tycks ha varit medvetslös under natten som följde. Morgonen därpå förklarade läkaren att Sathya var utom fara. Han föreföll frisk men började bete sig på ett besynnerligt sätt. Då och då föll han i ett slags trans och svarade inte på tilltal. Ibland började han plötsligt sjunga eller prata om det gamla Indiens filosofiska visdom. Han togs till en annan läkare som ansåg att han led av en form av hysteri.
Alla försök att återföra Sathya till hans gamla normala jag var fruktlösa. Han lämnade skolan.
Den 23 maj 1940, när han var 13 år gammal, samlade han alla medlemmar av sin familj och gav dem godsaker och blommor som han till synes tog ur luften. Grannarna kom springande, när de fick höra talas om vad som pågick, och var och en av dem fick en risboll, kokad i mjölk, samt blommor och någon godsak, som han tog fram genom handrörelser. Vid detta tillfälle förklarade Sathya att han var Sai Baba av Shirdi återfödd.
Därefter, uppges det, gjorde Sathya ständigt mirakler.
En ung swami
Redan i tjugoårsåldern var Sathya Sai Baba, som han nu kallades, en swami med flera anhängare. Han gjorde små underverk varje dag, berättas det. Genom en handrörelse tog han ur luften fram den heliga askan vibuti, frukter, godsaker, ringar, medaljonger, talismaner, små statyetter m m.
Som ung var Sathya pojkaktig och okynnig. Han gjorde mirakler för skojs skull, retades med sin omgivning och visade inte någon riktigt allvarlig läggning. Men med tiden förändrades han och blev en andlig lärare med ett viktigt budskap.
Ovanstående uppgifter om Sathya Sai Baba finns i den isländske parapsykologen Erlendur Haraldsson bok Miracles are my Visiting Cards (A Rider book published by Century Hutchinson, Ltd, Brookmount House, 62-65 Chandos Place, Covent Garden, London, WC2N 4NW, 1987) där han på 300 sidor redovisar resultaten av sina studier av fenomenet Sai Baba i sammanlagt elva månader under en tioårsperiod.
Vetenskapsmannen Haraldsson
Endast några få parapsykologer har brytt sig om Sai Babas påstådda mirakler och velat undersöka dem för att fastställa om de är äkta eller ej. Erlendur Haraldsson är den mest ambitiöse av dessa. Han har velat göra experiment med swamin, men denne har avböjt, så forskaren har fått nöja sig med att göra iakttagelser på nära håll samt lyssna på ögonvittnesberättelser från människor som stått swamin nära.
Haraldsson ger i sin bok alla väsentliga informationer om Sai Baba som han fått tillgång till. Han lämnar åt läsaren att bilda sig en egen uppfattning. Men nästan hela bokens innehåll stöder påståendena om Sai Baba som mirakelman - dels Haraldssons egna observationer, dels mängden av andra vittnen. De kritiska rösterna är få.
De som är kritiska anser att Sai Baba lurar sin omgivning med illusionisttrick. Det kan gå till så, menar de, att han har föremål gömda i ärmarna på sin klädnad och sedan låtsas ta fram dem mirakulöst ur luften. Men enligt Haraldsson har ingen kunnat finna minsta bevis för trick. Sai Babas kläder har undersökts - där finns inga inre fickor, där föremål kan hållas gömda.
Iakttagelser
Sai Baba tar regelbundet fram den heliga askan vibuti genom en handrörelse. Haraldsson berättar: "Han gjorde med sin hand en sådan där snabb cirkulär rörelse som alltid betyder att något kommer att uppträda i handen. Eftersom vi satt på marken och han var stående, var hans hand litet över vår ögonhöjd. Den var öppen och vänd nedåt med fingrarna utsträckta när han gjorde några snabba små cirklar i luften. När han gjorde detta, observerade vi en grå substans i luften strax under handflatan, och Sai Baba tycktes fånga den i handen genom en snabb nedåtgående rörelse som för att hindra den att falla till marken."
Vid ett tillfälle beslöt Sai Baba att på nytt viga ett par som varit gifta en lång tid. Det är en gammal indisk sed att göra så.
"Han rörde sin hand i luften, och när han öppnade den, såg vi en guldring. Han gav ringen till mrs Krystal och sa åt henne att sätta den på ett av sin makes fingrar, så som det är brukligt att bruden gör vid ett traditionellt indiskt bröllop. Sai Babas öppna hand hölls fortfarande framsträckt utan att ha rört vid hans kläder eller något annat. Vi iakttog honom noga.
Omedelbart därefter rörde Sai Baba åter sin hand i ett par sekunder, med handflatan vänd nedåt, och knöt den sedan snabbt. Hans arm var ungefär horisontell mot marken, vilket inte var ett gynnsamt läge om han velat få ett föremål att falla ned ur ärmen. Vi iakttog på nära håll när Sai Baba öppnade den slutna handen och höll fram ett stort, skrymmande halsband. Det var en mangalasutra, ett traditionellt smycke som ges åt en kvinna vid hennes bröllop. Det var 8 dm långt, 4 dm på vardera sidan, och det hade nio olika slags stenar, arrangerade i nio grupper med en guldpärla mellan varje grupp. Fäst vid halsbandet var en bild av Sai Baba, infattad i en guldrosettram, cirka 4 cm i diameter. Detta halsband gavs till mrs Krystal. Det var alltför stort för att ha kunnat gömmas i en mans slutna hand, i synnerhet Sai Babas hand, som är liten."
Mirakler av detta slag utför Sai Baba ständigt, till synes med största lätthet, och det tycks roa honom.
När Haraldsson och Osis en gång frågade Sai Baba hur han åstadkommer sina mirakler, svarade han:
- Mentalt skapande. Jag tänker, föreställer mig, och så finns det där.
Men sedan övergick han till att prata om sin filosofi:
- Andlig kärlek är det viktiga, mirakler är småsaker. Kärlek är att ge och förlåta.
Vid ett annat tillfälle, när Sai Baba fick frågan hur han gör, svarade han att hans förmåga kommer från övermedvetandet (the superconscious). Han företäller sig det föremål han vill skapa, och så finns det där.
Men Sai Baba skall också ha sagt att de föremål som han frambringar kommer någonstans ifrån. De överförs från en plats till en annan under bråkdelen av en sekund.
Sai Babas mirakler består inte bara av att han tar fram föremål liksom ur luften eller ur sanden - eller låter föremål försvinna. Många vittnar om att han läser människors tankar och att han vet saker om dem som han normalt inte skulle kunna veta. Haraldsson själv nämner att Sai Baba inte sa något särskilt anmärkningsvärt om hans privatliv, men det han sa var riktigt, såsom att Haraldsson varit gift mer än en gång.
Avfällingar intygar miraklerna
Flera personer som tidigare tillhört kretsen kring Sai Baba men lämnat honom, är kritiska till honom som person, men de ifrågasätter inte miraklerna. De säger alla att materialisationerna är äkta.
En mr M. Krishna, som stod Sai Baba mycket nära men sedan övergick till kristendomen, säger att swamin verkligen kan ta fram föremål ur intet, vilket är oförklarligt, men han understryker att detta inte är ett bevis på gudomlighet. Krishna lade aldrig märke till att Sai Baba dolde något i kläderna, och han tror inte att detta kan vara förklaringen till miraklerna. Han var en av dem som passade upp på swamin och hade kläderna redo åt honom efter morgonbadet, och han kunde fritt undersöka swamins kläder - de innehöll inget misstänkt. Det fanns överhuvud taget inget misstänkt, när det gäller Sai Babas mirakler. De föreföll vara äkta. Däremot hände det ofta att hans anhängare - och även han själv - överdrev vad som hade skett. Och det hände många gånger att swamin lovade att bota någon sjuk men att denne inte blev frisk. Krishna anser också att Sai Babas förutsägelser är riktiga endast till 50 procent.
Krishna tyckte inte särskilt mycket om Sai Baba. Han säger bland annat att swamin saknade medkänsla och att han behandlade några av sina anhängare illa - men Krishna tillägger att detta var medan swamin ännu var ung och att han kan ha ändrat sig sedan dess.
Äkthetsfrågan
Haraldsson skriver att om Sai Baba-fenomenen är äkta, det vill säga om swamin bland annat ur intet, genom "materialisation", skapar föremål som han tar fram, eller om det sker genom "teleportation", det vill säga paranormal förflyttning, då har detta enorma teoretiska konsekvenser för naturvetenskapen och psykologin. Då måste vetenskapens syn på verkligheten och på människan förändras.
Några tänkbara naturliga förklaringar övervägs. Kan det röra sig om masshypnos? Bedrägeri genom medhjälpare? Kan det finnas dolda apparater som slungar fram föremålen? Kan Sai Baba gömma föremålen i sina kläder eller i sitt hår? Haraldsson avvisar alla dessa förklaringar. Det kan inte vara hypnos. Filmer visar ju samma föremål och händelser som vittnen har sett. Det är dessutom omöjligt att tänka sig att alla människor i en stor grupp kan hypnotiseras att se samma saker. Mottagligheten för hypnos är olika hos olika människor - några kan inte alls hypnotiseras.
Men är det inte ganska naturligt att tänka sig att swamin gömmer föremål i sina kläder? Till det kan sägas följande. Sai Baba bär alltid en tunn dräkt i ett stycke med ärmar som räcker ned till handlederna. Han har endast trosor eller ett höftkläde under. Och man vet med säkerhet att hans kläder saknar fickor, där föremål kan gömmas. Haraldsson har besökt Sai Babas skräddare och sett de kläder som denne syr åt swamin.
Sai Babas klädnad är också så tunn att solen lätt skiner genom den. Varken när solen har lyst in genom fönstret i swamins samtalsrum eller ute i det fria, har Haraldsson, när han befunnit sig nära swamin, kunnat märka några skuggor som antytt något gömt föremål. När swamin är utomhus och vinden blåser, kan det hända att klädnaden smiter tätt kring hans kropp, men inte heller vid sådana tillfällen har någon kunnat märka något misstänkt på swamin.
Ibland brukar Sai Baba inför skeptiker dra upp sina ärmar när han tar fram föremål från intet.
Haraldsson berättar också att han ibland haft möjlighet att se upp i de ganska vida och knapplösa ärmarna på swamins klädsel. Aldrig har han iakttagit något misstänkt. Det har ingen annan heller gjort.
Eftersom Haraldsson inte fick undersöka Sai Babas person, kan han varken tillbakavisa eller bekräfta illusionisthypotesen, men han understryker att varken han själv eller hans medarbetare har funnit något som tyder på bedrägeri. En omständighet som talar för äktheten är att Sai Baba frambringar föremålen under många olika förhållanden, var han än befinner sig: ute eller inne, i en bil eller i ett flygplan, under privata samtal eller inför en folkmassa. Han tar också fram föremål som någon spontant efterfrågar, exempelvis frukt som inte finns på platsen eller inte hör till årstiden.
Eftersom Erlendur Haraldsson är parapsykolog, har han inte intresserat sig för Sai Babas lära. Men han nämner några av swamins ord. Sai Baba säger bland annat att "allt är ett" och att han är Gud men att alla andra människor också är Gud, fast de inte är medvetna om det. I botten av vårt väsen är vi alla gudomliga. Detta är traditionell indisk vedantafilosofi.
SM
Källa: "Miracles are my visiting cards. An investigative report on the psychic phenomena associated with Sathaya Sai Baba" av Erlendur Haraldsson, docent i psykologi vid universitetet i Reykjavik. Boken utagvs 1987 av Century Hutchinson, Brookmount House, 62-65 Chandos Place, Covent Garden, London. WC2N 4NW.
Sai Baba en fallen gud
Avslöjanden om Sai Babas fusk med mirakler och hans homosexuella aktivitet har fått många att lämna hans rörelse.
Källan till följande informationer - fram till avsnittet om Annastina Vrethammar - är främst en hemsida på Internet: www.myfreeoffice.com/saibabaexposed.html.Olika personer har skrivit texterna där. Men sidan har nu tagits bort från Internet.
Den gode Sai Baba
Sai Baba föddes i byn Puttaparthi i Indien 1926. Han förklarade tidigt att han var den återfödde Shirdi Sai Baba och kallade sig själv Sathya Sai Baba. Han sägs idag ha över en miljon anhängare över hela världen, bland dem en rad framstående indier. Många av dessa har förändrat sitt liv i grunden efter kontakten med swamin. Han sägs vara en avatar, det vill säga Gud i mänsklig skepnad.
Sai Baba är en utmärkt talare på sitt språk, telugu. Han kan vara verkligt inspirerande att lyssna på. Han kommer inte med något radikalt nytt, utan predikar den gamla hinduiska läran med de fem grundläggande värdena dharma (religion, rättfärdighet) ahimsa (icke-våld, icke skada) prema (stark kärlek till Gud) sathya (sanning) och shanti (frid). Hans anhängare försöker uppriktigt följa dessa principer. De många sociala inrättningar och former av välgörenhet, som drivs i Sai Babas namn, har mycket gott anseende på grund av hängivenheten och osjälviskheten hos de Sai Baba-lärjungar som leder dem. Vid universitetet SSSIHL tas inga avgifter av studenterna. Inte heller kostar det patienterna något att vårdas på det sjukhus som drivs av Sai Baba-rörelsen.
Den dålige Sai Baba
Man kan undra hur Sai Baba har kunnat få så många anhängare, som tagit livsavgörande intryck av honom. Svaret är: miraklerna. Det otroliga händer nästan dagligen, där Sai Baba är. Swamin gör några cirkelrörelser med en hand, och fram kommer den heliga askan vibhuthi, samt klockor, ringar, halsband med mera, som skänks bort. Sai Baba själv förklarar att han är Gud inkarnerad i Kaliyuga, det vill säga den nuvarande tidsåldern. När detta påstående förbinds med hans dagliga materialiseringar, skapas en häpnadsväckande bild av en övermänsklig personlighet.
Meenakshi Srikanth berättar att några dagar efter att han börjat vid Sai Babas college, gjorde swamin plötsligt under ett tal några rörelser med sina händer i luften och tog fram ett smycke med en vacker bild av Lord Muruga. Srikanth blev häpen. Han hade aldrig sett något liknande. Han återvände till studenthemmet och började vältaligt beskriva swamins mirakel för några äldre studentkamrater. De gav honom ett mångtydigt leende. Så tog några honom avsides och sa: "Börja inte tro på allt det där. Det går fort att bli en hängiven lärjunge, men det tar lång tid att komma ur det." En kamrat gjorde en handrörelse och tog till synes mirakulöst fram aska, och en annan tog fram en ring.
Hur Sai Baba fuskar
På www.myfreeoffice.com/saibabaexposed/video.html har funnits en beskrivning av hur Sai Baba fuskar. Den sajten finns nu inte kvar på Internet.
I den vänstra handen, som antingen är knuten eller håller i några brev, gömmer Sai Baba det som han tänker "materialisera" ut ur tomma luften. När Sai Baba går omkring bland folket, tar han emot deras brev med den högra handen och för sedan över dem till den vänstra. Hela tiden håller han föremålen, som skall "materialiseras", i den vänstra handen i det han väntar på det rätta tillfället att föra över dem till den högra. När han är redo för flyttningen av ett föremål, för han den högra handen under den vänstra, och man ser tydligt på händernas rörelser att något flyttas. Några sekunder senare gör han cirkelrörelser med den högra handen - och fram kommer ett "materialiserat" föremål, som ges till någon lärjunge.
Åskådaren bör inte titta på Swamins leende ansikte, hans snurrande högra hand eller hans överflödande hår, utan i stället på hans vänstra hand: dold i handflatan med några fingrar finns det som han tänker ta fram, vibhuthikulor (de som har sett honom ta fram vibhuthi, kan erinra sig att han gör en söndersmulande rörelse med sina fingrar, när han tar fram askan) ringar eller vad det kan vara.
Fusket påstås vara väl synligt på en videofilm, "God Lives In India", som många av hans anhängare har sett.
Vad svarar nu Sai Baba på dessa anklagelser? Han fördömer dem som sprider denna "falska propaganda".
Den vedervärdige Sai Baba
Av det följande har Meenakshi Srikanth inte egen erfarenhet, men han har hört det från personer som själva upplevt det. När Srikanth kom till studenthemmet, märkte han att några av studenterna hade en särställning. De fick ofta samtal med swamin och fick fritt lämna hemmet, när de ville. Det var något speciellt med dessa studenter, och det var inte svårt att komma underfund med vad det var: de var alla homosexuella, vilket bland annat deras prat klart visade. Av studentkamrater fick Srikanth veta att många av dessa privilegierade studenter hade gjorts homosexuella av Sai Baba, som själv är homosexuell. Först trodde inte Srikanth vad han fick höra, men sedan fick han veta sanningen från några av de utsatta eleverna själva. En av dem som ofta kallades till "samtal" med Sai Baba, "Nandan", var hjälplös. Han kunde inte gå till sin familj och klaga. Familjen var hängiven Sai Baba sedan 30 år. När Nandan först lockades till Sai Baba, sa swamin att hela världen var han hustru. Nandan tillsades att tänka på sig själv som Radha, som älskade Krishna.
Ett annat fall som Srikanth berättar om är en pojke på vilken Sai Baba skulle bota magont med en olja som han tog fram ur luften. Denna gned han in på pojkens "mage och nedåt".
Sai Baba gör två olika uttalanden om Betlehemsstjärnan
Sai Babas första uttalande om betydelsen av stjärnan över Betlehem:
Kristus var född. En väldig, praktfull strålning fyllde himlen med ljus. Det var ett tecken på att Han hade besegrat ondskans och okunnighetens mörker. Kärlekens ljus hade kommit in i världen. Det var gryningen av den Gudomliga Ledningens tidsålder.
Sai Babas andra uttalande:
Den starkt lysande stjärna som visade sig på Hans Födelsedag, var samma starkt lysande stjärna som uppträder på himlen vart 800:e år. Stjärnan uppträdde på grund av sitt eget naturliga mönster, inte på grund av Jesus. Emotionella människor säger att denna stjärna uppträdde för Jesus. Det finns ingen regel att lysande stjärnor måste visa sig när gudomliga energier eller gudomliga inkarnationer nedstiger till jorden.
Uttalandena är hämtade från en samling av Sai Babas föreläsningar, kallad Eastern View.
Man kunde vänta sig att en avatar alltid säger detsamma om samma saker.
Sai Baba rekommenderar beteltuggande
När man läser John Hislops bok "Conversations with Bhagawan Sri Sathya Sai Baba", finner man ett besynnerligt ställe (s 24) där Sai Baba tuggar betel och säger att detta inte är en dålig vana och att betel renar blodet. Detta kan uppfattas som en rekommendation av swamin att tugga betel.
Behöver en allvetande och allsmäktig avatar medicin? I Taivan rapporteras 80 procent av alla fall av dödlig cancer i munnen bero på beteltuggande. Dessutom finns ökande bevis för att andra former av cancer, exempelvis i urinblåsan, också beror på vanan att tugga betel.
Avataren tycks inte vara upplyst, när det gäller hälsofrågor.
Annastina Vrethammar får det inte att gå ihop
För Annastina Vrethammar har Sai Baba betytt mycket. Efter avslöjandena säger hon att det som berättas om swamin inte går ihop med hans anseende att vara en avatar. Det finns idag många frågetecken kring honom. Därför har hon beslutat att inte trycka om sin senaste bok och inte ge ut en ny bok som hon skrivit.
Men Annastina anser inte att alla underverken kring Sai Baba är bluff. Det finns påtagliga uppgifter om hans mirakler, bland annat att han på ett mirakulöst sätt har visat sig för olika människor och hjälpt dem, säger hon. Och hon menar att Sai Babas lära är av hög klass.
Sai Baba säger sig vara Gud, men samtidigt lär han att vi alla är gudomliga varelser och att Gud är i allt, överallt, påpekar Annastina.
Conny Larssons berättelse
Swamin lurade en hel värld
Conny Larsson har stått Sai Baba nära. Idag driver han ett behandlingshem för ungdomar i Valdemarsvik. Kontakten med den indiske swamin började med att Conny försökte begå självmord i Sri Lanka 1978. Han avsåg att dränka sig. Sai Baba trädde ut ur en batikhydda i närheten och gick fram till Conny i vattnet.
- Han kallade upp mig ur vattnet och sa åt mig att fara till Indien.
- Jag reste till hans ashram i Puttaparthi. Där kom Sai Baba mig till mötes och sa: "Du har kommit nu!" Jag sa att jag har kommit från Sverige. "Nej", sa han, "du kommer från Sri Lanka." Jag blev sedan inkallad till Sai Baba för samtal var och varannan dag. Han kysste mig på kinden och var mycket nära mig kroppsligen. Nå, så kan vi ju göra även i Sverige. Men så tog han mig på byxorna mellan benen och började massera penis. "Var inte rädd!" sa han. "Detta är en gudomlig beröring." Han tog fram min penis och tog på den, och jag kände på hans penis. Han förklarade detta med att min kundalini skulle ändras.
- Eftersom han var Gud och hade räddat mitt liv, lät jag detta ske. Ja, jag blev något av hans favorit. Jag hade ständigt privata samtal med Sai Baba.
- Vi var alltid nära varandra kroppsligen. Så nära är han aldrig kvinnor. Han är intresserad av pojkar och män från 8 upp till 30 år. När man fyllt 30, skjuts man undan, är inte intressant längre.
Conny Larsson blev en av rörelsens andliga ledare i Sverige.
1983 började det komma rykten att Sai Baba fuskade med materialisationerna och att han hade sexuell samvaro med pojkar. Conny avfärdade allt detta som osant.
- Men 1986 förstod jag att han höll på med andra pojkar på samma sätt som han gjort med mig. Jag gjorde mig bekant med pojkarna och ställde frågor till dem. De hade alla samma historia att berätta. Swamin hade oralsex med dessa pojkar som oftast var heterosexuella. Förklaringen var alltid att han skulle ändra deras kundalini.
Conny såg också själv att Sai Baba fuskade med materialisationer.
- Jag bestämde mig för att inte berätta om detta. Jag trodde att han testade min tro på honom.
Conny mådde allt sämre genom avslöjandena. Sai Baba var det centrum som hela hans liv kretsade kring.
- I januari 1999 kom jag i kontakt med en svensk pojke, som haft sex samtal med swamin. Jag märkter att pojken var skakad. Han berättade om samma saker som hänt mig. Swamin öppnar gylfen hos pojken och börjar onanera - men ingen "påsättning". Pojken backar, men swamin ger sig inte, utan fortsätter under upprepade samtal att göra sexuella närmanden. Pojken vände sig till en läkare, men denne, som på grund av sin ålder aldrig blivit utsatt för swamins närmanden, menade att pojken har missuppfattat det som hänt.
- Eftersom swamins förklaring till sitt beteende gentemot pojkar är att han ändrar deras kundalini, undrar man om inte kvinnor har kundalinikraften...
- Under det sista samtalet mellan pojken och swamin var pojkens mamma med. Hon hade en mycket negativ inställning till Sai Baba och ville hämta hem sina två söner, som var där. Jag såg nu hur Sai Baba tog fram föremål bakom kudden och sedan plockade fram det ena efter det andra och "manifesterade" dem "mirakulöst". Då rasade allt för mig. Pojken lämnade ashramet fullständigt förkrossad.
- Man vet numer var de föremål inhandlas, som swamin låtsas materialisera ur tomma luften. Det är i en butik i Hyderabad. Vi som fått guldföremål och diamanter av Sai Baba, har lämnat in dem för expertundersökning och fått beskedet att det är bara skräp alltsammans och inte i något fall guld; diamanter har varit färgat glas.
I Sverige har Gimleskolan, som verkade i Sai Babas anda, stängts. Och Conny Larsson har stoppat filmen om sitt liv, där Sai Babas betydelse för honom är kärnan.
Rörelsen i Sverige fortsätter ändå som om ingenting hänt, och fortfarande arrangeras resor till Sai Baba.
Conny säger att ledare inom rörelsen länge har känt till vad swamin gör med unga pojkar. De säger att det är "gudomligt". Ledare känner också till fusket och skyddar honom. Det finns starka intressen bakom Sai Baba och hans anseende att vara en avatar.
Hur har nu avslöjandena om Sai Baba påverkat Conny? Han säger att han fått ändra sitt gudsbegrepp.
- Nu är det Gud inuti mig, och i alla människor, som jag tror på. Han tillägger:
- Jag känner mig trött och har medlidande med alla som trott på Sai Baba och blivit lurade. Samtidigt vill jag tacka alla Sai-vänner för alla gemensamma stunder på satsangs, läger och kurser, där vi ändå genererat kärlek, sanning trots den illusion vi i god tro levde i. Än en gång: Tack alla!
SM
Conny Larsson längst bak till vänster.
Informationer från David och Faye Bailey:
David och Faye Bailey var i många år varma anhängare av Sai Baba och reste runt i världen och berättade om den underbare swamin. De blev djupt bedrövade över avslöjandena om "avataren", hans sexuella kontakter med pojkar och unga män på sitt ashram och fusket med mirakler. Men de har inte kunnat blunda för fakta och går nu ut med upplysningar bland annat i en skrift "The Findings". Den bygger på egna erfarenheter av swamin och på grundliga undersökningar under flera månader som David Bailey gjort genom samtal med ett stort antal människor samt på flera brev.
Paret Bailey beskriver Sai Babas verksamhet som ett stort bedrägeri. Det finns idag, skriver de, ett berg av negativa upplysningar om honom, och många går ut offentligt med vad de vet.
I sin skrift har paret Bailey, skriver de, endast kunnat ta med ett fåtal exempel av hundratals på informationer om Sai Babas oetiska beteende och fusk.
Faye Bailey upplyser att hon under åren fått flera privata samtal med Sai Baba, och då har hon hela tiden betraktat hans ansikte, tills David uppmanade henne att i stället iaktta hans händer. När hon gjorde detta, upptäckte hon fusk med miraklerna. Ringar, klockor och andra föremål togs fram under kuddar, där de varit gömda, eller från en knuten näve, där de dolts.
Sai Baba tar regelbundet fram den heliga askan vibhuti och ger den till troende. David Bailey skriver att det går till så att han döljer askan i form av en kula mellan ett par fingrar för att sedan smula sönder kulan, när askan skall delas ut. Detta har Bailey observerat ett otal gånger. Han har även sett swamin tappa en kula vibhuti.
Vibhuti består av rostad kodynga med sandelträ. När askan läggs på öppna sår, leder det till infektion.
David Bailey skriver också att alla juveler och liknande, som swamin till synes tar fram ur intet, är värdelöst krams, som köpts i bland annat Bangalore och Hyderabad, vilket Bailey fick bekräftat av en juvelerare.
En guldring som Sai Baba mirakulöst tagit fram och gett till Bailey med upplysningen att den hade stort ekonomiskt värde, var inte gjord av guld, och värdelös. Juveleraren berrättade att sådana ringar tillverkades speciellt för Sai Baba.
Om healing (helbrägdagörelse) som Sai Baba sägs utföra, skriver Bailey att han under hela sin tid i swamins närhet inte sett ett enda fall av äkta och varaktig healing. Han har varit med om att swamin sagt till människor att stå upp ur sin rullstol och gå, och de har rest sig, men effekten har inte blivit bestående. Sai Baba ignorerar genomgående de sjuka och svaga med motiveringen att det är deras karma som verkar.
Två australiska tvillingar använder fortfarande rullstol, trots att både Sai Baba och tvillingarna själva säger att de blivit helade.
David Bailey berättar att Sai Baba har flera lyxbilar, som sägs ha skänkts till honom av rika anhängare. Varför kunde det inte räcka med en bil? undrar Bailey. Detta påminner om Rajneeshs rad av lyxbilar. Och taket i en sal är täckt med bladguld. Varför, säger Bailey, sådan lyx i ett land med så förfärande fattigdom som Indien?
Baileys undersökningar bekräftar uppgifterna om swamins homosexuella beteende gentemot unga män. Sai Baba har tagit små pojkar och unga män in i det privata samtalsrummet och uppmanat dem att dra ner byxorna för att sedan massera deras könsorgan; ofta har masturbation skett och han har begärt oral sex; ibland har han fångat upp pojkarnas sperma i en näsduk.
Redan på 70-talet skrev Tal Brook en bok, "Lord of the Air", där han i detalj beskrev de sexuella övergrepp han blivit utsatt för av Sai Baba. Men den boken avfärdades av de troende som en samling lögner.
Det blev dock uppenbart att swamin verkligen höll på med intim kroppslig beröring av pojkar och unga män. De troende förklarade detta med att han "väckte kundalin" hos dessa personer. Detta var en föga trovärdig förklaring, eftersom swamin också fick dem att beröra honom själv sexuellt. Och det hördes aldrig något om att han väckte kundalinin hos flickor på detta sätt.
Flera pojkar som blev utsatta för Sai Babas närmanden, sökte hjälp av andra för att få swamin att sluta. Han hade i åratal begärt oralsex av pojkar samt gruppsex till sin egen förnöjelse. Sådana historier berättades av många.
Några Sai Baba-troende medgav att detta beteende hos swamin inte hade något med kundaliniresning att göra, utan skedde för hans egen förnöjelse. Några sa att de i flera år hade känt till hur Sai Baba betedde sig tillsammans med pojkar, men de menade att han är Gud, och Gud kan göra vad han vill!
Bailey upplyser att han och hans fru sett många övernaturliga fenomen i Indien, och de utesluter inte att Sai Baba verkligen kan åstadkomma det övernaturliga, men de tilllägger att sådant inte bevisar en människas gudomlighet.
David Bailey pekar också på att healing kan inträffa i en intensiv andlig atmosfär, till exempel i Lourdes och i samband med andra andliga gestalter i Indien. Det rör sig om det egna sinnets verkan på kroppen, ett välkänt fenomen inom läkekonsten.
Hur kan nu Sai Baba och den närmaste kretsen kring honom, så totalt ha lurat sin omgivning? Jo, David Bailey påpekar att i atmosfären omkring swamin sker en hjärntvätt av människorna. Sunt förnuft och logik sätts ur spel.
Ovanstående informationer är hämtade ur skriften "The Findings" av Faye och David Bailey. Den saknar utgivareadress.
SM
English text: Sai Baba exposed
Sathya Shree Sai Baba: critical views
Till sidan 1!
| www.sokaren.se/INDEX53.HTML |